Min egen poetiska kolorerade zentangle

Jag har utvecklat min egen tolkning av zentangle. Zentangle består vanligtvis enbart av bilder som framställs med svart tusch på enfärgad bakgrund (vanligtvis vit). Jag har dock utvecklat en egen variant som bygger på min passion för mötet mellan ord och bild. Orden kommer till mig när jag arbetar med bilder och bilder kommer till mig när jag arbetar med ord. Därför består mina zentangles oftast av en kombination av bild och ord.

160630_1Jag tycker om olika varianter av papperskvaliteter med vacker struktur och därför tecknar jag oftast mina zentangles på akvarellpapper eller något annat liknande papper jag  fattat tycke för. Ibland färglägger jag bakgrunden först och ibland sist; det beror helt och hållet på stundens ingivelse, och på om jag överhuvudtaget vill färglägga. När jag färglägger använder jag akvarellfärg eftersom jag tycker om akvarellens skira egenskaper. På målningen nedan har jag använt pastellkrita till regnbågen.

160630_2

Texterna hittar jag oftast på själv men ibland kan det vara så att jag väljer ett citat från en låt eller en dikt. På bilden ovan har jag inspirerats av Lalehs låt Colors, som jag översatt till svenska. Kännetecknande för min stil är att jag oftast använder mig av svenska ord och texter, därför att jag vill värna om det svenska språket.

160630_3

Att måla zentangles är meditativt, energigivande och avkopplande. De här tre bilderna målade jag nu under de tre inspirationsdagarna på Galleri KVIS. Någon är jag mer nöjd med och någon mindre, men så blir det alltid när man målar. Det fina är att jag får ut något av att måla även genom de alster som inte blir så bra, eftersom de ofta fungerar som underlag för idéer som leder till nya alster som blir så mycket bättre.

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

Målar energi och känner skaparkraften spira…

160628

Två tredjedelar av skapardagarna på Galleri KVIS har passerat. Vi är nio kvinnor som träffas de här dagarna och målar tillsammans, pratar konst och inspirerar varandra. Var och en arbetar i valfri teknik vilket innebär att det målas i olja, akvarell, kollage, lera, akryl, tusch och kalligrafi. Kreativiteten flödar.

Temat är vardagslyx och att ha möjlighet att ägna sig åt måleri i tre dagar känns sannerligen som en vardagslyx av hög dignitet. Solen skiner, det är sommar och där på galleriet tillsammans med åtta andra konstnärssjälar sitter jag och skapar min egen zentanglevariant med akvarell, poesi och tusch.

Må solen skina, dagen gry och sprida lycka!

Må Väl!

Christina Karlsson

20160627_1

 

Konsten att uppleva konst…interagera och skapa en helt ny konstupplevelse

160614

Det är sannerligen en konst att leva. Utan liv – ingen konst. Utan konst – inget liv. Livet är konst och konst är liv. Och ibland är det en konst att ta sig tid att besöka de konstutställningar som finns i närområdet. Häromdagen tog en av mina kollegor och jag oss tid att besöka Malmö Moderna konstmuseum. Bilden ovan är min konstnärliga tolkning av vårt besök sett ur mitt perspektiv, sammanfattat och återgivet som en helt ny berättelse med en redigerad bildmix från vårt besök.

Pågående utställning triggar fram otaliga tankar, funderingar och samtalsämnen kring livet, utvecklingen och framtiden. Min vän och jag gick omkring där inne i vår egen lilla konstvärld tills dess att personalen kom och meddelade oss att det var stängningsdags. Med tanke på att där finns så mycket spännande konst att bearbeta så kommer jag med största sannolikhet troligtvis snart bege mig dit för att bearbeta intrycken ytterligare…så fortsättning följer…

Må Väl!

 

En kväll med Svensk Poesi och jag känner mig oändligt rik

160529Jag är svag för bokstävernas estetik och kan inte låta bli att njuta och le när jag bläddrar igenom  Svensk poesi (Albert Bonniers förlag 2016). Boken har en behaglig tyngd som sträcker sig över 1500 år – från runskrift och fram till dagens digitala tid.

