Tar en promenad i mitt bildgalleri, redigerar bilder och njuter helg…

Det var sommar och vi hade all tid i världen. Nu är det höst. Tiden är en galning. En galning som går lös på våra dagar. Tiden kommer på snabb visit, med dynamit. Lämnar spår, av betydelsefulla år. Tiden är en dåre, som oavbrutet håller samma takt och ton.

Vi håller aldrig takten. Vi stannar upp och dansar i månens sken, njuter av dagen, hamnar på efterkälken, sjunger i otakt och springer i förväg. Vi håller hårt i våra drömmar, och vi lever…  i våra drömmar.

Tiden håller alltid samma takt, tiden är inspiration, och tiden är en pålitlig dröm.

Och vi håller hårt i våra dagar <3

Må väl och njut av helgen!

Christina Karlsson

 

 

Solrosglädje

Solrosor är höstens solsken. Jag kan inte låta bli att fascineras av solrosornas växtkraft och deras varma soliga färg. Solrosen är en glad blomma. I år odlar vi ett gäng olika sorters solrosor i trädgården och det är så spännande att följa deras resa från litet frö till ståtlig växt.

Må väl och njut av höstens alla solar!

 Christina Karlsson ©

Ute och inne på en och samma gång…

Utställningsperioden gick fort. Det sa liksom bara svisch och nu är den ett minne av bilder, fina möten, samtal och nya erfarenheter. Själva utställningen blev riktigt bra och jag känner mig nöjd. Tack för allt stöd med fina kommentarer och glada tillrop här i bloggen.

Utställningsveckan  spetsades dock med en händelse av det allvarligare slaget, så pass allvarlig att livet vändes upp och ner för ett slag. Nu är ordningen lyckligtvis någorlunda återställd, och jag är tillbaka i nätverkandet.

Ljuvliga söndagsmorgon. Dags att stiga upp, fixa till sig och därefter njuta av en underbar kopp med riktigt starkt kaffe.

Må väl och ha en underbar dag!

Christina Karlsson

 

 

 

 

 

Vernissage och en promenad på GALLERI KVIS

Godmorgon världen! Det blev en fin vernissage med diktläsning klockan 12 på galleriet och det kändes fint att så många kom till galleriet för att se min fotokonst, lyssna på mina dikter och vernissagemingla. Allt blev inte precis som jag hade tänkt mig men det blev bra ändå.

Jag passade på att filma själva utställningen så att ni som bor på långväga avstånd ska ha möjlighet att se utställningen. Tyvärr är det svårt att undvika speglingar i inglasade ramar så ni får se speglingarna som en bonus som ger möjlighet att se lite mer av rummet.  Välkomna och följ med på en promenad på galleriet.

Jag vill också tacka för alla fina kommentarer till gårdagens inlägg! Känns fint att ha ert stöd! Jag vill också tacka alla som besökte min utställning och som på så vis förgyllde min vernissagedag!

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson ©

Det blir aldrig som man har tänkt sig…

Arbetsveckan som gått har varit mer krävande än vanligt. Tiden och orken har inte varit den bästa på kvällstid, dvs den tid då jag haft möjlighet att förbereda min utställning. Allt har inte blivit som jag hade tänkt mig. Idag finns det fortfarande en del som ska organiseras före öppningsdags och jag känner mig matt före det att jag ens öppnat, men det är väl en del av livets promenad. Och utmaningar, sådana är till för att övervinnas.

Idag om några få timmar är det vernissage. Jag är nöjd med själva fotoutställningen som hänger på plats. Nu är det installationen som ska färdigställas och dikterna som ska finna sitt utrymme.

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson ©

Från växter och bilar till en helt ny promenad i konstens tecken

Vilken helg! Det har varit mingel på Motor och veteranbilsutställningen, mingel på galleriet och det här med att fotografera bilar är hur mysigt som helst. Jag gillar kontrasten mellan skinande blank plåt och grön natur, eller som på fotografiet ovan där bilen står placerad framför en graffitivägg.

Nu är samlingsutställningen på temat Växter och bildelar nedplockad, och jag har påbörjat hängningen av min singelutställning som har vernissage nu till helgen den 2 september kl 11-15.

