Tre höjdpunkter i Milano


Vi är nyligen hemkomna efter några dagars vistelse i Milano. Vilken stad! Dit vill jag absolut åka igen, inte bara för att det är en fantastisk kulturstad, utan även därför att jag hade oturen att bli sjuk dagen före resan, så sjuk att jag blev tvungen att spendera hela den första dagen i sängen på hotellrummet och därefter så befann jag mig mestadels i ett vimmelkantigt tillstånd. Nåja, vimmelkantig eller ej så är jag av segt virke och lyckades ändå uppleva en hel del av staden.

Uppförandet av Milanos gotiska katedral, Duomo di Milano påbörjades på 1300-talet. Den är världens näststörsta gotiska katedral. Den häftigaste upplevelsen av den är att man kan åka upp på taket, promenera runt och kolla in staden ovanifrån. Det var en himla cool upplevelse att kunna betrakta de där takspirorna och skulpturerna på nära håll, att man verkligen fick gå runt på ett stort område av taket, upp och ner för små smala trappavsatser.

Att uppleva Leonardo da Vincis, Nattvarden (1498), IRL var heligt.

Ett besök jag velat göra i många år är det på operahuset, La Scala. Vi såg Cesar i Egypten, tonsatt av Händel. Musiken var enastående och ljudet var något utöver det vanliga. Helt enkelt magnifikt på alla sätt och vis!

Tack alla ni fina läsare som tålmodigt kikar in här i ur och skur. Mer om Milanoresan kanske kommer så småningom. Nu ska jag kurera mig, ladda batterierna inför kommande arbetsvecka, ta mig ett morgonbad, dricka lite kaffe och sen ta en liten promenad här ute i cyberspace för att se hur ni har det?

En liten fråga bara, vad är det första du tänker på när du hör Milano?

Må gott!

Christina Karlsson

Ginko i Pildammsparken

Faktum är att jag alltid tyckt om att promenera i naturen och känna in atmosfären samtidigt som jag fångat de där små stroferna som dyker upp i mitt huvud. I de haikufrälstas land finns det ett namn för sådana promenader, ginko. En Ginko är när man promenerar i naturen och samtidigt skriver haikudikter. Häromdagen fick jag syn på att haikusällskapet bjöd in till ginko i Pildammsparken. Jag anmälde mig och fick samtidigt stifta bekantskap med några haikumänniskor jag tidigare inte träffat och bekantade mig lite närmare med några haikupersonligheter som jag mött i andra poetiska sammanhang.

Regnet hängde i luften, vinden var kylig och fingrarna blev iskalla men att gå en gingo i haikusällskapets tecken var uppfriskande. Gingon gick runt den här dammen. Jag betraktade Pildammsparken ur en helt ny synvinkel och skylten som varnar för svag is inspirerade till en dikt.

Årets sista Prästkrage blommar tappert bland den förmultnade löven och det var mäkta imponerande att se hur många blommor som trotsar hösten med sin charm.

Den här ljuvliga rosen i drottning Silvias rosenträdgård doftade alldeles underbart.

Där det finns en park finns det oftast ett konstverk och den här fina kastanjeskulpturen finner man ett stenkast från Margarethapaviljongen i Pildammsparken.

Margaretaflickan som bär en bukett blommor i handen står alldeles intill den fina paviljonen. Konstnären heter G.V Braun Giesenfeld och skulpturen är daterad 1964.

Jag gissar på att detta är någon form av höstaster?

Vistt är det vackert, det är den 27 oktober och rosorna både blommar och står i knopp.

Efter en och en halvtimmes promenad slog jag mig ner på en bänk i rosenträdgården för att renskriva de ord som landat i min skrivbok under promenaden. Därefter var det dags att leta upp de andra poeterna för en gemensam återsamling inne i cafévärmen där vi fikade och läste nyskrivna frön till haikudikter.


