Hösten sluter sig…

Bekantat mig med den japanska haikupoeten Masaoka Shiki (1867-1902) som under sin tid betraktades som en av haikuns förnyare genom det att han gav dikterna ett realistiskt och vardagligt innehåll.

Författarnamnet Shiki är samma namn som ibland används för den lilla göken, “hototogisu”, som också är vanlig i den japanska poesin. Hösten sluter sig, är en skrift av Bo Ranman som innehåller en presentation och svensk tolkning av Masaoka Shikis haiku (Fri Press 2020). Boken ingår i en samling av skrifter vars syfte är att lyfta fram och presentera ett antal haikupoeter.

Jag fastnade för realismen, konstaterandet och igenkänningsfaktorn i dikten,

förra årets dröm

jag vaknar till detta årets

verklighet

Boken ingår i en serie av Bo Ranmans skrifter om haiku. Jag har tidigare skrivit om Ipomeans förgänglighet, Chio-nis liv och poesi, det inlägget finner ni här.

Min favorit är den om Chio-ni, men båda skrifterna är perfekta för den som vill bekanta sig med en japansk haikupoet och läsa en väl utvald skara av poetens haikudiktande.

Mer haiku åt folket!

Christina Karlsson

Snö och barnasinne ***

Ännu en arbetsvecka har passerat, en dag på min arbetsplats och övriga dagar hemifrån. Under kommande vecka ser det ut att bli en dag hemma och fyra på skolan, med elever på plats…

Jag loggar ut från jobbdatorn och dyker in i min eget lilla utrymme. Tittar ut genom fönstret. Tre snöänglar***

Alla som bor i Skåne vet att det gäller att ta tillfället i akt när snön visar sig. Man kan aldrig vara säker på om den bara är på en snabbvisit eller om den kommit för en längre tid.

Tidig morgon

jag pälsar på mig,

går ut i snön och andas.

Känner kylan och njuter av den klara luften.

Lägger mig på marken,

molnen täcker stjärnorna,

himlen är svart

men ändå, oändligt vacker

dekorerar innergården med snöänglar

blir några år yngre….

helt utan krämer och kemiska preparat

allt som behövs är lekfullhet…

Christina Karlsson

Helg, ljuva helg…

Sista helgen

i januarimånad

jag loggar ut

går till skogen

möter en hare och får för mig att den vill visa vägen

går in i skogen, bort från stigen, över stock och sten.

Något prasslar till

ljudet kommer en liten bit längre bort från där jag är

jag stannar till

ser spetsade öron och vaksamma ögon

våra blickar möts

bokträdens kala grenar

dovhjortar i flykt

hann inte ens fånga dem på bild

men jag ler

blir alltid så glad av att se dessa ståtliga djur

Snön faller på min kind…

och det känns gott att helgen nyss har börjat

att befinna sig i en skog och bara vara.

*

Stiger upp innan månen vandrat sin tysta ban

dricker kaffe och letar strofer…

gryningsblå

svart morgonkaffe

upplyst av månen

svart morgonkaffe

tonen av koltrastkvitter

upplyst av månen

Dagarna svischar förbi och innan man hunnit landa är skymningen tillbaka.

Nyss tillbaka efter helgens sista kvällspromenad.

Helgen gick alldeles för fort, men ändå,

gott att den varit här och hälsat på <3

© Christina Karlsson

våren tvekar…

Vi befinner oss i den senare mitten av januarimånad. Det är nytt år och nya möjligheter men jag ligger inte alls på topp, utan känner mig snarare trött och sliten. Faktum är att jag har det bra men känner mig allmänt ur form ändå. Den senaste tiden har inneburit massor av skärmtid och det där statiska sittandet är inget min kropp gillar så jag försöker att ta mig ut och promenera så ofta som möjligt. Promenaderna får mig alltid på bättre humör.

Tycker det hade varit trevligt om snön som kom förra helgen hade fått vara kvar ett tag till men här ser det mest ut som om våren ligger i startgroparna och väntar på att få göra entré. En hel del träd börjar knoppas och allt fler gröna blad lyser upp bland fjolårets förmultnande vinterlöv. Jag hörde till och med hur en fågel kvittrade in våren när jag var ute på min promenad. Faktum är att det är alldeles för tidigt för vår och det brukar ju komma några köldknäppar till innan våren bryter ut till fullo. Oavsett vilket väder det är så inleder jag de flesta dagar med att skriva en haikudikt och när andan faller på så kommer det flera. Under gårdagens skogspromenad gav den här lilla haikun sig till känna.

våren tvekar

under bärnstenfärgade

bokblad på marken

Ny dag, nya möjligheter och det känns hoppfullt att våren är beredd, att den ligger i startgroparna och väntar på att göra entré.

