Fina dagar på Öland

Jag har tillbringat fina sommardagar på Öland, tillsammans med min kära dotter och min gamle far.

Vi har njutit av att bara vara och göra vad vi känt för i stunden. Det blev flera promenader i den vackra Öländska naturen längs med Bergstigen.

Några av promenaderna tog oss med ut på det Öländska Alvaret. Där ute finns massor av vilda blommor och bär.

Någon som vet vad de här blå bären heter?

Många av vandringslederna går rakt igenom milslånga kohagar. En av dagarna när  dottern och jag var på vandring för att kolla in fjärilar och orkidéer, kom ett stort gäng med råmande kor och kalvar gående rakt emot oss. Kor brukar ju iofs vara trevliga djur men när de har kalvar och man inte känner till flocken tänker jag att det tryggaste är att låta bli den där vandringsleden. – Nu går vi ut härifrån, sa jag till Emelie och som ni förstår så blev den där promenaden ganska mycket kortare än vad vi hade tänkt oss.

Hur hade du gjort om du var i vår situation? Hade du vandrat vidare genom kohagen eller vänt tillbaka som vi gjorde?

Vi hoppade in i bilen och körde mot nästa sevärdhet i form av en runsten.

Seby runsten befinner sig norr om byn Seby. Den är med sina ca 3 meter Ölands högsta runsten och texten har spårats till 1000-talet. ”Ingjald och Näf och Sven, de lät resa stenen efter Rodmar, sin fader”.

Därefter kollade vi in Gräsgårds kyrka som betraktas som Ölands äldsta kyrka. När kristendomen kom till Öland byggdes det kring 1000-talet en kyrka i Gräsgård. På 1100-talet ersattes den med en kyrkobyggnad i sten och den ursprungliga delen finns i nuvarande kyrka som byggts till och renoverats åtskilliga gånger sedan dess.

Kvällen före hemresan spelade vi boule och som ni ser väckte denna aktivitet intresse bland trädgårdens fjärilar som ville inspektera den där lilla vita bollen.

Jag upptäckte att det blev fantastiskt vackra speglingar i de silverfärgade kloten. Om ni kollar noga ser ni spegelbilder av både mig, min dotter, stugan och himlen i de där silverfärgade kloten.

Nu är vi som sagt hemma igen och jag är i full färd med att städa, tvätta, baka och förbereda en lite större middagstillställning som ska äga rum imorgon.

Hoppas allt är väl med dig!

Christina Karlsson

 

Cambridge Shakespeare Festival

Idag tänkte jag ta med er på en resa till Cambridge Shakespeare Festival!

Cambridge har fått sitt namn delvis av floden Cam, och av de många stenbroar som leder en från ena sidan till andra sidan av staden. När vi besöker Cambridge brukar vi bo i ”kärnan” av staden. Shakespearefestivalen ges ofta i de Collageträdgårdar som ligger utmed Queens Road och för att ta sig dit behöver man passera den bro som jag står på när jag tar fotografiet ni ser överst i detta inlägg. Utsikten är som ett konstverk <3 Jag skulle kunna stå där i evigheter och bara njuta av kombinationen grön natur, sten och vatten.

Teaterföreställningarna ges i de olika collageträdgårdarna, så man får inte bara se en föreställning utan dessutom besöka en av dessa unika parker som tillhör universiteten. På fotografiet ovan ser ni utsikten från den bro vi passerade för att komma över till Queens road. På vänster sida skymtar ni baksidan av Kings Collage och på högra sidan av bron fortsätter parkerna.

Första kvällen såg vi King Lear, i St Johns Collage Gardens. För att komma in i parken behövde man passera denna pampiga entré. Trädgårdarna är gigantiska så det gäller att hålla utkik efter skyltarna som visar var respektive ingång är.

På fotografiet ovan ser ni scen och scenografi till King Lear. Allt är enkelt och magnifikt på en och samma gång. Enkelt eftersom scenen är en del av gräsmattan och scenografi består av ett träd, en bänk och några pallar. Magnifikt med tanke på den kulturella status dessa universitet uppbär och magnifikt att få exponeras för litterär kanonkultur i en miljö som består av gigantiska parker, fyllda av magnifika växter och vacker natur.

Maken och jag har lärt oss att det gäller att komma en timme i förväg om man ska få plats på första parkett då det alltid är onumrerade platser. De flesta kommer i god tid inte bara för att få bra platser utan därför att det finns en trevlig engelsk picknickkultur . Många besökare kommer direkt efter arbetstid och har därför inte hunnit äta middag. Man tar helt enkelt med någon festlig picknickbuffé och äter lite innan föreställningen och lite mer under pausen. Jag tycker att detta är hur mysigt och trevligt som helst.

Andra kvällen i Cambridge styrde vi stegen mot Kings College Gardens för att se Romeo och Julia.

Romeo och Julia är en av tidernas mest romantiska och sorgligaste tragedier. I dagens mångkulturella samhälle är temat kanske mer aktuellt än någonsin. I Romeo och Julia handlar det om två släkter som ligger i fejd med varandra, men det skulle ju lika gärna kunna handla om olika religiös bakgrund eller på annat sätt olika åsikter präglade av kultur. Två tonåringar, en från varje familj blir förälskade i varandra och givetvis sätter föräldrarna sig emot detta. Ungdomarna gör allt för att få vara tillsammans men familjerna saknar respekt för ungdomarnas känslor, och det hela slutar med en fruktansvärd tragedi där det unga kärleksparet dör.