Alla goda ting är tre och tre av oss inledde fikan med att plocka fram ginkgoblad från våra jackfickor. Blad som vi plockat på marken under de ståtliga Ginkgoträden som växer i Pildammsparken. Tänk vad ett intresse kan leda till, fikastund med människor man aldrig träffat förr, ginkopromenad och haikudiktade ute i höstkylan – allt i konstens tecken <3

Må gott!

Christina Karlsson

Katedralliknande valv med Cisterner under barockträdgården i Köpenhamn

Is not the end of the World, är namnet på utställningen som pågår i Cisternerna som ligger under barockparken i Fredriksberg, Köpenhamn.

Det var i lördags som några av mina konstintresserade vänner och jag begav oss till Köpenhamn. Vädret var inte det bästa men vad gör det när man kan ta skydd på konstutställningen som pågår nere i Cisternerna. Först funderade jag på om jag hamnat i någon form av fantasyroman, men insåg ganska snart att världen bara hade gått under och jag befann mig i någon form av framtidsdystopi.

Det var närmare 4200 kvadratmeter bestående av katedralliknande valv med pelargångar och droppstenar i taket som bredde ut sig framför mig. Det var stundtals så mörkt att jag fick lysa upp vägen framför mig med min mobil. Hela golvet var täckt av vatten så det första jag gjorde när jag kommit ner i valvet var att ta på mig ett par av de lånestövlar som fanns vid entrén. Det var blött, kallt och rummen fylldes av toner av något som liknade skrikljud blandat med någon form av musik så lite läskigt kändes det allt att trampa runt där nere i underjorden. Ibland kände man hur man gick över någon form av plåtar i golvet och jag fick för mig att det kanske var någon form av fallluckor. Tala om att jag blev förvånad när jag kikade in genom en öppning i en vägg och fick syn på ett övergivet badrum och sen blev jag ännu mer förvånad när jag förstod att den ingick i konstverket. Ibland undrar man hur vi konstnärer tänker?

Vilken spännande plats att få arrangera en utställning på. Ansvariga för konstutställningen som äger rum i de gamla vattenreservoarerna i Fredriksberg är det danska konstnärskollektivet Superflex.

Väl upp på gatorna i storstadsbruset noterade jag att de danska brunnslocken är vackert dekorerade med motiv av träd och fåglar.

Nåja, nu är jag hemma, arbetsveckan är i full gång och jag har hunnit med ytterligare en resa till Köpenhamn, fast då var det en konsert som lockade och den skriver jag om en annan dag.

Cisternerne är väl värt ett besök!

Må gott!

Christina Karlsson

Bland trädtoppar och bokblad

Bokskogen. Jag tar en promenad. Energin finns, där ute bland bokbladen under trädtopparnas brus. Jag går och går, andas in och andas ut, andas in allt det där gröna och sköna, och andas ut allt det där trötta och slitna. Andas in det ljusa och andas ut det mörka…

Jag går, springer, går och stannar upp. Betraktar marken, träden, grenarna, bladen, insekterna, småkrypen, fåglarna och fascineras av allt det vackra. Jag andas in doften av skog, lyssnar på ljuden och fascineras av allt det gröna. Ser bilderna och lägger mig ner på en träbänk i en skogsglänta, förundras av solljuset som letar sig ner mellan trädtopparna…

Jag andas in ord, tänker nya ord, skriver dikter, smider planer, skapar struktur och finner material nog för att bygga broar…


Det finns en skatt där ute och den skatten är alldeles gratis att ta del av, den finns där för alla som vill berika sina liv och det ända den begär tillbaka är att vi låter den leva, att vi värnar om den och låter den vara just så vild och vacker som den är. Bokskogen. Allemansrätten.

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Hällåkra skulpturpark

Hällåkra vingård är en trivsam plats som ligger mitt ute på Söderslätts skånska mylla. Vi har länge varit nyfikna på vingården, men det var först nu i samband med att konstnären Joakim Larsson skulle ha en guidad visning av sina skulpturer som vi kom till skott. Samtliga skulpturer som visas i parken ingår i konstkonceptet det Ofattbara. Skulpturparken är vackert belägen omgiven av friska, vackra rader av vinrankor, där finns en örtagård, rabatter med blommor och träd.