Ta väl hand om dig och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

nyförälskad

Mitt första möte med den japanska haikupoeten Chiyo-ni (1703- 1775) ägde rum alldeles nyligen och jag blev förälskad vid första läsningen. Det finns en skörhet, en respekt för naturens förgänglighet och en förmåga att fånga ögonblicket som gör mig lycklig inombords när jag läser. En av utmaningarna för en haikupoet är att med få ord beskriva något stort på ett sätt som andra kan relatera till. När jag läser tolkningen av Chiyo-nis haiku blir jag alldeles upprymd och inser att jag vill veta mer, läsa mer och fortsätta att bekanta mig med denna kvinnliga haikumästares poesi.

Dikten om Ipomean, blomman för dagen är en av de dikterna som fångar min uppmärksamhet.

” Ipomeorna

har fångat min vattenspann

lånar grannens hink”

Den här fantastiska haikusamlingen, Ipomeans förgänglighet, Chio-nis liv och poesi, är skriven av Bo Ranman (Fri Press 2020).

Goda lässtunder i konsten tecken!

Christina Karlsson

Averno, av Louise Glück

Vintern, barndomen och döden är tre återkommande teman i Louise Glücks, Averno (2006, Rámus). Boken är översatt till svenska av Jonas Brun (2017). Bokens titel Averno är inspirerad av namnet på den italienska kratersjö som i antikens Rom ansågs vara ingången till underjorden. I bokens centrum står myten om Persefone, flickan som rövats till underjorden och som alltid slits mellan modern och älskaren. Med myten om Persefone i centrum lyckas hon närma sig ämnen om barndom, förlust, ensamhet, besvikelse, död och dolda familjehemligheter.

Louise Glück, född 1943 i New York, har sedan sin debut 1968 kommit ut med tolv diktsamlingar. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 2020 med motivering: ”för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell”.

utdrag ur sida 25, Louise Glücks, Averno

Under julledigheten har jag läst en hel del Louise Glück. Hon skriver på ett intressant sätt som inbjuder till många funderingar kring livet, döden och relationer. Hon har snabbt blivit en en av mina favoriter.

De lediga dagarna är slut och jag har redan hunnit med ett antal arbetsdagar så nu lär det inte bli lika mycket tid över för nöjesläsning. Nåja, jag hunnit med några böcker till, och om dem får ni läsa i kommande inlägg.

Har du läst någon poesi nyligen?

Christina Karlsson

Ett magasin med tid för eftertanke

Haikumagasinet (Fri Press nr 2, 2020) är ett uppfriskande och rogivande magasin som kan läsas ur flera perspektiv. Uppfriskande ur perspektivet att magasinet består av illustrerade haikudikter och därmed kan läsas som ett seriemagasin. Rogivande ur perspektivet att magasinet innehåller haikudikter som kräver tid för läsning med eftertanke. Magasinet innehåller nitton haikudikter komponerade av tolv olika poeter och illustrerade av sex olika illustratörer. Gamla välkända haikudikter blandas med nykomponerade verk.

En klassisk haikudikt består av tre versrader, varav en har någon form av koppling till årstid. Dikten ska skildra någon form av iakttagelse och gärna ha en tvist på slutet, en tvist som kan ge innehållet i den första versraden en ny innebörd.

ur Haikumagasinet 2020, nr 2, sid 18. Haiku av Dag Persson och illustration av Sara Lundstedt.

När “träden sover” och fåglarna har flytt är det vinter. Tvistens estetiska formulering är “frostblommans vår”. Hur kan det vara vinter och vår på samma gång? Våren kommer efter vintern och när blommorna blommar då är det vår. Men om blommorna är frostblommor blir är det fortfarande vinter. En vinter med frostblommor är kall och vacker.

Haikumagasinet är en behaglig introduktion till haikudiktens magiska värld. Illustrationerna är ögongodis och haikudikterna en lisa för själen som jag varmt kan rekommendera.

Mer bild och poesi åt folket!

Christina Karlsson

Rekreation

Tar en promenad,

möter en ekorre, några rådjur och en hare

landar i hösten

och ser en glada glida förbi…

– blir glad <3

Tar en promenad,

andas konst

samlar färg

arrangerar ett stilleben

som landar på ett fat

och förvandlas till mat

mustig och het

vackert kolorerad höstsoppegrönsak

transformeras till god och nyttig mat …

tar en promenad

rekreation – blir ett vackert ord

består av prefixet re– för åter, och -kreation för skapelse…

eller närmare bestämt modeskapelse enligt SAOL

och…sen blir det nästan för bra

om re inte betraktas som ett prefix utan står som ett självständigt ord då är re en ton, andra tonen i en durskala…

ordet rekreation innefattar således såväl återhämtning som toner av musik och kreationer i form av modeskapelser….