Föreställningarna börjar vid 19.30 tiden och så här såg scenen för årets föreställning av Romeo och Julia ut i år. Scenen är naturen med sina träd, buskar, blommor och gräs.

Någon liten scenografi kan förekomma som tex den här fina portalen. Rekvisita kan bestå av ett och annat svärd eller någon form av filt eller dylikt. Kostymeringen brukar ha en historisk prägel (åtminstone vid de föreställningar jag sett).

Det här fotografiet av publiken tog jag i pausen. När det är paus passar man på att röra på sig, mingelprata om första akten av teaterföreställningen och möjligen äta och dricka  vad som finns kvar i den medhavda fikakorgen.

Publikfoto. Min stol är den som det står ett glas vitt vin på. Många av Cambridgeborna har med sig stora fina fikakorgar med hemlagade delikatesser, fint porslin och filtar. Vi som är turister lånar med oss glas från hotellrummet, beger oss till närbutiken och köper något gott som vi bär med oss i en helt vanlig affärskasse.

Under föreställningens gång skymmer det allt mer så under pausen brukar det vara dags att tända spotlightsen. Skymning, ljus och natur i kombination är en fröjd för ögat.

Skådespelarna framför alltid sina repliker på ett säkert och proffsigt sätt i kombination med ett fantastiskt kroppsspråk. Men som ni vet så är det alltid fotoförbud på sådana här arrangemang därför har jag inga bilder från själva föreställningen med skådespelare att visa upp. Är ni nyfikna kan ni alltid googla Cambridge Shakespeare Festival så kommer ni till den officiella sidan där det finns lite bilder.

När man ska gå hem är det alltid beckmörkt och därför lite klurigt att hitta tillbaka genom parken, ut till Queens Road där man dessutom bör gå på rätt håll så att man kommer tillbaka till bron som leder in till centrum där man passerar flera små trånga gropiga gränder.

Systemkameran fick stanna hemma så alla fotografier är tagna med min mobilkamera.

Hoppas att ni gillade att få följa med till Cambridge. Gillar du också Shakespeare?

Christina Karlsson

Sveriges sydligaste udde

Jag tycker om havet och Smygehamn är en plats jag återkommer till flera gånger om året. Idag susade jag dit tillsammans med min kamera. Lyssnande på vågornas brus, andades in doften av hav och njöt av synintrycken och konstaterade att allt såg ut ungefär som det brukar se ut vid den här årstiden. Människor och djur kommer och går men den där lilla hamnen består.

Installationen på fotografiet ovan heter Sinnenas eufori och det verkar som att konstnärerna precis som jag funderar kring intryck vi får via våra sinnen som  tex ljud och synintryck vid havet. Vid första anblick tänker jag på allt det vackra, men visst finns det en underton av allvar i konstverket. När jag läser om konstverket finns en uppmaning om att inte sitta för länge och lyssna till vad havet har att säga, istället uppmanas jag att agera – Se vad jag tittar på. Jag tolkar det som en uppmaning om att värna om naturen, inte bara genom ord eller genom att skänka pengar, utan genom att faktiskt agera. Små saker och ställningstagande vi gör i vardagen kan i det stora hela göra skillnad. En person kan inte göra allt, men alla kan göra något.

Ett annat spännande konstverk påminner om en förlist båt.

Som ni ser så är vädret inte det bästa och jag kan konstatera att det inte bara är värmen jag saknar när det är mulet och grått. Jag saknar alla de vackra nyanserna som framträder när solen lyser upp vår jord. Allt det gröna i naturen blir tusen gånger vackrare en solig dag. På fotografiet nedan har jag redigerat och tillsatt färger, men det blir ändå inte likt en solig dag. Det liknar mer en kolorerad dag. Vilken av bilderna föredrar ni? Den oredigerade ovan eller den redigerade nedan?

Personligen så tycker jag att den jag kolorerat och  redigerat ser gladare och mer inbjudande ut. Den oredigerade må vara mer äkta, men jag föredrar ändå den med lite gladare färger.

Oavsett väder så är det sommar och jag bara älskar dessa vilda ängsblommor som frodas mellan hamnen och Magasinet.

Sist men inte minst så bara hoppas jag att någon av mina läsare är bra på fåglar och kan hjälpa mig med namnen på dessa fåglar. Jag har sett dem många gånger förr, men de håller sig alltid på avstånd där ute på stenarna så det är svårt att få riktigt tydliga bilder. Någon som vet vad det är för art? Jag vill så gärna veta. Har googlat men känner mig fortfarande osäker delvis pga att jag inte fått tillräckligt tydliga bilder. Visst är de coola? Tänk att bara sitta där på en sten, lufta vingarna och kolla ut över havet.

De bara står där på stenarna och spanar med vingarna brett isär. Jag tycker att det ser fascinerande ut när de breder ut vingarna så där. Men undrar varför de står sådär? Kanske försöker de spänna upp sig för att skrämma bort fiender, eller så vill de imponera på någon annan fågel, eller så kanske de spanar efter mat och vill vara beredda att komma iväg snabbt om någon läckerbit dyker upp?