Miljön är som sagt riktigt skånsk, hemtrevlig och estetiskt tilltalande.

Här kan man slå sig ner utomhus vid borden som står placerade intill stora träd som skyddar mot den skånska vinden, samtidigt som man blickar ut över skulpturerna i parken och vinrankor i rad, så långt ögat når. Jag prövade ett av gårdens röda viner, maken valde alkoholfritt alternativ, vi åt Hällåkraboeuf och efter maten svart kaffe med lavendelskorpor som bakas på lavendel från trädgården. Maten var delikat, vinet smakade bra och personalen supertrevlig. Miljön är avslappnad och vi fick till och med sällskap av gårdens hund som kom och hälsade på oss.

Hällåkra vingård erbjuder god mat, dryck och framförallt spännande konst med skulpturer att förundras över. Skulpturerna ingår i konceptet det Ofattbara och konstnären heter Joakim Larsson.

God mat, dryck och konst i en avslappnad och trivsam miljö på landet.

Må väl och njut av sommaren som passerar <3

Christina Karlsson

Famntaget i Smygehamn…

Haikudikt sid 63, ur Våra andetag andas haikusommar.

Besökte Smygehamn och hälsade på den här vackra skulpturen. Hon njuter av solen, havet och vindarna där hon står och sträcker sig mot havet. Skulpturen heter Famntaget (1929-1930) och konstnären Axel Ebbe.

Famntaget, av Axel Ebbe.

Igår var det solsken, men hon står där i ur och skur, och oavsett väderlek ser hon alltid ut att njuta av skulpturlivet. Hon är förtjusande! Det sägs att det är skådespelaren Uma Thurmans mormor som stått modell till skulpturen. Oavsett vem som stått modell så finner jag denna plats och skulptur inspirerande.


Famntaget är omgiven av en cirkelformad väldoftande lavendelrabatt.

Har du varit i Smygehamn någon gång?

Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson


I skissernas skulpturpark

Skulpturparkslycka

med dig, i konstens tecken

rekreation

Konstverket med flickan och kaninen i brons heter ” Kommer ihåg att jag såg dig” namnet på konstnären är Bianca Maria Barmen, 2007.

Min man poserar med Attacéväska R.W, dvs Raol Wallenbergs portfölj. Namnet på portföljens konstnären är Ulla Kraitz.

Platsen vi besökte heter Skissernas museum i Lund och på bilderna ovan befinner vi oss i skulpturparken utanför museet. Har ni inte varit på Skissernas så rekommenderar jag ett besök, skulpturparken är trevlig, museet visar otroligt vackra skisser/förlagor till offentliga konstverk och även till konstverk som aldrig blivit av. Numera finns det en restaurang alldeles i anslutning till entrén, och den lunchen vi åt vid vårt besök smakade delikat.

Det första utställningsrummet man kommer in i är Svenska salen. Alla konstverk i denna sal är framställda av svenska konstnärer och varje gång jag stiger i i denna sal dras min blick direkt till den stora målningen av Isaac Grunewald.

Tycker så mycket om Linn Fernströms vackra målningar med motiv av unga kvinnor. Målningen på bilden heter Vargstyrning, 2010.

Jag önskar dig en fortsatt fin dag <3

Christina Karlsson

Besökte Fotografiska och blev förälskad

Jag har länge velat besöka Fotografiska och vid detta Stockholmsbesöket fanns det äntligen utrymme för det efterlängtade besöket. Vilken upplevelse det blev! Det visas tre olika fotoutställningar av fotograferna Kirsty Michell, Anja Niemi och Alison Jackson.

Den mest fascinerande utställningen var Kirsty Mitchells Wonderland. Hon iscensätter olika sagovärldar och gemensamt för fotografierna är att det finns en kvinna i sagans centrum. Motiven består av drömska miljöer i naturen, massor av blommor, kläder av blommor, böcker och en underton av sagolikmystik.

