Mer än hennes mun

Mer än hennes mun, Sonetter av William Shakespeare och bilder av Ulf Lundell, utgiven av Schultz förlag 2004.

Om det är något jag är svag för så är det böcker så när jag för en tid sedan sprang på den här vackra boken som såldes för en ringa summa, kunde jag helt enkelt inte låta bli att köpa den. Faktum är att jag redan har en vacker bok med Shakespeares sonetter, men i den finns inga bilder och det var just konceptet med Ulf Lundells bildtolkningar jag föll för. Samlingen består av 152 sonetter och 152 akvareller. Sonetterna presenteras både på engelska och svenska, översatta av Sven Christer Swahn.

När Shakespeare skrev sonetterna var det på uppdrag till en adelsman som hoppades på att Shakespeares sonetter skulle övertyga hans son till att stadga sig och skaffa arvingar. Det fanns tydligen en tilltänkt, Den mörka damen, men vem hon egentligen var vet man fortfarande inte.

Enligt förordet i boken står det att Shakespeare under brevskrivandets gång förälskade sig i både ynglingen och Damen, vice versa….och att det hela trasslade till sig och slutade med ett intimt triangeldrama. Om det är sant har jag ingen aning om men nog skulle det kunna bli ett drama av den berättelsen.

Nåja, Ulf Lundell målade en tolkning för varje sonett. Dessa tolkningarna trycktes sedan som grafiska blad och har sålts i flera upplagor.

Den här boken kommer jag att njuta av länge, då den här typen av sonetter inte är något jag mäktar med att läsa från pärm till pärm. Jag läser en dikt i taget, på svenska, på engelska och sen behöver man liksom bearbeta innehållet innan man läser vidare. Sonetterna är skrivna i en helt annan tid, slutet på 1500-talet, det märks och gör dem lite kluriga att förstå men Shakespeare är Shakespeare, språket, sonetterna med de fina slutrimmen är alldeles underbara.

Jag tycker om det röda hårda bokomslaget i textil med den guldfärgade bilden och texten på framsidan, gillar kvaliteten på pappret i boken och det fina guldfärgade läsbandet. Detaljer som gör boken estetiskt tilltalande <3

Vad tycker du om Shakespeare?

Christina Karlsson

Hundra dikter av Jaques Werup

Jag har bekantat mig med Hundra dikter av Malmöförfattaren Jaques Werup (1945 – 2016). Werup skriver starkt och personligt, om livet, livsledan, ljuspunkterna, vardagen och meningslösheten. Det finns en tydlig röd tråd genom hela boken som gör att man får en upplevelse av att att den handlar om erfarenheter från poetens liv.

Dikterna präglas av ett vemod som ibland byts ut med komiska inslag, och ibland känns det som att allt utspelas på en scen, en teater.

Den är skriven på fri vers, varierat korta dikter och lite längre dikter som nästan övergår i någon form av berättande text även om det är poesi.

Hundra dikter av Jaques Werup, sid 115

Det här boken, Hundra dikter från fyra decennier av Jaques Werup, med förord av Anders Culhed (Albert Bonniers förlag 2005) hade troligtvis inte hamnat i min ägo om det inte vore för att bokhandlaren talade sig så varm om Jaques Werups poesi. Om det är något jag är svag för så är det när människor talar passionerat om en specifik författare eller konstnär. Jag tänker att en bokhandlare har läst många böcker och borde därför ha utvecklat ett sinne för vad som är bra. Nu när jag läst boken vet jag att det var rätt att lyssna på tipset. Diktsamlingen gjorde intryck på mig, jag tyckte om att poeten låter sina erfarenheter lysa igenom så naket och starkt, tänker att det krävs en hel del mod för att våga skriva på det sättet. En på flera sätt inspirerande bok.

Må gott och ha en fortsatt fin dag!

Christina Karlsson

Målar änglar och ser fram emot advent…

naturens värjor

blad i olika färger

trädgårdparadis

praktlysingens skatt

prunkande blomsterrabatt

en förtrollad natt

snödroppen svingar

livgivande trollspö högt

vårblomster bringar

Njuter av min hemester och ägnar en stor del av dagarna åt att måla änglar, skriva haikudikter om änglar och har till och med påbörjat funderingar kring motiv till en serie julkort. Har påbörjat några små experiment och det är möjligt att motiven i inlägget kommer att bli julkort. Varje änglamålning har dessutom fått en egen haikudikt och då skulle det kunna vara så att bild plus haiku, är vad man brukar kalla för haiga. De målningar och dikter jag blir nöjd med kommer att exponeras på Galleri KVIS till advent.

Jag har en tanke om vilket budskap jag vill att mina änglamålningar ska kommunicera, men om de verkligen kommunicerar det jag tänkt mig vet jag först när betraktaren delar med sig av sina funderingar, så ni får gärna skriva och berätta hur ni tolkar mina änglar. Skulle vara intressant också med reflektion kring mina inspirationskällor.

Tack till alla er som kikar in här <3 Jag önskar er alla en riktigt skön och inspirerande sommar!

Christina Karlsson ©

En alldeles underbar midsommar!

prästkrage, vallmo

pyntad krans, blåklint, björkris

midsommarafton

Jag älskar traditioner och att göra midsommarkransar har blivit en av de traditioner som får mig att känna att midsommaren är här. Nu hör det ju till saken att jag gillar blomsterkransar, tycker att tillvaron blir lite mer poetisk och sagolik när man har en krans i håret. Björkriset plockar vi från grannens björk vars grenar sträcker sig in över vår tomt. Blommorna kommer från trädgården och några från dikeskanterna i närheten.

Jag brukar alltid baka någon form av midsommartårta men i år var vi bara 3 personer så jag valde att baka en traditionell rulltårtsbakelse med jordgubbar och vispgrädde.

Den fina mormorskaffekannan med rosenmotiv gör att kaffet smakar särskilt gott.

Jordgubbar! En klassiker och stående favorit på midsommarbordet. Älskar jordgubbar och kan äta nästan hur många som helst!

Jag lyckades till och med få maken att posera för ett midsommarfoto. Vädret höll sig någorlunda fint hela dagen, regnet och åskan väntade in natten så det blev en fin midsommar i trädgården. Vår sista midsommar på finaste Salviagatan <3 Men vi kan inte låta bli att vara upprymda och förväntansfulla inför stundande flytt…

Vad tycker du om midsommarkrans? brukar du göra din egen, köpa en färdig eller fira midsommar utan krans?

Anteckningar om hö, av Birgitta Lillpers

Anteckningar om hö, är titeln på en diktbok av Birgitta Lillpers (2016, Wahlström & Widstrand). Det här är en diktbok jag har haft lite svårt att greppa. Jag har påbörjat läsningen flera gånger men ärligt talat så har jag inte riktigt förstått vad den vill säga, så den har fått stå i bokhyllan och vänta in rätt tillfälle på att bli förstådd. Av någon anledning känns det som rätt tillfälle just nu. Kanske beror det på att titeln talar till mig på ett helt nytt sätt nu när vi har hö i huset. Tidigare fann jag titeln gåtfull, Anteckningar om hö.

Just nu tolkar jag det som om boken handlar om livet, om det gamla, det nya och om betydelsen av något så betydelsefullt som hö. Hö kan ha stor betydelse för den som livnär sig på hö, och om man tänker efter så är det fortfarande många. Innan höet blir till hö består det av vildvuxet gräs, kanske ängsgräs fyllt av blommor som besöks av pollinatörer. I boken ryms små möten med olika typer av djur. Men där finns också tecken på sjukdom, svår sjukdom och motgångar. Samtidigt känns det som om språket gör mig nyfiken att läsa vidare. Det finns något där mellan raderna som gör mig nyfiken.

Stroferna på sida 94 känns intressanta i tider som dessa med en Coronaepidemi som breder ut sig över världen.

Semesterlängtan består. En dag till och sen reser jag iväg på en riktigt efterlängtad hemester här hemma i min alldeles egen lilla trädgård, med tid för att måla, läsa och skriva.

Njut av dagarna som passerar, ta väl hand om dig och ha en alldeles underbar dag <3

Christina Karlsson

Längs vägen – världen

Tre arbetsdagar kvar. Det är helg och jag varvar ner genom att läsa en av mina nyfunna haikuvänners nyutgivna bok. Kerstin Park har samlat 72 haikudikter i boken Längs vägen – världen, (Fri press, 2020).

Längs vägen är en fin bok som låter mig följa årstidernas växlingar från vinter till vår, sommar, höst och tillbaka till vintern igen. Jag tycker om dikterna, de är rogivande och tänkvärda. En av mina favoriter är haikun som innehåller en hyllning till ginkon. Ginko är som är en tyst vandring i grupp, då man samlar inspiration och skriver sina haikus som man sedan läser upp för varann. Jag har varit på några ginkos och det är något jag finner massor av inspiration i.

Dikten är hämtad ur Kerstin Parks, Längs vägen – världen, sid 41.

Brukar du läsa haikudikter?

Christina Karlsson

The show must go on…

The show must go on, fullt ut och helt

även när världen är sargad och delt.

.

The show must go on, även i livets svåra stund

när jorden är platt och inte längre rund.

.

The show must go on, när solen inte längre lyser

när månen är mörk och alla hjärtan fryser

.

The show must go on, när allting blir fel

när konsten blir ful och det finns sprickor i varje del

.

The show must go on, därför att allt kan vända

Någon ser en gnista, tänder ett ljus

och ser hur allt fint börjar att hända…

The show must go on…

Christina Karlsson

En dikt och ett hedersomnämnande

Bokförlaget Fri Press arrangerade en haikutävling för en tid sedan. Jag deltog med en nykomponerad dikt, som tillsammans med några andra dikter nyligen fick lite extra uppmärksamhet med hedersutlåtande på deras hemsida. Segern kammades visserligen hem av en annan poet, men min dikt fick ett fint hedersutlåtande som jag gärna delar med mig av. Vill ni se fler av bidragen så är det bara att kika in på förlagets hemsida.

I skrivande stund är det måndagsmorgon och jag är alldeles strax i full färd med att kasta mig rakt in i en ny arbetsvecka.

Må gott och ta väl hand om er!

Christina Karlsson

Tecknar, skriver haiku, läser böcker… och annat smått och gott…

flyr vardagsbrus

botaniserar sköna

gröna bokbladshus

En ny bok håller på att ta form, men den här gången är det svårare att administrera skrivtiden. Hösten rusade förbi innan hösthaikusamlingen var klar, så nu har jag påbörjat vinterhaiku, en tredjedel av vintersamlingens innehåll är klart, men snart är det vår och dikterna måste skrivas vid rätt tidpunkt. Jag kanske måste skjuta fram utgivningen ett år till. De senaste dagarna har jag hunnit skriva en hel del, men en veckas ledighet går alldeles för fort… snart är det måndag med ny arbetsvecka, nya uppdrag och lite till sådant som att planera årsmöte på KVIS, företagsmässa, poesiläsningar… Inte nog med det, för snart är det vår och då går det bara att skriva vårhaiku.

Jag är nöjd med min debutbok, men känner att uppföljaren måste bli något extra och det känns det som att den är på väg att bli. Den får helt enkelt ta den tid den behöver och om det blir 2020 eller 2021 får framtiden utvisa.

Nåja, det positiva är att tiden trots allt är lika för oss alla och oavsett vad vi gör för att vinna mer tid så består dygnet av 24 timmar. That´s it!

Nu ska jag botanisera vidare bland bokbladen i min dikt- och tecknarverkstad *

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Haiku åt folket…

Haiku är en diktform som är omgiven av en hel del riktlinjer och regler för hur den ska skrivas, och om man skrapar på ytan finner man nästan lika många regler som experter. När jag läser Birk Anderssons, Haiku åt folket (2019, Fri Press) får jag en känsla av att han både vill äta och behålla kakan. Birk skriver haikudikter, men inte vilka haikudikter som helst utan anarkistiska haikudikter och boken avslutas med ett kapitel som heter “Regler”, vilket i sin tur avslutas med ” Regler- det finns inga regler i Anarko Haiku.” (s136). Birks sätt att skriva är motsägelsefullt, samtidigt som det fungerar. Han skriver haiku, samtidigt som han briljerar med att bryta regler samtidigt som han bestämmer vilken mall (haiku) han vill passa in sitt diktande i.

Haiku åt folket (s 61) Birk Andersson

Med glimten i ögat, allvar i tonen och en stor portion humor lyckas fånga de där paradoxala situationerna som vår samtid bär med sig.

Haiku åt folket, Birk Andersson
Haiku åt folket (s 87 ) Birk Andersson

Jag gillar en hel del av det jag läser, ler igenkännande och höjer ögonbrynen om vartannat. En del av de åsikter jag kan skönja mellan raderna håller jag med om men det finns en del andra åsikter jag inte alls håller med om och det är ju precis det som bidrar till att jag gillar innehållet. Dikterna är lättlästa, samtidigt som de väcker tillfällen för filosofiska stunder och om man vill som diskussionsunderlag.

Titeln är intressant, Haiku åt folket. Är det folket som äter haiku eller är det haikudikter åt folket? Oavsett vilket så är det effektfullt.

Jag har sagt det förr, och säger det igen, – Mer poesi åt folket!

När läste du poesi senast?

Christina Karlsson