Peterskyrkan, påve med rockstjärnestatus och drottning Christinas minnesmonument

Här står jag högst uppe i Castel Sankt´ Angelo och fotograferar utsikten mot Peterskyrkan som är en av världens största och mest betydelsefulla kyrkor. Peterskyrkan ligger i Vatikanstaten och det är där påven har sitt residens.

Platsen där Peterskyrkan står har en historisk förankring då den första kristna kejsaren Konstantin lät bygga den ursprungliga Peterskyrkan där ca år 324. Kyrkan plundrades på 800-talet och därefter byggdes det upp massiva murar runt det område som idag är Vatikanen. Den nutida Peterskyrkan invigdes år 1626. Den är byggd i renässansstil och flera kända arkitekter har satt sina avtryck i kyrkans utförande: Rafael, Michelangelo, Donato Bramante och Carlo Madernos som ritade långhuset och fasaden i början av 1600-talet. Peterskyrkan är både respektingivande, estetiskt tilltalande och storslaget mäktig!

Påven är härskare över Vatikanstaten och sedan 1500-talet har påvarna beskyddats av elittrupper ur Schweizergardet. Det sägs att det är konstnären Michelangelo som ursprungligen designat Schweizergardets tjusiga uniformer som går i scharlakansrött, blått och orange.

Vi hade turen att besöka Peterskyrkan precis när påve Franciskus skulle hålla audiens. Det var en riktigt cool upplevelse att följa påvens framträdande och som ni ser på bilden hade jag en bra placering i publiken och kom nära med min kamera när han åkte runt i sin lilla golfbil och vinkade. Påve Franciskus tal var fullt begripligt, översatt till flera olika språk och riktigt intressant att lyssna på. Avslutningsvis sjöngs det en sång och alla vi i publiken blev välsignade. Stämningen var på topp och vita duvor kretsade över kyrkan, påven och oss i publiken.

Efter audiensen och allt det där begav vi oss in i kyrkan där en av världens mest kända skulpturer finns placerade. Michelangelos Pieta som är en skulptur i carraramarmor föreställande den sörjande jungfrumodern Maria, med sin döda son Jesus i famnen.

Den här skulpturen är så känsloladdad och gripande. Det var en mäktig känsla att få se den i verkligheten.

Det här är bara så coolt! I Peterskyrkan som är en av världens största och mäktigaste kyrkor finns ett stort minnesmonument över den svenska drottningen Christina (1626-1689).  Här hyllas ett flertal påvar, och mitt ibland dessa “påvemonument”  finns monumentet över en av våra svenska drottningar. Hur coolt är inte det?

Det finns ett gravvalv under kyrkan där man kan se själva gravplatsen, men där fick man inte fotografera så det får ni inte se någon bild på. Viloplatserna i grottan under kyrkan var väldigt tjusiga.

Det fina med att komma till platser man bara läst om tidigare är att det känns som om spår av historien lever kvar på flera sätt. Jag har en förmåga att “nörda” in mig på olika områden och under veckan i Rom kom jag fram till en teori om varför vår svenska drottning Christina lämnade Sverige, konverterade och valde att bli Katolik. Men det får ni läsa om i ett annat inlägg.

Jag är ju som sagt tillbaka till vardagen och den är lite för mycket…

 

Nu ska jag unna mig en stunds vila innan det är dags för nästa aktivitet.

Christina Karlsson

 

I Rom bland fiskmåsar och skulpturer

I Rom finns många broar som leder över Tibern och om man tar den som leder rakt mot Castel Sant´Angelo är det som att gå på konstmuseum med tanke på att den pryds av 10 änglaskulpturer som var och en bär en symbol som skildrar Kristi lidande. Konstverken är skulpterade av Bernini och hans elever under barockepokens 1600-tal. Rom är sannerligen en stad som bjuder sina besökare på mäktiga konstupplevelser med dessa Berniniskulpturer.

Från änglaskulpturer till fåglar då det fanns en hel del av dem i Rom. Jag  kunde inte låta bli att fascineras av fåglarna och deras förmåga att flyga fritt i det blå och sedan landa lite varstans.

Det fanns en hel del fiskmåsar i Rom intill Tibern och de verkade till att tycka om sevärdheter, precis som vi turister. Fiskmåsarna verkade till att sikta in sig på de där höjderna som ger en bra och tydlig utsiktsvy över de mest spännande platserna. Nu är jag iofs ingen fågelkännare, och därför inte helt säker på att fåglarna på bilderna nedanför verkligen är fiskmåsar. Jag har konstaterat att det är en havsfågel, att den tillhör måsfågelfamiljen och att folk i allmänhet kallar den för fiskmås. Det ser ut som en fiskmås men det skulle kanske kunna vara en gråtrut. Det som förvirrar mig är färgsättningen eftersom de här är lite mer brungråspräckliga än den som syns på skulpturens huvud. Jag tolkar det jag läst om fiskmåsar som att ungfåglarna brukar vara brungråspräcklig och att deras färgsättning kommer att förändras när de blir äldre? Då blir färgsättningen mer tydlig med vit kropp och gråsvarta vingar.

Har jag någon läsare som har lite mer koll på fiskmåsar så är jag tacksam för återkoppling kring om min slutsats är korrekt.

Hursomhelst så kunde jag inte låta bli att fotografera de här coola fåglarna som var relativt bekväma bland människor eftersom de tyckte att det var helt ok när jag närmade mig med min kamera.

Hoppas att ni alla får en fin fortsättning på dagen!

Christina Karlsson

 

Legenden om Romulus och Remus; legenden om hur staden Rom fick sitt namn

Det finns en gammal legend om att det var tvillingparet Romelus och Remus som grundade staden Rom. Tvillingparet var söner till krigsguden Mars och en vestalisk jungfru. Berättelsen innehåller ett komplicerat familjedrama. Amulius, dvs farbrorn till den vestialiska jungfrun befarade att tvillingarna skulle kunna komma att göra anspråk på hans tron och därför satte han ut dem på floden Tibern för att dö. Barnen flöt i land vid den paletinska bergshöjden vid Forum Romanum och där inträffade något högst märkligt. En varghona tog sig an de små barnen och födde upp dem genom att ge dem di.

Barnen växte upp och togs så småningom omhand av en herde. De strövade omkring i det området där de en gång föddes och kom så småningom i kontakt med sitt ursprung. De fick sin hämnd genom att döda Amulius. Tillsammans bestämde bröderna sig för att bygga en stad på platsen där de föddes, men bröderna blev osams och Romulus dödade sin bror Remus. Därefter bestämde Romulus sig för att själv fortsätta att anlägga staden själv. Staden Rom har fått sitt namn efter Romulus.

Enligt myten fortsätter berättelsen med sägnen om hur Romulus under ett oväder blir upptagen till himmelen där han blir upphöjd till skyddsgud. Hans namn som skyddsgud bli Quirinus.

Vi besökte museet där skulpturen som föreställer Varginnan och de diande tvillingarna befinner sig.Museet heter, Museo Nuovo i Palazzo dei Conservatori och är en del av Musei Capitoline. Ursprungligen bestod den här skulpturen enbart av varginnan, och de två tvillingarna är en senare komplettering som gjorts mycket senare.

Enligt texten som finns på museet kan skulpturen spåras till någon gång ca 500 år f.Kr. Någon gång på 1400-talet så skänker påven Sixtus IV den till Romarna och det var då den kom att betraktas som en symbol för staden Rom.

Skulpturen som har ett symboliskt värde för staden Rom har en upphöjd och framträdande plats på Museet.

Historiker har daterat stadens grundande till 753 år f.Kr. Arkeologer har konstaterat att området var bebott redan 1500 år f.Kr.

Fotografiet ovan har jag tagit i Pallatien vid Forum Romanum, som sägs vara den plats där Varginnan tog sig an Romelus och Remus. Tala om det var spännande att vandra runt på denna historiska plats och försöka visualisera några av de märkliga händelser som skett här. Platsen består idag mestadels av ruiner men är ändå välbevarade och det finns en hel del spår av platsens forna glans i form av skulpturer och olika mönster och stuckaturer i de exklusiva stenarna.

Om jag minns rätt så var det ungefär här på denna plats som vi läste att vestalerna hade sitt praktfulla palats. Tänk så mycket historia som finns på denna plats och i dessa väggar.

Tusenskönorna blomstrade lite varstans  och jag kunde inte låta bli att fundera över om det fanns tusenskönor på samma plats under antiken.

Rom är stad som rymmer en hel del spännande berättelser med sina legender och mytologier. Berättelser som vi bär med oss in i dagens moderna samhälle genom den historia vi formas och omges av i vår västerländska kultur. Jag gillar att ta del av de här gamla berättelserna som samtidigt är så mycket mer är bara underhållande mytologi, de t här är sådant som skapats och formats i den kultur och det samhälle vi lever och verkar i.

Det här var min berättelse om sådant jag upplevde, funderade över och kom i kontakt med under en av våra dagar i Rom.

 

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

Alla vägar bär till Rom och hem igen

Talesättet Alla vägar bär till Rom sägs ha sina historiska rötter i tiden då den eviga staden Rom betraktades som världens huvudstad. På den tiden var Rom centrum för ett imperium som sträckte sig från Gallien och Spanien i väster till Egypten och Mindre Asien i öst och det var då alla vägar utgick från Rom. Det här är åtminstone vad som skrivs i den lilla reseguide jag nyss hade med på resan till Rom.

På bilden blickar jag ut över området i Palatinen och ruinerna av det som en gång var kejsar Augustus palats. Augustus levde ca år 63 f.Kr – 19 e.Kr.

Alla vägar må bära till Rom, och Rom må vara en historiskt storslagen och fantastisk stad på många vis, men jag kan ändå konstatera att det känns gott att vara hemma igen. – Borta bra men hemma bäst, är min melodi!

Jag är som sagt nyss hemkommen efter en sportlovsvecka i Rom. Just nu håller på att packa upp, bearbeta resans intryck och är i full färd med att programmera om mig själv inför morgondagens arbetsvecka.

Hoppas att ni också har haft en fin vecka,

och att ni får en underbar kommande vecka!

Christina Karlsson

 

 

 

 

 

 

Lite om resan till Londonderry på Nordirland

170216_1

Vi flög tidigt på morgonen när solen höll på att gå upp. De flesta stängde sina fönsterluckor pga av det starka solskenet men jag kunde inte låta bli att njuta av det bländande bildspelet på den vackra himmelen. Det är sällan man har förmånen att se molnen ovanifrån och det är så spännande att följa skiftningarna i nyanserna som bjuds där uppe ovan molnen.

170209_2

Vi bodde i vackra och historiskt spännande Londonderry. Här står jag på gatan utanför vårt hotell och fotograferar. Tanken var att få tid att närstudera den vackra skulpturen som sträcker sig ut över staden, men schemat var helt enkelt för intensivt för sådana utsvävningar.

170209_4

Här ser ni skolan vi besökte. Enkel och modern stilren arkitektur.

170209_3

Här står jag i givakt med kameraväskan över axeln. Mitt uppdrag var bla att dokumentera pedagogiskt intressanta detaljer som tex lärmiljö. Här har hälften av oss anlänt till skolan och medans vi väntade på övriga gänget bad jag en kollega att ta en bild på mig. Bloggfoto 😉

170209_8

Vi fick ett majestätiskt mottagande. I skolans foajé hälsades vi välkomna av prydligt uppställd personal och elever. Skolans kör sjöng och spelade för oss först när vi gjorde entré och ytterligare en gång lite senare på förmiddagen. Det var hög klass på framförandena och de skulle lätt platsa in i vilken operakör som helst. Med tanke på att jag publicerar bilden här i min personliga blogg så har jag av respekt för personlig integritet avidentifierat personerna på bilden.

På Nordirland bär alla elever skoluniform och för mig som gillar det visuella intrycket så är skoluniform något jag uppskattar. Jag tycker helt enkelt att det ser snyggt, stilrent och prydligt ut med skoluniform. Argumenten mot skoluniform brukar vara att den inte ger eleverna möjlighet att uttrycka sin personlighet, men eleverna har möjlighet att uttrycka sig som ni ser på bilden, med olika små pins, olika slipsar, olika längd på kjolarna, frisyrer och sådant. Jag tänker att en skoluniform förutom det visuella intrycket rymmer ett visst uppförande och att det blir mer tydligt att skolan faktiskt är en plats för lärande, arbete och utveckling. En uniform gör att gränsen mellan skoldag och fritid blir tydligare. Jag tycker att det hade varit spännande att under en testperiod på ca 3 år, införa skoluniform i Sverige och därefter göra en utvärdering och ta ställning till om detta är något vi vill anamma. Vad tycker ni om skoluniform?

Lärarna hade dock inga speciella uniformer, utan de undervisa i sina alldagliga kläder.

170209_5

Rent visuellt var skolan hur trivsam som helst med stora ljusa utrymmen, glada färger och estetiskt tilltalande konst och självklart även elevarbeten. Målningen ovan har målats av en av de nunnor som ursprungligen startade upp skolan.

170209_6

Ett vackert färgat glasfönster.

170209_11

Temperaturen var betydligt mildare än här hemma och påskliljorna stod redan i full blom utanför skolan.

170209_9

På kvällen när vi var på väg ut för att finna en restaurang där vi kunde äta tog vi vägen över den kända fredsbron. En fredsbro sprider goda vibrationer i ett område där många konflikter ägt rum. På fotografiet nedan ser ni fredsbron på håll. Två pelare som har ett visst avstånd men ändå skapar ett estetiskt tilltalande intryck där de står på samma bro sida vid sida, tillsammans.

170209_10

Vi letade efter skulpturen där en protestant och en katolik sträcker sina händer mot varann men det var för mörkt och ont om tid. Vi hittade den inte. När vi åkte buss mot flygplatsen följande morgon åkte vi förbi den och då insåg vi att vi hade gått under skulpturen, det finns nämligen två broar på höjden…

170209_7

De flesta byggnaderna i staden gick i den här stilen. Gamla pampiga hus byggda i sten.

Resan gjorde mig definitivt nyfiken på att besöka Londonderry och Irland fler gånger!

Må väl och ha en fin lördag!

Christina Karlsson

 

 

 

Dags för en återblick till Red Rock Canyon

161204

Livet är tuffare än vanligt och det känns som helt rätt tillfälle för en återblick till en av våra mest spännande resor. Jag talar om sommarens resa till Kalifornien. Den där dagen då vi tillbringade morgonen och förmiddagen i Dead Valley,  återvände vi till hotellet för en stunds rekreation och därefter drog vi vidare till Red Rock Canyon. På fotografiet ovan syns jag, min man och vår son. Vi insuper den sagolika atmosfären i  Red Rock Canyon. Röda klippor, höga berg, förunderliga formationer och djupa dalar med sagolika växter.