Jag blev förälskad i Kirsty Michells fotografier och i den sagovärld hon lyckas förmedla i sina bilder. Hon tillverkar nästan all rekvisita själv så det kan ligga flera veckor eller månaders arbete bakom en fotoserie. Känns berikande och inspirerande att ha sett utställningen. De tre översta fotografierna i detta inlägg är tagna på Kirsty Michells utställning. Vill ni se mer av hennes alster så kika in på hennes magnifika hemsida. Vilken fotograf!

Utställningen In Character av Anja Niemi var också fascinerande. In Character var som ett undersökande av självets existens och förhållande till livet. Mycket fascinerande men med en dragning åt det melankoliska hållet då hon arbetar med kontraster som skönhet kontra kuslighet.  Även här är det kvinnan som har huvudrollen och miljöerna är mystiska, lite a lá David Lynch.

Den tredje utställningen Truth is dead av Alison Jackson var helt annorlunda. Alison Jackson bearbetar/kommunicerar hur samtiden fylls av manipulerade bilder och nyheter som förvränger sanningen och hur vi människor ofta väljer att tro det vi hör och ser rakt av, utan att ifrågasätta och ta reda på sanningshalten. Hon använder sig av kändisar, och iscensätter fullständigt fejkade situationer som ändå är tillräckligt trovärdiga för att betraktaren ska kunna köpa dem. Utställningen var intressant men med tanke på att det fanns fejkade bilder av kändisar på alla fotografier kändes det fel att fotografera, men om ni är nyfikna så gå in på Fotografiskas eller fotografernas egna hemsidor.

Vi avslutade kvällen med en delikat trerättersmeny i Fotografiskas restaurang. Trevlig personal, utsökt mat, medvetet koncept och trivsam miljö med utsikt över Stockholms skärgård. Jag ser redan fram emot mitt nästa besök på Fotografiska…

Vilka ingredienser anser du att ett fotografi ska innehålla för att vara intressant?

Christina Karlsson

Codex Gigas i Kungliga bibliotekets skattkammare

Vi inledde vår dag med att besöka Kungliga nationalbiblioteket. Biblioteket har sitt ursprung i den kungliga samlingen av böcker och handskrifter. År 1661 ålades alla boktryckare i Sverige att lämna ett exemplar av varje publikation till Kungliga biblioteket. I samband med att bokutgivningen ökade kraftigt under  1800-talet byggdes biblioteket ut. Läsesalen och entrén är de enda rum som bevarats i relativt ursprungligt skick.

Jag passade på att slå mig ner i läsesalen tillsammans med en bok, bara för att känna in stämningen som kändes mycket läsvänlig och behaglig. Jag gick och funderade på att det skulle vara spännande att få kika in i arkivet där det förvaras ett exemplar av min bok. Det skulle ju vara intressant att få veta vilka grannar min bok omges med. Undrar hur många böcker det finns i deras arkiv? Det måste vara en himla massa med tanke på att ett exemplar av varje bok som trycks förvaras i kungliga bibliotekens arkiv.

Bibliotekets skattkammare är öppen för besök. Där nere förvaras den mytomspunna mystiska jätteboken, Codex Gigas. Boken som skrevs i Böhmen någon gång i början av 1200-talet av en munk som försökte köpa sig fri från sina synder. När munken insåg att han inte skulle hinna skriva klart under den natt han bestämt sökte han hjälp hos mörkrets furste som i utbyte mot sin hjälp krävde att få munkens själ och en porträttbild i boken.

Boken fördes till Sverige som ett krigsbyte på 1600-talet och det sägs att den varit inblandad i flera mystiska händelser. Porträttbilden av djävulen är upphovet till att boken kallas för djävulsbibeln. Boken är skriven i vacker kalligrafi på pergament. Bokstäverna är rikligt dekorerade med vackra motiv men med tanke på att det enligt sägnen finns mörka magiska krafter mellan bokbladen avstår jag från att publicera bilder på annat än omslaget. Codex Gigas/djävulsbibeln är en av Sveriges mest kända böcker, den och dess historia är mycket intressant så om ni vill veta mer om boken så finns det mer info här

Har du hört talas om Codex Gigas tidigare?