Jag tror att dessa två är samma art som de ovan och att de bara fällt in vingarna som om de inte behöver ”burra” upp sig när de är två utan står där och undrar vad jag håller på med där jag går runt med min kamera. Det ser ut som att hela fjäderskruden är svart, det finns något orangerött  på näbben som för övrigt är medellång och på något foto ser benen ut att vara orangeaktiga men på något foto ser de gråsvarta ut. Vem kan det vara?

Tillägg: Jag har nu kommit fram till att det kan vara en Skarv, kanske rentav en Storskarv?

Må väl!

Christina Karlsson

 

Konsten på Vatikanmuseet var mitt paradis för dagen

Här skymtas Ingången till Vatikanmuseerna i ringmuren som omsluter Vatikanstatens dyrgripar som ryms i de sammanlagt ca sju kilometers gallerierna! Vilket konstmuseum! Här inne finns en del av vårt kulturarv samlat genom de berättelser om konst, vetenskap, religion och mänsklighet som konstverken visualiserar, och dels genom de otroligt yrkesskickliga målningstekniker som konstnärerna använde sig av.

Att se Rafaels målning av Skolan i Athen fick mig att gå igång, bli lyrisk och sväva på moln. Jag har länge fascinerats av de gamla filosoferna och den grekiska och romerska kulturen.  I denna målning finns hela gänget med Platon, Aristoteles, Pythagoras, Hypatia med flera samlade och tolkade. När man ser den här lilla bilden som ni ser på mitt foto då blir man intresserad av vem de olika karaktärerna föreställer, men när man ser målningen i verkligheten blir man så totalt hänförd av att den är så stor och att alla detaljer syns så väl och då önskade jag att det var möjligt att flytta in på museet och sitta i det där rummet och närstudera konstverket i flera dagar. Men som turist är det bara att anpassa sig, gå vidare i utställningen och göra vad som förväntas.

Tänk att konst som målades i början av 1500-talet hämtade sin inspiration från tiden före och strax efter Jesu födelse. Tänk att dessa filosofer lade grunden till hela vår västerländska filosofi, vårt vetenskapliga förhållningssätt, politik, retorik och till och med för utformandet av det som idag utvecklats till vår skola. Oavsett om man läser retorik, litteratur eller matematik så hämtas grundförståelsen i teorier som finns bevarade från det här filosofiska gänget.

Om jag ska välja att lyfta fram en av karaktärerna som finns på målningen väljer jag Hypathia som levde ca 360 – 415 år e.Kr. hon var framstående inom matematik, teologi, astronomi och filosofi. Hypathia var beundrad av många men blev också föremål för avundsjuka som ledde till att hon gick en fruktansvärd död tillmötes.

En av grundpelarna i dagens samhälle vilar fortfarande på teorier av de gamla filosoferna. Påven som valde att värna om konsten som språk och medel för kommunikation genom att ge förtroende åt konstnärer som tex Rafael och Michelangelo. Konstnärerna fick äran att förevigas genom att måla dessa verk och binda samman den tiden som rådde just då med historien – precis som vi gör idag när vi inspireras av dessa 1500-tals alster och skapar egna nutida vidareutvecklade parafraser och bilder i vår samtid. Konsten ger oss på något vis en plats i ett större sammanhang genom att förankra oss i historien. Jag tänker att denna kunskap kan ge oss redskap för att utläsa och tolka signaler från olika skeenden i omvärlden.

I samma rum finns den här målningen med religiösa inslag och jag kan inte låta bli att fascineras när jag funderar på hur konstnärerna fick den här idén om att avbilda änglar och andra betydelsefulla karaktärer sittandes på någon form av dunigt och behagligt moln därifrån de tittar ner på människorna på jorden. Det finns så många symboler och detaljer att jag bara vill ha all tid i världen att fördjupa mig i dessa målningar.

Det här är kartrummet! Hela rummet är fyllt med stora målningar av olika öar och platser som tillhörde Italien. Och precis som idag så finns det alltid en skala som gör det möjligt att förstå hur kartan ska tolkas.

Besöker man Vatikanmuseet så gör man självklart ett besök i Sixtinska kapellet för att kolla in Michelangelos takmålningar, men där inne fick man inte fotografera så det kan jag inte visa några bilder av. Jag kan bara intyga att det var magiskt och nu blir jag sådär upprymd och lyrisk igen när jag tänker på hur betydelsefull konsten är som språk och medel för kommunikation.

Konst är grunden till allt! I konsten finns filosofin, matematiken, fysiken, religionen, livet, döden, verkligheten, fantasin, kärleken, hatet, jämlikhet, skillnader, krig, fred och allt det där ryms i konsten. Andra discipliner är på sätt och vis bara olika utsnitt och specialiteter. Allt synliggörs av konsten som speglar sin tid. Utan konsten vore människan synnerligen liten, ensam och okunnig – åtminstone ur mitt perspektiv sett.

Jag lever min dröm i konstens tecken <3

Christina Karlsson

 

 

 

 

Pantheon

Känslan sitter kvar länge och det är så mysigt att gå igenom fotografierna och minnas, så här kommer ytterligare några bilder från årets Romresa.

Det magnifika Pantheon på Piazza della Rotonda är Roms bäst bevarade monument från antiken.  Monumentet som ursprungligen var ett ”alla gudars tempel” räddades åt eftervärlden när det byggdes om till kyrka på 600-talet.

Originaltemplet som uppfördes av Marcus Agrippa 27 f.Kr förstördes i en brand, men byggdes upp igen av kejsare Hadrianus år 125 som av respekt för sin företrädare lät hans namn stå kvar på frisen över pelargången som bärs upp av 16 monolitiska pelare  i rosa och grå granit.