161204_8

Jag gillar den här typen av bilder med bild i en bild. Jag fotograferar min dotter samtidigt som hon fotograferar en ödla, samtidigt som spegelbilden av mig reflekteras i hennes mobilskärm tillsammans med motivet som hon håller på att fotografera, allt på en och samma gång.

161204_1

Känslan av platsens förankring i historien är mäktig.

161204_6

Naturen är ett konstverk som helt naturligt skapar sina egna kontraster av rött och grönt. De här röda klipporna gör sannerligen skäl för namnet, Red Rock Canyon.

161204_2

161204_4

I den här bergskedjan finns klippor med många spännande färger och märkliga formationer.

 

161204_7

Motljus och solnedgång. Vi anlände till Red Rock Canyon, lite i senaste laget och innan vi hunnit köra runt hela turen började mörkret sakta sänka sig över dalen. Solen gick ner och vi skyndade oss att köra ut ur den ödsliga dalen och vidare in mot civilisationen.

161204_5

Känslan sitter kvar länge och jag känner mig sugen på att resa dit igen <3

Må Väl!

Christina Karlsson

 

 

Höstpromenad i Torup

161029l Å, vad jag tycker om lördagar!

Jag har varit på vernissage på Galleri KVIS, fotograferat och uppdaterat galleriets utställningsblogg. Kika gärna in på vår sajt och se ett litet urval av vad som visas på Coloriternas utställning just nu.

Dagen inleddes med en frisk höstpromenad i den vackra Torupsskogen, där marken är täckt med en matta av höstlöv och där det längs med en av stigarna finns en gunga som ofta är upptagen.

161029l_8

Höstlöv! Det är vackert med höstens alla färger.

161029l_6

Jag tänker att promenader med lekfullhet är en investering i hälsan.

161029l_7

Det är fantastiskt vackert i Torup, som är en del av den omtalade skånska bokskogen och jag kan inte låta bli att fundera kring ordet BOKskog. Det låter så poetiskt och vackert på något vis. Tänk en hel skog fylld av bokträd, bokblad och litteraTur.

161029l_3

Jord, vatten, växter och balansgång över en liten bäck som mynnar ut i en sjön.

161029l_1

161029l_2

161029_5_l

Må väl och njut av alla höstens dagar som passerar <3

Christina Karlsson ©

Death Valley National Park

161016

Tänkte bjuda lite väderlekskontrast genom att dela med mig av ett hett sommarminne från vår semester i Kalifornien/Nevada. Death Valley National Park är känt som en av världens hetaste platser, för sitt ökenlandskap, den mäktiga naturen med vackra bergskedjor och extrema temperatur. Vi befann oss i Kalifornien just vid den tidpunkt då där brukar vara som varmast. 161016_18

Den här typen av varningsskyltar finns utplacerade lite varstans längs med vägen och parkeringsplatserna i Death Valley. Vi körde från hotellet tidigt på morgonen för att slippa den värsta hettan, men det hann ändå bli 47 grader varmt medans vi var där. Att långvandra i Death Valley vid denna tidpunkt på året är inte att tänka på, utan man kör helt enkelt mellan de olika sevärdheterna. Vid varje sevärdhet finns en parkeringsplats där man ställer bilen och sedan beger man sig ut på kortare vandringar. Att ge sig iväg på en sådan här resa utan mängder av vatten och air condition i bilen hade varit otänkbart. Personligen hade jag nog inte själv kläckt idén om att besöka Death Valley, men familjen längtade efter äventyr och med facit i hand så är jag glad för att vi åkte dit. Death Valley är enastående och påminner inte om någon annan plats så det här var sannerligen en het men mäktig upplevelse.

161016_1

Första stoppet gjorde vi vid Devils Golf Course som en gång i tiden varit en havsbotten. På marken syns spår av kristalliserade salter som skapar intressanta mönster i den stenhårda sanden. Här varnas man för att gå längre sträckor eftersom den ojämna marken gör att det är lätt hänt att man skadar sig.

161016_2

161016_3

Här utforskar och fotograferar Emelie omgivningarna samtidigt som jag passar på att fotografera henne.

161016_6

Nästa stop var BadWater Basin som är världens lägsta plats. Här finns en liten antydan till vattenhåla som mest liknar en stor vattenpöl. Namnet Bad Water Basin kommer av att vattnet är odrickbart.

161016_4

161016_5

Här är extremt hett och växligheten lyser med sin frånvaro, på marken syns salta spår av den havsbotten som en gång varit här. Här var så varmt att man enbart orkar gå korta sträckor samtidigt som man kontinuerligt måste dricka mängder med vatten för att överhuvudtaget klara av att röra sig framåt.

161016_7

Robin undersöker saltkristallerna som skapar intressanta mönster på marken.

161016_8

Solen stod högt på himmeln och i ryggen bakom BadWater Basin omgavs vi av de här mäktiga bergen.

Resan till nästa utsiktspunkt blev dramatisk. Vägen som ledde till Natural Bridges Canyon var mycket smal och extremt gropig, bilen höll på att fastna och vi pratade om att vända om men det gick inte att vända eftersom vägen var för smal. I efterhand läste vi att det utfärdades varning för att köra här om man inte hade terrängbil, eftersom det fanns stor risk för att bildäcken inte skulle klara terrängen och att man pga det utsatta läget riskerade att dö av hettan om man fastnade på denna ödsliga plats. Tack och lov för att vi hade turen med oss, bilen höll och vi överlevde.

161016_9

Här var man tvungen att vandra en bra bit uppåt genom bergpassen för att komma till platserna där man kunde se de naturliga broarna.

161016_10

Att uppleva den här typen av natur och att komma fram till de här gigantiska broarna kändes mäktigt. Tidvis som att kastas bakåt i tiden eller rakt in i ett avsnitt av en westernfilm, kanske rentav till familjen Macahan, ni vet de där avsnitten där när de föste kor genom den ogästvänliga och torra öknen.

Hettan var olidlig så när kom fram till den första bron stannande vi upp beundrade, och vände om för ta oss tillbaka till platsen där vi parkerat bilen.

161016_11

Artists Palette är namnet på en helt otrolig plats. Här skiftar vulkanbergens färger beroende på årstid och väder. Tänk vad naturen kan kolorera på egen hand.

161016_13

Anders och jag poserar framför A Palette of Color.

161016_12

Hit skulle jag gärna komma fler gånger, kanske efter en regnperiod då det ska finnas en del växlighet med magnifika ökenblommor.

161016_14

Mitt ute i öknen fanns ett litet hotellområde med ett turistcenter och en butik, Furnance Creek. Här var det gott att stanna upp, ta en paus och köpa lite kall dryck att pigga upp sig med. 161016_16

Utfarten från Furnance Creek. Tänk att någon överhuvudtaget orkar bo och arbeta på denna varma plats…och här ser ni beviset på dagstemperaturen på 47 grader.

161016_15

Sista stoppet gjorde vi vid Death Valleys hetaste plats Mesquite Sand Dunes, som ser ut mer som en traditionell öken med milslånga sanddyner.

161016_17

Vilken upplevelse! På vårt schema fanns egentligen fler sevärdheter som vi hade önskat att hinna med, men när vi kom hit kändes det som att vi skulle försmäkta av värme. Varningssignaler som huvudvärk, yrsel och illamående fick oss att sätta oss i bilen med air condition, dricka massor av vatten, äta lite salt och köra den långa vägen genom öknen tillbaka till vårt hotell.

Precis utanför Death Valley fann vi ett operahus som vi inte kunde låta bli att stanna och undersöka utifrån och av informationen på huset kunde vi konstatera att det faktiskt ges föreställningar här lite då och då. Och det hade ju varit spännande att se en operaföreställning här vid något tillfälle…

161016_19

Med facit i hand skulle jag som sagt gärna resa till Death Valley fler gånger för att hinna utforska mer av området. Vi hade många upplevelser på vår Kalifornien agenda med en fulltecknad planering och i den fanns bara en dag för Death Valley. Blir det fler besök här skulle jag gärna resa hit strax efter en regnperiod för då brukar ökenblommorna blomma och här finns lite mer växtlighet.

Må väl!

Christina Karlsson ©

 

 

Längtan…

160903

Längtan

efter några få dagar utan plikter och åtaganden.

Intensiv,

………….het och passionerad, Längtan

efter rekreation

Jag behöver det just nu.

 

Lyssnar på Scorpions Holiday, tänker att kyliga dagar blir varma…

“Exchange the cold days for the sun,  A good time and fun, Let me take you far away,  You’d like a holiday”

 

 

<3

Christina Karlsson

 

 

 

 

Salvador Dali och jag i Beverly Hills

160809_5

Vi kom hem från vår LA-resa för lite mer än en vecka sedan, min semester är slut och nu när jag skriver de här inläggen blir det lite som att återuppleva resan ännu en gång… <3

En av de där varma fina semesterdagarna besökte vi Beverly Hills och där fann jag en del av den glamour som jag saknade i Hollywood. Atmosfären i Beverly Hills är tilltalande, rymlig och fräsch. Stora ytor, lagom med folk, stilrena byggnader, estetiskt tilltalande med skulpturer och konst. På fotografiet ovan står jag och beundrar en Salvador Dali skulptur som föreställer St Göran och draken.

160809_3

Vi hade turen att besöka Beverly Hills just när den här fantastiska Salvador Dali utställningen pågick. Om det är något som får mig att bli upprymd så är det just den här typen av överraskningar. Tänk er att vandra längs en gata som kantas av några av de finaste modebutikerna, och upptäcka att man plötsligt glömmer bort att titta in i modebutikernas fönster därför att det finns underbara skulpturer som är utplacerade lite varstans längs med hela Rodeo Drive. Jag blev lyrisk och skulpturerna ledde oss rakt in på ett fantastiskt fint galleri, och jag blev så betagen i all konst att det inte blev tid till något besök i någon av modebutikerna.

160809_4

 

160809_2

Det fanns mycket inbokat i vår reseplanering och därför begränsades Beverly Hills upplevelsen till en halvdag. Jag önskar dock att vi hade haft mer tid för att botanisera bland butikerna längs med Walk of Style på Rodeo Drive. Och om det blir några fler resor till Los Angeles då skulle jag vilja tillbringa flera dagar här i Beverly Hills.

160809_1

160809

160809_6Kolla bara in de här vackra träden med gyllengula blomsterbollar. Underbara <3

Avslutningsvis så var det här bara en liten del av allt fint vi upplevde i Beverly Hills.

Nu ska jag strax bädda ner mig så jag kan vakna pigg och utvilad som en lärka imorgonbitti!

Må väl!

Christina Karlsson

 

 

***Stjärnstoft på Hollywood Boulevard***

 

160807

En självklarhet vid vårt besök i Hollywood var en promenad längs stjärnstråket på Walk of Fame, längs med Hollywood Boulevard och en tur in på innergården vid Chinese Theater där kändisarnas signaturer med autografer, hand- och fotavtryck kan beskådas. Jag letade upp cementplattan med spåren av en av de skådespelare som jag beundrar, Meryl Streep. Hon har förmågan att verkligen leva sig in i sina roller och förvandla dem till personligheter man tycker om och fäster sig vid. En film med Meryl Streep gör alltid succé; hon är helt enkelt en av de bästa!

160808_1

Staden glorifieras och hyllas i otaliga sånger och nu inför resan har jag lyssnat om och om igen på en spellista med låtar om Hollywood, Los Angeles och Kalifornien. Musiken jag har lyssnat på har varit så bra att den på något vis skapat en inre känsla av att luften och marken längs med Hollywood Boulevard är fylld av magiskt stjärnstoft och glamour, men verkligheten är en helt annan.

Hollywood är fyllt av kontraster som inte omges av något magiskt skimmer. Arkitekturen är bitvis vacker och det finns ett mått av charm, men miljön är på något vis alltför kommersiell, ytlig, trång och fylld av turister. Jag upplevde inget sådant som fyllde mig med eufori och lyrik, när vi var just där. Jag hade önskat att jag kunde förnimma en liten del av stadens filmkultur, men nej den känslan var inte nämnvärt större här än någon annanstans. Kanske var det något liknande som fick Madonna att sjunga ” … I’m just living out the American Dream,  And I just realized that nothing Is what it seems….”.

Min upplevelse är ändå att det känns fantastiskt att ha varit just på denna plats! Det är en mycket speciell stad, en fin stad och det finns mycket att se. Men det fanns ändå alltför många kontraster med spår av människors flackande och sorgsna blickar. Drömde verkligen någon av dessa vuxna människor om att stå på en trottoar utklädd till katt och fotograferas med turister, eller att arbetslösa dra runt med sina få tillhörigheter i en kundvagn, sova i en buske i ett avlägset hörn av en trottoar, sova utan tak över huvudet, mitt i en vägrefug, på en ödetomt… Nej, jag tror inte det. Troligtvis drömde dessa människor om ett helt annat alternativ och kanske bestod drömmen inte ens av röda mattor, glitter och glamour. Vad vet jag? Kanske förvandlades drömmarnas stjärnglitter till dammigt stoff?

“People out in Hollywood, they got a lot of class… People out in Hollywood, they can make it to the stars….Nobody give a break…. You got to strut your stuff, When your down on your luck, You can´t take it easy it ain´t good enough, When you´re down on your luck…” (Thin Lizzy, Hollywood)

160808

160808_2

160808_4

Utsikt från ett av stadens köpcenter.

Palmer, överallt dessa magnifika högtsträvande palmer som söker sig långt över hustopparna. Kanske är det så att även palmerna siktar mot stjärnorna… Ja, nog finns det sådant i denna stad som är vackert och fint på många vis. Högt och lågt. Glitter och damm.

160808_3

” You´re brilliant, but You´re Amazing….If my World gets rocked,…. Are you still besutiful in Los Angeles” (Garrison Starr)

160808_5

Vart jag går med min kamera söker blicken blomster och nog fann jag mer än en och annan estetiskt tilltalande liten blomma, som de här poetiskt vackert blåblommande blomster som lyser upp buskarna längs en av de LA- Boulevards där vi struttade fram och betraktade omgivningen med turisthungriga blickar,….. i jakten på upplevelsekickar.

Det här var som sagt ett litet utsnitt ur en av mina dagar och funderingar kring Walk of Fame, på Hollywood Boulevard.

Må väl och ha en fin dag!

Kram Christina Karlsson

 

Utsikter och insikter i Hollywood

160806_1

Första kvällen i Hollywood körde vi längs Mulholland drive som leder upp genom bergen där vi stannade vid utsiktspunkten, Hollywood Bowl Overlook. Därifrån kan man välja om man vill blicka ut över Hollywoodskylten eller åt andra hållet, mot Hollywoods stadskärna.

160806

160806_6

En annan utkikspunkt vi besökte är Observatoriet som ligger högt uppe i Griffith Park och det var där vi parkerade den dagen då vi begav oss iväg på vandring mot en tydligare utkikspunkt över Hollywoodskylten.

160806_4

Jag hamnar ofta på efterkälken med min kamera och mitt fotograferande, men ibland lyckas jag övertala familjen att stanna upp och posera.

160806_3

Det fanns inget överflöd av blommor i Griffith Park, även om en hel del av de här vackra buskarna med röda fina blommor växte lite varstans bland klipporna. Jag anar att växtlivet är betydligt rikligare på våren. Tidpunkten för vårt besök är en av de hetare tidpunkterna i Kalifornien och då är det för torrt och varmt för växligheten i den vilda naturen.

160806_5

Besöket i Kalifornien var en het upplevelse som överträffade mina förväntningar på flera olika sätt, och jag hoppas att nästa resa dit kommer att bli någon gång på våren när blommorna blommar.

160806_8

 

Christina Karlsson

Dagar av äventyr och lycka. IRL i Hollywood!

160726_1

Den välkända Hollywoodskylten vilar som en trofé på en av höjderna i nationalparken, Griffith Park och därifrån förvaltar den en kulturhistorisk roll som symbol för den film- och populärkultur vi ofta förknippar med de välkända strofer vi hört om Hollywood. Vi har alla hört dessa fraser om att göra karriär i drömmarnas stad Hollywood och i Amerika möjligheternas land där allt anses genomförbart…åtminstone för den som är beredd att arbeta hårt, och samtidigt betala priset det kostar att ta sig till sin egen lilla topp (smiley och glimten i ögat, blink).

Med mig på resan hade jag en alldeles nyinköpt klänning som jag passade på att inviga med en vandring på höjderna i Griffith Park. Att Hollywood är en storstad har vi alla koll på – men att det finns en sådan fantastisk nationalpark som denna; det hade åtminstone inte jag väntat mig. Höjderna, växligheten, djurlivet och värmen i Griffith Park var otroligt mycket hetare och större än vad jag hade föreställt mig. Planerar ni en resa till Griffith Park i månadsskiftet juli/augusti så kan jag rekommendera en resbuffert bestående av massor av vatten, hatt, hög solskyddsfaktor och bra promenadskor.

Det går att köra upp och parkera vid observatoriet men om man vill komma någorlunda nära skylten måste man ge sig ut på en längre vandring genom höga berg och djupa dalar och just den här tidpunkten på året är det vara som varmast i Kalifornien. Värmen är dock torr och relativt behaglig med tanke på att det faktiskt fläktar en hel del där uppe men varje steg förvandlas till en utmaning pga hetta och uppåtsträvande kringelikrokterräng.

160726

Avslutningsvis. Om någon undrat kring min sparsmakade aktivitet i bloggsfären de senaste veckorna så har ni nu fått svaret. Jag haft förmånen att tillbringa kvalitetstid på semester tillsammans med min kära familj. Vi har varit på en alldeles underbar resa i Kalifornien och vidare in i delar av Nevada – så det lär bli några fler glimtar från vår resa här i bloggen framöver.

För mig och barnen var det första gången i denna världsdel, resan överträffade mina förväntningar och jag känner mig så tacksam för denna upplevelse.

Till er läsare vill jag säga; ta väl hand om er och må väl!

Christina Karlsson

 

Bergstigen, konstens geologiska trädgård och en hal trappa från 1804

160715

Att gå Bergstigen när vi är på Öland har blivit något av en tradition. Förra sommaren skrev jag om den första delen av vandringsleden och i år tänkte jag berätta lite om den senare delen man passerar när man kommer till Södra bruket. Där går vandringsleden förbi Konstens geologiska trädgård. Den delen ligger lite längre bort från stugan så det brukar inte bli av att vi besöker den delen men i år blev det ett minst sagt omtumlande besök.

160715_3

I Konstens geologiska trädgård kan man vandra omkring och fundera kring historien kring de stenskulpturer som pryder den lilla platsen. Några av skulpturerna/stenarna minner om att naturen i sig är konstfull som den är utan att vi egentligen behöver tillföra så mycket mer än att arrangera det vi ser och placera det i en geologisk trädgård medans några av skulpturerna påminner lite mer om den typen av bearbetad konst vi förväntar oss att se när vi ska titta på skulpturer, som de här två stenfåglarna på fotografiet nedan. Tänker du också på fåglar när du ser skulpturerna? Eller vad tycker du att de liknar?

160715_1

Jag lärde mig dock en viktigt läxa av den här Trappan i kalksten från 1804. Läxan är att om det finns en skylt som signalerar Varning, beträdande av trappan sker på egen risk – då bör man allvarligt överväga att ta den längre vägen och låta bli att gå nedför trappan även om, och speciellt när det börjar regna rejält.