Christina Karlsson

 

La bohème på Kungliga Operan

Vilken föreställning! Igår var vi på Kungliga operan och såg Puccinis La Bohéme. Bästa föreställningen jag sett på länge. Sången och musiken var som balsam för själen, scenografin som ett spännande ögongodis, men det jag gick igång på allra mest var att handlingen placerats i Stockholm under slutet på 1800-talet.

Jag gillar ju de där notalgiska och bohemiska skimret som perioden omges med. Tack vare den periodens konstnärer så har vi idag så otroligt mycket konst och litteratur att inspireras av.

 Även om platsen förflyttats från Paris till Stockholm så är handlingen densamma. Några fattiga konstnärer sitter i sin vindsvåning och våndas över att de saknar pengar till mat och värme. Det är jul och de blir alltmer desperata och eldar upp författarens manus. En ung kvinna knackar på dörren och detta möte blir början på en av tidernas största kärlekshistorier.

Det sägs att Giacomo Puccini hämtat inspiration från sin egen tid som fattig student. Det är med passion och värme som bohemernas liv i 1800-talets Paris skildras i den tidlösa historien som egentligen skulle kunna utspelas var som helt. Att placera handlingen i Stockholm tillsammans med August Strindberg, Edvard Munch, Grieg och Sören Kirkegaard passade perfekt. Jag beundrade och fascinerades av att scenografin var uppbyggd kring målningar av Edvard Munch, så himla fint! 

När maken och jag bokade Stockholmsresan hade vi köpt biljetter till Ozzy Ozburne men för några veckor sedan fick vi veta att Europaturnén blivit inställd men då hade vi redan bokat flyg och hotell. Tala om kontraster; Planen var att se en lite halvgalen rockkonsert med Ozzy Ozburne men istället hamnade vi på Puccinis fantastiska operaföreställning La Bohéme. Summa kardemumma så känner jag mig nöjd och bara att besöka Kungliga operahuset i Stockholm är en upplevelse sig. Vackert och estetiskt  tilltalande på alla sätt och vis.

Stockholm city, här kommer vi. Idag väntar nya äventyr!

Vilken musik föredrar du, rockartisten Ozzy Ozburne eller operan La Bohéme av Puccini?

Christina Karlsson

Dag 8 i Washington DC, del 2

Dag 8 och här går jag och Emelie uppför trappan till The Supreme Court, USA:s högsta domstol. Arkitekturen imponerar med sin höjd, byggnaden är ljus, stilren och inspirerad av den antika klassiska korintiska arkitekturen. Byggnaden som färdigställdes år 1935 ritades av arkitekten Cass Gilbert. Symbolspråket kommunicerar tydligt vilka värden det amerikanska rättsväsendet värnar om och i besökscentret finns en utställning som förklarar vad de olika symbolerna representerar.

Ugglan representerar visdom.

Vacker spiraltrappa som på något vis påminner om en snäcka.

Reflektioner efter första dagen i Washington: Staden är ljus, rymlig, fräsch och vi upplevde den som lite mer besöksvänlig än New York. Längs med hela The Mall i Washington DC finns stora grönområden, vackra växter, rymliga gator och trottoarer. I Washington är det dessutom fri entré till de flesta museer och restaurangerna har humanare priser. Den allmänna stämningen kändes lugnare och vänligare i Washington DC, jämfört med New Yorks lite mer kaxiga storstadsattityd.

Avslutningsvis så känns det gott att blogga om resan i efterhand, eftersom det nästan blir som att återuppleva resan igen och dessutom upptäcka en ny dimension av dess innehåll.

Christina Karlsson

Dag 8 i Washington DC, del 1

Följ med på en liten bildkavalkad från vår första dag i Washington DC. På bilden ovan ser ni Emelie, mig och Anders framför Kapitolium. Vi inledde dagen med att styra fotstegen mot Capitol Hill, för att besöka maktens centrum.