Just nu befinner jag mig i ett tillstånd där jag funderar över allt som ska organiseras under kommande vecka. Jag skriver listor, minnesanteckningar och går på promenad. I nuläget hänger tavlorna till kommande utställning som om de varit på rockkonsert, dikternas presentationsform är fortfarande frågetecken, installationen är en tanke och jag undrar vad jag håller på med, samtidigt som det känns helt okej att tiden rör sig framåt.

Kommande vecka kommer att vara händelserik. Planen är att ta det hela med ro, och se till att ro den här båten iland för att kunna ta en promenad.

Ta väl hand om dig, må väl och ha en alldeles underbar dag!

Christina Karlsson

Tick, tack. Tonen är tiden och ljudet är ett eko av konst…

Dagarna flyger fram och det är full fart på alla plan. Eleverna är tillbaka på skolan, jag är tillbaka i skolan och höstterminen är alldeles ny och fräsch. Trots att jag tillbringar den största delen av min vakna tid på arbetsplatsen så finns det utrymme för fritid. Just nu är en stor andel av mitt fokus inriktat på att ”hålla ställningarna” på galleriet med stort G, och naturligtvis på min kommande utställning med temat, Promenad.

Jag drar iväg till galleriet, går på promenad och trollar fram en visuell skatt. Nu är alla fotografier som ska vara med på Promenad inramade.

Nästa ställningstagande handlar om estetiken och lyriken. Vad gör jag med mina dikter? Bordlägger till annat tillfälle, ramar in eller skriver ut, klipper sönder och gör ett poetiskt kollage?

En liten installation, kan jag nog inte låta bli. Några kaffekoppar fyllda med tankar av poetiska verk, solsken, blommor och vackra ord. Känslan är en potpourri av förtjusning kryddad av en något skräckblandad förväntan. Konst är en delikatess!

Och mitt namn är

Christina Karlsson ©

Just det, det var ju en fin liten artikel i Skånska Dagbladet, om den utställning som pågår just nu på galleriet. Länken finns här för den som vill kolla in vad som skrivs om vår temautställning Växter- och bildelar.

Galleri Kvis vill locka in motorpubliken

Det ligger i luften, och någonting är på gång…

Jag fick en bra start!

Den blev precis sådär lagom, mjuk och innehållsrik som en början bör vara för att jag villigt ska fortsätta framåt.

Flera projekt är i full gång och några andra är på G.

Solen skiner till toner som viner.

Men nog är jag trött när kvällen nalkas,

och nog går sömnen går till attack,

tidigare än vanligt.

Å andra sidan,

stiger jag upp i ottan när lärkan sjunger sin sång.

Idag är det söndag och jag har en utställning som ska arrangeras, samtidigt som en annan utställning ska vaktas. Planen för dagen är, att helt enkelt stå på galleriet och rama in mina alster (de som ska hänga på vernissage den 2 september), samtidigt som jag vaktar den utställning som pågår just nu.

Temat på den utställning som pågår just nu kan kopplas direkt till den populära Motor- och veterandagen som går av stapeln här i vår lilla by nu på lördag den 26 augusti. Då vallfärdar motorintresserat folk till vår lilla stad för att kolla in alla de hundratals motorfordon som står placerade på torget och längs med den avstängda huvudgatan.

Trots att jag snart har en egen utställning så bidrar jag med två fotografier på temat, Växter och bildelar. Fotografierna tog jag under förra årets Motor- och veterandag, och om jag har rätt för mig så är det någon form av blågrön Chevrolet från 1956-talet, som fastnat i min kameralins och nu förvandlats till inramade fotografi som hänger på GALLERI KVIS.

Fotografi Christina Karlsson. GALLERI KVIS

Fotografi Christina Karlsson. GALLERI KVIS.

Visst är det något speciellt med de här gamla bilarna? Jag tänker att de påminner om en svunnen tid långt före det att jag var född. Någon form av 50-talsanda som vi idag förknippar med toner av Elvis Presley och Marilyn Monroe. Elvis sjöng om ”Rock´n Roll i fängelset” och om ”Blue Suede Shoes”. Marilyn sjöng om hur hon ville bli ”älskad och kysst” samtidigt som hon i nästa andetag sjöng, ”Diamonds are A Girl´s Best Friend”.

