Dags för en fika i konstens tecken…

Dagarna passerar och jag är i full färd med att planera min kommande konstutställning. Vernissagen kommer att vara den 2 september 2017. Jag skriver dikter, fotograferar och fotoredigerar. Tidvis befinner jag mig i någon form av tillstånd då jag undrar vad jag håller på med, och hur det hela ska bli?

Utöver det så pysslar jag med en hel uppsjö av annat som hör semesterdagarna till. Det jag skriver om här är bara ett litet utsnitt av sådant som pågår i min vardag.

Idag tittade solen äntligen fram och då passade det utmärkt att arrangera en installation i trädgården. Av någon förunderlig anledning verkar det som att jag inte kan låta bli att återkomma till arrangemang med blommor, poesi och kaffekoppar. Jag njuter av de där stunderna då det finns tid för att arrangera och fotografera.

Dagens blommor plockade jag i trädgården, en röd ros, en hornviol en tusensköna och sist men inte minst en kvist magnoliablad. När fotograferingen var klar satte jag mig ner och tog en fika i konstens tecken. Njöt av den vackra installationen, drack kallt kaffe ur en av kopparna, åt upp några av de fotograferade bären och filosoferade vidare i konstens tecken…

På kvällen kom min dotter hit och vi hade planerat att grilla. När hon fick syn på brickan med kaffekoppar och blommor, konstaterade hon kort och gott; Jag ser att du har fotograferat idag?

Jag önskar fler soliga dagar! Längtar efter mer solljus. Solskenet skapar intressanta färgnyanser och skuggor som inte går att efterkonstruera i redigeringsprogram.

Vilka tankar väcks hos dig när du ser fotografierna av installationen/fikabordet ovan?

Må solen skina och lyfta fram allt det vackra i det gröna!

Christina Karlsson

 

 

Konstupplevelse i Ladonien med skulpturerna Nimis och Arx

I flera år har jag av och till haft tankar på besöka Ladonien och nu blev det äntligen av. En av sommarens dagsutflykten gick till naturreservatet i Kullaberg på platsen där Lars Vilks anlagt sin skulpturpark Ladonien.  Besöket i Ladonien var uppfriskande, strapatsfyllt och en upplevelse som jag kan rekommendera. På bild kommer skulpturerna inte riktigt till sin rätta och de är dessutom svåra att fotografera pga den besvärliga terrängen. Jag tycker att det är imponerande att Vilks har byggt dessa på plats. Det mest imponerande var att man faktiskt går inuti skulpturerna, att Nimis är gigantiskt stor och består av flera gångar och torn där man kan vandra runt. Det finns de som säger att skulpturerna är anskrämliga men jag tycker att de smälter väl in i naturen och att de tillför en fantastiskt intressant konstupplevelse för besökaren.

Skulpturerna är byggda helt och hållet av drivved som sammanfogats av tusentals spik. Man måste givetvis vara på sin vakt och ta det försiktigt när vandrar går runt där inne i gångarna där brädorna korsas härs och tvärs. Gångarna är tidvis så smala att man tar sig fram med svårighet. Höjdskillnaderna gör det klurigt att ta sig fram, samtidigt som man imponeras av denna fantastiska konstruktion. I verkligheten är den otroligt mycket vackrare än på fotografi. Det här är ännu ett sådant konstverk som måste ses/upplevas i verkligheten.

Lars Vilks har kämpat hårt för sin skulpturpark och han har döpt området till landet Landonien. Den 2 juni 1996 utnämndes området till en ”självständig stat” utan bofasta människor men med en drottning och flera ministrar. Ladonien är en remoni, dvs en republikansk monarki som har både kungligheter och president.

Vilks själv beskriver Nimis som konceptkonst och menar att en stor del av själva konstverk består av själva processen. Konstverket byggdes utan myndigheternas vetskap, vilket har lett till ett antal juridiska processer. Hela projektet är intressant!

Terrängen är svårframkomlig så ska man dit bör klä sig ordentligt i bra skor (för klättring) och täckande kläder eftersom man klättrar bland vassa klippor och spetsiga brädor där det på enstaka ställen sticker ut spik.

På platsen finns inte bara Nimis, utan även en alldeles speciell bok av 150 ton sten och betong. Boken heter Arx: en bok om det outsägliga. Dess ISBN nummer är 91-88248-47-X och den finns katalogiserad i Libris bibliotekskatalog. Boken är vackert belägen bland nyponrosorna som växer mellan klipporna, intill havet och den påminner till utseendet om en gammal borgruin. Det finns en sidnumrering på stenarna. Vilken idé! Gissa om det här gick hem hos en boknörd som mig?

Vad är då min personliga åsikt om landet Ladonien? Jo, givetvis är det inte försvarbart att utan bygglov anlägga en byggnad i ett naturreservat – men i just detta specifika fall är det ett genialt konstkoncept som går att försvara pga av dess estetiska kreativa konstprocess. Nimix och Arx är konst, och inte några byggnader. Här handlar det om en utvecklingsprocess, och ett undersökande av hur strukturer i samhället verkar i förhållande till konsten som uttrycksmedel och kommunikation.  Jag skulle gissa att Vilks inte hade hela idén om landet Ladonien klar när han påbörjade Nimis, utan att denna växte fram under själva processen och det är just det som är styrkan i konst. Konsten utvecklas och omprövar idéer längs vägen där den vandrar.

Vad tänker ni om konstkonceptet Ladonien?

Jag finner hela det här konstkonceptet inspirerande och vill gärna besöka platsen fler gånger!

Jag önskar er en fortsatt underbar sommar med fina upplevelser!

Christina Karlsson

 

 

 

Ett litet konstverk som man blir glad av

Jag har köpt ett konstverk! Kunde helt enkelt inte motstå den här lilla tuschmålningen som är framställd av en av mina konstnärsvänner, Margaretha Persson. Jag tänker att den är både lekfull, modern, charmig och fullständigt bedårande. Nästa projekt blir att inhandla en ram och rama in detta lilla alster. Visst är den söt?

Må väl och ha en fin fortsatt vecka!

Christina Karlsson

 

 

” Genom sitt stora engagemang, ideella arbete och idérikedom bidrar de till att utveckla kulturutbudet i Svedala.”

GALLERI KVIS har fått ett kulturpris av Lions Club i Svedala! Priset kommer att delas ut på Sveriges Nationaldag den 6 juni.

Att få ett kulturpris av Lions känns som en fantastiskt fin hedersutmärkelse och ära. Det känns som en bekräftelse på att vårt ideella arbete verkligen syns och gör skillnad för konst- och kulturlivet i Svedala. Ni som följt min blogg under en längre tid har säkert redan noterat min fasta övertygelse om att konst bidrar till människors blivande och välmående genom vara ett språk och medel för kommunikation.

Vill ni kolla in vad Elisabeth Sandberg skrev i Skånska dagbladet skrev så finns det en länk här.

Idag är det dags för en ny vernissage och om den utställningen kan ni läsa här

…klockan tickar på och nu är det hög tid för mig att göra mig iordning för en dag på galleriet. Jag önskar alla er läsare underbara dagar och hoppas att vi ses snart igen!

Christina Karlsson

Livet blir som ett pågående konstprojekt när man lever sin dröm i konstens tecken

Tredje inlägget på rad med selfie i anslutning till ett av mina konstverk, som jag ställer ut nu under påskrundan. Vi på GALLERI KVIS låter påskens utställning hänga kvar över nästa helg.

Det här med hur vi i dagens samhälle tar selfies och iscensätter oss själva på olika sätt är något jag funderar en hel del över. Ämnet intresserar mig till den grad att vi på galleriet är i full färd med att anordna en utställning med temat: porträtt och identitet. I anslutning till utställningen kommer jag att hålla ett föredrag med utgångspunkt i temat porträtt och identitet. Om någon av er läsare bor i närheten och är nyfikna på föreläsningen så är det bara att dyka upp på GALLERI KVIS torsdagen den 4 maj strax före klockan 19.00.

För övrigt så är påsklovsveckan över och jag är tillbaka i skolans vardag. Känner mig laddad med ny energi och taggad att prestera mitt bästa.

Önskar er alla en fin vecka <3

Christina Karlsson

Fotografering och kreativa processer

Ja, jag ska ställa ut under påskhelgen. Jag och sex andra konstnärer delar på galleriet under påskhelgen. Jag ställer ut mina experimentella fotografier och bilden i detta inlägg ingår i ett av fotografierna som jag processade fram nu under helgen.

Nu är jag nyfiken på att få höra er tolkning av fotografiet ovan. Vad tänker ni när ni betraktar bilden? Vilka detaljer lägger ni märke till och vad kommunicerar de olika detaljerna?

På återseende!

Christina Karlsson

 

 

Lever min dröm i konstens tecken, arrangerar bilder och planerar GALLERI KVIS 10-års jubileum

161103_small

Äntligen några lediga dagar. Jag är ledig torsdag, fredag och det känns alldeles underbart. Dagen idag har mestadels ägnats åt galleriet. Jag har varit på möte i kommunhuset angående en utställning som planeras inför vårt 10-årsjubileum. Av någon förunderlig anledning fascineras jag av Gerhard Nordströms målningar och då tänker jag främst på den antikrigssamling som heter Sommaren 1970. I kommunen finns ett magnifikt alster och jag har många gånger tänkt att det skulle vara fantastiskt att få visa detta alster på GALLERI KVIS. Idag förgyller målningen tillvaron på Folkets hus, och jag lever i föreställningen om att målningen skulle komma mer till sin rätta på vårt galleri.  Goda drömmar är till för att förverkligas och frågan är alltid fri och nu ser det ut som att vi kommit en bit på väg. Vis av ålder och erfarenhet som jag till viss del är, tar jag aldrig ut någon glädje i förskott även om jag kan glädjas åt vad som är på gång. Just nu känner jag mig förväntansfull!

 

161103_1small

Det är ett magnifikt konstverk och idag var jag inne på Folkets hus och fotograferade.

161103_2small

På Folkets hus i Svedala finns flera konstverk av Gerhard Nordström.

161103_3small

Min första bekantskap med denna konstnär gjorde jag för ett antal år sedan i samband med att alster från Sommaren 1970 ställdes ut på Ystad konsthall. Jag skulle besöka utställningen tillsammans med en äldre och då mycket god konstnärsvän. Hon ville att vi först skulle besöka dessa alster som än idag hänger på Folkets hus i Svedala. Jag minns att jag bekräftade att de var fantastiskt skickligt målade men att de egentligen inte kommunicerade så himla mycket annat än att verkligheten kan vara vacker och estetiskt tilltalande.

När vi någon timme senare befann oss på Ystad konsthall och jag fick se de andra målningarna som ingick i samlingen Sommaren 1970, sattes alla mina förutfattade meningar ur spel. Där visades flera målningar ur samlingen som i själva verket handlade om konstnärens tolkning av kriget i Vietnamn. I konsthallen visades fotografier ur tidningsartiklar om kriget. Gerhard Nordström hade placerat dessa krigsoffer i miljöer som skulle kunna vara den svenska naturen och mittibland det vackra gröna och det dukade bordet låg människor som dödats i kriget. Upplevelsen var smått traumatisk och jag kommer aldrig att glömma intrycket som den utställningen gjorde på mig. Det var kontraster och inte bara stora utan snarare gigantiska kontraster, precis så som livet är.

161103_6small

Nåja, jag åkte vidare från Folkets hus till GALLERI KVIS och fotograferade – bara för att ha några aktuella bilder att experimentera med och här är som sagt återigen en bild av min visualisering av en frågeställning… Kommer vi på GALLERI KVIS, att få den stora äran att visa något alster av Gerhard Nordströms samling från Sommaren 1970? Snart, mycket snart kommer vi att kunna besvara frågan.

En estetisk upplevelse handlar inte enbart om sådant som är vackert, en estetisk upplevelse kan vara så mycket mer, det kan vara en insikt, en idé eller något förunderligt som gör ett intryck som är så starkt att man på något vis förändras av den estetiska upplevelsen. Jag håller tummarna och arbetar för ett spektakulärt utställningsår på GALLERI KVIS 2017!

161103_small

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson ©

Med konstnären på Malmö Moderna Museum

161004_1

Temat på Malmö Moderna Museums utställning handlar om vad det innebär att vara konstnär. Hur har konstnärer förhållit sig till olika roller, ideal och myter, idag och genom historien? Utställningen berör betydelsefulla frågeställningar om maktrelationer som är organiserade kring föreställningar om identitet, kön, etnicitet, sexualitet och klass.161004_ Även om ideal och normer utvecklas och förändras genom historien så lever många av rollerna och skepnaderna kvar i nya skepnader. Kanske är vi människor inte alltid så föränderliga som vi tror? En aspekt kan vara hur vi idag framställer manliga och kvinnliga identiteter. Vilka egenskaper, attribut och artefakter väljer vi att lyfta fram när vi framställer manligt och kvinnligt?

161004_4

Hur är det då med konstnärsrollen? Och vem har egentligen auktoriteten att avgöra vem som är konstnär? Är det någon skillnad mellan manliga och kvinnliga genier? Vart har alla hovmålare och bohemer tagit vägen? Hur ser myten om den passionerade konstnären ut i dagens etablerade samhälle? Finns det överhuvudtaget plats för den som brinner för konsten? En av den enligt mig kanske viktigaste frågeställningen handlat om konstens andemening, vad tillför konsten till oss idag? Varför behöver vi konst? Och vad består konst av egentligen?

161004_2

Finns det något syfte med att måla ett kubistiskt porträtt a la Picasso?

161004_3

…eller att bearbeta sin identitet genom att måla hundratals porträtt av sig själv som Helene Schjerfbeck? Vad får vi idag ut av att betrakta någons självporträtt? Eller av att överhuvudtaget betrakta historiens och samtidens gigantiska samling av målningar…

161004_6 Och vad är det egentligen som krävs av ett konstverk för att bli ihågkommet, omdiskuterat och hyllat av eftervärlden?

Jag har personligen många tankar och funderingar kring detta tema. Tankar som jag mer än gärna diskuterar och lyfter tillsammans med elever, lärare, bloggvänner, nära och kära, och självklart alla andra underbara människor som intresserar sig för att diskutera konst.

Jag fascineras av mellanrum och skillnader mellan vad som sägs och vad som inte sägs, jag fascineras av speglingar, lager på lager och människans intresse för effekter. Jag fascineras av konst därför att konst för mig handlar om idéer, om utveckling, uttryck och liv. Jag tänker att det är en konst att leva… Livet är ofta såväl besynnerligt som märkligt och det är med konsten som redskap vi klarar av allt det där och finner vägar som bär oss framåt genom livet.

Konst är Liv! och Liv är Konst!

Christina Karlsson

161004_5

 

 

 

Jag har lyssnat på Lalehs, Work; non-stop och repeat

160924_mix

Jag har tillbringat tre dygn på en vacker plats just där skogen möter sjön. Helt utan uppkoppling och dator. Jag gissar att min beskrivning hittills låter lugn och behaglig. Men, dygnen har varit allt annat än lugna med tanke på att vistelsen varit arbetsrelaterad och praktiskt taget inneburit 3 dygns non-stop arbete helt utan någon egentlig paus.  Bilden ovan är ett litet bildkollage från de tre senaste dagarnas lägerskola. Det har varit tidvis fint och bra, men extremt tröttsamt.

Nu känns det gott att vara hemma! Idag har jag först några smågrejer som måste fixas och därefter ska jag bara njuta lördag och ha det bra. Tänkte dock bjuda lite underhållning i form av en experimentell egenproducerad stop-motion film. Jag håller nämligen på sätta mig in i hur redigeringsprogrammen i min nya jobb-Mac fungerar, då jag i min nya arbetsroll måste arbeta i Mac-miljö istället för PC. Det tar tid att växla… bild- och filmredigeringsprogram fungerar till viss del liknande men innan man finner rätt kommando växlar minuterna snabbt om till timmar som tas direkt från min fritid. Söndagsnöjet de senaste två helgerna har varit att framställa den här korta lilla filmen, och som sagt så får ni ta det för vad det är; ett trevande litet experiment med verktyg som numera känns lite mer hanterbara.  Och jag måste erkänna att det var en fin upplevelse att sitta där i mitten av vår örtaträdgård  och skapa en liten Sensommardans…

 

Må väl och njut av livet!

Christina Karlsson

 

på promenad med oväntade överraskningar

160722_3

Jag är ingen spelare och det är få spel som får mig att bli verkligt engagerad, men nu när jag har spelat Pokémon Go är jag fast. Det jag gillar med Pokémon Go är att man kommer ut i naturen och att man är tvungen att vandra omkring för att lyckas erövra en högre poängstatus. Spelet går ut på att man ska fånga in pokémons och uppnå en hög status genom att fånga in de starkaste djuren som man sedan ska ta hjälp av när man tex ska strida om vem som är starkast på gymmet. Alla de små fulsöta tecknade pokémondjuren är ett uppiggande och roligt inslag. När det finns ett djur i närheten känner jag hur det burrar till i mobilen. Jaktinstinkten triggas igång och jag blir genast pepp på att fånga in det lilla djuret med anvisad boll.

160722_5

Det är kul att spelet interagerar med ens egen verklighet genom att djuret visas syns på din mobilskärm i den miljö du filmar framför dig. Det är som om världen plötsligt består av ytterligare en nivå av verklighet som enbart kan uppfattas genom mobilens öga. Jag har sett pokémons i skogen, på stan, på kyrkogården, på gångstigen där jag bor, ute på gräsmattan, i rabatten, på pappas axel i bilen, på köksbordet, alldeles intill mig här i soffan hoppandes på en av mina kuddar…

160722_4

Just nu har jag ett litet problem; mina bollar är slut och jag måste bege mig till ett pokéstopp för att samla in fler bollar så att jag kan fortsätta spela och kämpa vidare mot en högre nivå.

Nästa problem är dock större; jag har en windowsmobil och Pokémon Go finns inte till min mobil. Jag måste alltså låna min mans mobil för att kunna spela; tur att han har semester och att han inte börjat spela. Han har sagt att jag får låna hans mobil så mycket jag vill, men hur ska det gå när vår semester är slut? Måste vi byta telefoner med varandra då kanske? Kan dock bli lite svårt för mig att svara på hans jobbrelaterade samtal och för honom att ta mina samtal, så det är ju ingen optimal lösning…. Min man tror att jag hinner tröttna på spelet innan dess, men det tror inte jag ;). Jag har dessutom öppnat ett konto som är kopplat till hans mobil och jag vill ju fortsätta på mitt spel, så den här nöten blir klurig att knäcka.

Samtidigt är jag galet nöjd med kameran i min mobil; den var för övrigt anledningen till att jag valde just den mobilen jag har och nu inte kan spela Pokémon Go i min egen mobil…  Känner mig lite som ett barn när jag frågar maken om jag får låna hans mobil så jag kan spela Pokémon Go 😉 Men vadå, man brukar ju säga att det är bra att ha sitt barnasinne kvar så länge som möjligt, jag får spela Pokémon Go och mobilproblemet är tillfälligt löst.

Har du testat Pokémon Go? Och vad tyckte du isåfall?

Må Väl och ha en finfin dag!

Christina Karlsson

 

 

Min egen poetiska kolorerade zentangle

Jag har utvecklat min egen tolkning av zentangle. Zentangle består vanligtvis enbart av bilder som framställs med svart tusch på enfärgad bakgrund (vanligtvis vit). Jag har dock utvecklat en egen variant som bygger på min passion för mötet mellan ord och bild. Orden kommer till mig när jag arbetar med bilder och bilder kommer till mig när jag arbetar med ord. Därför består mina zentangles oftast av en kombination av bild och ord.

160630_1Jag tycker om olika varianter av papperskvaliteter med vacker struktur och därför tecknar jag oftast mina zentangles på akvarellpapper eller något annat liknande papper jag  fattat tycke för. Ibland färglägger jag bakgrunden först och ibland sist; det beror helt och hållet på stundens ingivelse, och på om jag överhuvudtaget vill färglägga. När jag färglägger använder jag akvarellfärg eftersom jag tycker om akvarellens skira egenskaper. På målningen nedan har jag använt pastellkrita till regnbågen.

160630_2

Texterna hittar jag oftast på själv men ibland kan det vara så att jag väljer ett citat från en låt eller en dikt. På bilden ovan har jag inspirerats av Lalehs låt Colors, som jag översatt till svenska. Kännetecknande för min stil är att jag oftast använder mig av svenska ord och texter, därför att jag vill värna om det svenska språket.

160630_3

Att måla zentangles är meditativt, energigivande och avkopplande. De här tre bilderna målade jag nu under de tre inspirationsdagarna på Galleri KVIS. Någon är jag mer nöjd med och någon mindre, men så blir det alltid när man målar. Det fina är att jag får ut något av att måla även genom de alster som inte blir så bra, eftersom de ofta fungerar som underlag för idéer som leder till nya alster som blir så mycket bättre.

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

Målar energi och känner skaparkraften spira…

160628

Två tredjedelar av skapardagarna på Galleri KVIS har passerat. Vi är nio kvinnor som träffas de här dagarna och målar tillsammans, pratar konst och inspirerar varandra. Var och en arbetar i valfri teknik vilket innebär att det målas i olja, akvarell, kollage, lera, akryl, tusch och kalligrafi. Kreativiteten flödar.

Temat är vardagslyx och att ha möjlighet att ägna sig åt måleri i tre dagar känns sannerligen som en vardagslyx av hög dignitet. Solen skiner, det är sommar och där på galleriet tillsammans med åtta andra konstnärssjälar sitter jag och skapar min egen zentanglevariant med akvarell, poesi och tusch.

Må solen skina, dagen gry och sprida lycka!

Må Väl!

Christina Karlsson

20160627_1

 

Konsten att uppleva konst…interagera och skapa en helt ny konstupplevelse

160614

Det är sannerligen en konst att leva. Utan liv – ingen konst. Utan konst – inget liv. Livet är konst och konst är liv. Och ibland är det en konst att ta sig tid att besöka de konstutställningar som finns i närområdet. Häromdagen tog en av mina kollegor och jag oss tid att besöka Malmö Moderna konstmuseum. Bilden ovan är min konstnärliga tolkning av vårt besök sett ur mitt perspektiv, sammanfattat och återgivet som en helt ny berättelse med en redigerad bildmix från vårt besök.

Pågående utställning triggar fram otaliga tankar, funderingar och samtalsämnen kring livet, utvecklingen och framtiden. Min vän och jag gick omkring där inne i vår egen lilla konstvärld tills dess att personalen kom och meddelade oss att det var stängningsdags. Med tanke på att där finns så mycket spännande konst att bearbeta så kommer jag med största sannolikhet troligtvis snart bege mig dit för att bearbeta intrycken ytterligare…så fortsättning följer…

Må Väl!

 

En kväll med Svensk Poesi och jag känner mig oändligt rik

160529Jag är svag för bokstävernas estetik och kan inte låta bli att njuta och le när jag bläddrar igenom  Svensk poesi (Albert Bonniers förlag 2016). Boken har en behaglig tyngd som sträcker sig över 1500 år – från runskrift och fram till dagens digitala tid.

Jag känner en särskild förtjusning när jag upptäcker att jag är ”bekant” med bokens redaktörer Niklas Schiöler och Daniel Möller, från SOL och litteraturvetenskap på LU. Jag är lyckligt lottad som har läst lyrik för dem i olika kurser på littvet. Jag är särskilt tacksam för att Eva-Stina Byggmästars förunderliga poesi introducerades i mitt liv. Med tanke på hur mycket hennes poesi betytt för mig så kan jag inte annat än att känna förnöjsamhet över denna kunskap… och för en fördjupad infallsvinkel i Tomas Tranströmers lyrik…. Vidare för intressanta föreläsningar och diskussioner som tog min förståelse för sinnesanalogier och diktanalys till en helt ny nivå.

Från min sida var det kärlek vid första ögonkast när jag upptäckte boken i bokhandeln och några dagar senare fick jag boken i födelsepresent av min uppmärksamma dotter.

För mig är den här boken bästa biblioterapi. Här finns texter som berör mig på djupet, texter som får mig att falla i extas och texter som lämnar spår av frågetecken. Jag har en förmåga att fastna för frågetecken och gå runt i dagar eller veckor och fundera på vad en märklig strof betyder… Jag kan tolka på ett sätt och en annan person med andra livserfarenheter tolkar på ett annat sätt, men hur tänkte författaren och vilken norm kan ha tolkningsföreträde i förhållande till tiden då strofen uppkom? Det jag tyckte särskilt mycket om med att studera på littvet var alla fina samtal om litteratur, alla dessa hyllmeter av böcker och kunskap…

Känslan av att komma hem, sätta sig i paviljongen tillsammans med boken Svensk poesi, bläddra och upptäcka nygamla poetiska strofer samtidigt som vinden för med sig doften av ett blomstrande syrénträd och en svag bris från örtagårdens mynta….. höra fåglarna kvittra sin melodi… Det är helt enkelt en behaglig känsla!

Men i skrivande stund är det morgon, klockan är nio minuter över fem, jag har hunnit med mitt morgonbad och just ni sitter jag i sängen och lyssnar till fåglarnas kvitter och funderar på om jag ska stanna hemma och läsa dikter hela dagen eller helt enkelt bara ta mig i kragen, stiga upp, dra på mig en klänning, äta frukost och dra iväg till min arbetsplats. Jag väljer det senare…

Må Väl och Ha det Fint där ute i den Stora men ändå så Lilla Världen!

160523

160529_1

 

Vad tänker du när du hör ordet finkultur?

160223_4

Jag njuter av mjuka februarilovsdagar och gissa om jag log för en stund sedan då jag i postlådan fann ett rykande färskt nummer av Konstvärlden. Just nu sitter jag här, dricker en kopp kaffe och bläddrar i årets första nummer. Jag äter rubriker, dricker bilder och njuter doften av en förunderlig konstvärld som består av allt från högt till obegripligt, fullständigt galet och alldeles underbart. I min värld är konsten en konstnärs idé om något som är så mycket mer än bara en avbild. Konsten representerar idéer, uttrycksformer, utveckling för framtiden och estetiska processer av allt från konst och utveckling till djupa insikter om liv och existens. Konst handlar om kommunikation; det finns en konstnär som uttrycker en idé och det finns en betraktare som nyfiket tolkar och analyserar med hjälp av referensramar. Människors referensramar består ofta av fler olikheter än likheter och därför blir våra tolkningar så in i vassen olika. Det en av oss ogillar, gillas av en annan…eller? Kan det vara så att vi alla faller för samma ideal?

160223

Jag fastnade för Caroline Törnholms artikel, Håller finkulturen på att försvinna? Hon skriver att finkulturen egentligen hade sin guldålder under mitten av 1800-talet när idén om en gemensam och personlighetsutvecklande bildning växte sig stark. Vidare säger hon att begreppet finkultur först uppstod under 1960-talet när en hierarkisk syn på kulturyttringar började ifrågasättas.

Hon refererar till Ingrid Elam, professor på Konstnärliga fakulteten på Göteborgs universitet, när hon skriver att ” /../ god konst, oavsett om man kallar den fin eller ful ska ha en utopisk dimension, genom att den uttrycker något som ännu inte finns i TT-telegrammen. Den ska ana något om framtiden som vi inte förmår att medvetet uppfatta. /../ här är finkulturens konstformer inte helt ute ur leken.”

160223_3

Vad är då finkultur ur mitt perspektiv sett? På fotografiet ovan skymtar det i vänster hörn en bild av Edgar Degas (1834- 1917) målning med titeln Dansöser i vitt. Måtten på det lilla verket är 53×65 cm. Värdet är desto större med tanke på att den enligt annan artikel i Konstvärlden värderats till 147 miljoner kronor. Den här typen av konst är vad jag sorterar in under benämningen finkultur. Jag tänker att konst som visas på etablerade konstinstitutioner kan sorteras in under benämningen finkultur. Men vad händer när vi börjar sälja och köpa kaffekoppar och brickor med fotografiskt tryck av Degas ballerinor? När artefakterna, dvs föremålen blir så populära att de söker sig hem till de stora massorna och blir en del av vår populärkultur? Några sträcker sig så långt att de benämner denna typen av massproducerade föremål som kitsch, och det som är kitschigt och populärkulturellt är det inte längre fint. Drömmen om den onåbara målningen blev till en bild på ett massproducerat föremål. Vi kan tycka om våra kitschiga små kaffebrickor och påminnas om det vackra originalet som hänger välbevakat på ett museum någonstans i världen. Vi kan tycka att våra kaffebrickor är fina men vi kan inte sortera in dem under begreppet finkultur; det skulle kunna liknas med att häda.

Finkultur är sådant som betraktas som fint (och här tänker jag att en smiley blink är befogad) och med tanke på att vi människor tänker så olika kan det vara klurigt att veta skillnaden mellan vad som verkligen är finkultur och  vad som förvandlats till wannabe-finkultur, dvs sådant som fortfarande är fint men inte tillräckligt fint för att tillhöra finkultur. Oftast har vi en inbyggd referens kring vad som är fult, men något begrepp som heter fulkultur har vi således inte; kanske beroende på att vi gärna inte vill placera in sådant som artefakter och människors smak i facket för fult. Vi människor är ju trots allt sociala varelser som föredrar att se det som är fint.

Hur vet vi då vad som är finkultur? Är det priset som avgör graden av att vara fin? Priset ger oss ofta en bild av graden av vad som är fint ur finkulturens ögon sett. Av denna anledning är det oftast lättare att placera historiska föremål i någon form av kulturtillhörighet; nutida konst kan vara svårare att värdera. Kanske är det så att konst behöver tid och det tar tid att upptäcka skillnaden mellan finkulturskonst och annan typ av konst. Kanske är det så att de olika konstinstitutionerna kan ses som vägledande eller kanske bör vi se med kritiska ögon på det som en självutnämnd elit presenterar?

Var står jag i frågan? Jag tänker att det är intressant att vi människor har behov att sortera in allt i olika genrer och fack av ute och inne. Jag tänker att det bor en estet i mitt hjärta, en estet som vuxit upp i en visuell kultur av allt och inget. Jag fascineras av sådant som är fint och innehåller djup av estetiska bilder och ord. Jag tycker om när konsten talar, väcker känslor och får mig att komma till nya insikter och får mig att resonera kring frågor jag aldrig tidigare tänkt. Jag kan mycket väl finna tillfredställelse i ett litet konstföremål skapat av någon som kallar sig glad amatör, men så länge det bara är jag och konstnären som känner till föremålet lär det knappast placeras i facket för etablerad finkultur. Nu blir det komplicerat och lättare att förstå varför det ibland är bra när en utvald elit valt vad som får kallas finkultur, eller?

Jag tycker om när möjligheterna för att frågorna blir fler än svaren är öppna och jag tänker att det är någonstans där jag befinner mig i min upplevelse av vad som är ren och autentisk finkultur av högsta klass. Finkultur är helt enkelt sådant som innehar ett kulturellt värde och ett kulturellt värde leder ofta vidare till ett ekonomisk värde.

Finkultur är helt enkelt sådant som är Fint!

Christina Karlsson ©

160223_1