Njuter lördag…

Veckan har varit sprängfylld av varierande upplevelser. Några har varit angenäma och några har varit så fullständigt bisarra att jag känner behov av återhämtning. Idag är det lördag och det känns gott. Jag väljer att fokusera på det som är ljust. Jag bläddrar i min egen poesibok och när jag läser dikterna på den första sidan kan jag förnimma den där känslan av det välbehag jag kände när jag påbörjade skrivandet i somras. Känslan av att landa…

Jag inspirerades av Haikumagasinet jag kom i kontakt med för ca en månad sedan, och just nu är jag i full färd med att teckna egna små serier till mina haikudikter. På fotografiet ovan ser ni min tolkning av bokens första dikt. Fler bilder är på gång och en ny utställning håller på att ta form. Den 4-5 maj kommer jag att delta i Litteraturrundan på Galleri KVIS tillsammans med tre andra författare och det känns spännande. Till denna utställning kommer det att vara möjligt för mina läsare att få visa upp sina bildtolkningar i utställningen. Är du intresserad av att få visa upp några av dina bildtolkningar till mina dikter så bara hör av dig. Mer info kommer min andra blogg som du når under fliken, Min bok.

Jag blev glad över att upptäcka att Primrose bloggat om min bok och vill ni läsa hennes recension så finner ni den här.  Tack för den fina recensionen!

En annan upplevelse som gjorde mig upprymd var när jag besökte biblioteket här i Svedala och fann min bok alldeles intill Kristina Lugns poesi. Vill du också bekanta dig med min bok så be ditt bibliotek att beställa den. Vill du köpa boken direkt av mig så det info om hur du går tillväga här.

Tack alla ni fina läsare som kikar in här på min sida 🙂 Nu ska jag fortsätta hålla lördag, måla, städa, ta en bloggpromenad in till er och framförallt så ska jag lyssna på min kropp och använda lite tid för vila och återhämtning.

Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson ©

Besökte Fotografiska och blev förälskad

Jag har länge velat besöka Fotografiska och vid detta Stockholmsbesöket fanns det äntligen utrymme för det efterlängtade besöket. Vilken upplevelse det blev! Det visas tre olika fotoutställningar av fotograferna Kirsty Michell, Anja Niemi och Alison Jackson.

Den mest fascinerande utställningen var Kirsty Mitchells Wonderland. Hon iscensätter olika sagovärldar och gemensamt för fotografierna är att det finns en kvinna i sagans centrum. Motiven består av drömska miljöer i naturen, massor av blommor, kläder av blommor, böcker och en underton av sagolikmystik.

Jag blev förälskad i Kirsty Michells fotografier och i den sagovärld hon lyckas förmedla i sina bilder. Hon tillverkar nästan all rekvisita själv så det kan ligga flera veckor eller månaders arbete bakom en fotoserie. Känns berikande och inspirerande att ha sett utställningen. De tre översta fotografierna i detta inlägg är tagna på Kirsty Michells utställning. Vill ni se mer av hennes alster så kika in på hennes magnifika hemsida. Vilken fotograf!

Utställningen In Character av Anja Niemi var också fascinerande. In Character var som ett undersökande av självets existens och förhållande till livet. Mycket fascinerande men med en dragning åt det melankoliska hållet då hon arbetar med kontraster som skönhet kontra kuslighet.  Även här är det kvinnan som har huvudrollen och miljöerna är mystiska, lite a lá David Lynch.

Den tredje utställningen Truth is dead av Alison Jackson var helt annorlunda. Alison Jackson bearbetar/kommunicerar hur samtiden fylls av manipulerade bilder och nyheter som förvränger sanningen och hur vi människor ofta väljer att tro det vi hör och ser rakt av, utan att ifrågasätta och ta reda på sanningshalten. Hon använder sig av kändisar, och iscensätter fullständigt fejkade situationer som ändå är tillräckligt trovärdiga för att betraktaren ska kunna köpa dem. Utställningen var intressant men med tanke på att det fanns fejkade bilder av kändisar på alla fotografier kändes det fel att fotografera, men om ni är nyfikna så gå in på Fotografiskas eller fotografernas egna hemsidor.