Tänk att det på den tiden fanns människor som förfärades av Elvis och ansåg att hans framtoning med vickande höfter var alldeles för omoralisk och syndig. De skulle nog inte ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig hur framtiden skulle bli. Vad skulle hänt med de människors reaktion, om de fick blicka framåt i tiden och ta del av dagens Hip-Hop, R&B och Rap…. ?

Tiderna förändras och vi med dem.

Christina Karlsson ©

 

Sommaren var kort och allt gick med vindens fart…

Sommaren har varit kort,

och den har på något vis virvlat bort,

med vindens fart.

Det känns som ett stilla ögonblink,

och nu är det snart förbi.

Det har varit en fin sommar,

och tiden har egentligen gått i samma takt

som den brukar,

men ändå

hallå

Jag vill alltid hinna med så mycket mer… och träffa så många fler…

Nu sitter jag här och filosoferar.

Tänker till och ler när jag kryssar för sådant på listan som nu är ett check…

Klockorna tickar på,

och visaren tar sig fram med sina stora steg.

Idag är det min sista semesterdag för denna sommaren. Jag förbereder mig inför morgondagen och det känns helt okej. Visst hade jag gärna varit ledig några dagar till, men samtidigt ser jag fram emot ett nytt läsår, en ny höst

och vet ni vad?

Snart är det jul igen!

Må väl och ha en fortsatt fin vecka!

Christina Karlsson ©

 

 

Fina dagar på Öland

Jag har tillbringat fina sommardagar på Öland, tillsammans med min kära dotter och min gamle far.

Vi har njutit av att bara vara och göra vad vi känt för i stunden. Det blev flera promenader i den vackra Öländska naturen längs med Bergstigen.

Några av promenaderna tog oss med ut på det Öländska Alvaret. Där ute finns massor av vilda blommor och bär.

Någon som vet vad de här blå bären heter?

Många av vandringslederna går rakt igenom milslånga kohagar. En av dagarna när  dottern och jag var på vandring för att kolla in fjärilar och orkidéer, kom ett stort gäng med råmande kor och kalvar gående rakt emot oss. Kor brukar ju iofs vara trevliga djur men när de har kalvar och man inte känner till flocken tänker jag att det tryggaste är att låta bli den där vandringsleden. – Nu går vi ut härifrån, sa jag till Emelie och som ni förstår så blev den där promenaden ganska mycket kortare än vad vi hade tänkt oss.

Hur hade du gjort om du var i vår situation? Hade du vandrat vidare genom kohagen eller vänt tillbaka som vi gjorde?

Vi hoppade in i bilen och körde mot nästa sevärdhet i form av en runsten.

Seby runsten befinner sig norr om byn Seby. Den är med sina ca 3 meter Ölands högsta runsten och texten har spårats till 1000-talet. ”Ingjald och Näf och Sven, de lät resa stenen efter Rodmar, sin fader”.

Därefter kollade vi in Gräsgårds kyrka som betraktas som Ölands äldsta kyrka. När kristendomen kom till Öland byggdes det kring 1000-talet en kyrka i Gräsgård. På 1100-talet ersattes den med en kyrkobyggnad i sten och den ursprungliga delen finns i nuvarande kyrka som byggts till och renoverats åtskilliga gånger sedan dess.

Kvällen före hemresan spelade vi boule och som ni ser väckte denna aktivitet intresse bland trädgårdens fjärilar som ville inspektera den där lilla vita bollen.

Jag upptäckte att det blev fantastiskt vackra speglingar i de silverfärgade kloten. Om ni kollar noga ser ni spegelbilder av både mig, min dotter, stugan och himlen i de där silverfärgade kloten.

Nu är vi som sagt hemma igen och jag är i full färd med att städa, tvätta, baka och förbereda en lite större middagstillställning som ska äga rum imorgon.

Hoppas allt är väl med dig!

Christina Karlsson

 

Cambridge Shakespeare Festival

Idag tänkte jag ta med er på en resa till Cambridge Shakespeare Festival!