Namnet Kapitolium kommer från den historiska kullen Capitolium i Rom, och det syns tydligt att arkitekterna hämtat sin inspiration från romarrikets antika byggnader. Såväl utsida som insida kommunicerar att vi befinner oss i maktens boning. Vi guidades runt i besökscentret, kongressen och senaten. Hela byggnaden är fylld av vackra skulpturer och målningar som kommunicerar ett tydligt bildspråk. Det syns tydligt att USA inspirerats av och gärna knyter an till europeisk historia och kultur genom att välja den här typen av arkitektur.

I ett av rummen finns skulpturer föreställande personer som på något sätt varit betydelsefulla för USA:s historia. Skulpturer från olika delstater. Tiden är minst lika central här som på alla andra platser och jag fastnade för det här skulpturen med sin klocka.

I anslutning till Kapitolium finns en tunnel som leder raka vägen till det fascinerande biblioteket, The Library of Congress. Här står jag i bibliotekstrappan iklädd min blåblommiga klänning och insuper atmosfären på biblioteket, beundrar vägg- och takmålningar, samt de många fina citaten som likt kronan på verket ramar in de olika dörröppningarna.

“Books will speak plain when covnsellors blanch”

Gutenbergs bibel från 1400-talet är placerad innanför en glasmonter

Utsidan av The Library of Congress. Ljust, rymligt och storslaget på en och samma gång.

I skrivande stund inser jag att inlägget skulle bli alldeles för långt om jag försöker klämma in allt i ett inlägg. Därför sparar jag fortsättningen på åttonde dagen till ett kommande inlägg.

Må väl och njut av dagen!

Christina Karlsson

 

 

 

Dag 7- Vaknar i New York, mellanlandar i Gettysburg och somnar i Washington DC – del 2

Vi fortsatte vår bilresa och åkte vidare till Gettysburg, området där nord och syd utkämpade det avgörande slaget år 1863 under det amerikanska inbördeskriget. Både maken och dottern är intresserade av krigshistoria så det tog ett tag innan vi kom ut från museet och då var det dags att köra rundturen för att kolla in de olika platserna i området där slaget ägde rum. Naturen i Gettysburg är vacker och det känns märkligt att tänka sig att ett så blodigt slag ägt rum på en sådan vacker och fridfull plats.

Amerikanerna är bra på att lyfta fram sin kultur och historia genom att placera ut massor av minnesmonument och skulpturer av betydelsefulla personer och händelser. Här sitter jag och för en dialog med Lincoln och på bilden nedan syns min dotter tillsammans med General Lees minnesmonument.

Gettysburg är som allt annat i USA, dvs mycket mer och större vad man förväntat sig och plötsligt befann vi oss i tidsnöd med tanke på att biluthyrningsfirman i Washington  skulle stänga kl 22.00. Det blev snabbmat i bilen ut ur Gettysburg på väg mot nästa stad.

I Washington DC hade det hunnit bli mörkt. Världens trafikstockning med massor av bilar och trängsel väntade i området där bilen skulle lämnas in, plus att den infarten GPS:en hänvisade till var stängd. Vi fick helt enkelt köra runt och leta. Våra mobiler laddades ur en efter en, powerbanken tog slut och vi blev alltmer stressade. Tack och lov så lyckades vi hitta rätt. och hann precis lämna in bilen precis strax före det att bilfirman skulle stängas. Därifrån blev det taxi raka vägen till hotellet och väl på plats i vårt rum tog det inte särskilt lång tid att somna.

Vilken tidsoptimistisk dag! Vaknar i New York, besöker Rocky steps och äter frukost i Philadelphia. Kollar in museum, kör på rundtur och äter middag i Gettysburg (om man nu kan kalla snabbmaten längs med vägen middag) och somnar likt stockar i Washington DC. Inställda på att stiga upp i ottan kommande dag.

Väl mött!

Christina Karlsson

 

 

Dag 7 – Vaknar i New York och somnar i Washington DC – del 1

Vi steg upp tidigt, packade väskorna och tog taxi till biluthyrningsfirman där vi hade förbokat en bil. Tanken var att vi skulle komma iväg före det att morgonrusningens trafikstockningar satte igång. Det tog emot att lämna New York och vi enades om att vi gärna hade stannat några veckor till, samtidigt som vi såg fram emot dagens äventyr. Bilturen till Philadelphia gick smidigt och vi var framme strax före det att konstmuseet öppnade, så vi hann med att fotografera och undersöka omgivningarna innan det var dags för frukost på konstmuseets café.

