Läser MÖRK GRÖN HAIKU, av Birk Andersson

Jag läser Mörk Grön Haiku. Diktsamlingen är skriven av Birk Andersson som jag träffade i samband med Litteraturrundans bokaffär på Skillinge teater för en tid sedan. Vi bytte böcker med varandra och nu bekantar jag mig med hans finurliga haikudikter.

Jag gillar humorn i dikten där en ostruken skjorta liknas vid utvecklad origami.

Jag gillar det tankeväckande allvaret i dikten där “den första julen/ blir den sista/ för varje julgran”.

Jag gillar allusionen till en dans på rosor, samt kopplingen till superhjälten och vad som kan hända när man skriver om solnedgången.

Haikudikterna på bilderna följer inte den vanliga 5-7-5 regeln, men de kan ändå betraktas som haiku. Det finns lite olika varianter av haiku, och på baksidan av boken skriver Birk att han kallar sina dikter för anarkistisk haiku, eftersom de bryter mot den vanliga 5-7-5 regeln.

Jag gillar diktsamlingen, tycker om att det är djuren och naturen som placeras i rampljuset, samt att det finns  en underton av allvar i kombination med humor.

På skärmdumpen/bilden ovan ser ni att Birk Andersson är en av de poeter som ska ha uppläsning av poesi den 4 februari på Malmö stadsbibliotek tillsammans med mig. Jag ser fram emot arrangemanget och tänker att det ska bli himla spännande med en afton i ekopoesins tecken.

Må väl!

Christina Karlsson

 

Poesiläsning ur Våra andetag andas haikusommar

Idag blir det poesiläsning. Nu har jag fått tillgång till filmklippet med poesiläsning från min bokrelease den 23 november 2018 på Galleri KVIS i Svedala. Det är Martin Bard från Destination Svedala som filmat. På filmen syns min installation bokprat och på väggen bakom mig hänger tre av mina kvadratiska fototavlor med ugglor och natur.

Att ha bokreleasen på möjligheternas Galleri KVIS passade perfekt med tanke på att det i min diktsamling finns en referens till galleriet.

Våga andas konst!

© Christina Karlsson

Från bokrelease i Svedala till litteraturafton på Skillinge teater

Överväldigad är känslan som infinner sig när jag betraktar alla vackra blommor jag fick i samband med bokreleasen. Blommorna fyller hemmet med väldoft och blomsterprakt så det är en fröjd att komma hem, andas in och bara njuta.

Helgen. Jag tillbringade timmar av lördagen och ytterligare timmar av söndagen på Galleri KVIS för att mingla vidare med för mig såväl kända som okända besökare. Jag fick förmånen att signera och sälja ytterligare några böcker.

På lördagseftermiddagen fyllde jag en resväska med böcker och körde tvärs igenom Skåne för att delta i Litteraturrundans litteraturafton som ägde rum på Skillinge teater i Skillinge. Vi var ett femtontal författare som presenterade våra böcker inför en publik som varierade i antal från ca 30 – 60 personer. Ett trevligt arrangemang  där man fick hålla sina framföranden ifrån en scen som är placerad i anslutning till en restaurang, vilket i sin tur skapade en avslappnad och trivsam stämning med en mätt och belåten publik. Varje heltimme hade en kvarts uppehåll i programmet, då det fanns möjlighet för publiken att köpa böcker och mingla.

Det var otroligt intressant att få träffa de olika författarna, lyssna till deras olika bokpresentationer av böcker om olika ämnen, i olika genrer och stilar. Jag sålde några böcker och kom hem med tre nya böcker, två diktböcker och en roman. Summa kardemumma känner jag mig glad för att jag hoppade på boktåget och tog tillfället att skaffa nya erfarenheter i akt.

Nu har det hunnit bli onsdag, ordinarie arbetsvecka är i full gång och jag kan inte undgå att känna att jag lever.

Utmaningar, driv och vinterskriv.

Snart är det advent och då må varje ljus vara tänt!

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

 

En dag i diktkonstens tecken…

Det här fotografiet tog jag på morgonen strax före det att jag slog upp portarna för första diktläsningen. Min första läsning blev filmad och nu finns det ett litet klipp på “Destination Svedalas fb-sida”.

Här är det några representanter från kommunen som köper och får varsin bok signerad. Det här med att signera och sälja böcker är en ny men angenäm känsla! Jag skrev en liten hälsning i boken, men under kvällens gång frågade några om jag ville skriva in datumet också, så det kanske är något jag borde börja göra.