Cambridge har fått sitt namn delvis av floden Cam, och av de många stenbroar som leder en från ena sidan till andra sidan av staden. När vi besöker Cambridge brukar vi bo i ”kärnan” av staden. Shakespearefestivalen ges ofta i de Collageträdgårdar som ligger utmed Queens Road och för att ta sig dit behöver man passera den bro som jag står på när jag tar fotografiet ni ser överst i detta inlägg. Utsikten är som ett konstverk <3 Jag skulle kunna stå där i evigheter och bara njuta av kombinationen grön natur, sten och vatten.

Teaterföreställningarna ges i de olika collageträdgårdarna, så man får inte bara se en föreställning utan dessutom besöka en av dessa unika parker som tillhör universiteten. På fotografiet ovan ser ni utsikten från den bro vi passerade för att komma över till Queens road. På vänster sida skymtar ni baksidan av Kings Collage och på högra sidan av bron fortsätter parkerna.

Första kvällen såg vi King Lear, i St Johns Collage Gardens. För att komma in i parken behövde man passera denna pampiga entré. Trädgårdarna är gigantiska så det gäller att hålla utkik efter skyltarna som visar var respektive ingång är.

På fotografiet ovan ser ni scen och scenografi till King Lear. Allt är enkelt och magnifikt på en och samma gång. Enkelt eftersom scenen är en del av gräsmattan och scenografi består av ett träd, en bänk och några pallar. Magnifikt med tanke på den kulturella status dessa universitet uppbär och magnifikt att få exponeras för litterär kanonkultur i en miljö som består av gigantiska parker, fyllda av magnifika växter och vacker natur.

Maken och jag har lärt oss att det gäller att komma en timme i förväg om man ska få plats på första parkett då det alltid är onumrerade platser. De flesta kommer i god tid inte bara för att få bra platser utan därför att det finns en trevlig engelsk picknickkultur . Många besökare kommer direkt efter arbetstid och har därför inte hunnit äta middag. Man tar helt enkelt med någon festlig picknickbuffé och äter lite innan föreställningen och lite mer under pausen. Jag tycker att detta är hur mysigt och trevligt som helst.

Andra kvällen i Cambridge styrde vi stegen mot Kings College Gardens för att se Romeo och Julia.

Romeo och Julia är en av tidernas mest romantiska och sorgligaste tragedier. I dagens mångkulturella samhälle är temat kanske mer aktuellt än någonsin. I Romeo och Julia handlar det om två släkter som ligger i fejd med varandra, men det skulle ju lika gärna kunna handla om olika religiös bakgrund eller på annat sätt olika åsikter präglade av kultur. Två tonåringar, en från varje familj blir förälskade i varandra och givetvis sätter föräldrarna sig emot detta. Ungdomarna gör allt för att få vara tillsammans men familjerna saknar respekt för ungdomarnas känslor, och det hela slutar med en fruktansvärd tragedi där det unga kärleksparet dör.

Föreställningarna börjar vid 19.30 tiden och så här såg scenen för årets föreställning av Romeo och Julia ut i år. Scenen är naturen med sina träd, buskar, blommor och gräs.

Någon liten scenografi kan förekomma som tex den här fina portalen. Rekvisita kan bestå av ett och annat svärd eller någon form av filt eller dylikt. Kostymeringen brukar ha en historisk prägel (åtminstone vid de föreställningar jag sett).

Det här fotografiet av publiken tog jag i pausen. När det är paus passar man på att röra på sig, mingelprata om första akten av teaterföreställningen och möjligen äta och dricka  vad som finns kvar i den medhavda fikakorgen.

Publikfoto. Min stol är den som det står ett glas vitt vin på. Många av Cambridgeborna har med sig stora fina fikakorgar med hemlagade delikatesser, fint porslin och filtar. Vi som är turister lånar med oss glas från hotellrummet, beger oss till närbutiken och köper något gott som vi bär med oss i en helt vanlig affärskasse.

Under föreställningens gång skymmer det allt mer så under pausen brukar det vara dags att tända spotlightsen. Skymning, ljus och natur i kombination är en fröjd för ögat.

Skådespelarna framför alltid sina repliker på ett säkert och proffsigt sätt i kombination med ett fantastiskt kroppsspråk. Men som ni vet så är det alltid fotoförbud på sådana här arrangemang därför har jag inga bilder från själva föreställningen med skådespelare att visa upp. Är ni nyfikna kan ni alltid googla Cambridge Shakespeare Festival så kommer ni till den officiella sidan där det finns lite bilder.

När man ska gå hem är det alltid beckmörkt och därför lite klurigt att hitta tillbaka genom parken, ut till Queens Road där man dessutom bör gå på rätt håll så att man kommer tillbaka till bron som leder in till centrum där man passerar flera små trånga gropiga gränder.

Systemkameran fick stanna hemma så alla fotografier är tagna med min mobilkamera.

Hoppas att ni gillade att få följa med till Cambridge. Gillar du också Shakespeare?

Christina Karlsson

Tack för alla era fina kommentarer med tolkningar och funderingar!

Den här fina blombuketten fick jag i söndags av Maria Yrsa Rönneus, en av våra utställare på galleriet. Hon hade plockat ner sin utställning och jag var där för att få tillbaka gallerinycklarna. Blommorna hade hon plockat i sin trädgård. Jag blir alltid lika glad för blommor <3 Det är något särskilt med färgerna, formerna, dofterna och så har jag ju dessutom en passion för att fotografera blommor. De flesta blombuketter jag får blir fotograferade och därmed bildmässigt förevigade.

Nu delar jag med mig av min glädje genom att publicera en bild av denna vackra blombukett. Jag blev så glad för alla fina kommentarer som jag fick till mitt förra inlägg där jag frågade vilken bild ni tycker att jag ska välja till min utställningsaffisch. Tack så hjärtligt för all fin respons! Det är så spännande och inspirerande att få veta hur mina bilder faktiskt tolkas av er som inte känner till hur jag framställt bilden, utan som bara får betrakta det färdiga resultatet. För mig är den typen av respons väldigt värdefull, så tack alla ni fina läsare för att ni delger mig era tankar och funderingar.

Flest röster fick nr 1, den med kaffekopparna i skogen. På andra plats kom nr 2, den med alla brädor i naturen och på tredje plats den med pilen. Jag återkommer när jag bestämt vilken bild jag väljer. Det kan faktiskt vara så att jag bestämmer mig för behålla alla tre och helt enkelt ha tre infallsvinklar i temat promenad.

Jag vill också visa upp den här vackra lilla rosenbroschen som jag köpte av Maria Yrsa Rönneus. Den passar mig och min stil perfekt. Vill ni se mer av hennes alster så kan ni kika in på galleriets blogg där jag skrivit om hennes utställning. Länk hittar ni här GALLERI KVIS 

Det här var allt från mig för denna gången.

Ha en fortsatt fin augustimånad!

Christina Karlsson ©

 

Min kommande utställning börjar ta form och nu är jag nyfiken på vilken av bilderna ni tycker att jag ska välja till mina affischer

Den 2 – 10 september kommer jag att ställa ut på GALLERI KVIS. Ett av mina sommarprojekt har varit att förbereda så mycket som möjligt till utställningen, och glädjande nog så går processen framåt.

Temat och namnet på utställningen är, Promenad. Just nu håller jag på att försöka bestämma mig för vilken bild jag ska använda till min inbjudan/affisch. Alla tre fotografierna kommer att finnas med på utställningen.

Jag nyfiken på vad ni tycker? Vilken av bilderna ska jag välja till inbjudan och affischer? Fotografierna nedan är ”skärmdumpar” så rödmarkeringen kommer givetvis att raderas. Skriv gärna något kort om varje bild och vad den får er att tänka på. Jag är öppen för både ris och ros.

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Jag är så nyfiken på era funderingar kring de tre olika motiven!

Vill också önska er alla en underbar fortsättning på dagen!

Christina Karlsson

De polyglotta älskarna, av Lina Wolff

De polyglotta älskarna är en av de märkligaste böcker jag läst på länge. Ordet polyglott betyder flerspråkig, så titeln kan läsas ungefär som, De flerspråkiga älskarna.

Boken handlar om tre olika personligheter, Ellinor, Max och Lucrezia. Ingen av dessa tre personer väcker någon som helst beundran, tvärtom så är de alla tre både obehagliga och bisarra. Läsningen väcker mest förundran och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla upplevelsen av dessa udda personligheter. Samtidigt som jag störde mig på karaktärerna så var det något som fängslade mig och gjorde att jag inte kunde sluta läsa.

Vid närmare eftertanke tror jag att det var de spännande passagerna som väckte min nyfikenhet och fick mig att vilja läsa vidare. Jag tyckte helt enkelt om många av formuleringarna och jag förundras av hur författaren skildrar karaktärerna. Det märkliga är att trots att jag inte skulle vilja bli god vän med någon av dessa personligheter så kunde jag inte sluta läsa och jag tror att det har med språket och de flera olika intressanta passagerna att göra. Ett exempel på en sådan intressant passage kan ni läsa/se exempel av, på fotografiet av sida 219 här nedanför.

Den här passagen berättar en hel del om Lucrezia, eftersom den är hennes iakttagelse. Den berättar även en del om hennes mormor och om ”kyparna” som egentligen inte har någon framträdande roll i bokens innehåll, men som synliggörs av denna skildring och därmed tillför relevant innehåll till mysteriet.

Boken är på något vis svår att recensera eftersom att jag finner den provocerande, brutal och fascinerande på en och samma gång. Jag kan dock konstatera att den blev en läsvärd bladvändare som jag inte kunde lägga ifrån mig. Det kan till och med vara så att jag skummar igenom den en gång till för att se om jag kan skapa förståelse för vad författaren egentligen vill framföra. Jag blir definitivt nyfiken på att läsa mer av Lina Wolff.

 

Ha det fint!

Christina Karlsson

 

 

Hilma, en roman om gåtan Hilma af Klint

Boken, Hilma, en roman om gåtan Hilma af Klint, är skriven av författaren Anna Laestadius Larsson. Hilma af Klint var en svensk konstnär som levde år 1862- 1944. Om du inte redan känner till konstnären kan du kolla in HilmaafKlintstiftelsen som idag förvaltar hennes konstverk. Där kan ni se fotografier av hennes abstrakta färgstarka målningar.

Boken handlar främst om Hilma af Klints konstnärskap. Hon växte upp i en tid då konstutövande och matematiska diskussioner ansågs vara till för män. Hon levde under 1900-talets sekelskifte under tiden då kvinnor kämpade för rösträtt och andra rättigheter. En mycket händelserik och intressant tidpunkt i vår historia.

Hilma af Klint var en unik personlighet som tidigt upplevde att hon hade kontakt med andevärlden. Hon föredrog att diskutera matte med sin faders kollegor framför att umgås med sin moders följe. Hilma af Klint vägrade (till sina föräldrars förtret) att gifta sig av skälet att hon ville satsa helhjärtat på sin konst. Hon följde sin inre röst och målade som hon kände trots att hon insåg att världen inte var beredd att ta emot hennes konstverk. Hon gömde undan sina tavlor efterhand som de blev klara, med syftet att de skulle sparas för eftervärlden. Hon upplevde att hon hade kontakt med den andliga världen och tog stöd i ett konstnärnätverk bestående av kvinnogruppen De fem.

Anna Laestadius Larsson förmedlar konstnärinnas liv på ett sätt som känns trovärdigt. Hon lyfter även fram att Hilma själv förstörde det mesta av sådant material som var personligt till förmån för att spara sådant som hade med hennes konstnärskap att göra, dvs det hon själv ansåg vara av vikt. Jag kan tidvis känna att alla dessa kontakter med andevärlden, ter sig högst egendomliga men samtidigt kanske det var så Hilmas liv såg ut och då är det troligtvis av vikt att detta förmedlas. Det är onekligen en unik kvinnas liv och konstnärskap som skildras. I den här boken hade jag dock önskat bilder av hennes konstverk. Det hade förstärkt läsupplevelsen att få se bilder och de ritningar som beskrivs i texten.

Känner du till konstnären Hilma af Klint? Jag är väldigt förtjust i Hilma af Klints magnifika och storslagna konstverk!

Må Väl!

Christina Karlsson