160715_2

Vi läste skylten, jag fotograferade trappan, tänkte att den var gammal men vacker och vi valde att följa den lite längre stigen in i den geologiska trädgården. Vi noterade att trappan såg medtagen ut och vi gick inte uppför trappan. Men när vi promenerade där inne i parken tog det i och började regna alltmer, och plötsligt hade sonen gått ned för den där trappan; vi andra förde troligtvis samma inre resonemang; ja, men det där gick ju bra, då kanske man skulle ta den vägen ner. Min dotter gick först och några trappsteg efter kom jag.

Jag minns inte hur det gick till men plötsligt har jag tappat fotfästet och landat på sidan i trappan. Jag rullar mot min dotter och min enda tanke just då är – bara jag inte välter omkull Emelie…jag försöker klamra mig fast vid de hala och leriga trappstegen för att inte orsaka någon form av dominoeffekt. Jag fortsätter rulla/kana ytterligare några steg tills jag lyckas få stopp på mig själv tack vare att min dotter står stadigt på jorden. Hon stod blickstilla och höll balansen på ett trappsteg där det blev stopp på min framfart i trappan och på något vis lyckades jag efter en stund resa mig upp, ta mig ner och betrakta förödelsen. Halva jag var totalt genomlerig och jag insåg hur fantastiskt roligt det här måste se ut. Min kropp var bedövad och min familj tittade allvarligt på mig och frågade hur jag mådde och av någon förunderlig anledning fick jag ett skrattanfall och sen hade jag svårt att sluta skratta. Senare när jag kände hur det började pulsera i min ena arm och mitt ena ben började jag skratta igen, vet inte varför jag skrattade egentligen för det var ju inte precis roligt, eller?  Men det var så det gick till vid mitt omtumlande besök på konstens geologiska trädgård i Södra bruket som ligger alldeles intill Södra Möckleby.

Konstens geologiska trädgård är väl värd ett besök, trappan är fin att betrakta men mitt råd är – Ta den lite längre vägen och låt bli att gå i den gamla kalkstenstrappan. Den är helt enkelt inte lämplig för en vare sig en promenad upp eller ner. Ner kommer man ju alltid men det är inget vidare att vakna upp öm i kroppen med blåmärke dagen efter.

Bortsett från missödet i trappan så är Konstens geologiska trädgård som sagt ett trevligt inslag i Bergslagens vandringsled. Smiley och blink.

Må väl och ha en fortsatt fin dag!

Christina Karlsson

 

Blå jungfrun

160716_3

Vi har just kommit hem, efter några fina dagar på Öland och den här gången passade vi på att besöka Nationalparken Blå jungfrun. Båten avgick från Byxelkrok och på fotot ovan ser ni hur den mytomspunna granitön ser ut från havet.

160716_4

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, bortsett från den omtalade labyrinten men inte hade jag väntat mig det äventyr som det blev att ta sig runt på ön. Blå jungfrun är en klippö i klippigaste laget. Jag hade nog förväntat mig en något mer turistvänlig stig men här blev det till att klättra och balansera uppför, nerför och runt alla dessa klippor. Inte ens landstigningen från båten var helt enkel då det inte ens finns någon hamn utan man släpps av i en vik där man genast får påbörja klättringen för att ta sig vidare upp på granitklipporna. Där finns dock en tydligt utmärkt vandringsled att följa för oss som vill passa på att se alla sevärdheter när vi väl är där.

160716Väl uppe på öns högsta punkt (ca 86 m ovan vattenytan). Här är det min man som håller i kameran och fotograferar Emelie, mig och Robin. Härefter vandrade vi vidare på en händelserik strapats genom klipplandskapets förunderliga och vackra natur. Vi passerade Jungfrukammaren, Kyrkan (som egentligen mest liknade en spetig glipa i berget med hög takhöjd), några stenbrott, jättegrytor som formats av vattnets rörelser mot berget, utsiktspunkter och självklart den välkända labyrinten som det enligt sägnen betyder tur att gå igenom.

160716_1160716_2

160716_8

Naturen är helt otroligt vildvuxet vacker och välmående med friska gröna blad, växter och massor av goda blåbär.

160716_7

160716_5

Havsutsikten är magnifik.

160716_6

Vill du vara med om ett spännande äventyr på en klippö; då kan jag varmt rekommendera ett besök på Blå jungfrun. Det är en liten ö men med tanke på de utmaningar som terrängen bjuder behöver man några timmar på sig för att ta sig runt. Ta på dig promenadvänliga skor och glöm inte att ta med en liten fika och massor av vatten. Hela ön är som sagt ett naturreservat och det finns inte ens minsta lilla kiosk att handla i. Ön var mindre än vad jag hade förväntat mig, klipporna högre och svårare att bestiga och labyrinten var betydligt mycket större än vad jag förväntat mig. Jag tyckte om ön och vi hade en fantastiskt spännande och rolig dag tillsammans på Blå jungfrun.160716_9

Må Väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson