Konsten på Vatikanmuseet var mitt paradis för dagen

Här skymtas Ingången till Vatikanmuseerna i ringmuren som omsluter Vatikanstatens dyrgripar som ryms i de sammanlagt ca sju kilometers gallerierna! Vilket konstmuseum! Här inne finns en del av vårt kulturarv samlat genom de berättelser om konst, vetenskap, religion och mänsklighet som konstverken visualiserar, och dels genom de otroligt yrkesskickliga målningstekniker som konstnärerna använde sig av.

Att se Rafaels målning av Skolan i Athen fick mig att gå igång, bli lyrisk och sväva på moln. Jag har länge fascinerats av de gamla filosoferna och den grekiska och romerska kulturen.  I denna målning finns hela gänget med Platon, Aristoteles, Pythagoras, Hypatia med flera samlade och tolkade. När man ser den här lilla bilden som ni ser på mitt foto då blir man intresserad av vem de olika karaktärerna föreställer, men när man ser målningen i verkligheten blir man så totalt hänförd av att den är så stor och att alla detaljer syns så väl och då önskade jag att det var möjligt att flytta in på museet och sitta i det där rummet och närstudera konstverket i flera dagar. Men som turist är det bara att anpassa sig, gå vidare i utställningen och göra vad som förväntas.

Tänk att konst som målades i början av 1500-talet hämtade sin inspiration från tiden före och strax efter Jesu födelse. Tänk att dessa filosofer lade grunden till hela vår västerländska filosofi, vårt vetenskapliga förhållningssätt, politik, retorik och till och med för utformandet av det som idag utvecklats till vår skola. Oavsett om man läser retorik, litteratur eller matematik så hämtas grundförståelsen i teorier som finns bevarade från det här filosofiska gänget.

Om jag ska välja att lyfta fram en av karaktärerna som finns på målningen väljer jag Hypathia som levde ca 360 – 415 år e.Kr. hon var framstående inom matematik, teologi, astronomi och filosofi. Hypathia var beundrad av många men blev också föremål för avundsjuka som ledde till att hon gick en fruktansvärd död tillmötes.

En av grundpelarna i dagens samhälle vilar fortfarande på teorier av de gamla filosoferna. Påven som valde att värna om konsten som språk och medel för kommunikation genom att ge förtroende åt konstnärer som tex Rafael och Michelangelo. Konstnärerna fick äran att förevigas genom att måla dessa verk och binda samman den tiden som rådde just då med historien – precis som vi gör idag när vi inspireras av dessa 1500-tals alster och skapar egna nutida vidareutvecklade parafraser och bilder i vår samtid. Konsten ger oss på något vis en plats i ett större sammanhang genom att förankra oss i historien. Jag tänker att denna kunskap kan ge oss redskap för att utläsa och tolka signaler från olika skeenden i omvärlden.

I samma rum finns den här målningen med religiösa inslag och jag kan inte låta bli att fascineras när jag funderar på hur konstnärerna fick den här idén om att avbilda änglar och andra betydelsefulla karaktärer sittandes på någon form av dunigt och behagligt moln därifrån de tittar ner på människorna på jorden. Det finns så många symboler och detaljer att jag bara vill ha all tid i världen att fördjupa mig i dessa målningar.

Det här är kartrummet! Hela rummet är fyllt med stora målningar av olika öar och platser som tillhörde Italien. Och precis som idag så finns det alltid en skala som gör det möjligt att förstå hur kartan ska tolkas.

Besöker man Vatikanmuseet så gör man självklart ett besök i Sixtinska kapellet för att kolla in Michelangelos takmålningar, men där inne fick man inte fotografera så det kan jag inte visa några bilder av. Jag kan bara intyga att det var magiskt och nu blir jag sådär upprymd och lyrisk igen när jag tänker på hur betydelsefull konsten är som språk och medel för kommunikation.

Konst är grunden till allt! I konsten finns filosofin, matematiken, fysiken, religionen, livet, döden, verkligheten, fantasin, kärleken, hatet, jämlikhet, skillnader, krig, fred och allt det där ryms i konsten. Andra discipliner är bara olika utsnitt och specialiteter. Utan konsten vore människan synnerligen liten, ensam och okunnig – åtminstone ur mitt perspektiv sett.

Jag lever min dröm i konstens tecken <3

Christina Karlsson

 

 

 

 

I drottning Christinas spår; i Rom på Galleria Corsini

I detta inlägg får ni följa med till den plats där drottning Christina bodde efter det att hon konverterat och flyttat till Rom. Jag måste erkänna att det kändes spännande att beträda den här trappan. Trappan som leder till drottning Christinas våning, dvs där hon bodde under tiden 1659 – 1689.

Drottning Christinas palats rymmer idag både konstmuseum, naturvetenskaplig akademi och ett bibliotek. Med tanke på drottningens intresse för vetenskap, konst och kultur kunde det inte vara mer passande.

 

Entrén till det som idag är Corsinas, Gallerie Nazionale.

Drottning Christina samlade på konst och böcker. Hon umgicks med framstående konstnärer och filosofer. Mest berömd av dessa är den franske filosofen René Descartes. Med denna fakta som grund är det lätt att visualisera bilden av hur drottningen en gång vandrade här genom dessa rum. Kanske har hon haft famnen full av böcker, pennor, block och varit i full färd med att filosofera eller hasta iväg till något spännande möte.

När byggnaden köptes av staten 1893 donerade familjen Corsini sin konstsamling till det italienska folket. Ett av samlingens verk är ett porträtt av drottning Christina som jaktens gudinna Diana. Här syns målningen i centrum på väggen.

Ryktet om drottning Christinas intresse för kunskap var välkänt i Europa och hon blev  även avbildad och känd som Nordens Minerva. Minerva är i klassisk mytologi gudinnan för visdom, vetenskap och konst.

Och det var just precis i det här rummet hon dog år 1689 där detta minnesplakat rymmer ett citat. ”Jag föddes fri, levde fri och ska dö frigjord” Jag tolkar detta citat som att den egna viljan och friheten att styra sitt eget liv var något som låg drottningen varmt om hjärtat.

Tänk att sova under ett tak som detta.

Säkerligen har hon många gånger stått här, blickat ut genom fönstret och filosoferat.

Alldeles intill ingången till Christinas våning finns den här klassiskt eleganta entrén till biblioteket.  Jag kan gott förstå att hon trivdes i Rom med all den närhet till konst och vetenskap som rymdes i staden på 1600-talet då hon levde. Jag är övertygad om att drottningen spenderade åtskilliga timmar här inne i biblioteket och botaniserande i böckernas värld.

Vilken relation har du till svensk historia och drottning Christina?

Christina Karlsson

 

en mjuk helg med konsten som ledstjärna

Jag njuter av helgen och idag ser det till och med ut som om solen tänker titta fram. Igår var det vernissage på galleriet och jag var där för att ta några fotografier på utställningen. Fotografierna använder jag bland annat för galleriets blogg som jag uppdaterar kontinuerligt. Det är alltid så spännande att känna in den där första känslan man får när man öppnar dörren till en ny utställning på galleriet. Igår var det en blommig och vårig känsla som mötte mig. Vill ni se bilder från galleriet så finns länk här, GALLERI KVIS. Jag kunde inte motstå frestelsen att fotografera den här vackra pastellfärgade rosenbuketten.

Det är mycket som händer i kommande vecka. Jag känner mig smått uppspelt över att vi ska ha årsmöte på galleriet. Mitt första årsmöte som ordförande…

När regnet faller utanför fönstret är det så gott att njuta av en kopp varm choklad. När det kommer till varm choklad så är jag en finsmakare och jag gillar den här engelska sorten som syns på bilden. Min man brukar få i uppdrag att köpa med sig ett litet lager hem från Cambridge lite då och då. Den är precis sådär krämig och god som varm choklad ska vara. Piggar upp när man har en massa jobb som ska göras och förberedas inför kommande vecka.

 Igår regnade det mest hela dagen och jag trotsade regnet med en liten trädgårdsrunda. Det känns hoppfullt att se hur alla vårblommor börjar ta plats lite varstans. Dagarna blir ljusare och soligare och snart är det riktig vår * Jag längtar *

Idag skiner solen, fåglarna kvittrar och det ser ut att bli en fin dag!

Må väl!

Christina Karlsson

 

Inspirationskväll med kammaroperan, Döden säger nej

 

En av mina finaste kollegor från mitt förra arbete bjöd med mig till Malmö Opera på inspirationskväll för pedagoger. Hon vet att jag är en sann kulturnörd som helt enkelt bara älskar konst och kultur. Kulturupplevelser berikar livet, så är det bara.

Vi fick vara med om en spännande inspirationskväll där vi bland annat fick ta del av kostymdesignerns arbete, se hur det går till att repetera olika scener och få en inblick i föreställningens innehåll.

Mitt under andra världskriget skrev Viktor Ullman denna tragikomiska kammaropera om människans kraftmätning med döden.

Tänk er en Harlekin  som symbol för livet. En Harlekin som har en förmåga att alltid ha nära till skratt. Han får helt enkelt nog och ber döden om att få dö, men döden säger nej. I det här landet finns en kejsare som likt en diktator, via sin trumslagare trummar ut att alla ska slåss mot alla. Trumslagaren fungerar som kejsarens förlängda arm. Döden i sin tur har fått nog av människornas respektlöshet och beslutar sig för att gå i strejk. Ingen människa kan längre dö.  Kan man inte respektera döden, så kan man inte respektera livet.

Inspirationskvällen var mycket givande och jag blev minst sagt nyfiken på den här föreställningen. Döden är sällan välkommen, den är svår att förhålla sig till och den lämnar sorg och tomhet efter sig. Döden är helt enkelt svår att ha med att göra. Döden som tema är egentligen alltid aktuellt för en människa, och just den här tanken på att döden skulle kunna välja att gå i strejk är för mig en innovativ och spännande idé. Jag hoppas verkligen på att få se den färdiga föreställningen när den har premiär i april. Skulle vara så spännande att få se resultatet!

Kulturupplevelser berikar!

Tänk om….om jag vore kejsare eller trumslagare…då skulle mitt budskap klart och tydligt ljuda, –  Mer kultur åt folket!

Christina Karlsson

 

Morgonstund. Sköna lördag!

Jag uppskattar lördagar!

I skrivande stund är klockan 5.49 på morgonen. Jag sitter i kökssoffan och njuter av en kopp kaffe. När jag blickar ut genom fönstret kan jag konstatera att det är mörkt i husen på gatan där jag bor. En och annan trädgårdsbelysning är tänd, några fåglar har börjat kvittra och jag vet att inom några timmar kommer det att vara liv och rörelse här i området.  Jag tycker om den här stunden på morgonen. Stunden då bara jag är vaken. Stunden då jag vet att jag har en hel ledig dag framför mig. Stunden då jag har tid för mig själv. Tid för att reflektera och komma i balans. Jag uppskattar lördagar!

Livet just nu är tidvis som att gå i en brant uppförsbacke, med tung packning, i regn och motvind.

Tack och lov så finns det en hel del fina platser att besöka längs med den där uppförsbacken. Jag stannar upp och njuter av konst, gemenskap med nära och kära, och av livet precis som det är. Jag njuter av att få andrum.

En fulltecknad agenda i all ära, men ibland behöver en människa tid att bara vara. Tid att bara vara hemma i sitt eget hem och njuta känslan av att uppleva en mjuk dag. Tid att uppleva en estetiskt tilltalande dag för balans i tillvaron. Jag uppskattar denna lördag!

Önskar er alla en fin och underbar helg!

Christina Karlsson

 

 

Peterskyrkan, påve med rockstjärnestatus och drottning Christinas minnesmonument

Här står jag högst uppe i Castel Sankt´ Angelo och fotograferar utsikten mot Peterskyrkan som är en av världens största och mest betydelsefulla kyrkor. Peterskyrkan ligger i Vatikanstaten och det är där påven har sitt residens.

Platsen där Peterskyrkan står har en historisk förankring då den första kristna kejsaren Konstantin lät bygga den ursprungliga Peterskyrkan där ca år 324. Kyrkan plundrades på 800-talet och därefter byggdes det upp massiva murar runt det område som idag är Vatikanen. Den nutida Peterskyrkan invigdes år 1626. Den är byggd i renässansstil och flera kända arkitekter har satt sina avtryck i kyrkans utförande: Rafael, Michelangelo, Donato Bramante och Carlo Madernos som ritade långhuset och fasaden i början av 1600-talet. Peterskyrkan är både respektingivande, estetiskt tilltalande och storslaget mäktig!