Här kan ni se hur signeringsbordet såg ut.

Jag tog mig friheten att ta ett fotografi av besökarna en stund före dagens tredje dikläsning. Diktläsningen höll jag i anslutning till installationen “Bokprat”. Känns fantastiskt att ett 60-tal besökare avsatte en stund av sin fredagskväll för att ta sig tid att komma till min bokrelease. Jag känner mig innerligt tacksam och glad över att just ni som dök upp var där. Ni som bor på köravstånd men inte hade möjlighet att komma har fler chanser med tanke på att jag kommer att vara på galleriet en hel del nu i samband med vår adventsutställning. Idag, dvs den 24 november kommer jag att vara där kl 12- 15 och den första advent klockan 13-19. Då går det bra att köpa och få en bok signerad.

Jag inledde läsningen med strofen om galleriet i mitt hjärta.

“gallerikvis.se

tonernas galleristeg

våga andas konst.”

Jag fick massor av fina blommor som väntar på att bli fotograferade.

Jag fick också back-up av min dotter (på bilden nedan) och av min man som var på plats för att räkna besökare, mingla och fylla på bordet med bubbel och snittar.

Det här blir en dag att minnas och jag är så innerligt glad och tacksam för att jag lyckats förverkliga mitt årsmål för 2018. Drömmen om att ge ut en bok har nu blivit verklighet  <3

Nu kan jag njuta av att vara i nuet och samtidigt samla krafter för nästa steg på vägen som fortfarande består av en sträcka outforskad mark. Vägen är lång och mina tidigare erfarenheter säger mig att den troligtvis kommer att bjuda på ytterligare en och annan utmaning på färden.

Känner mig lyckligt lottad som upplevt ännu en dag i konstens tecken!

Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

 

 

Fyrtioåtta års arbete

Bloggen speglar ett utsnitt ur min vardag och just nu är jag uppslukad av min debutbok.  Ni som kikar in här får helt enkelt vara beredda på att det kan bli en hel del bokprat framöver. Den här veckan har jag två “lediga dagar” och de ägnas åt förberedelser för bokreleasen. Igår ägnade jag mig åt att undersöka boken genom att arrangera olika typer av stilleben med boken i fokus. Jag gillar kontrasten sommarhaiku där höstens gräsmatta lyses upp av en solgul maskros som på något vis påminner om sommaren och årstidernas kretslopp.

Det finns tolv kapitel i boken och de färgglada salmbärskaramellerna på bilden fick jag av min dotter i somras, som tack för att jag vattnade hennes blommor när hon var på Gotland. Och redan då bestämde jag mig för att spara några karamellerna till ett fotoarrangemang tillsammans med den färdiga boken.

Under de senaste dagarna har flera personer frågat hur länge jag arbetat med boken och den frågan har på sätt och vis två svar. Det ena svaret är att jag skrev boken under min sommarsemester 2018, och det andra svaret är att det i själva verket tagit hela mitt liv. Jag har alltid tyckt om att skriva och med tanke på att detta är min första bok kan man betrakta det som att det tagit mig hela mitt liv, dvs 48 år att skriva den här boken. Genom åren har jag producerat massor av texter av olika kvalitet, och med facit i hand kan jag se att de där texterna bidragit till att utveckla mitt skrivande. Drömmen om att ge ut en bok har jag haft länge, så nog har den här bokresan varit lång. Kanske var denna känsla Karin Boye hade i åtanke när hon skrev dikten, I rörelse,  “Nog finns det mål och mening i vår färd – / men det är vägen, som är mödan värd.”

Målet har ju länge varit en första bok och under resans gång har jag lärt mig så otroligt mycket mer än vad jag kunde ana att jag skulle vara med om. Jag har helt enkelt utvecklats som person.

Tack alla ni som tittar in här på min blogg! Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

 

Bokrelease den 23 november 2018

Debutboken

Den är här nu!