Tänk att allt detta kan rymmas i ett ord och en skogspromenad…

Christina Karlsson

Hösten har landat…

Hösten har anlänt

och det här är ingen vanlig höst.

Det är en ovanlig höst,

ovanlig i den bemärkelsen,

att den skiljer sig åt från alla andra höstar vi varit med om förut…

– men vilken höst gör inte det?

skiljer sig åt – i en vardag

där varje dag är en ny dag och ingen dag är den andra lik

dagarna är helt enkelt bara mer eller mindre lika alla andra dagar

alla dagar vi upplevt, alla dagar vi upplever och kommer att uppleva framöver

Cirklarna har rubbats

det här är inte första gången

perspektiven förändras

och världen transformeras

realismen blir surrealistiskt expressionistiskt kubistisk och tillräckligt abstrakt

för att försvinna i samtidskulturens dekadenta mediabrus…

styrkan i realismen

är att den trots allt finns just här och nu

i varje människas vardag

<3

det kan kännas som om tiden är vriden och fullständigt “Ur Led”…

men Tiden är inte Ur led

Tiden bara är…

– vårt sätt att relatera till stundens ögonblick genom att relatera till dåtid, nutid och framtid

– vårt sätt att mäta hastighet

och Alla vi som är här – befinner oss i Tiden

Året är 2020…

och det är Vår Tid Nu!

Det är vår tid nu ***

Det är Vår Tid Nu<3

Må gott, ta väl hand om dig och de dina.

Och Njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson ©

Vild iris, av Louise Glück

Världen behöver mer poesi!

Jag bekantar mig med Vild iris (1992), av poeten Louise Glück, årets Nobelpristagare i litteratur. Motiveringen till att hon belönades med årets Nobelpris lyder “för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell.”

Vild iris belönades med Pulitzerpriset 1993. Enligt mina efterforskningar är diktsamlingen uppdelad i tre delar och tre röster: trädgårdens blommor, den poetiska trädgårdsmästaren och trädgårdens allvetande metafysiska gud. Alla med direkta och krävande röster som fruktar döden såväl som livet och dess förgänglighet.

Jag ser fram emot att sjunka in i läsningen för att ta reda på vart orden för mig. I skrivande stund har jag bara hunnit läsa lite här och där. Jag tycker om det jag läst hittills och ser fram emot min fortsatta läsning.

Världen behöver mer poesi och därför känns det gott att årets Nobelpris gick till en poet.

ur Vild iris (s 30) av Louise Gluck

Vad tänker du om årets Nobelpristagare? Har du läst något av Louise Glück?

Må gott!

Christina Karlsson

Vaknar i en grön by …

Vaknar i ett konstverk

förundras

av ett landskap

av en grön by

lika grön då som nu

….och för alltid

hösten gör entré

tystnaden talar…

estetiken talar…

sommaren är passé

<3

kroppen talar sitt eget språk

hjärtat sitter bakom galler och bankar

fyller sin hjärna med hundratals tankar

Kommer hem, landar

njut, lavendelblå… sommargrå

tar en promenad…

Njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Mer än hennes mun

Mer än hennes mun, Sonetter av William Shakespeare och bilder av Ulf Lundell, utgiven av Schultz förlag 2004.

Om det är något jag är svag för så är det böcker så när jag för en tid sedan sprang på den här vackra boken som såldes för en ringa summa, kunde jag helt enkelt inte låta bli att köpa den. Faktum är att jag redan har en vacker bok med Shakespeares sonetter, men i den finns inga bilder och det var just konceptet med Ulf Lundells bildtolkningar jag föll för. Samlingen består av 152 sonetter och 152 akvareller. Sonetterna presenteras både på engelska och svenska, översatta av Sven Christer Swahn.

När Shakespeare skrev sonetterna var det på uppdrag till en adelsman som hoppades på att Shakespeares sonetter skulle övertyga hans son till att stadga sig och skaffa arvingar. Det fanns tydligen en tilltänkt, Den mörka damen, men vem hon egentligen var vet man fortfarande inte.

Enligt förordet i boken står det att Shakespeare under brevskrivandets gång förälskade sig i både ynglingen och Damen, vice versa….och att det hela trasslade till sig och slutade med ett intimt triangeldrama. Om det är sant har jag ingen aning om men nog skulle det kunna bli ett drama av den berättelsen.

Nåja, Ulf Lundell målade en tolkning för varje sonett. Dessa tolkningarna trycktes sedan som grafiska blad och har sålts i flera upplagor.

Den här boken kommer jag att njuta av länge, då den här typen av sonetter inte är något jag mäktar med att läsa från pärm till pärm. Jag läser en dikt i taget, på svenska, på engelska och sen behöver man liksom bearbeta innehållet innan man läser vidare. Sonetterna är skrivna i en helt annan tid, slutet på 1500-talet, det märks och gör dem lite kluriga att förstå men Shakespeare är Shakespeare, språket, sonetterna med de fina slutrimmen är alldeles underbara.

Jag tycker om det röda hårda bokomslaget i textil med den guldfärgade bilden och texten på framsidan, gillar kvaliteten på pappret i boken och det fina guldfärgade läsbandet. Detaljer som gör boken estetiskt tilltalande <3

Vad tycker du om Shakespeare?

Christina Karlsson

Hundra dikter av Jaques Werup

Jag har bekantat mig med Hundra dikter av Malmöförfattaren Jaques Werup (1945 – 2016). Werup skriver starkt och personligt, om livet, livsledan, ljuspunkterna, vardagen och meningslösheten. Det finns en tydlig röd tråd genom hela boken som gör att man får en upplevelse av att att den handlar om erfarenheter från poetens liv.

Dikterna präglas av ett vemod som ibland byts ut med komiska inslag, och ibland känns det som att allt utspelas på en scen, en teater.

Den är skriven på fri vers, varierat korta dikter och lite längre dikter som nästan övergår i någon form av berättande text även om det är poesi.

Hundra dikter av Jaques Werup, sid 115

Det här boken, Hundra dikter från fyra decennier av Jaques Werup, med förord av Anders Culhed (Albert Bonniers förlag 2005) hade troligtvis inte hamnat i min ägo om det inte vore för att bokhandlaren talade sig så varm om Jaques Werups poesi. Om det är något jag är svag för så är det när människor talar passionerat om en specifik författare eller konstnär. Jag tänker att en bokhandlare har läst många böcker och borde därför ha utvecklat ett sinne för vad som är bra. Nu när jag läst boken vet jag att det var rätt att lyssna på tipset. Diktsamlingen gjorde intryck på mig, jag tyckte om att poeten låter sina erfarenheter lysa igenom så naket och starkt, tänker att det krävs en hel del mod för att våga skriva på det sättet. En på flera sätt inspirerande bok.

Må gott och ha en fortsatt fin dag!

Christina Karlsson

Målar änglar och ser fram emot advent…

naturens värjor

blad i olika färger

trädgårdparadis

praktlysingens skatt

prunkande blomsterrabatt

en förtrollad natt

snödroppen svingar

livgivande trollspö högt

vårblomster bringar

Njuter av min hemester och ägnar en stor del av dagarna åt att måla änglar, skriva haikudikter om änglar och har till och med påbörjat funderingar kring motiv till en serie julkort. Har påbörjat några små experiment och det är möjligt att motiven i inlägget kommer att bli julkort. Varje änglamålning har dessutom fått en egen haikudikt och då skulle det kunna vara så att bild plus haiku, är vad man brukar kalla för haiga. De målningar och dikter jag blir nöjd med kommer att exponeras på Galleri KVIS till advent.

Jag har en tanke om vilket budskap jag vill att mina änglamålningar ska kommunicera, men om de verkligen kommunicerar det jag tänkt mig vet jag först när betraktaren delar med sig av sina funderingar, så ni får gärna skriva och berätta hur ni tolkar mina änglar. Skulle vara intressant också med reflektion kring mina inspirationskällor.

Tack till alla er som kikar in här <3 Jag önskar er alla en riktigt skön och inspirerande sommar!

Christina Karlsson ©

En alldeles underbar midsommar!

prästkrage, vallmo

pyntad krans, blåklint, björkris

midsommarafton

Jag älskar traditioner och att göra midsommarkransar har blivit en av de traditioner som får mig att känna att midsommaren är här. Nu hör det ju till saken att jag gillar blomsterkransar, tycker att tillvaron blir lite mer poetisk och sagolik när man har en krans i håret. Björkriset plockar vi från grannens björk vars grenar sträcker sig in över vår tomt. Blommorna kommer från trädgården och några från dikeskanterna i närheten.

Jag brukar alltid baka någon form av midsommartårta men i år var vi bara 3 personer så jag valde att baka en traditionell rulltårtsbakelse med jordgubbar och vispgrädde.

Den fina mormorskaffekannan med rosenmotiv gör att kaffet smakar särskilt gott.

Jordgubbar! En klassiker och stående favorit på midsommarbordet. Älskar jordgubbar och kan äta nästan hur många som helst!

Jag lyckades till och med få maken att posera för ett midsommarfoto. Vädret höll sig någorlunda fint hela dagen, regnet och åskan väntade in natten så det blev en fin midsommar i trädgården. Vår sista midsommar på finaste Salviagatan <3 Men vi kan inte låta bli att vara upprymda och förväntansfulla inför stundande flytt…

Vad tycker du om midsommarkrans? brukar du göra din egen, köpa en färdig eller fira midsommar utan krans?