Antikens gudar och gudinnor är sedan länge borta och har ersatts med kristna symboler och gravmonument från Renässansen. Konstnären  Rafael har ett eget gravmonument i Pantheon. Hur coolt är inte det? Det är så fascinerande med dessa renässanskonstnärer som lyckats påverka hela vår västerländska kultur och vårt tänkande genom de  budskap som förmedlas via deras konstverk och via den status deras konstverk uppbär. Tänk så fattig vår historia vore om det inte dessa konstverk fanns bevarade.

Takhöjden är mäktig, men det är svårt att återge på ett fotografi speciellt med tanke på att vi trängdes med massor av andra turister därinne.

Här ser ni själva piazzan och arkitekturen utanför Pantheon. Jag tycker att det är pittoreskt och estetiskt tilltalande med den här äldre typen av statsarkitektur.

Rom är en himla mysig stad som jag gärna besöker igen!

Christina Karlsson

Peterskyrkan, påve med rockstjärnestatus och drottning Christinas minnesmonument

Här står jag högst uppe i Castel Sankt´ Angelo och fotograferar utsikten mot Peterskyrkan som är en av världens största och mest betydelsefulla kyrkor. Peterskyrkan ligger i Vatikanstaten och det är där påven har sitt residens.

Platsen där Peterskyrkan står har en historisk förankring då den första kristna kejsaren Konstantin lät bygga den ursprungliga Peterskyrkan där ca år 324. Kyrkan plundrades på 800-talet och därefter byggdes det upp massiva murar runt det område som idag är Vatikanen. Den nutida Peterskyrkan invigdes år 1626. Den är byggd i renässansstil och flera kända arkitekter har satt sina avtryck i kyrkans utförande: Rafael, Michelangelo, Donato Bramante och Carlo Madernos som ritade långhuset och fasaden i början av 1600-talet. Peterskyrkan är både respektingivande, estetiskt tilltalande och storslaget mäktig!

Påven är härskare över Vatikanstaten och sedan 1500-talet har påvarna beskyddats av elittrupper ur Schweizergardet. Det sägs att det är konstnären Michelangelo som ursprungligen designat Schweizergardets tjusiga uniformer som går i scharlakansrött, blått och orange.

Vi hade turen att besöka Peterskyrkan precis när påve Franciskus skulle hålla audiens. Det var en riktigt cool upplevelse att följa påvens framträdande och som ni ser på bilden hade jag en bra placering i publiken och kom nära med min kamera när han åkte runt i sin lilla golfbil och vinkade. Påve Franciskus tal var fullt begripligt, översatt till flera olika språk och riktigt intressant att lyssna på. Avslutningsvis sjöngs det en sång och alla vi i publiken blev välsignade. Stämningen var på topp och vita duvor kretsade över kyrkan, påven och oss i publiken.

Efter audiensen och allt det där begav vi oss in i kyrkan där en av världens mest kända skulpturer finns placerade. Michelangelos Pieta som är en skulptur i carraramarmor föreställande den sörjande jungfrumodern Maria, med sin döda son Jesus i famnen.

Den här skulpturen är så känsloladdad och gripande. Det var en mäktig känsla att få se den i verkligheten.

Det här är bara så coolt! I Peterskyrkan som är en av världens största och mäktigaste kyrkor finns ett stort minnesmonument över den svenska drottningen Christina (1626-1689).  Här hyllas ett flertal påvar, och mitt ibland dessa ”påvemonument”  finns monumentet över en av våra svenska drottningar. Hur coolt är inte det?

Det finns ett gravvalv under kyrkan där man kan se själva gravplatsen, men där fick man inte fotografera så det får ni inte se någon bild på. Viloplatserna i grottan under kyrkan var väldigt tjusiga.

Det fina med att komma till platser man bara läst om tidigare är att det känns som om spår av historien lever kvar på flera sätt. Jag har en förmåga att ”nörda” in mig på olika områden och under veckan i Rom kom jag fram till en teori om varför vår svenska drottning Christina lämnade Sverige, konverterade och valde att bli Katolik. Men det får ni läsa om i ett annat inlägg.

Jag är ju som sagt tillbaka till vardagen och den är lite för mycket…

 

Nu ska jag unna mig en stunds vila innan det är dags för nästa aktivitet.

Christina Karlsson

 

I Rom bland fiskmåsar och skulpturer

I Rom finns många broar som leder över Tibern och om man tar den som leder rakt mot Castel Sant´Angelo är det som att gå på konstmuseum med tanke på att den pryds av 10 änglaskulpturer som var och en bär en symbol som skildrar Kristi lidande. Konstverken är skulpterade av Bernini och hans elever under barockepokens 1600-tal. Rom är sannerligen en stad som bjuder sina besökare på mäktiga konstupplevelser med dessa Berniniskulpturer.

Från änglaskulpturer till fåglar då det fanns en hel del av dem i Rom. Jag  kunde inte låta bli att fascineras av fåglarna och deras förmåga att flyga fritt i det blå och sedan landa lite varstans.