Påven är härskare över Vatikanstaten och sedan 1500-talet har påvarna beskyddats av elittrupper ur Schweizergardet. Det sägs att det är konstnären Michelangelo som ursprungligen designat Schweizergardets tjusiga uniformer som går i scharlakansrött, blått och orange.

Vi hade turen att besöka Peterskyrkan precis när påve Franciskus skulle hålla audiens. Det var en riktigt cool upplevelse att följa påvens framträdande och som ni ser på bilden hade jag en bra placering i publiken och kom nära med min kamera när han åkte runt i sin lilla golfbil och vinkade. Påve Franciskus tal var fullt begripligt, översatt till flera olika språk och riktigt intressant att lyssna på. Avslutningsvis sjöngs det en sång och alla vi i publiken blev välsignade. Stämningen var på topp och vita duvor kretsade över kyrkan, påven och oss i publiken.

Efter audiensen och allt det där begav vi oss in i kyrkan där en av världens mest kända skulpturer finns placerade. Michelangelos Pieta som är en skulptur i carraramarmor föreställande den sörjande jungfrumodern Maria, med sin döda son Jesus i famnen.

Den här skulpturen är så känsloladdad och gripande. Det var en mäktig känsla att få se den i verkligheten.

Det här är bara så coolt! I Peterskyrkan som är en av världens största och mäktigaste kyrkor finns ett stort minnesmonument över den svenska drottningen Christina (1626-1689).  Här hyllas ett flertal påvar, och mitt ibland dessa ”påvemonument”  finns monumentet över en av våra svenska drottningar. Hur coolt är inte det?

Det finns ett gravvalv under kyrkan där man kan se själva gravplatsen, men där fick man inte fotografera så det får ni inte se någon bild på. Viloplatserna i grottan under kyrkan var väldigt tjusiga.

Det fina med att komma till platser man bara läst om tidigare är att det känns som om spår av historien lever kvar på flera sätt. Jag har en förmåga att ”nörda” in mig på olika områden och under veckan i Rom kom jag fram till en teori om varför vår svenska drottning Christina lämnade Sverige, konverterade och valde att bli Katolik. Men det får ni läsa om i ett annat inlägg.

Jag är ju som sagt tillbaka till vardagen och den är lite för mycket…

 

Nu ska jag unna mig en stunds vila innan det är dags för nästa aktivitet.

Christina Karlsson

 

I Rom bland fiskmåsar och skulpturer

I Rom finns många broar som leder över Tibern och om man tar den som leder rakt mot Castel Sant´Angelo är det som att gå på konstmuseum med tanke på att den pryds av 10 änglaskulpturer som var och en bär en symbol som skildrar Kristi lidande. Konstverken är skulpterade av Bernini och hans elever under barockepokens 1600-tal. Rom är sannerligen en stad som bjuder sina besökare på mäktiga konstupplevelser med dessa Berniniskulpturer.

Från änglaskulpturer till fåglar då det fanns en hel del av dem i Rom. Jag  kunde inte låta bli att fascineras av fåglarna och deras förmåga att flyga fritt i det blå och sedan landa lite varstans.

Det fanns en hel del fiskmåsar i Rom intill Tibern och de verkade till att tycka om sevärdheter, precis som vi turister. Fiskmåsarna verkade till att sikta in sig på de där höjderna som ger en bra och tydlig utsiktsvy över de mest spännande platserna. Nu är jag iofs ingen fågelkännare, och därför inte helt säker på att fåglarna på bilderna nedanför verkligen är fiskmåsar. Jag har konstaterat att det är en havsfågel, att den tillhör måsfågelfamiljen och att folk i allmänhet kallar den för fiskmås. Det ser ut som en fiskmås men det skulle kanske kunna vara en gråtrut. Det som förvirrar mig är färgsättningen eftersom de här är lite mer brungråspräckliga än den som syns på skulpturens huvud. Jag tolkar det jag läst om fiskmåsar som att ungfåglarna brukar vara brungråspräcklig och att deras färgsättning kommer att förändras när de blir äldre? Då blir färgsättningen mer tydlig med vit kropp och gråsvarta vingar.