Jag känner en särskild förtjusning när jag upptäcker att jag är “bekant” med bokens redaktörer Niklas Schiöler och Daniel Möller, från SOL och litteraturvetenskap på LU. Jag är lyckligt lottad som har läst lyrik för dem i olika kurser på littvet. Jag är särskilt tacksam för att Eva-Stina Byggmästars förunderliga poesi introducerades i mitt liv. Med tanke på hur mycket hennes poesi betytt för mig så kan jag inte annat än att känna förnöjsamhet över denna kunskap… och för en fördjupad infallsvinkel i Tomas Tranströmers lyrik…. Vidare för intressanta föreläsningar och diskussioner som tog min förståelse för sinnesanalogier och diktanalys till en helt ny nivå.

Från min sida var det kärlek vid första ögonkast när jag upptäckte boken i bokhandeln och några dagar senare fick jag boken i födelsepresent av min uppmärksamma dotter.

För mig är den här boken bästa biblioterapi. Här finns texter som berör mig på djupet, texter som får mig att falla i extas och texter som lämnar spår av frågetecken. Jag har en förmåga att fastna för frågetecken och gå runt i dagar eller veckor och fundera på vad en märklig strof betyder… Jag kan tolka på ett sätt och en annan person med andra livserfarenheter tolkar på ett annat sätt, men hur tänkte författaren och vilken norm kan ha tolkningsföreträde i förhållande till tiden då strofen uppkom? Det jag tyckte särskilt mycket om med att studera på littvet var alla fina samtal om litteratur, alla dessa hyllmeter av böcker och kunskap…

Känslan av att komma hem, sätta sig i paviljongen tillsammans med boken Svensk poesi, bläddra och upptäcka nygamla poetiska strofer samtidigt som vinden för med sig doften av ett blomstrande syrénträd och en svag bris från örtagårdens mynta….. höra fåglarna kvittra sin melodi… Det är helt enkelt en behaglig känsla!

Men i skrivande stund är det morgon, klockan är nio minuter över fem, jag har hunnit med mitt morgonbad och just ni sitter jag i sängen och lyssnar till fåglarnas kvitter och funderar på om jag ska stanna hemma och läsa dikter hela dagen eller helt enkelt bara ta mig i kragen, stiga upp, dra på mig en klänning, äta frukost och dra iväg till min arbetsplats. Jag väljer det senare…

Må Väl och Ha det Fint där ute i den Stora men ändå så Lilla Världen!

160523

160529_1

 

Vad tänker du när du hör ordet finkultur?

160223_4

Jag njuter av mjuka februarilovsdagar och gissa om jag log för en stund sedan då jag i postlådan fann ett rykande färskt nummer av Konstvärlden. Just nu sitter jag här, dricker en kopp kaffe och bläddrar i årets första nummer. Jag äter rubriker, dricker bilder och njuter doften av en förunderlig konstvärld som består av allt från högt till obegripligt, fullständigt galet och alldeles underbart. I min värld är konsten en konstnärs idé om något som är så mycket mer än bara en avbild. Konsten representerar idéer, uttrycksformer, utveckling för framtiden och estetiska processer av allt från konst och utveckling till djupa insikter om liv och existens. Konst handlar om kommunikation; det finns en konstnär som uttrycker en idé och det finns en betraktare som nyfiket tolkar och analyserar med hjälp av referensramar. Människors referensramar består ofta av fler olikheter än likheter och därför blir våra tolkningar så in i vassen olika. Det en av oss ogillar, gillas av en annan…eller? Kan det vara så att vi alla faller för samma ideal?

160223

Jag fastnade för Caroline Törnholms artikel, Håller finkulturen på att försvinna? Hon skriver att finkulturen egentligen hade sin guldålder under mitten av 1800-talet när idén om en gemensam och personlighetsutvecklande bildning växte sig stark. Vidare säger hon att begreppet finkultur först uppstod under 1960-talet när en hierarkisk syn på kulturyttringar började ifrågasättas.

Hon refererar till Ingrid Elam, professor på Konstnärliga fakulteten på Göteborgs universitet, när hon skriver att ” /../ god konst, oavsett om man kallar den fin eller ful ska ha en utopisk dimension, genom att den uttrycker något som ännu inte finns i TT-telegrammen. Den ska ana något om framtiden som vi inte förmår att medvetet uppfatta. /../ här är finkulturens konstformer inte helt ute ur leken.”

160223_3

Vad är då finkultur ur mitt perspektiv sett? På fotografiet ovan skymtar det i vänster hörn en bild av Edgar Degas (1834- 1917) målning med titeln Dansöser i vitt. Måtten på det lilla verket är 53×65 cm. Värdet är desto större med tanke på att den enligt annan artikel i Konstvärlden värderats till 147 miljoner kronor. Den här typen av konst är vad jag sorterar in under benämningen finkultur. Jag tänker att konst som visas på etablerade konstinstitutioner kan sorteras in under benämningen finkultur. Men vad händer när vi börjar sälja och köpa kaffekoppar och brickor med fotografiskt tryck av Degas ballerinor? När artefakterna, dvs föremålen blir så populära att de söker sig hem till de stora massorna och blir en del av vår populärkultur? Några sträcker sig så långt att de benämner denna typen av massproducerade föremål som kitsch, och det som är kitschigt och populärkulturellt är det inte längre fint. Drömmen om den onåbara målningen blev till en bild på ett massproducerat föremål. Vi kan tycka om våra kitschiga små kaffebrickor och påminnas om det vackra originalet som hänger välbevakat på ett museum någonstans i världen. Vi kan tycka att våra kaffebrickor är fina men vi kan inte sortera in dem under begreppet finkultur; det skulle kunna liknas med att häda.

Finkultur är sådant som betraktas som fint (och här tänker jag att en smiley blink är befogad) och med tanke på att vi människor tänker så olika kan det vara klurigt att veta skillnaden mellan vad som verkligen är finkultur och  vad som förvandlats till wannabe-finkultur, dvs sådant som fortfarande är fint men inte tillräckligt fint för att tillhöra finkultur. Oftast har vi en inbyggd referens kring vad som är fult, men något begrepp som heter fulkultur har vi således inte; kanske beroende på att vi gärna inte vill placera in sådant som artefakter och människors smak i facket för fult. Vi människor är ju trots allt sociala varelser som föredrar att se det som är fint.

Hur vet vi då vad som är finkultur? Är det priset som avgör graden av att vara fin? Priset ger oss ofta en bild av graden av vad som är fint ur finkulturens ögon sett. Av denna anledning är det oftast lättare att placera historiska föremål i någon form av kulturtillhörighet; nutida konst kan vara svårare att värdera. Kanske är det så att konst behöver tid och det tar tid att upptäcka skillnaden mellan finkulturskonst och annan typ av konst. Kanske är det så att de olika konstinstitutionerna kan ses som vägledande eller kanske bör vi se med kritiska ögon på det som en självutnämnd elit presenterar?

Var står jag i frågan? Jag tänker att det är intressant att vi människor har behov att sortera in allt i olika genrer och fack av ute och inne. Jag tänker att det bor en estet i mitt hjärta, en estet som vuxit upp i en visuell kultur av allt och inget. Jag fascineras av sådant som är fint och innehåller djup av estetiska bilder och ord. Jag tycker om när konsten talar, väcker känslor och får mig att komma till nya insikter och får mig att resonera kring frågor jag aldrig tidigare tänkt. Jag kan mycket väl finna tillfredställelse i ett litet konstföremål skapat av någon som kallar sig glad amatör, men så länge det bara är jag och konstnären som känner till föremålet lär det knappast placeras i facket för etablerad finkultur. Nu blir det komplicerat och lättare att förstå varför det ibland är bra när en utvald elit valt vad som får kallas finkultur, eller?