Det fanns en hel del fiskmåsar i Rom intill Tibern och de verkade till att tycka om sevärdheter, precis som vi turister. Fiskmåsarna verkade till att sikta in sig på de där höjderna som ger en bra och tydlig utsiktsvy över de mest spännande platserna. Nu är jag iofs ingen fågelkännare, och därför inte helt säker på att fåglarna på bilderna nedanför verkligen är fiskmåsar. Jag har konstaterat att det är en havsfågel, att den tillhör måsfågelfamiljen och att folk i allmänhet kallar den för fiskmås. Det ser ut som en fiskmås men det skulle kanske kunna vara en gråtrut. Det som förvirrar mig är färgsättningen eftersom de här är lite mer brungråspräckliga än den som syns på skulpturens huvud. Jag tolkar det jag läst om fiskmåsar som att ungfåglarna brukar vara brungråspräcklig och att deras färgsättning kommer att förändras när de blir äldre? Då blir färgsättningen mer tydlig med vit kropp och gråsvarta vingar.

Har jag någon läsare som har lite mer koll på fiskmåsar så är jag tacksam för återkoppling kring om min slutsats är korrekt.

Hursomhelst så kunde jag inte låta bli att fotografera de här coola fåglarna som var relativt bekväma bland människor eftersom de tyckte att det var helt ok när jag närmade mig med min kamera.

Hoppas att ni alla får en fin fortsättning på dagen!

Christina Karlsson

 

Legenden om Romulus och Remus; legenden om hur staden Rom fick sitt namn

Det finns en gammal legend om att det var tvillingparet Romelus och Remus som grundade staden Rom. Tvillingparet var söner till krigsguden Mars och en vestalisk jungfru. Berättelsen innehåller ett komplicerat familjedrama. Amulius, dvs farbrorn till den vestialiska jungfrun befarade att tvillingarna skulle kunna komma att göra anspråk på hans tron och därför satte han ut dem på floden Tibern för att dö. Barnen flöt i land vid den paletinska bergshöjden vid Forum Romanum och där inträffade något högst märkligt. En varghona tog sig an de små barnen och födde upp dem genom att ge dem di.

Barnen växte upp och togs så småningom omhand av en herde. De strövade omkring i det området där de en gång föddes och kom så småningom i kontakt med sitt ursprung. De fick sin hämnd genom att döda Amulius. Tillsammans bestämde bröderna sig för att bygga en stad på platsen där de föddes, men bröderna blev osams och Romulus dödade sin bror Remus. Därefter bestämde Romulus sig för att själv fortsätta att anlägga staden själv. Staden Rom har fått sitt namn efter Romulus.

Enligt myten fortsätter berättelsen med sägnen om hur Romulus under ett oväder blir upptagen till himmelen där han blir upphöjd till skyddsgud. Hans namn som skyddsgud bli Quirinus.

Vi besökte museet där skulpturen som föreställer Varginnan och de diande tvillingarna befinner sig.Museet heter, Museo Nuovo i Palazzo dei Conservatori och är en del av Musei Capitoline. Ursprungligen bestod den här skulpturen enbart av varginnan, och de två tvillingarna är en senare komplettering som gjorts mycket senare.

Enligt texten som finns på museet kan skulpturen spåras till någon gång ca 500 år f.Kr. Någon gång på 1400-talet så skänker påven Sixtus IV den till Romarna och det var då den kom att betraktas som en symbol för staden Rom.

Skulpturen som har ett symboliskt värde för staden Rom har en upphöjd och framträdande plats på Museet.

Historiker har daterat stadens grundande till 753 år f.Kr. Arkeologer har konstaterat att området var bebott redan 1500 år f.Kr.

Fotografiet ovan har jag tagit i Pallatien vid Forum Romanum, som sägs vara den plats där Varginnan tog sig an Romelus och Remus. Tala om det var spännande att vandra runt på denna historiska plats och försöka visualisera några av de märkliga händelser som skett här. Platsen består idag mestadels av ruiner men är ändå välbevarade och det finns en hel del spår av platsens forna glans i form av skulpturer och olika mönster och stuckaturer i de exklusiva stenarna.

Om jag minns rätt så var det ungefär här på denna plats som vi läste att vestalerna hade sitt praktfulla palats. Tänk så mycket historia som finns på denna plats och i dessa väggar.

Tusenskönorna blomstrade lite varstans  och jag kunde inte låta bli att fundera över om det fanns tusenskönor på samma plats under antiken.

Rom är stad som rymmer en hel del spännande berättelser med sina legender och mytologier. Berättelser som vi bär med oss in i dagens moderna samhälle genom den historia vi formas och omges av i vår västerländska kultur. Jag gillar att ta del av de här gamla berättelserna som samtidigt är så mycket mer är bara underhållande mytologi, de t här är sådant som skapats och formats i den kultur och det samhälle vi lever och verkar i.

Det här var min berättelse om sådant jag upplevde, funderade över och kom i kontakt med under en av våra dagar i Rom.

 

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

Alla vägar bär till Rom och hem igen

Talesättet Alla vägar bär till Rom sägs ha sina historiska rötter i tiden då den eviga staden Rom betraktades som världens huvudstad. På den tiden var Rom centrum för ett imperium som sträckte sig från Gallien och Spanien i väster till Egypten och Mindre Asien i öst och det var då alla vägar utgick från Rom. Det här är åtminstone vad som skrivs i den lilla reseguide jag nyss hade med på resan till Rom.

På bilden blickar jag ut över området i Palatinen och ruinerna av det som en gång var kejsar Augustus palats. Augustus levde ca år 63 f.Kr – 19 e.Kr.