Debutboken, har landat

och vågar ta plats

i rummet

Där står den i flera exemplar och känner in atmosfären

Njuter av att bara vara

och funderar samtidigt på nästa steg

På hur den kom hit och vart den är på väg

Att boken vill ta sig framåt,

och komma vidare är klart

Men först vill den bara vara i nuet

stanna upp och reflektera

fundera och inspektera

inspektera sin författare med ro

kanske till och med lite roat,

med ett leende på läpparna

när hon ser hur hon tar sig tid att betrakta,

bläddra, känna, smaka

lyssna, dofta

och andas

***

Nu bjuder författaren in sin bok till dialog

det talas om en bokrelease i kombination med en konstinstallation

Att bokreleasen ska äga rum på Galleri KVIS

är självklart för såväl bok som författare.

Men hur det ska gå till och vilken väg som ska väljas är ännu ett outforskat kapitel.

Många tankar hopar sig i författarens hjärna och boken undrar

hur många tankar och möjligheter en poet kan tänka på bara några få dagar.

Författaren bekantar sig med boken. Boken bekantar sig med författaren och det verkar som om de två är överens om att de är nöjda med sin kreation.

Spänningen stiger och de båda är överens om att våga ta klivet ut,

i en för de båda ännu outforskad värld.

Fortsättning följer

Christina Karlsson ©

 

Återstoden av dagen, av Kazuro Ishiguro

 

Jag har en fäbless för festligheterna kring nobelprisutdelningen, därför gjordes det här bokinköpet för några månader sedan strax efter det att författaren belönades med nobelpriset i december 2017. Jag hade inte läst något av författaren tidigare och nobelpriset räcker gott och väl för att väcka min nyfikenhet.

Vilken bladvändare! Språket är otroligt träffsäkert på ett sätt som får mig som läsare till att uppleva stämningen  och känslorna. Jag kunde knappt lägga boken ifrån mig och hamnade i ett läsflow där jag bara läste och läste.

Själva storyn är ju inte så häftig då den handlar om en butler och hans funderingar, men författaren skriver på ett fascinerande sätt som gör att man inte vill släppa boken ifrån sig. Jag kommer definitivt att läsa fler böcker av Kazuo Ishiguru.

Vill ni skapa en känsla för hur han skriver så kolla finns det ett smakprovet på fotografiet nedan.

Må väl och ha en fortsatt fin dag!

Christina Karlsson

Livstecken, dikter att drömma till

Den senaste tiden har jag vid flera tillfällen återkommit till diktsamlingen Livstecken Dikter att drömma till (2012). Jag har läst och lyssnat. Ibland har jag lett igenkännande och ibland förundrat.  Det finns en liten text på bokomslagets insida där boken beskrivs med orden “Livstecken. Tecken på liv – vänskap, sorg och glädje. Dikter att drömma till, smaka på, landa i. Dikter att må bra av eller fundera på.” Och nog har jag både smakat på, landat i, funderat på och mått bra av att läsa den här diktsamlingen.

Mitt första möte med boken inträffade i samband med en utställning på Galleri KVIS och årets litteraturrunda i början av maj. En av bokens författare Stina Larsson läste och ställde ut ett antal dikter som ingick i  konceptutställningen det Ofattbara 3.0 som jag skrivit om tidigare. Under helgen då det var litteraturrunda hade hon med sig denna diktsamling och gav på så sätt ett smakprov på tidigare verk.

Den här diktboken är skriven av tre författare som befinner sig i olika stadier av livet.

Kiin Ekelin Wick,  född 1977 skriver för livet. Hon bjuder med läsaren på en gripande resa om broar som bränns och ljus som tänds.

Erik Malmberg, född 1932 skriver om seniorlivet och “Att ge sig tid- kan ta tid!”. Hans resa handlar om att förändra en “prestationsjagad individ till en livsnjutare som sitter under eken och njuter av blomdoft”.

Stina Larsson, född 1966 skriver om livets inre resa, om vägval och om konsten att ta sig tid. Hon skriver om att “…ta livet med en nypa salt. På fullaste allvar.”

En av de dikter jag fastnade för är Stina Larssons  Livets karusell. I den finner jag såväl allvar som humor. Själv har jag aldrig någonsin funderat på “risken att krocka med en kråka”, men metaforen får mig att le då den känns träffsäker – för visst har jag krockat med både en och annan kråka på min väg. Och visst har jag åkt en massa häftiga karuseller som gått både upp och ner.

Dikten fick mig till att reflektera kring vikten av välja vilken karusell man ska hoppa på. Ibland följer man ju med i karuseller bara för att det ingår i normen för hur man ska vara och nog är det kul att när de går högt upp, men mindre trevligt när man kraschar. Ibland tar man sig inte tid till att åka de där karusellerna man länge drömt om… Och om man inte tar sig tid så lär det ju aldrig hända. Vill man då tillräckligt starkt? Kanske måste man ta sig tid att finna vägen till just den där karusellen man länge drömt om.