Har jag någon läsare som har lite mer koll på fiskmåsar så är jag tacksam för återkoppling kring om min slutsats är korrekt.

Hursomhelst så kunde jag inte låta bli att fotografera de här coola fåglarna som var relativt bekväma bland människor eftersom de tyckte att det var helt ok när jag närmade mig med min kamera.

Hoppas att ni alla får en fin fortsättning på dagen!

Christina Karlsson

 

Legenden om Romulus och Remus; legenden om hur staden Rom fick sitt namn

Det finns en gammal legend om att det var tvillingparet Romelus och Remus som grundade staden Rom. Tvillingparet var söner till krigsguden Mars och en vestalisk jungfru. Berättelsen innehåller ett komplicerat familjedrama. Amulius, dvs farbrorn till den vestialiska jungfrun befarade att tvillingarna skulle kunna komma att göra anspråk på hans tron och därför satte han ut dem på floden Tibern för att dö. Barnen flöt i land vid den paletinska bergshöjden vid Forum Romanum och där inträffade något högst märkligt. En varghona tog sig an de små barnen och födde upp dem genom att ge dem di.

Barnen växte upp och togs så småningom omhand av en herde. De strövade omkring i det området där de en gång föddes och kom så småningom i kontakt med sitt ursprung. De fick sin hämnd genom att döda Amulius. Tillsammans bestämde bröderna sig för att bygga en stad på platsen där de föddes, men bröderna blev osams och Romulus dödade sin bror Remus. Därefter bestämde Romulus sig för att själv fortsätta att anlägga staden själv. Staden Rom har fått sitt namn efter Romulus.

Enligt myten fortsätter berättelsen med sägnen om hur Romulus under ett oväder blir upptagen till himmelen där han blir upphöjd till skyddsgud. Hans namn som skyddsgud bli Quirinus.

Vi besökte museet där skulpturen som föreställer Varginnan och de diande tvillingarna befinner sig.Museet heter, Museo Nuovo i Palazzo dei Conservatori och är en del av Musei Capitoline. Ursprungligen bestod den här skulpturen enbart av varginnan, och de två tvillingarna är en senare komplettering som gjorts mycket senare.

Enligt texten som finns på museet kan skulpturen spåras till någon gång ca 500 år f.Kr. Någon gång på 1400-talet så skänker påven Sixtus IV den till Romarna och det var då den kom att betraktas som en symbol för staden Rom.

Skulpturen som har ett symboliskt värde för staden Rom har en upphöjd och framträdande plats på Museet.

Historiker har daterat stadens grundande till 753 år f.Kr. Arkeologer har konstaterat att området var bebott redan 1500 år f.Kr.

Fotografiet ovan har jag tagit i Pallatien vid Forum Romanum, som sägs vara den plats där Varginnan tog sig an Romelus och Remus. Tala om det var spännande att vandra runt på denna historiska plats och försöka visualisera några av de märkliga händelser som skett här. Platsen består idag mestadels av ruiner men är ändå välbevarade och det finns en hel del spår av platsens forna glans i form av skulpturer och olika mönster och stuckaturer i de exklusiva stenarna.

Om jag minns rätt så var det ungefär här på denna plats som vi läste att vestalerna hade sitt praktfulla palats. Tänk så mycket historia som finns på denna plats och i dessa väggar.

Tusenskönorna blomstrade lite varstans  och jag kunde inte låta bli att fundera över om det fanns tusenskönor på samma plats under antiken.

Rom är stad som rymmer en hel del spännande berättelser med sina legender och mytologier. Berättelser som vi bär med oss in i dagens moderna samhälle genom den historia vi formas och omges av i vår västerländska kultur. Jag gillar att ta del av de här gamla berättelserna som samtidigt är så mycket mer är bara underhållande mytologi, de t här är sådant som skapats och formats i den kultur och det samhälle vi lever och verkar i.

Det här var min berättelse om sådant jag upplevde, funderade över och kom i kontakt med under en av våra dagar i Rom.