Målet med besöket i Philadelphia var att kolla in Rocky Steps, dvs de kända filmscenerna från trapporna upp till utsiktsplatsen framför Philadelphia Museum of Art. Har ni sett Rockyfilmerna så vet ni vad jag menar, om inte så kan ni skriva sökorden Rockysteps på youtube så hittar ni filmklipp. Skulpturen som föreställer Rocky Balboa står vid uppgången till museet som ni ser i bakgrunden på fotografiet.

Jag gillar att omge mig av inspirerande visdomsord och dagen till ära fastnade jag för följande citat. “Going in one more round when you don´t think you can. That´s what makes difference in your life.” (Rocky Balboa)  – Och visst ligger det en hel del i att det är speciellt, när man vågar utmana sig själv, ta stegen framåt in i det där okända och göra sitt bästa för att klara av det man befarade att man inte skulle klara av. Det är då man lyckas gå framåt och göra skillnad i sitt eget liv. Oavsett om man lyckas eller ej så blir man ju alltid en erfarenhet rikare.

Jag blickar ut över Philadelphia, en stad jag gärna skulle vilja undersöka lite närmare. Det fanns fotavtryck som visade var man skulle stå om man ville inta samma position som Rocky har i filmen.

Framför museet finns en park med vackra monument och fontäner, och som svensk känner man sig stolt över att det finns en hel del anknytningar till vårt land. Här ser ni delar av en fontän som är ett hyllningsmonument till den svenske uppfinnaren John Ericsson som levde på 1800-talet. Många av de svenskar som utvandrade till Amerika har satt avtryck och bidragit till att skapa den amerikanska kulturen som därmed till viss del är inspirerad av vår svenska och europeiska kultur.

Emelie blickar ut över Philadelphia och vi hade som sagt gärna stannat längre, men det  är mycket vi vill hinna se och på dagens agenda före Washington DC, står ett besök i Gettysburg – men det får ni läsa om i ett annat inlägg.

Christina Karlsson

 

 

Dag 6 i New York

Vi inledde dagen med att äta frukost på torget framför One World Trade Center där jag råkade spilla ner min klänning med kaffe latte. Först funderade jag på att låta det vara och helt enkelt låtsas att kaffelattefärgad klänning skulle kunna vara ett nytt europeiskt mode, men kom på andra tankar och promenerade tillbaka till hotellet och bytte om.

New York är rena drömmen för den som vill shoppa kläder. Här finns finns allt och lite till. Efter lite utforskande hamnade vi på Macys, ett stort varuhus som rymmer många kända klädmärken. Det var där vi gjorde våra klädinköp och jag köpte två blommiga klänningar plus ett par jeans.

På kvällen bytte jag om till en av mina nya klänningar och därefter begav vi oss till biblioteket, New York Public Library bara för att insupa atmosfären. Ni som sett Sex and the City kanske minns scenerna därifrån? Och just det där att få se alla de där scenerna i verkligheten, scener man tidigare bara sett på film, är en speciell känsla.

Därefter begav vi oss av till Empire State Building, dels för att ta farväl av staden eftersom det var vår sista kväll i New York men också för att njuta av att få stadens alla byggnader och ljusglimtar från ovan efter mörkrets infall.

Man brukar säga att New York är staden som aldrig sover och det blev verkligen påtagligt när man sent på kvällen blickade ut över stadens alla ljuspunkter. Otroligt många ljus som gav mig en känsla av julskyltning och om New York har så här många ljus på sommaren blir jag väldigt nyfiken på hur det kan tänkas se ut när staden är julpyntad.

Kvällen var magisk, det började åska och hela himlen lystes upp av blixtar och dunder som befann sig på lagom avstånd.

På återseende!

Christina Karlsson