Funderingar kring vägval ledde mig rakt in i dikten Jag väljer. Vi väljer alla våra vägar och nog är det så att vägen ibland är minst lika spännande som målet.

Diktboken är rikligt illustrerad då varje dikt kommenteras med en bild som därmed ger en ytterligare en synvinkel och vägvisare i läsningen. Illustratören heter Joakim Larsson.

Boken är vacker och tilltalande på många vis. Det är en bok som varar länge och som växer  då man gärna bläddrar i, och läser om den flera gånger.

Med tanke på att jag tycker så mycket om den här diktboken och annan konst skapad av konstnärsparet Stina och Joakim Larsson så vill jag tipsa om deras hemsida där ni kan läsa mer om deras böcker och konstprojekt boklarssons.se.

Brukar du läsa poesi?

Christina Karlsson

 

Läser Andarnas labyrint, av Carlos Ruis Zafón

Vilken bladvändare! De senaste dagarna har jag varit fullständigt fängslad av Carlos Ruiz Zafóns senaste bok, Andarnas labyrint. Jag har burit boken med mig, läst i köket, i trädgården, i vardagsrummet, i sovrummet och varhelst jag befunnit mig.

Boken är spännande rakt igenom från början till slut. Den tar oväntade vändningar som gör att man inte kan låta bli att läsa lite till och lite till. Handlingen utspelas i Barcelona och miljöerna beskrivs så levande att det känns som om man befinner sig i handlingens centrum tillsammans med karaktärerna. Nu längtar jag efter en IRL-resa till Spanien, för att besöka Pradomuseet i Madrid, Barcelona och lära mig mer om den spanska kulturen.

Har du läst någon bra bok eller tidning på sistone?

Må väl och njut av denna ljuva sommartid!

Christina Karlsson

 

Kalligrafi – älskade skönskrift

Jag inleder min semester med inspirationsdagar på galleriet. I år har vi bjudit in en erfaren kalligraf som delar med sig av sina kunskaper i kalligrafi. Dag ett var det hon som höll i trådarna och dagen ägnades åt skönskrift. Dag två inledde jag med ett inspirationsföredrag om haikudiktning och därefter var det fritt fram för deltagarna att komponera haikudikter och därefter träna kalligrafi eller måla. På bilden ovan ser ni resultatet av mitt envisa kämpande med dess konstfyllda kalligrafiska bokstäver: två dagar, mitt namn, två haikudikter, massor av enstaka bokstäver och åtta timmars träning. Jag känner mig nöjd.

Alla goda ting är tre och likaså är inspirationsdagarna. Idag kommer vi att arbeta vidare med det vi påbörjat, samt avsluta med en provisorisk liten utställning där vi arrangerar våra alster, presenterar och ger varandra feedback.

Inspirationen är här och jag känner mig uppåt. Inatt satt jag uppe och komponerade haikudikter tills klockan var närmare 01.30. Idag äter jag frukost senare än vanligt, men vadå, – Jag har ju semester!

Må väl och ha en alldeles underbar dag!

Christina Karlsson

 

 

 

Margaret Atwood tolkar Shakespeares Stormen

“Sedan kom två säkerhetsvakter in i rummet. De måste ha suttit utanför och väntat på en signal, som med största sannolikhet var Felix gapande skrik. Han förbannade sig själv nu för att han var så förutsägbar.” (utdrag ur Margret Atwoods Häxyngel, s 37)

Häxyngel handlar om teaterchefen Felix som är är i full färd med att sätta upp sitt mästerverk när han blir förrådd och tvingas bort från teatern. Felix har inom loppet av några år förlorat sin älskade fru, sitt barn och nu det arbete som varit hans räddning under de senaste åren. Han drar sig tillbaka och planerar omsorgsfullt sin hämnd. När han ser sin möjlighet till revansch tar han den. Han börjar arbeta som teaterlärare i ett fängelse och det är där han iscensätter sin hämndlystna dånande storm.

Margaret Atwood är en författare som hittills alltid överträffat mina förväntningar. Boken ingår i det internationella Hogarth Shakespeareprojektet som för att hylla minnet av Shakespeare, låter några av våra mest kända författare tolka hans verk. Margaret Atwood valde att tolka Stormen som i original är en komedi av William Shakespeare från ca 1623.

Boken består av 47 korta kapitel och just denna kapitelindelning passade mig perfekt med tanke på att jag för tillfället har galet många projekt och arbete som hopar sig. Möjligheten att läsa ett eller flera kapitel i taget och ändå hinna läsa klart så att jag kan få sammanhang i vad jag läser har varit utmärkt i nuläget. Jag tyckte dessutom att det var spännande att få följa med in i fängelset, träffa de kriminella intagna och följa deras tankar och funderingar kring karaktärerna och handlingen i Stormen. Följa deras val av karaktärer, resonemang och självklart Felix teaterlärarskill som gav mig en del intressanta infallsvinklar i läraryrket.

Boken är annorlunda, lättläst och spännande. Kan varmt rekommenderas. Inbjuder till läslust!

Inbjuder till läslust!

Christina Karlsson

Läser Orkidébarn, av Eva-Stina Byggmästar

Jag kan inte låta bli,

att älska hennes poesi,

hennes gröna strofer,

och lekfulla versrader.

Hennes oväntade besök

och hennes hyllningar

till poesin.

Det är bara hon som kan skriva om ett ulligt parasoll,

på ett sätt som får mig att tänka på en

maskrosboll…

och genast komma på mig själv med ett leende på läpparna

när jag förnöjt förnimmer känslan av hur det kan vara,

att bara, andas in och blåsa på denna duniga boll

av önskningar

som ett av naturens dunigaste konstparasoll.

Åh, vad jag njuter av hennes Byggmästarpoesi.

Finaste poesin någonsin…

<3

Jag upptäckte och förälskade mig i Eva-Stina Byggmästars poesi när jag läste en extrakurs i lyrik på Litt-Vet i Lund för några år sedan. Jag blev så fascinerad att jag skrev en uppsats om hennes trilogi om kärlek. Uppsatsen är sökbar om någon känner sig taggad för lite extra läsning. Vill ni hitta den är det bara att söka på “Naturen som kraft: en ekokritisk analys av Eva-Stina Byggmästars trilogi om kärlek”.

Boken Orkidébarn (2018) fick jag i födelsepresent av min dotter. Blir så rörd av att hon håller koll på min favoritpoesi <3<3<3

Eva-Stina Byggmästar har en förmåga att lyfta fram och skriva om sådant som är mycket litet, på ett sätt som får det att bli till något stort!

Att läsa är att uppleva

och jag kan inte låta bli att älska

de upplevelser som EvaStina Byggmästars poesi

tar mig med på…

Må väl, ha en fin dag,

läs för att resa,

läs för att uppleva

och läs för att berika din dag!

Christina Karlsson

Funderingar kring en av våra mest kulturbärande instutitioner

Ultrarapid!

Livet rusar fram i någon form av supermegamax

takt och ton a` la ultrarapid.

Våren nalkas, och vindarna blåser skoningslöst kring

en av våra mest kulturbärande institutioner, Svenska Akademien.

Svenska Akademien instiftades år 1786, av Gustaf den tredje. Syftet var att värna om det svenska språket, vårda arvet av det förgångna och uppmärksamma nya strömningar. Nu blåser det stormvindar i Akademiens salar och jag hoppas innerligt att de människor som har möjlighet att påverka situationen tar sitt förnuft tillfånga, lämnar sandlådan, växer upp och värnar om vårt svenska kulturarv. Vi behöver någon som värnar om vårt språk, vi behöver ett nobelpris i litteratur att se upp till och vi behöver en kulturbärande akademi som värnar om vårt svenska språk och dess historia.

Jag har personligen svårt att förstå varför Sara Danius måste avgå. Jag hade gärna sett att hon satt kvar som Akademiens ständige sekreterare. Vem kommer nu att ta över rollen som ständig sekreterare, vilka nya ledamöter kommer att väljas in och vilka kriterier är det då som avgör. Jag har en känsla av att Svenska Akademien befinner sig i ett historisk ögonblick och att dess framtid fortfarande är ett oskrivet blad. Jag tänker att det spelar en stor roll vilka dess framtida representanterna kommer att bli och på vilka kriterier dessa utses. – Vi behöver värna  och vår historia, vi behöver värna om vår framtid och vi behöver stå upp för vår kulturbärande Svenska Akademi!

Christina Karlsson