Vi avslutade kvällen med en delikat trerättersmeny i Fotografiskas restaurang. Trevlig personal, utsökt mat, medvetet koncept och trivsam miljö med utsikt över Stockholms skärgård. Jag ser redan fram emot mitt nästa besök på Fotografiska…

Vilka ingredienser anser du att ett fotografi ska innehålla för att vara intressant?

Christina Karlsson

Galleri KVIS i mitt hjärta…

I lördags var det vernissage på Galleri KVIS. Ett stående inslag när det gäller vernissage på Galleri KVIS är att jag beger mig dit för att fotografera till galleriets hemsida. Jag finner alltid några verk som jag särskilt fastnar för och den här gången var det bland annat en av Anna-Karin Wihlborgs fantastiskt fina etsningar från hennes retrospektiva samling.

Christina Karlsson

 

En utställning och en erfarenhet rikare…

Skåne är vackert! Kolla bara in det här fotografiets speglingar, som jag råkade knäppa av när jag skulle aktivera mobilens GPS för att hitta rätt väg till vernissagen på Solsäter.

Vilka dagar! Efter en intensiv arbetsvecka och arbetsdag i fredags åkte jag direkt till vernissagen på Solsäter. Den här helgen har den jurybedömda utställningen i Öppna Sinnens regi ägt rum. För mig kändes det otroligt lyxigt att bara kunna glida in och delta i vernissagen.

Jag blev nöjd med hur arrangörerna valt att hänga upp mina alster. Hela utställningen var överlag fantastisk välarrangerad, snyggt hängd och det känns gott att ha varit en del av den här utställningen.

Idag var det sista utställningsdagen och då fick alla vi som deltagit i utställningen ett tjusigt intyg.

Mina dagar den senaste tiden har varit en bergochdalbana, sprängfylld av åtaganden och händelser av olika slag. Jag skriver om delar av min vardag, men det jag väljer att skriva om är långt ifrån allt som händer. Oavsett vad, så lever jag min dröm i konstens tecken…

Må väl <3

Christina Karlsson

 

 

Vad säger en bild?

Vad säger en bild?

Vad säger bilden om fotografen?

Vad säger bilden om det föremål som avbildas?

Vad säger bilden om den som betraktar?

Vad säger bilden om den som aktivt påbörjar en dialog med bildens avsändare?

Vad säger bilden om den som talar om bilden, utan att tala med vare sig bilden av det avbildade eller fotografen?

Vad säger en bild? Kan bilder överhuvudtaget tala? Och när blir en bild egentligen en bild?

Må väl!

Christina Karlsson

Speglingar som uppstår

Godmorgon världen!

Idag delar jag med mig av ett fotografi som är en spegelbild från häromdagen när jag kikade in genom vårt köksfönster. Jag kan inte låta bli att fascineras av mönster och speglingar som tillsammans skapar flera bilder i en bild.

Den senaste veckan har varit en prövning med en tung händelse/sjukdom i min närhet, men det finns alldeles för mycket negativt i världen för att låta något sådant ta över. Ingen blir friskare av att jag deppar. Jag väljer att fokusera blicken på det som är vackert och fint. Ljuset finns ju trots allt överallt, det gäller bara att se det.

Envishet lönar sig. I förra veckan lämnade jag in fem fotografier till en jurybedömd utställning. Fotografierna hade jag packat in i bilen på morgonen och efter arbetsdagen ställde jag in min GPS, och körde vilse. GPS:en ville lura in mig på en liten väg där man inte fick köra och naturligtvis svängde jag inte in där utan fortsatte att köra och hamnade i någon form av cirkelmönster utan att komma rätt. Det var sent på fredagseftermiddagen och jag kände mig ganska sliten, ett tag funderade jag på att ge upp men skam den som ger sig. Jag hittade såklart rätt till sist 🙂

Igår när jag kom hem och öppnade min privata dator fanns där ett mejl som berättade att alla mina fem fotografier hade blivit antagna till den jurybedömda utställningen. Gissa om jag blev glad!

Ha en fin dag,

och kom ihåg att aldrig ge upp!

Christina Karlsson

 

 

 

Skapa ett estetiskt tilltalande högtidstal

Vi människor lägger stor vikt vid estetiken och jag har en fäbless för vackra ting. I detta inlägg tänkte jag dela med mig av ett litet tips om hur man kan iscensätta sina minnesanteckningar som rekvisita, i sammanhang där man ska hålla tal. Nu hör det förstås inte till vanligheterna att jag håller tal. Det är ju skillnad på föredrag, föreläsningar, undervisning och tal. När jag undervisar håller jag inte tal, utan då har jag ju snarare en dialog med mina elever, så det är inte den typen av tal jag avser. I detta sammanhang är min avsikt att diskutera högtidstal.

Ett exempel på högtidstal är talet jag höll på min mans 50-årsfest. Självklart lade jag ner tid och engagemang på själva innehållet i talet. Urvalet av vilka händelser jag skulle inkludera, exkludera, vilka ord och referenser jag skulle använda mig av omprövades flera gånger. När jag väl fått till ett innehåll var det dags att öva på själva framförandet och sist men inte minst så ville jag ge mitt tal en estetisk, romantisk och hemlighetsfull inramning.

Jag letade fram en tapetvåd som matchade min rosenmönstrade klänning och klippte helt enkelt ut en lång pappersremsa. Finklippte kanterna med en mönstersax för att skapa en historisk känsla med anknytning till festens tema som var 1700-tal. Själva texten till talet skrev jag ut i svart på vanligt vitt papper med extra radavstånd så att det skulle vara lätt att läsa och följa med i. I själva texten gjorde jag små markeringar där jag skulle pausa eller betona. Texten klistrade jag helt enkelt fast på insidan av tapetvåden och därefter rullade jag ihop tapetremsan till en tjusig rulle och knöt ihop med en matchande rosett.

Resultatet blev estetiskt tilltalande och väckte nyfikenhet hos gästerna som uppmärksammade matchningen med klänningen. Jag lade hemlighetsfullt fram talrullen på bordet en stund före framförandet så att maken och gästerna i närheten skulle bli nyfikna.

När det var dags att hålla talet  kunde jag njuta av den högtidliga känslan som infann sig när jag knöt upp rosetten, och i nästa stund diskret demonstrativt vecklade ut pappersremsan så att gästerna skulle uppmärksamma det konstnärligt utformade pappret med rosenmotiv som matchade klänningen.

 

Har ni någon speciell erfarenhet av tal som ni vill dela med er av?

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

Dags för en fika i konstens tecken…

Dagarna passerar och jag är i full färd med att planera min kommande konstutställning. Vernissagen kommer att vara den 2 september 2017. Jag skriver dikter, fotograferar och fotoredigerar. Tidvis befinner jag mig i någon form av tillstånd då jag undrar vad jag håller på med, och hur det hela ska bli?

Utöver det så pysslar jag med en hel uppsjö av annat som hör semesterdagarna till. Det jag skriver om här är bara ett litet utsnitt av sådant som pågår i min vardag.

Idag tittade solen äntligen fram och då passade det utmärkt att arrangera en installation i trädgården. Av någon förunderlig anledning verkar det som att jag inte kan låta bli att återkomma till arrangemang med blommor, poesi och kaffekoppar. Jag njuter av de där stunderna då det finns tid för att arrangera och fotografera.

Dagens blommor plockade jag i trädgården, en röd ros, en hornviol en tusensköna och sist men inte minst en kvist magnoliablad. När fotograferingen var klar satte jag mig ner och tog en fika i konstens tecken. Njöt av den vackra installationen, drack kallt kaffe ur en av kopparna, åt upp några av de fotograferade bären och filosoferade vidare i konstens tecken…

På kvällen kom min dotter hit och vi hade planerat att grilla. När hon fick syn på brickan med kaffekoppar och blommor, konstaterade hon kort och gott; Jag ser att du har fotograferat idag?

Jag önskar fler soliga dagar! Längtar efter mer solljus. Solskenet skapar intressanta färgnyanser och skuggor som inte går att efterkonstruera i redigeringsprogram.

Vilka tankar väcks hos dig när du ser fotografierna av installationen/fikabordet ovan?

Må solen skina och lyfta fram allt det vackra i det gröna!

Christina Karlsson

 

 

Konstupplevelse i Ladonien med skulpturerna Nimis och Arx

I flera år har jag av och till haft tankar på besöka Ladonien och nu blev det äntligen av. En av sommarens dagsutflykten gick till naturreservatet i Kullaberg på platsen där Lars Vilks anlagt sin skulpturpark Ladonien.  Besöket i Ladonien var uppfriskande, strapatsfyllt och en upplevelse som jag kan rekommendera. På bild kommer skulpturerna inte riktigt till sin rätta och de är dessutom svåra att fotografera pga den besvärliga terrängen. Jag tycker att det är imponerande att Vilks har byggt dessa på plats. Det mest imponerande var att man faktiskt går inuti skulpturerna, att Nimis är gigantiskt stor och består av flera gångar och torn där man kan vandra runt. Det finns de som säger att skulpturerna är anskrämliga men jag tycker att de smälter väl in i naturen och att de tillför en fantastiskt intressant konstupplevelse för besökaren.

Skulpturerna är byggda helt och hållet av drivved som sammanfogats av tusentals spik. Man måste givetvis vara på sin vakt och ta det försiktigt när vandrar går runt där inne i gångarna där brädorna korsas härs och tvärs. Gångarna är tidvis så smala att man tar sig fram med svårighet. Höjdskillnaderna gör det klurigt att ta sig fram, samtidigt som man imponeras av denna fantastiska konstruktion. I verkligheten är den otroligt mycket vackrare än på fotografi. Det här är ännu ett sådant konstverk som måste ses/upplevas i verkligheten.

Lars Vilks har kämpat hårt för sin skulpturpark och han har döpt området till landet Landonien. Den 2 juni 1996 utnämndes området till en “självständig stat” utan bofasta människor men med en drottning och flera ministrar. Ladonien är en remoni, dvs en republikansk monarki som har både kungligheter och president.

Vilks själv beskriver Nimis som konceptkonst och menar att en stor del av själva konstverk består av själva processen. Konstverket byggdes utan myndigheternas vetskap, vilket har lett till ett antal juridiska processer. Hela projektet är intressant!

Terrängen är svårframkomlig så ska man dit bör klä sig ordentligt i bra skor (för klättring) och täckande kläder eftersom man klättrar bland vassa klippor och spetsiga brädor där det på enstaka ställen sticker ut spik.

På platsen finns inte bara Nimis, utan även en alldeles speciell bok av 150 ton sten och betong. Boken heter Arx: en bok om det outsägliga. Dess ISBN nummer är 91-88248-47-X och den finns katalogiserad i Libris bibliotekskatalog. Boken är vackert belägen bland nyponrosorna som växer mellan klipporna, intill havet och den påminner till utseendet om en gammal borgruin. Det finns en sidnumrering på stenarna. Vilken idé! Gissa om det här gick hem hos en boknörd som mig?

Vad är då min personliga åsikt om landet Ladonien? Jo, givetvis är det inte försvarbart att utan bygglov anlägga en byggnad i ett naturreservat – men i just detta specifika fall är det ett genialt konstkoncept som går att försvara pga av dess estetiska kreativa konstprocess. Nimix och Arx är konst, och inte några byggnader. Här handlar det om en utvecklingsprocess, och ett undersökande av hur strukturer i samhället verkar i förhållande till konsten som uttrycksmedel och kommunikation.  Jag skulle gissa att Vilks inte hade hela idén om landet Ladonien klar när han påbörjade Nimis, utan att denna växte fram under själva processen och det är just det som är styrkan i konst. Konsten utvecklas och omprövar idéer längs vägen där den vandrar.

Vad tänker ni om konstkonceptet Ladonien?

Jag finner hela det här konstkonceptet inspirerande och vill gärna besöka platsen fler gånger!

Jag önskar er en fortsatt underbar sommar med fina upplevelser!

Christina Karlsson

 

 

 

Ett litet konstverk som man blir glad av

Jag har köpt ett konstverk! Kunde helt enkelt inte motstå den här lilla tuschmålningen som är framställd av en av mina konstnärsvänner, Margaretha Persson. Jag tänker att den är både lekfull, modern, charmig och fullständigt bedårande. Nästa projekt blir att inhandla en ram och rama in detta lilla alster. Visst är den söt?

Må väl och ha en fin fortsatt vecka!

Christina Karlsson

 

 

” Genom sitt stora engagemang, ideella arbete och idérikedom bidrar de till att utveckla kulturutbudet i Svedala.”

GALLERI KVIS har fått ett kulturpris av Lions Club i Svedala! Priset kommer att delas ut på Sveriges Nationaldag den 6 juni.

Att få ett kulturpris av Lions känns som en fantastiskt fin hedersutmärkelse och ära. Det känns som en bekräftelse på att vårt ideella arbete verkligen syns och gör skillnad för konst- och kulturlivet i Svedala. Ni som följt min blogg under en längre tid har säkert redan noterat min fasta övertygelse om att konst bidrar till människors blivande och välmående genom vara ett språk och medel för kommunikation.

Vill ni kolla in vad Elisabeth Sandberg skrev i Skånska dagbladet skrev så finns det en länk här.

Idag är det dags för en ny vernissage och om den utställningen kan ni läsa här

…klockan tickar på och nu är det hög tid för mig att göra mig iordning för en dag på galleriet. Jag önskar alla er läsare underbara dagar och hoppas att vi ses snart igen!

Christina Karlsson

Livet blir som ett pågående konstprojekt när man lever sin dröm i konstens tecken

Tredje inlägget på rad med selfie i anslutning till ett av mina konstverk, som jag ställer ut nu under påskrundan. Vi på GALLERI KVIS låter påskens utställning hänga kvar över nästa helg.

Det här med hur vi i dagens samhälle tar selfies och iscensätter oss själva på olika sätt är något jag funderar en hel del över. Ämnet intresserar mig till den grad att vi på galleriet är i full färd med att anordna en utställning med temat: porträtt och identitet. I anslutning till utställningen kommer jag att hålla ett föredrag med utgångspunkt i temat porträtt och identitet. Om någon av er läsare bor i närheten och är nyfikna på föreläsningen så är det bara att dyka upp på GALLERI KVIS torsdagen den 4 maj strax före klockan 19.00.

För övrigt så är påsklovsveckan över och jag är tillbaka i skolans vardag. Känner mig laddad med ny energi och taggad att prestera mitt bästa.

Önskar er alla en fin vecka <3

Christina Karlsson

Fotografering och kreativa processer

Ja, jag ska ställa ut under påskhelgen. Jag och sex andra konstnärer delar på galleriet under påskhelgen. Jag ställer ut mina experimentella fotografier och bilden i detta inlägg ingår i ett av fotografierna som jag processade fram nu under helgen.

Nu är jag nyfiken på att få höra er tolkning av fotografiet ovan. Vad tänker ni när ni betraktar bilden? Vilka detaljer lägger ni märke till och vad kommunicerar de olika detaljerna?

På återseende!

Christina Karlsson

 

 

Lever min dröm i konstens tecken, arrangerar bilder och planerar GALLERI KVIS 10-års jubileum

161103_small

Äntligen några lediga dagar. Jag är ledig torsdag, fredag och det känns alldeles underbart. Dagen idag har mestadels ägnats åt galleriet. Jag har varit på möte i kommunhuset angående en utställning som planeras inför vårt 10-årsjubileum. Av någon förunderlig anledning fascineras jag av Gerhard Nordströms målningar och då tänker jag främst på den antikrigssamling som heter Sommaren 1970. I kommunen finns ett magnifikt alster och jag har många gånger tänkt att det skulle vara fantastiskt att få visa detta alster på GALLERI KVIS. Idag förgyller målningen tillvaron på Folkets hus, och jag lever i föreställningen om att målningen skulle komma mer till sin rätta på vårt galleri.  Goda drömmar är till för att förverkligas och frågan är alltid fri och nu ser det ut som att vi kommit en bit på väg. Vis av ålder och erfarenhet som jag till viss del är, tar jag aldrig ut någon glädje i förskott även om jag kan glädjas åt vad som är på gång. Just nu känner jag mig förväntansfull!

 

161103_1small

Det är ett magnifikt konstverk och idag var jag inne på Folkets hus och fotograferade.

161103_2small

På Folkets hus i Svedala finns flera konstverk av Gerhard Nordström.

161103_3small

Min första bekantskap med denna konstnär gjorde jag för ett antal år sedan i samband med att alster från Sommaren 1970 ställdes ut på Ystad konsthall. Jag skulle besöka utställningen tillsammans med en äldre och då mycket god konstnärsvän. Hon ville att vi först skulle besöka dessa alster som än idag hänger på Folkets hus i Svedala. Jag minns att jag bekräftade att de var fantastiskt skickligt målade men att de egentligen inte kommunicerade så himla mycket annat än att verkligheten kan vara vacker och estetiskt tilltalande.

När vi någon timme senare befann oss på Ystad konsthall och jag fick se de andra målningarna som ingick i samlingen Sommaren 1970, sattes alla mina förutfattade meningar ur spel. Där visades flera målningar ur samlingen som i själva verket handlade om konstnärens tolkning av kriget i Vietnamn. I konsthallen visades fotografier ur tidningsartiklar om kriget. Gerhard Nordström hade placerat dessa krigsoffer i miljöer som skulle kunna vara den svenska naturen och mittibland det vackra gröna och det dukade bordet låg människor som dödats i kriget. Upplevelsen var smått traumatisk och jag kommer aldrig att glömma intrycket som den utställningen gjorde på mig. Det var kontraster och inte bara stora utan snarare gigantiska kontraster, precis så som livet är.

161103_6small

Nåja, jag åkte vidare från Folkets hus till GALLERI KVIS och fotograferade – bara för att ha några aktuella bilder att experimentera med och här är som sagt återigen en bild av min visualisering av en frågeställning… Kommer vi på GALLERI KVIS, att få den stora äran att visa något alster av Gerhard Nordströms samling från Sommaren 1970? Snart, mycket snart kommer vi att kunna besvara frågan.

En estetisk upplevelse handlar inte enbart om sådant som är vackert, en estetisk upplevelse kan vara så mycket mer, det kan vara en insikt, en idé eller något förunderligt som gör ett intryck som är så starkt att man på något vis förändras av den estetiska upplevelsen. Jag håller tummarna och arbetar för ett spektakulärt utställningsår på GALLERI KVIS 2017!

161103_small

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson ©

Med konstnären på Malmö Moderna Museum

161004_1

Temat på Malmö Moderna Museums utställning handlar om vad det innebär att vara konstnär. Hur har konstnärer förhållit sig till olika roller, ideal och myter, idag och genom historien? Utställningen berör betydelsefulla frågeställningar om maktrelationer som är organiserade kring föreställningar om identitet, kön, etnicitet, sexualitet och klass.161004_ Även om ideal och normer utvecklas och förändras genom historien så lever många av rollerna och skepnaderna kvar i nya skepnader. Kanske är vi människor inte alltid så föränderliga som vi tror? En aspekt kan vara hur vi idag framställer manliga och kvinnliga identiteter. Vilka egenskaper, attribut och artefakter väljer vi att lyfta fram när vi framställer manligt och kvinnligt?

161004_4

Hur är det då med konstnärsrollen? Och vem har egentligen auktoriteten att avgöra vem som är konstnär? Är det någon skillnad mellan manliga och kvinnliga genier? Vart har alla hovmålare och bohemer tagit vägen? Hur ser myten om den passionerade konstnären ut i dagens etablerade samhälle? Finns det överhuvudtaget plats för den som brinner för konsten? En av den enligt mig kanske viktigaste frågeställningen handlat om konstens andemening, vad tillför konsten till oss idag? Varför behöver vi konst? Och vad består konst av egentligen?

161004_2

Finns det något syfte med att måla ett kubistiskt porträtt a la Picasso?

161004_3

…eller att bearbeta sin identitet genom att måla hundratals porträtt av sig själv som Helene Schjerfbeck? Vad får vi idag ut av att betrakta någons självporträtt? Eller av att överhuvudtaget betrakta historiens och samtidens gigantiska samling av målningar…

161004_6 Och vad är det egentligen som krävs av ett konstverk för att bli ihågkommet, omdiskuterat och hyllat av eftervärlden?

Jag har personligen många tankar och funderingar kring detta tema. Tankar som jag mer än gärna diskuterar och lyfter tillsammans med elever, lärare, bloggvänner, nära och kära, och självklart alla andra underbara människor som intresserar sig för att diskutera konst.

Jag fascineras av mellanrum och skillnader mellan vad som sägs och vad som inte sägs, jag fascineras av speglingar, lager på lager och människans intresse för effekter. Jag fascineras av konst därför att konst för mig handlar om idéer, om utveckling, uttryck och liv. Jag tänker att det är en konst att leva… Livet är ofta såväl besynnerligt som märkligt och det är med konsten som redskap vi klarar av allt det där och finner vägar som bär oss framåt genom livet.

Konst är Liv! och Liv är Konst!

Christina Karlsson

161004_5