Jag tycker om när möjligheterna för att frågorna blir fler än svaren är öppna och jag tänker att det är någonstans där jag befinner mig i min upplevelse av vad som är ren och autentisk finkultur av högsta klass. Finkultur är helt enkelt sådant som innehar ett kulturellt värde och ett kulturellt värde leder ofta vidare till ett ekonomisk värde.

Finkultur är helt enkelt sådant som är Fint!

Christina Karlsson ©

160223_1

 

Vi lever i en visuell kultur; där bilden lever sitt eget liv och interagerar med olika texter beroende på vem som tolkar…

 150927_4

Bilden talar och interagerar med sin omgivning. Bildens språk är oftast kraftfullare än det språk som synliggörs i text. Bilderna får oss att uppmärksamma händelser och problematik. Bilder får oss att stanna upp, reflektera och reagera. Bilder väcker vårt intresse och vår längtan om att interagera, förändra, utveckla och lösa problem. Bilder får oss att vilja skapa och läsa texter som definierar och verbaliserar de där små detaljerna i verkligheternas bilder. Allt styrs egentligen av olika urvalsprocesser och beroende på ur vilket perspektiv man gör sitt urval kan en bild eller verklig händelse tolkas på helt olika sätt. Det kan handla om att vi fäster vikt vid såväl olika stora som små detaljer. Det jag nu diskuterar i en vidare bemärkelse är min tes om att; bilden är text och texten är bild.

150927_33

Vi lever i en visuell kultur och det är intressant det som Nicholas Mirzoeff säger om att det som kännetecknar den moderna visuella kulturen är vår ökande tendens att visualisera även sådan som inte är visuellt i sig själv.

“One of the most striking features of the new visual culture is the growing tendency to vizualize things that are not in themselfes Visual.” (citat s. 5, ur boken på bilden ovan)

Nicholas Mirzoeffs, An introduction to Visual Culture är en betydelsefull bok som tydliggör visuell kultur. Boken har bott hos mig i flera år och jag har en förmåga att vilja återkomma till den här boken för att läsa och tolka intressanta utdrag med jämna mellanrum.

Bilden är alltid densamma men ändå föränderlig på en och samma gång. Tolkningen finns i betraktarens öga, och Vi Lever i en Visuell Kultur.

150927_6

Det här är sådant som jag ofta går och funderar på ….Vad funderar du på?

 

 

Vad menar jag, när jag talar om biblioterapi?

Jag tycker om att leka med ord, undersöka och utforska hur bokstäverna tillsammans kan användas på olika sätt. Igår smakade jag på ordet biblioterapi, vilket ledde vidare till att en läsare frågade mig, ” Vad lägger du in i begreppet biblioterapi?…..”

Ordet biblioterapi är ett begrepp jag adopterat från Babel som är ett av mina favoritprogram på TV. Jag gillar programledaren Jessica Gedin, och hennes sätt att presentera författare och litteratur. Ibland känner jag till de författare hon presenterar men oftast är bekantskapen med dessa författare helt ny för mig. Och det är just därför jag upplever programmet som intressant.

Programmet innehåller till viss del sådant som jag kan referera till, men till största del bjuder innehållet mig nya intryck och nya infallsvinklar och det är precis det jag tycker om och känner att jag utvecklas av. Jag vidgar mina vyer och får nya referensramar att förhålla mig till.

I slutet av varje avsnitt är det dags för biblioterapi. Biblioterapin  går ut på att en läsare har skickat in en fråga kring ett problem. Inbjudna författare ska välja ut vars en bok som kan vidga läsarens perspektiv på tillvaron till den grad att denne får redskap för att hantera sitt problem. Med glimten i ögat presenteras litteraturen som botemedel och medicin, mot allt från sjukdomar, värk, brustna hjärtan och sorg till allmänt störande grannar och självgoda egoister.

Nu när jag fick en fråga känner jag att jag måste undersöka begreppet mer exakt. “Begreppet biblioterapi myntades 1946 av den amerikanska litteraturvetaren Caroline Shrodes (1908–91). Hon hävdade att man genom att läsa skönlitteratur känner igen sig och lever sig in i texten och därmed får hjälp att se på sitt eget liv från ett nytt perspektiv. Man får kontakt med känslor som varit dolda vilket leder till nya insikter och en positiv förändring i livet….” (utdrag ur NE).

Begreppet biblioterapi må vara i sin linda men fenomenet att använda litteratur för att hela våra kroppar och själar har funnits länge och kan härledas till Antiken och Aristoteles som hade en stark övertygelse om hur litteraturläsning kunde påverka människans utveckling på ett positivt sätt. Litteraturen vidgar våra vyer och bjuder oss olika perspektiv på tillvaron.

Modern forskning inom området finns att tillgå. Fil. dr. Litteraturvetare, Cecilia Pettersson beskriver att skönlitterär läsning kan bidra till att stärka en individ och skapa en känsla av mening och socialt värde. Det finns ett värde i att kunna behålla sin roll som läsare i en utsatt situation där man pga sjukdom eller annan svårighet tillfälligt förlorat den roll man hade tidigare. (Mer om hennes undersökning och ytterligare länkar finner ni här.)

Min ingång i begreppet biblioterapi har helt klart varit inspirerat av tv-programmet Babel. Men om jag tänker på begreppets innebörd så inser jag att jag i princip alltid använt mig av biblioterapi. Jag har bara inte tänkt på att det finns ett begrepp för beteendet. Jag har alltid varit fascinerad av ord och bild, av kombinationen av det visuella, det estetiska och hur dessa kommunicerar genom bilder som blir till ord, såsom lyrik, skönlitteratur, doktorsavhandlingar, lagtexter, medietexter, musik, dramatik….

Jag tänker så här… Vi människor agerar och förstår varandra genom kulturella handlingar. Kännetecknande för oss människor är att vi skapar; vi skapar mängder av bilder och mängder av ord. Detta beteende är kulturellt betingat och skapat av oss människor, om människor och för människor.  – Allt handlar om vårt behov av att försöka förstå vår omvärld, med syftet att skapa bästa möjliga förutsättningar för oss själva och våra närmaste.

Christina Karlsson

150127_1red

 

Små guldkorn skapar estetik…

150115

Experiment. Tulpan i kaffekopp. Dag 3. Kaffet börjar dunsta, eller så är det tulpanen som suger i sig av kaffet…eller kanske båda delar. Det ena behöver inte utesluta det andra. Tulpanen antar en mörkare färg och spricker ut i en bedårande form. Jag blir glad av att Se hur vackert det kan bli med små vardagsexperiment. Små guldkorn som förgyller varje dag….

150115_1

Bilder och fotografi. Tänk så vackert det kan bli. Små guldkorn som skapar estetik och jag känner mig oändligt rik…. KärLek till bilden <3 och Livet. Vi har bara ett Liv och det är här och Nu.

Graffiti – Sengångare med humor

150109

Vi tillbringade kvällen på en trevlig restaurang i Malmö och på väg till bilen fann vi denna fantastiska graffitimålning i en återvändsgränd. Visst är den cool?

150109_2

Jag var ju såklart tvungen att försöka interagera med Sengångaren. Bara för att känna in hur det skulle kunna vara att klättra på ett rep uppför en fasad tillsammans med dessa fantasifulla sengångarliknande varelser;)

150109_3

Jag blir fascinerad av människor som har denna typen av fantasi. Hur kommer man bara på idéen att måla Sengångare som klättrar uppför en fasad på detta sätt? Den här graffitimålningen tillför ett ytterligare betydelselager till staden. Den är ett uppfriskande inslag och jag kan inte låta bli att undra vem konstnären är?

Önskar er alla en finfin helg!

När bildens tysta budskap skriker

141104

Vaknar sömnlös

Ser titeln Bildens tysta budskap

slagen av funderingar

Framställda bilder och inre bilder i all ära

Vi lär oss att läsa, analysera, förstå och  tolka bilder

med syftet att förstå och tolka verklighetens bildvärldar bättre

En bild säger mer än tusen ord-

det blir tydligt när vi ser en bild som tydligt kommunicerar ett gripande budskap

ett budskap som handlar om verkligheten

trots det finns det många som väljer att blunda för verklighetens bilder

trots att verklighetens tysta bild skriker, Agera

Ibland går vi förbi utan att Se

kanske är vi upptagna med vårt eget

och glömmer att stanna upp och se

kanske händer det så mycket att vi får svårt att sortera och prioritera

bildens budskap

Våra erfarenheter kan få oss att tolka olika

eller att välja att inte Se allt som sker

Ingen kan inte se allt

men en människa kan se något och göra en liten skillnad

varje människa är unik

och varje liten skillnad kan ha stor betydelse i ett större sammanhang

Många har lätt att uttrycka vad andra ska eller borde göra

men verklig skillnad gör man när man börjar med sig själv

varje människa är betydelsefull

i ett större sammanhang

och alla kan göra en liten skillnad

varje liten skillnad har betydelse

” If You Wanna Make The World A Better Place, Take A Look At Yourself And
Then Make The Change” (ur låtcitat av M.J)

 

Vandrar framåt i konstens toner och ser fotspår av historia överallt…

141102_55

Vandrar i staden, i parken och innanför byggnadernas väggar

Vandrar på marken, på gräset, på golvet

sneddar över kullerstensgångar

och hör hur varje steg förvandlas till en ton

en ton av en väldoftande saga

Funderar…

betraktar…analyserar

Ser bilder överallt

bilder av byggnader som berättar historier

– en byggnad tonsätter kulturen i staden

med historiska spår av forna tider

någon påstår att rösten som viskar är över 1000 år gammal

människor kommer och går

Jag vandrar vidare

Funderar över konstens relation till kulturen

Människans kultur

Orden jag tänker adderas och multipliceras tills de svämmar över och bildar ett hav

ett hav av gigantiskt många frågor, funderingar och svar

svaren väcker nya frågor

Jag tänder ett ljus, sjunger en sång och promenerar vidare

141102_1red

141102_6

Graffitiexplosion på Seved

140920_6

Härommorgonen läste jag i tidningen om graffitihuset på Seved i Malmö och sedan dess har jag varit vansinnigt nyfiken på hur det ser ut IRL. Tänk er ett helt hus, från tak till grund – målat i graffiti. Ingen syn jag kan komma på att jag tidigare sett här i Sverige. Har ni sett något sådant hus på någon annan plats i Sverige så tipsa mig gärna. Hursomhelst så följde min kära make med som vapendragare. Med kameran i hand och blicken riktad mot all den fantastiska graffitikonsten vandrade vi runt och kollade in atmosfären.

140920_1

Jag tycker att det ser coolt och helt fantastiskt ut, men min kära man tycker att det ser förskräckligt ut 😉 Tänk vad spännande att man tycker så olika. Att studera alla tecken och symboler är rena guldgruvan för en bildnörd som mig… och då finns det en hel del text och ett antal bilder jag inte riktigt begriper mig på men det är just därför det är så intressant att klura och försöka tolka.

140920_3

Enligt artikeln i Sydsvenskan (C5 18/4-14) hade fastighetsägaren föreslagit att man skulle skriva bokstäverna Hasch över hela fasaden, som förkortning av –  Har Alla Samma Chans Här. Men så blev det inte. Frågeställningen, Har alla samma chans här, är dock intressant. Jag tänker att vi alla är unika och har möjlighet att påverka våra liv oavsett var vi bor. Men självklart har vi inte exakt samma chanser, vi är alla olika, har olika egenskaper, utgångspunkter, förmågor och intressen. Men samma chans att påverka våra dagar så att de blir lite finare och vackrare – det har vi. Varje människa har sin framtid i sin hand. Det finns alltid något man kan göra för att påverka sitt liv i den riktning man vill gå. Jag säger inte att det är lätt. Det är en utmaning men det är fullt möjligt. Och kanske var det just därför graffitikonstnärerna inte valde just det citatet…. därför att de också tänkte att frågeställningen var lite märklig. Klart att alla har möjlighet att påverka. 140920_5

Jag fick massor av inspiration och idéer av besöket…

140920_4

När vi ändå var där så passade vi på att kolla in hur det ser ut kring det omtalade Sevedsplan. Där fanns denna graffitimålning. Överhuvudtaget så fanns det en hel del graffiti i området.

140920

Ett annat hus i närheten var dekorerat med vackra blomster och om ni kollar in genom portgången till höger ser ni att det hänger kulörta lampor i trappuppgången.

Ja, nu är jag en erfarenhet rikare. Jag har varit på Seved och fotograferat det normbrytande “graffithuset” som ligger på hörnet av Rasmusgatan och Sofiagatan. Lite “omskakande” att komma dit och se detta var det allt och samtidigt så vackert på något sätt. Jag kan tänka mig att det inte varit helt lätt att få tillåtelse att driva igenom ett sådant här projekt. Sen kan jag ju inte låta bli att fundera över vad som händer med arkitekturen och stadsplaneringen…. och vad graffitin som konstform kan tillföra ett område… Det är många funderingar som vandrar i mitt inre just nu…

Önskar er en finfin fortsatt dag….och skriv gärna en kommentar och berätta vad ni tänker om graffitihuset.

 

 

 

– the breaking news ;) Ett samtal om konst och visuell kultur

140911_1

Den 11 oktober kl 18.00 ska jag hålla föredrag på Folkets hus i Svedala: Ett samtal om konst och visuell kultur. Föredraget kommer att vara öppet för alla som vill komma och lyssna, så ni mina kära läsare är hjärtligt välkomna! Föredraget är ett av flera arrangemang som ingår i Svedalas kulturnatt.

Åh, det här ser jag fram emot! Att få samtala med människor som brinner för konst och visuell kultur precis som jag, eller med människor som bara är nyfikna och vill veta mera. Och det bästa av allt är att föredraget kanske kan bidra till att starta en debatt om varför kultur är så viktigt och vad det egentligen är som gör att vi fascineras av visuell kultur, varför vi behöver konst och vad den egentligen representerar. Och vad det är som gör att vi så gärna vill ha ett galleri på orten där vi bor och en Kulturnatta som bjuder på konst, hantverk och massor av mingel…

Och Ja, jag kommer att berätta lite mer om vad begreppet visuell kultur egentligen innebär.

Just nu känns det lite som att ha “Fjärilar, all over the Place” och jag utmanar mig själv att våga… Det här ska sannerligen bli spännande, eller vad säger ni?

 

Konsten att leka med orden. Orden som blir till en bild som blir till en konst och ett fotografi någonstans i cyberspace offentliga rum

 

140825_7

LYCKA är litteraTUREN… orden, språket och alla de där Fina små formuleringarna som dröjer sig kvar i sinnet. KONSTEN. Kulturen… och alla de goda ting – som så gärna vill vara tre *** oavsett.

Jag bläddrar i Shakespeares samlade verk. En respektingivande samling på över 2500 sidor. Tänker att det finns en magi … i att kunna skriva en sådan samling under ett liv. Ett liv och gigantiskt många ord. Ord vi förvandlat till finkultur. Ord som tillhör vår litterära kanon, bara därför att… De kan kännas igen som en konstfull smekning av hjärtats förnuft, som ett uppvaknande, igenkännande och skapa fler frågetecken än svar…nyfikenhet och Ord som dröjer sig kvar i hjärnans hjärta.

140825

“Ur led är tiden, och ve att vara den som är född att ställa allt tillrätta igen”… Visst låter det fascinerade på svenska.. och visst låter engelskan vacker. Tänk att en sådan sak som tiden kan vara “out of joint”. Vet inte varför men jag tycker att det låter så coolt… “The time is out of joint: O, cursèd spite That ever I was born to set it right!” (ur Hamlet)

En författare, en upphovsman och upprepat så många gånger att dess viskningar kan väcka oss mitt i natten…

140825_1

Bläddrar förbi dramatiken, stannar upp lite här och där och fascineras av tidlösheten i texter som är författade på 1500-talet. Vi människor tror att vi förändras men bilderna orden skapar bevisar att vi har samma tankar och samma problem som alla andra människor genom historien. Formen och musiken har förändrats litegrann…men innehållet tycks vara detsamma. Politiken och riktlinjerna har styrts upp något, men frågorna som berör är desamma….idag som då. Och TIDEN tycks alltid ha varit central i alla människors liv, det verkar som om det inte går att leva utan att förhålla sig till tiden – på ett eller annat sätt.

140825_44 Från orden till konstmuseet. Bilderna. Berättelserna som gömmer sig i konstverken. Bildspråket som förmedlar en bild av någons idé om verkligheten eller fantasin. Bilder vi ser och tolkar. Anammar omedvetet och medvetet.

Det är en konst att Se texterna i bilderna och bilderna i texterna. Sambanden…intertexten. Bildspråket som berör, det Vackra  – sådant som framställs under estetiska processer.

140825_2

 

Bilder ger perspektiv på tillvaron

140630_1

Jag dekorerar min hatt med blommor och gör mig till bild – bara därför att jag tycker så vansinnigt mycket om att uttrycka mig genom att fotografera.  Min kamera är min besjälade materiella vän och min dator med bildredigeringsprogram är de redskap jag använder för att bearbeta mina alster. Jag framställer bilder, använder mig av olika redskap för bearbeta mina bilder och jag är fullständigt galen i att analysera bilder.  Alla dessa tre (dvs bildframställning, redskap för bildframställning och bildanalys) ingår som centrala mål i kursplanen för bild och det känns fint att arbeta med en kursplan som jag känner så starkt för. Jag är helt enkelt fascinerad av bilder och bildspråk.

Och jag låter mig gärna fascineras av magiska texter och spännande ordkombinationer. Sammansättningar av ord som förvandlas till lyrik och skönlitteratur. Ordkombinationer som sprider intressanta forskningsresultat, kulturnyheter eller som helt enkelt bara ger oss perspektiv på tillvaron. Text är ju faktiskt i vidare bemärkelse bild. Bilderna finns överallt inom oss själva och runtomkring oss i verkligheten. Texterna är vårt sätt att på olika språk förmedla bilderna vi ser, känner och upplever. Texten är ett av våra uttryckssätt, bilden ett annat och vi använder dem båda flitigt – att vara människa handlar till stor del om att bearbeta mängder av bild och text. Vi lever i en visuell kultur, en kultur som bygger på en grund av de tusentals bilder och synintryck vi dagligen möter.

Jag brinner för ämnet bild, kan inte låta bli att framställa och tänka på bilder. Funderar ständigt över vilka olika tolkningsmöjligheter en bild innehåller och framförallt så njuter jag av bilder… och jag tänker – Att njuta av bilder är som att njuta av verklighetens varande eftersom både bilden och verkligheten finns överallt omkring oss… Att kunna se bilder ur olika perspektiv, ställa frågor och dra slutsatser som man ibland omprövar, kring det man ser – berikar livet. Ur detta perspektiv känner jag mig rik och lyckosam. Rik på visuell medvetenhet.

Jag funderar ständigt över detta med att förmedla kunskap om bild på ett sätt som gör att utmaningarna känns tillräckligt spännande för att eleverna ska vilja anta dem med lust och nyfikenhet. Nyfikenhet på bild har berikat mitt liv och nu vill jag förmedla en del av dessa kunskaper till andra, för att andra människor ska kunna berika sina liv. Jag har nu arbetat som bildlärare i ett år. Att vara bildlärare på grundskolan är sannerligen en utmaning av stora mått, dock en positiv utmaning som väcker min nyfikenhet och mina funderingar på hur jag bäst utformar en undervisning som passar för alla elevers olika behov och förutsättningar. Jag njuter av min semester och av att ha tid för att reflektera, samla tankarna och buffra idéer för framtida bruk.

Vilka bilder känner ni starkast för? Vilka bilder berör och dröjer sig kvar på er näthinna? Skriv gärna och berätta i kommentarsfältet…. Tack <3