Alla vägar må bära till Rom, och Rom må vara en historiskt storslagen och fantastisk stad på många vis, men jag kan ändå konstatera att det känns gott att vara hemma igen. – Borta bra men hemma bäst, är min melodi!

Jag är som sagt nyss hemkommen efter en sportlovsvecka i Rom. Just nu håller på att packa upp, bearbeta resans intryck och är i full färd med att programmera om mig själv inför morgondagens arbetsvecka.

Hoppas att ni också har haft en fin vecka,

och att ni får en underbar kommande vecka!

Christina Karlsson

 

 

 

 

 

 

Lite om resan till Londonderry på Nordirland

170216_1

Vi flög tidigt på morgonen när solen höll på att gå upp. De flesta stängde sina fönsterluckor pga av det starka solskenet men jag kunde inte låta bli att njuta av det bländande bildspelet på den vackra himmelen. Det är sällan man har förmånen att se molnen ovanifrån och det är så spännande att följa skiftningarna i nyanserna som bjuds där uppe ovan molnen.

170209_2

Vi bodde i vackra och historiskt spännande Londonderry. Här står jag på gatan utanför vårt hotell och fotograferar. Tanken var att få tid att närstudera den vackra skulpturen som sträcker sig ut över staden, men schemat var helt enkelt för intensivt för sådana utsvävningar.

170209_4

Här ser ni skolan vi besökte. Enkel och modern stilren arkitektur.

170209_3

Här står jag i givakt med kameraväskan över axeln. Mitt uppdrag var bla att dokumentera pedagogiskt intressanta detaljer som tex lärmiljö. Här har hälften av oss anlänt till skolan och medans vi väntade på övriga gänget bad jag en kollega att ta en bild på mig. Bloggfoto 😉

170209_8

Vi fick ett majestätiskt mottagande. I skolans foajé hälsades vi välkomna av prydligt uppställd personal och elever. Skolans kör sjöng och spelade för oss först när vi gjorde entré och ytterligare en gång lite senare på förmiddagen. Det var hög klass på framförandena och de skulle lätt platsa in i vilken operakör som helst. Med tanke på att jag publicerar bilden här i min personliga blogg så har jag av respekt för personlig integritet avidentifierat personerna på bilden.

På Nordirland bär alla elever skoluniform och för mig som gillar det visuella intrycket så är skoluniform något jag uppskattar. Jag tycker helt enkelt att det ser snyggt, stilrent och prydligt ut med skoluniform. Argumenten mot skoluniform brukar vara att den inte ger eleverna möjlighet att uttrycka sin personlighet, men eleverna har möjlighet att uttrycka sig som ni ser på bilden, med olika små pins, olika slipsar, olika längd på kjolarna, frisyrer och sådant. Jag tänker att en skoluniform förutom det visuella intrycket rymmer ett visst uppförande och att det blir mer tydligt att skolan faktiskt är en plats för lärande, arbete och utveckling. En uniform gör att gränsen mellan skoldag och fritid blir tydligare. Jag tycker att det hade varit spännande att under en testperiod på ca 3 år, införa skoluniform i Sverige och därefter göra en utvärdering och ta ställning till om detta är något vi vill anamma. Vad tycker ni om skoluniform?

Lärarna hade dock inga speciella uniformer, utan de undervisa i sina alldagliga kläder.

170209_5

Rent visuellt var skolan hur trivsam som helst med stora ljusa utrymmen, glada färger och estetiskt tilltalande konst och självklart även elevarbeten. Målningen ovan har målats av en av de nunnor som ursprungligen startade upp skolan.

170209_6

Ett vackert färgat glasfönster.

170209_11

Temperaturen var betydligt mildare än här hemma och påskliljorna stod redan i full blom utanför skolan.

170209_9

På kvällen när vi var på väg ut för att finna en restaurang där vi kunde äta tog vi vägen över den kända fredsbron. En fredsbro sprider goda vibrationer i ett område där många konflikter ägt rum. På fotografiet nedan ser ni fredsbron på håll. Två pelare som har ett visst avstånd men ändå skapar ett estetiskt tilltalande intryck där de står på samma bro sida vid sida, tillsammans.

170209_10

Vi letade efter skulpturen där en protestant och en katolik sträcker sina händer mot varann men det var för mörkt och ont om tid. Vi hittade den inte. När vi åkte buss mot flygplatsen följande morgon åkte vi förbi den och då insåg vi att vi hade gått under skulpturen, det finns nämligen två broar på höjden…

170209_7

De flesta byggnaderna i staden gick i den här stilen. Gamla pampiga hus byggda i sten.

Resan gjorde mig definitivt nyfiken på att besöka Londonderry och Irland fler gånger!

Må väl och ha en fin lördag!

Christina Karlsson

 

 

 

Dags för en återblick till Red Rock Canyon

161204

Livet är tuffare än vanligt och det känns som helt rätt tillfälle för en återblick till en av våra mest spännande resor. Jag talar om sommarens resa till Kalifornien. Den där dagen då vi tillbringade morgonen och förmiddagen i Dead Valley,  återvände vi till hotellet för en stunds rekreation och därefter drog vi vidare till Red Rock Canyon. På fotografiet ovan syns jag, min man och vår son. Vi insuper den sagolika atmosfären i  Red Rock Canyon. Röda klippor, höga berg, förunderliga formationer och djupa dalar med sagolika växter.

161204_8

Jag gillar den här typen av bilder med bild i en bild. Jag fotograferar min dotter samtidigt som hon fotograferar en ödla, samtidigt som spegelbilden av mig reflekteras i hennes mobilskärm tillsammans med motivet som hon håller på att fotografera, allt på en och samma gång.

161204_1

Känslan av platsens förankring i historien är mäktig.

161204_6

Naturen är ett konstverk som helt naturligt skapar sina egna kontraster av rött och grönt. De här röda klipporna gör sannerligen skäl för namnet, Red Rock Canyon.

161204_2

161204_4

I den här bergskedjan finns klippor med många spännande färger och märkliga formationer.

 

161204_7

Motljus och solnedgång. Vi anlände till Red Rock Canyon, lite i senaste laget och innan vi hunnit köra runt hela turen började mörkret sakta sänka sig över dalen. Solen gick ner och vi skyndade oss att köra ut ur den ödsliga dalen och vidare in mot civilisationen.

161204_5

Känslan sitter kvar länge och jag känner mig sugen på att resa dit igen <3

Må Väl!

Christina Karlsson

 

 

Höstpromenad i Torup

161029l Å, vad jag tycker om lördagar!

Jag har varit på vernissage på Galleri KVIS, fotograferat och uppdaterat galleriets utställningsblogg. Kika gärna in på vår sajt och se ett litet urval av vad som visas på Coloriternas utställning just nu.

Dagen inleddes med en frisk höstpromenad i den vackra Torupsskogen, där marken är täckt med en matta av höstlöv och där det längs med en av stigarna finns en gunga som ofta är upptagen.

161029l_8

Höstlöv! Det är vackert med höstens alla färger.

161029l_6

Jag tänker att promenader med lekfullhet är en investering i hälsan.

161029l_7

Det är fantastiskt vackert i Torup, som är en del av den omtalade skånska bokskogen och jag kan inte låta bli att fundera kring ordet BOKskog. Det låter så poetiskt och vackert på något vis. Tänk en hel skog fylld av bokträd, bokblad och litteraTur.

161029l_3

Jord, vatten, växter och balansgång över en liten bäck som mynnar ut i en sjön.

161029l_1

161029l_2

161029_5_l

Må väl och njut av alla höstens dagar som passerar <3

Christina Karlsson ©

Death Valley National Park

161016

Tänkte bjuda lite väderlekskontrast genom att dela med mig av ett hett sommarminne från vår semester i Kalifornien/Nevada. Death Valley National Park är känt som en av världens hetaste platser, för sitt ökenlandskap, den mäktiga naturen med vackra bergskedjor och extrema temperatur. Vi befann oss i Kalifornien just vid den tidpunkt då där brukar vara som varmast. 161016_18

Den här typen av varningsskyltar finns utplacerade lite varstans längs med vägen och parkeringsplatserna i Death Valley. Vi körde från hotellet tidigt på morgonen för att slippa den värsta hettan, men det hann ändå bli 47 grader varmt medans vi var där. Att långvandra i Death Valley vid denna tidpunkt på året är inte att tänka på, utan man kör helt enkelt mellan de olika sevärdheterna. Vid varje sevärdhet finns en parkeringsplats där man ställer bilen och sedan beger man sig ut på kortare vandringar. Att ge sig iväg på en sådan här resa utan mängder av vatten och air condition i bilen hade varit otänkbart. Personligen hade jag nog inte själv kläckt idén om att besöka Death Valley, men familjen längtade efter äventyr och med facit i hand så är jag glad för att vi åkte dit. Death Valley är enastående och påminner inte om någon annan plats så det här var sannerligen en het men mäktig upplevelse.

161016_1

Första stoppet gjorde vi vid Devils Golf Course som en gång i tiden varit en havsbotten. På marken syns spår av kristalliserade salter som skapar intressanta mönster i den stenhårda sanden. Här varnas man för att gå längre sträckor eftersom den ojämna marken gör att det är lätt hänt att man skadar sig.

161016_2

161016_3

Här utforskar och fotograferar Emelie omgivningarna samtidigt som jag passar på att fotografera henne.

161016_6

Nästa stop var BadWater Basin som är världens lägsta plats. Här finns en liten antydan till vattenhåla som mest liknar en stor vattenpöl. Namnet Bad Water Basin kommer av att vattnet är odrickbart.

161016_4

161016_5

Här är extremt hett och växligheten lyser med sin frånvaro, på marken syns salta spår av den havsbotten som en gång varit här. Här var så varmt att man enbart orkar gå korta sträckor samtidigt som man kontinuerligt måste dricka mängder med vatten för att överhuvudtaget klara av att röra sig framåt.

161016_7

Robin undersöker saltkristallerna som skapar intressanta mönster på marken.

161016_8

Solen stod högt på himmeln och i ryggen bakom BadWater Basin omgavs vi av de här mäktiga bergen.

Resan till nästa utsiktspunkt blev dramatisk. Vägen som ledde till Natural Bridges Canyon var mycket smal och extremt gropig, bilen höll på att fastna och vi pratade om att vända om men det gick inte att vända eftersom vägen var för smal. I efterhand läste vi att det utfärdades varning för att köra här om man inte hade terrängbil, eftersom det fanns stor risk för att bildäcken inte skulle klara terrängen och att man pga det utsatta läget riskerade att dö av hettan om man fastnade på denna ödsliga plats. Tack och lov för att vi hade turen med oss, bilen höll och vi överlevde.

161016_9

Här var man tvungen att vandra en bra bit uppåt genom bergpassen för att komma till platserna där man kunde se de naturliga broarna.

161016_10

Att uppleva den här typen av natur och att komma fram till de här gigantiska broarna kändes mäktigt. Tidvis som att kastas bakåt i tiden eller rakt in i ett avsnitt av en westernfilm, kanske rentav till familjen Macahan, ni vet de där avsnitten där när de föste kor genom den ogästvänliga och torra öknen.

Hettan var olidlig så när kom fram till den första bron stannande vi upp beundrade, och vände om för ta oss tillbaka till platsen där vi parkerat bilen.

161016_11

Artists Palette är namnet på en helt otrolig plats. Här skiftar vulkanbergens färger beroende på årstid och väder. Tänk vad naturen kan kolorera på egen hand.

161016_13

Anders och jag poserar framför A Palette of Color.

161016_12

Hit skulle jag gärna komma fler gånger, kanske efter en regnperiod då det ska finnas en del växlighet med magnifika ökenblommor.

161016_14

Mitt ute i öknen fanns ett litet hotellområde med ett turistcenter och en butik, Furnance Creek. Här var det gott att stanna upp, ta en paus och köpa lite kall dryck att pigga upp sig med. 161016_16

Utfarten från Furnance Creek. Tänk att någon överhuvudtaget orkar bo och arbeta på denna varma plats…och här ser ni beviset på dagstemperaturen på 47 grader.

161016_15

Sista stoppet gjorde vi vid Death Valleys hetaste plats Mesquite Sand Dunes, som ser ut mer som en traditionell öken med milslånga sanddyner.

161016_17

Vilken upplevelse! På vårt schema fanns egentligen fler sevärdheter som vi hade önskat att hinna med, men när vi kom hit kändes det som att vi skulle försmäkta av värme. Varningssignaler som huvudvärk, yrsel och illamående fick oss att sätta oss i bilen med air condition, dricka massor av vatten, äta lite salt och köra den långa vägen genom öknen tillbaka till vårt hotell.

Precis utanför Death Valley fann vi ett operahus som vi inte kunde låta bli att stanna och undersöka utifrån och av informationen på huset kunde vi konstatera att det faktiskt ges föreställningar här lite då och då. Och det hade ju varit spännande att se en operaföreställning här vid något tillfälle…

161016_19

Med facit i hand skulle jag som sagt gärna resa till Death Valley fler gånger för att hinna utforska mer av området. Vi hade många upplevelser på vår Kalifornien agenda med en fulltecknad planering och i den fanns bara en dag för Death Valley. Blir det fler besök här skulle jag gärna resa hit strax efter en regnperiod för då brukar ökenblommorna blomma och här finns lite mer växtlighet.

Må väl!

Christina Karlsson ©

 

 

Längtan…

160903

Längtan

efter några få dagar utan plikter och åtaganden.

Intensiv,

………….het och passionerad, Längtan

efter rekreation

Jag behöver det just nu.

 

Lyssnar på Scorpions Holiday, tänker att kyliga dagar blir varma…

”Exchange the cold days for the sun,  A good time and fun, Let me take you far away,  You’d like a holiday”

 

 

<3

Christina Karlsson

 

 

 

 

Salvador Dali och jag i Beverly Hills

160809_5

Vi kom hem från vår LA-resa för lite mer än en vecka sedan, min semester är slut och nu när jag skriver de här inläggen blir det lite som att återuppleva resan ännu en gång… <3

En av de där varma fina semesterdagarna besökte vi Beverly Hills och där fann jag en del av den glamour som jag saknade i Hollywood. Atmosfären i Beverly Hills är tilltalande, rymlig och fräsch. Stora ytor, lagom med folk, stilrena byggnader, estetiskt tilltalande med skulpturer och konst. På fotografiet ovan står jag och beundrar en Salvador Dali skulptur som föreställer St Göran och draken.

160809_3

Vi hade turen att besöka Beverly Hills just när den här fantastiska Salvador Dali utställningen pågick. Om det är något som får mig att bli upprymd så är det just den här typen av överraskningar. Tänk er att vandra längs en gata som kantas av några av de finaste modebutikerna, och upptäcka att man plötsligt glömmer bort att titta in i modebutikernas fönster därför att det finns underbara skulpturer som är utplacerade lite varstans längs med hela Rodeo Drive. Jag blev lyrisk och skulpturerna ledde oss rakt in på ett fantastiskt fint galleri, och jag blev så betagen i all konst att det inte blev tid till något besök i någon av modebutikerna.

160809_4

 

160809_2

Det fanns mycket inbokat i vår reseplanering och därför begränsades Beverly Hills upplevelsen till en halvdag. Jag önskar dock att vi hade haft mer tid för att botanisera bland butikerna längs med Walk of Style på Rodeo Drive. Och om det blir några fler resor till Los Angeles då skulle jag vilja tillbringa flera dagar här i Beverly Hills.

160809_1

160809

160809_6Kolla bara in de här vackra träden med gyllengula blomsterbollar. Underbara <3

Avslutningsvis så var det här bara en liten del av allt fint vi upplevde i Beverly Hills.

Nu ska jag strax bädda ner mig så jag kan vakna pigg och utvilad som en lärka imorgonbitti!

Må väl!

Christina Karlsson