 

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

Alla vägar bär till Rom och hem igen

Talesättet Alla vägar bär till Rom sägs ha sina historiska rötter i tiden då den eviga staden Rom betraktades som världens huvudstad. På den tiden var Rom centrum för ett imperium som sträckte sig från Gallien och Spanien i väster till Egypten och Mindre Asien i öst och det var då alla vägar utgick från Rom. Det här är åtminstone vad som skrivs i den lilla reseguide jag nyss hade med på resan till Rom.

På bilden blickar jag ut över området i Palatinen och ruinerna av det som en gång var kejsar Augustus palats. Augustus levde ca år 63 f.Kr – 19 e.Kr.

Alla vägar må bära till Rom, och Rom må vara en historiskt storslagen och fantastisk stad på många vis, men jag kan ändå konstatera att det känns gott att vara hemma igen. – Borta bra men hemma bäst, är min melodi!

Jag är som sagt nyss hemkommen efter en sportlovsvecka i Rom. Just nu håller på att packa upp, bearbeta resans intryck och är i full färd med att programmera om mig själv inför morgondagens arbetsvecka.

Hoppas att ni också har haft en fin vecka,

och att ni får en underbar kommande vecka!

Christina Karlsson

 

 

 

 

 

 

Lite om resan till Londonderry på Nordirland

170216_1

Vi flög tidigt på morgonen när solen höll på att gå upp. De flesta stängde sina fönsterluckor pga av det starka solskenet men jag kunde inte låta bli att njuta av det bländande bildspelet på den vackra himmelen. Det är sällan man har förmånen att se molnen ovanifrån och det är så spännande att följa skiftningarna i nyanserna som bjuds där uppe ovan molnen.

170209_2

Vi bodde i vackra och historiskt spännande Londonderry. Här står jag på gatan utanför vårt hotell och fotograferar. Tanken var att få tid att närstudera den vackra skulpturen som sträcker sig ut över staden, men schemat var helt enkelt för intensivt för sådana utsvävningar.

170209_4

Här ser ni skolan vi besökte. Enkel och modern stilren arkitektur.

170209_3

Här står jag i givakt med kameraväskan över axeln. Mitt uppdrag var bla att dokumentera pedagogiskt intressanta detaljer som tex lärmiljö. Här har hälften av oss anlänt till skolan och medans vi väntade på övriga gänget bad jag en kollega att ta en bild på mig. Bloggfoto 😉

170209_8

Vi fick ett majestätiskt mottagande. I skolans foajé hälsades vi välkomna av prydligt uppställd personal och elever. Skolans kör sjöng och spelade för oss först när vi gjorde entré och ytterligare en gång lite senare på förmiddagen. Det var hög klass på framförandena och de skulle lätt platsa in i vilken operakör som helst. Med tanke på att jag publicerar bilden här i min personliga blogg så har jag av respekt för personlig integritet avidentifierat personerna på bilden.

På Nordirland bär alla elever skoluniform och för mig som gillar det visuella intrycket så är skoluniform något jag uppskattar. Jag tycker helt enkelt att det ser snyggt, stilrent och prydligt ut med skoluniform. Argumenten mot skoluniform brukar vara att den inte ger eleverna möjlighet att uttrycka sin personlighet, men eleverna har möjlighet att uttrycka sig som ni ser på bilden, med olika små pins, olika slipsar, olika längd på kjolarna, frisyrer och sådant. Jag tänker att en skoluniform förutom det visuella intrycket rymmer ett visst uppförande och att det blir mer tydligt att skolan faktiskt är en plats för lärande, arbete och utveckling. En uniform gör att gränsen mellan skoldag och fritid blir tydligare. Jag tycker att det hade varit spännande att under en testperiod på ca 3 år, införa skoluniform i Sverige och därefter göra en utvärdering och ta ställning till om detta är något vi vill anamma. Vad tycker ni om skoluniform?

Lärarna hade dock inga speciella uniformer, utan de undervisa i sina alldagliga kläder.

170209_5

Rent visuellt var skolan hur trivsam som helst med stora ljusa utrymmen, glada färger och estetiskt tilltalande konst och självklart även elevarbeten. Målningen ovan har målats av en av de nunnor som ursprungligen startade upp skolan.

170209_6

Ett vackert färgat glasfönster.

170209_11

Temperaturen var betydligt mildare än här hemma och påskliljorna stod redan i full blom utanför skolan.

170209_9

På kvällen när vi var på väg ut för att finna en restaurang där vi kunde äta tog vi vägen över den kända fredsbron. En fredsbro sprider goda vibrationer i ett område där många konflikter ägt rum. På fotografiet nedan ser ni fredsbron på håll. Två pelare som har ett visst avstånd men ändå skapar ett estetiskt tilltalande intryck där de står på samma bro sida vid sida, tillsammans.

170209_10

Vi letade efter skulpturen där en protestant och en katolik sträcker sina händer mot varann men det var för mörkt och ont om tid. Vi hittade den inte. När vi åkte buss mot flygplatsen följande morgon åkte vi förbi den och då insåg vi att vi hade gått under skulpturen, det finns nämligen två broar på höjden…

170209_7

De flesta byggnaderna i staden gick i den här stilen. Gamla pampiga hus byggda i sten.

Resan gjorde mig definitivt nyfiken på att besöka Londonderry och Irland fler gånger!

Må väl och ha en fin lördag!

Christina Karlsson

 

 

 

I Have A Party In My Head and I Hope It Never Ends

170216_3

Den gångna veckan…. I Say No More…..

Tror inte att jag skulle överleva om det inte vore för att jag …Lever Min Dröm I Konstens Tecken. Lyssnade på en gammal spellista igårkväll när Per Gessles I Have A Party In My Head bara dök upp ur ingenstans och då insåg jag att det är precis så det är. Jag har ett alldeles eget litet party likt en egen liten show som pågår i mitt huvud, om och om igen. Musiken är mixad med konsten, drömmarna och där någonstans kryddas allt av det stora allvaret som präglar vägen. Tankarna må vara såväl surrealistiska som expressionistiska och realistiska bilder av drömmar om allt och ingenting.

”I have a party in my head
So beautiful, surreal”

…och det blir sällan som man tänkt sig…. man blir yr men det kan bli ganska bra ändå trots att det är Tuffa Tider för en Drömmare *

Njut av helgen och låt solen skina!

Christina Karlsson

 

Ny energi, påskliljor och vår!

170209_1

Tack till alla er läsare som tittar in här, och varmt tack för alla fina kommentarer <3 Hoppas att ni har överseende med att mina kommentarer hos er, för tillfället dyker upp sällan? Jag ser fram emot att läsa ikapp och återkoppla, snart.

Veckan som gått blev precis som jag förutsåg, extremt intensiv. Några händelser var mindre trevliga men desto flera var riktigt bra och några var dessutom enastående. En av upplevelserna innefattade en arbetsrelaterad blixtvisit på en skola i Londonderry, som ligger på Nordirland. Besöket där var kort men otroligt inspirerande och lärorikt! Med mig hem har jag massor av idéer och inspiration.

Må väl och ha en fin vecka!

Christina Karlsson

 

 

 

 

Skapar lugn och harmoni, med böcker…

170205

Ljuvlig lördag som gallerivärdinna med gallerimingel/häng och möten. Fantastiskt mysig söndagsshopping och middag tillsammans med finaste dottern min <3

Med mig hem följde fyra nya böcker. Böcker och en längtan efter att komma in i ett läsarflow som får mig att koppla av och bara vara här och nu, i stunden. Längtar.

Massor av funderingar och arbete inför en intensiv vecka. Kommande vecka skulle jag behöva klona mig själv i minst tre uppsättningar…

Intensivt, 7-kt intensivt, men jag kommer att överleva och imorgon är det en ny dag.

Må väl och ha en fin vecka!

 

En dag i konstens tecken på GALLERI KVIS

170128_002

Jag har nyss vaknat upp till en ny dag med nya möjligheter. Idag är det lördag och den här lördagen kommer jag att tillbringa på GALLERI KVIS. Bilden ovan är från förra söndagen och jag poserar framför ett av de totalt ca 30 konstverk som kan ses på galleriet. Konstnären till konstverket heter Ulla Buhre och verket heter kort och gott Bilder från en ateljé. Vill du se mer av konstverket och utställningen så kika in på galleriets blogg som jag har uppdaterat med bilder av utställningens alla konstverk.

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson