Madame X på Palladium i London

I´m back. Nöjd och belåten efter några dagars vistelse i London. Resmålet var Madonnas teaterkonsert, Madame X Tour på Palladium den 16 januari 2020. Detta var en häftig och betydligt mer intim upplevelse än tidigare Madonnakonserter vi varit på. Palladium rymmer färre antal människor än en stor konsertarena så stämningen blev definitivt mer personlig. Vi satt relativt nära scenen och om vi bara suttit lite närmare så kanske vi hade kunnat få ögonkontakt med Madonna, alias Madame X i egen hög person *

Jag har varit så orolig för hur det skulle bli med den här konserten. Vi hade bokat biljetter, flyg och hotell till hennes första Londonkonsert som skulle ägt rum den 26 januari, men den konserten blev inställd pga att Madonna numera plågas av en envis benskada. Egentligen borde hon nog avboka hela turnén för att undvika bestående benskada, men hon är envis och gör sitt bästa för att ro turnén i land. Vi fick ersättningsbiljetter till den 16 februari och tack och lov för att den konserten blev av. Tyvärr så blev det förseningar som ledde till en något kortare show, där de fem första låtarna ströks från programmet. Lite synd eftersom det innebar att jag inte fick höra två av mina favoriter från det senaste albumet, God Control och Dark Balett…hennes dans var inte lika sprudlande och energisk som den brukar vara och det syntes att hon kämpar med en benskada. Men ändå vilken kvinna hon är! Musiken och showen var grym, och det var fullt ös bland den brittiska publiken.

Madonnas vill ha en publik som är totalt närvarande och därför har det varit mobilförbud på alla hennes konserter under denna turnén. Det fungerade hur smidigt som helst. Vid entrén stod vakter som låste in ens mobil i en liten väska som man själv fick bära med sig under konserten, och efter konserten gick man förbi vakterna igen som låste upp väskan. Visst är det trist att inte kunna visa bilder från själva konserten, men faktum är att det kändes ganska skönt att slippa jaga bästa fotovinkel och kunna ha fullt fokus på konserten.

Konserten avslutades med en annan av mina favoriter, I Rise. Vilken stämning!

Det här var vår (min och min dotters) femte Madonnakonsert och fjärde Madonnaturné. Den första turnén vi såg var Sticky and sweet tour (2009) först i Göteborg och några dagar senare i Köpenhamn, MDNA tour (2012) i Göteborg, The Rebel Heart tour (2016) i Stockholm, och nu Madame X i London tour 2020.

Och vet ni vad? Jag ser redan fram emot hennes nästa album och turné!

Christina Karlsson

Del 1: Vad är konst?

– Vad är konst? Hur ser man skillnaden på en vanlig bild och ett konstverk? När förvandlas ett objekt från ett vanligt föremål till ett konstverk? Var går gränsen mellan hantverk och konstverk? Hur vet man att något är konst?

Konst är ett laddat begrepp som kan diskuteras ur flera olika infallsvinklar och ett första steg när det kommer till att reda ut ett begrepp kan vara att skapa förståelse för vad ordet betyder.

Enligt Svenska Akademiens Ordlista kan ordet konst ha flera betydelser. 1. Den vanligaste betydelsen kopplas till ”bildkonst” men är ofta utvidgad till litteratur, musik, dans och liknande. 2. Konst kan vara något som kräver skicklighet, som exempelvis ”att förhandla är en svår konst”. 3. Konst kan användas i sammansatta ord som tex i betydelsen artificiell, konstgjord. 4. Konst kan också användas när någon eller något krånglar/bråkar, dvs ” ha konster för sig”.

Konst uttalas ”kån´st”. Det är ett substantiv, och oftast något konkret som man kan ta på (trots att det finns abstrakt konst). Den vanligaste betydelsen av ordet hör som sagt till bildkonsten, utvidgat till litteratur, musik och dans. Konst syftar till att framkalla sinnesintryck, tala till och väcka någon form av känslomässig eller tankemässig inlevelse, som i många fall kan kopplas till någon form av högre njutning.

https://svenska.se/tre/?sok=konst&pz=1

Avslutningsvis kan vi konstatera att ordet konst kan ha flera betydelser. Den vanligaste betydelsen relaterar till bildkonst och det är inte helt ovanligt att ordet förknippas med något som kräver en viss skicklighet/färdighet eller något som helt enkelt bara är konstigt eller konstgjort…

Det kan alltså vara en konst, att förstå sig på konst, särskilt om konsten dessutom är konstig…

fortsättning följer…

Vad var det första ordet du kom att tänka på när du läste rubriken, Vad är konst?

Christina Karlsson

Haiku åt folket…

Haiku är en diktform som är omgiven av en hel del riktlinjer och regler för hur den ska skrivas, och om man skrapar på ytan finner man nästan lika många regler som experter. När jag läser Birk Anderssons, Haiku åt folket (2019, Fri Press) får jag en känsla av att han både vill äta och behålla kakan. Birk skriver haikudikter, men inte vilka haikudikter som helst utan anarkistiska haikudikter och boken avslutas med ett kapitel som heter “Regler”, vilket i sin tur avslutas med ” Regler- det finns inga regler i Anarko Haiku.” (s136). Birks sätt att skriva är motsägelsefullt, samtidigt som det fungerar. Han skriver haiku, samtidigt som han briljerar med att bryta regler samtidigt som han bestämmer vilken mall (haiku) han vill passa in sitt diktande i.

Haiku åt folket (s 61) Birk Andersson

Med glimten i ögat, allvar i tonen och en stor portion humor lyckas fånga de där paradoxala situationerna som vår samtid bär med sig.

Haiku åt folket, Birk Andersson
Haiku åt folket (s 87 ) Birk Andersson

Jag gillar en hel del av det jag läser, ler igenkännande och höjer ögonbrynen om vartannat. En del av de åsikter jag kan skönja mellan raderna håller jag med om men det finns en del andra åsikter jag inte alls håller med om och det är ju precis det som bidrar till att jag gillar innehållet. Dikterna är lättlästa, samtidigt som de väcker tillfällen för filosofiska stunder och om man vill som diskussionsunderlag.

Titeln är intressant, Haiku åt folket. Är det folket som äter haiku eller är det haikudikter åt folket? Oavsett vilket så är det effektfullt.

Jag har sagt det förr, och säger det igen, – Mer poesi åt folket!

När läste du poesi senast?

Christina Karlsson

Skönheten och Odjuret

Tiden springer och nu är det snart två veckor sedan min dotter och jag var på Malmö Opera och såg musikalen Skönheten och Odjuret. Vi passade på att beundra den vackra julgranen som pryder foajén. Jag tycker om julgranar med massor av olika typer av juldekorationer som i denna, några djur, teatermasker, julgranskulor och instrument.

Denna gången satt vi på balkongen nästan högst upp och längst bak. Därifrån får man en bra överblick av hela scenen men det är lite väl långt bort för att man ska kunna uppmärksamma de där detaljerna som man ser när man sitter längre fram.

Vad tyckte vi om föreställningen? Malmö Opera levererar som vanligt. Föreställningen var uppfriskande med snygg scenografi, helt otroliga kostymer och medryckande sång och musik. Jag går fortfarande runt och nynnar på “Bli vår gäst”. Den var helt enkelt strålande!

Skönheten och Odjuret är en klassisk, traditionell saga som innehåller de flesta ingredienser som gör en saga framgångsrik. Det finns ett förtrollat slott, där det bor en bortskämd egoistisk prins som blir förvandlad till ett odjur då han nekar en ful gammal tiggerska mat och husrum över natten. Det är inte bara prinsen som förvandlas utan även allt tjänstefolk på hela slottet. Förtrollningen kommer inte att brytas förrän prinsen/Odjuret känner äkta kärlek och blir älskad tillbaka. Tiggerskan överlämnar en förtrollad spegel i vilken Odjuret kan följa vad som händer i världen utanför slottet. Det finns dessutom en tidsaspekt, om Odjuret inte lyckas förtjäna äkta kärlek innan det att rosen i glaskupan vissnat så kommer förvandlingen att bli permanent.

Det finns en lite underlig men väl så passionerad uppfinnare Maurice som kämpar med sina uppfinningar. Han är far till Belle som är byns klokaste och vackraste flicka, men som betraktas som lite underlig därför att hon älskar böcker. Belle är klok nog att tacka nej när byns eftertraktade men ack så självgoda hunk Gaston friar. Gaston har ett helt gäng av beundrare som säkerligen skulle blivit glada för hans frieri, men han tar inte ett nej utan bestämmer sig för att göra allt för att fånga den vackra Belle.

Händelserna trappas upp när Maurice halsduk upphittas efter det att han spårlöst försvunnit under en resa. När Belle finner sin far tillfångatagen på det förtrollade slottet, ber hon odjuret om att ta henne i utbyte mot sin far. Vad som händer sen kan ni nog gissa….

Musikalen baseras på Disneys animerade musikalfilm från 1991, vilken i sin tur baserades på en fransk saga från 1700-talet.Vidare en film Skönheten och Odjuret, av Jean Cocteau från 1946. Temat skönhet och odjur kan enligt texten i Malmö operas folder spåras tillbaka till Amor och Psyke som sägs vara en av världens äldsta sagor.

Min tidigare erfarenhet av Skönheten och Odjuret är begränsad till Disneys animerade version från 1994. Den kollade vi på då mina barn var små och jag minns att vi kollade på filmen om och om igen. Måste dock erkänna att jag var lite orolig för att musikalen på Malmö Opera skulle vara i “barnligaste” laget, och visst är den perfekt för barnfamiljer, men ändå precis lika perfekt för oss vuxna så jag är himla glad för att vi gick och såg den. Storyn och karktärerna triggar dock igång en hel del funderingar kring sagor, normer, inlärda föreställningar och sterotypa roller, men för att undvika att skriva en hel uppsats så spar jag de funderingarna till ett framtida inlägg.

Sist men inte minst så skulle den sedeslärande poängen i Skönheten och Odjuret, kunna sammanfattas med citatet som står på folderns sista sida: Den sanna skönheten bär vi inom oss.

Vad tror ni? Bär vi den sanna skönheten inom oss, eller är den något som syns utanpå?

<3

Christina Karlsson

God fortsättning på det nya året!

Nyårsafton firades tillsammans med goda vänner som vi känt sedan barndomen. I år var det deras tur att hålla i firandet och det kändes särskilt lyxigt att vara bortbjuden, att bara glida in till ett färdigdukat bord och njuta av god mat och dryck i kombination med bästa sällskapet. Lyssna på musik, dansa, vara seriösa, fåniga, leka med bordsdekorationerna (stjärnorna), prata om allt möjligt och omöjligt, högt som lågt mellan himmel och jord, och bara kunna vara så där avslappnad som man kan vara tillsammans med människor man känt sedan barndomen. Känner mig tacksam som har dessa människor i mitt liv.

Nyårshelgen till ära skrev jag några nyårshaikudikter, som jag delar med mig av i detta inlägg. Om ni vill höra mig läsa dikterna så kika in på mitt Instagramkonto, bara sök på karlchristina så finner ni mig.

Tonen är en fest

nyårstransformation

glittrar på var gäst

*

Tonen är ett år

tiden blir historia

förväntan består

*

Tonen är ett glas

spritter av bubbel och kras

champagnekalas

*

Nytt år, nya möjligheter, år 2020 here we come!

Nyårslöften är inget för mig… däremot så har jag en hel del mål, drömmar och förhoppningar inför år 2020!

Brukar du upprätta nyårslöften?

Nyårskramar <3

Christina Karlsson ©

Nattmusik för dagsländor

Nattmusik för dagsländor, sid 87

Eva-Stina Byggmästars Nattmusik för dagsländor (2019, Wahlström & Widstrand) är enligt min mening ett av hennes absolut bästa verk. Jag fascineras av hennes liknelser och oväntade metaforer som väcker fantasin och griper tag i mitt läsarhjärta. Hon tar ännu en gång med mig på en svindlande resa och denna gång går resan genom livets toppar och dalar. Det känns som om det hon skriver är omskrivningar för något självupplevt, och kanske är det just därför det känns så äkta. Jag brukar fascineras av passionen och glädjen som hennes poesi förmedlar, och den finns kvar i detta verk trots att den blandas med omskrivningar av den svåraste ångest en människa kan uppleva.

Nattmusik för dagsländor sid 45

Hon skriver så fint om poeterna som älskar, om deras svårigheter och sorg. Hon skriver om deras kamp och om hur de trotsar det svåra genom att cykla till affären och köpa hoppfulla frön och vilda lökar. Hon skriver om ögonblick som aldrig ska komma, om svartvita tangenter, längtan efter vingar, om världar av elfenben och ebenholts, och om händer som spelar schack på bottnen av en kalk.

Hon skriver på ett naivistiskt och naket, expressionistiskt sätt som skapar en känsla av att man befinner sig i en surrealistisk drömmålning, av en metamorfos i en modernistisk värld. Eva-Stina Byggmästar bjuder in läsaren till en sagolik värld och hennes unika lyrik har en förmåga att hela det som är trasigt.

Mitt första möte med Byggmästar skedde i samband med en lyrikkurs på LittVet i Lund. När jag läste hennes, Men hur små poeter finns det egentligen kändes det som om jag funnit en skatt. Jag känner en otrolig tacksamhet, tröst och glädje över att ha funnit den skatt som gömmer sig i hennes poesi. Eva-Stina Byggmästar är en av mina största inspirationskällor!

Har du läst något av Eva-Stina Byggmästar?

Christina Karlsson

Tjugoandra luckan i adventskalendern

Adventshaiku

När fjärde ljuset

brinner, mot julen tiden

vinner, julefrid…

Nästan alla julklappsinköp är avklarade, julmaten inhandlad och julefriden börjar infinna sig. Vi har röjt en smula på vinden, så kartongerna jag ordade om häromdagen befinner sig nu uppe på vinden. E har installerat sig i sitt rum och ordningen i vardagsrummet är återställd. Snart är det jul.

Tack alla ni fina läsare som kikar in här i min julkalender. Må gott och njut av de här dagarna före julafton <3

Christina Karlsson

Tjugoförsta luckan i julkalendern; Tosca

Bakom den tjugoförsta luckan gömmer sig en operaföreställning.

Tosca är en av Giacomo Puccinis mest spelade operor. Urpremiären ägde rum år 1900 i Rom och världen kan inte få nog av denna opera. Igår var det premiär på Malmö Opera. Vi var där tillsammans med goda vänner som inte brukar gå på opera då de tycker att det kan bli för höga toner, men även de blev fascinerade av upplevelsen. Vilken kväll!

Tosca är ett passionerat drama som handlar om operasångerskan Floria Tosca och hennes älskare konstnären och frihetskämpen Mario Cavadossi, samt den maktgalna, onda polismästaren Scarpia.

Handlingen utspelas i Rom omkring år 1800 då Napoleon har trängt in i Norditalien där anhängare av revolutionens ideal önskar honom välkommen, samtidigt som makthavare gör allt för att sätta stopp för Napoleonanhängarna.

Handling: Tosca är en starkt troende operasångare som ofta besöker kyrkan för att be till Madonnan. Hon har en relation med konstnären Cavadossi och när föreställningen börjar har Cavadossi just målat ett porträtt av en vacker kvinna han sett i kyrkan. Cavadossis gode vän Cesare Angelotti har just rymt från fängelset och Cavadossi ger honom bröd och vin. När Cavadossi hör att Tosca är på väg måste Angelotti gömma sig. Tosca som hört deras röster och får syn på porträttet av den vackra kvinnan blir svartsjuk och tror av Cavadossi gömmer en älskarinna. Tosca ger sig av och stämningen trappas upp när ett kanonskott tillkännager att en fånge, dvs Angelotti har rymt. Cavadossi tar honom till sin stuga, under tiden anländer polischefen och hans män. De finner spår i Angelottis kapell. Tosca återvänder och polischefen som känner begär efter Tosca bestämmer sig för att ljuga ihop bevis för att Cavadossi har en affär med den avmålade kvinnan. Beviset är en solfjäder som han säger sig ha funnit.

Dramat trappas upp då Scarpia tillfångatar och torterar Cavadossi för att få honom till att berätta var Angelotti är. Tosca förstår att hon blivit lurad och gör allt som står i hennes makt för att få Scarpia till att sluta tortera hennes älskade Cavadossi. När Scarpia våldför sig på henne hugger hon ihjäl honom med en kniv och där skulle dramat ha kunnat sluta, men det gör det inte. Nu måste hon försöka rymma tillsammans med sin dödsdömde Cavadossi. Hon tänker använda sig av en frisedel för att rymma, efter en iscensatt avrättning av Cavadossi. Under tiden har mordet på Scarpia upptäckts och Cavadossi avrättas på riktigt. När soldaterna försöker gripa Tosca bestämmer hon sig för att ta sitt liv.

Slutet är otroligt sorgligt, men sången sjungs fram med en sådan passion av man blir alldeles upprymd av musiken. Återigen har jag varit på en opera som jag mer än gärna skulle vilja se om. Sång, musik, scenografi och ljus tillsammans; allt var fantastiskt och föreställningen var otroligt mäktig!

Tre dagar kvar…..

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Artonde luckan i julkalendern

Kommer hem och finner hemmet belamrat med flyttkartonger som förvandlar ett vackert julpyntat vardagsrum till en kubistisk röra… tanken på att det bara är några dagar kvar tills vi ska fira julafton placerar den här storyn inom spektret surrealism…den dramaturgiska modellen befinner sig i upptrappningsskedet, och jag skulle må bra av semester, skulle helt enkelt behöva tid för att röja upp i den här röran. Helst före julafton….

Emelie flyttar hit under några månaders tid och med tanke på att hon tidigare bodde i en tvårumslägenhet så har hon samlat på sig en hel del grejer. Det känns gott att ha henne här <3, men det kommer att ta ett tag att klura ut vart vi ska förvara alla dessa flyttkartonger med grejer.

Nåja, sista arbetsdagen för detta året närmar sig och med tanke på att allt är relativt så är det gott om tid kvar innan julafton. Hela fem dagar!

fortsättning följer…

Må gott!

Christina Karlsson

Tionde luckan i julkalendern

Idag är det Nobeldagen. Nobelprisutdelningen är ett event jag hoppas på att få besöka någon gång. I nuläget får jag nöja mig med att följa det hela via SVT. Jag brukar alltid bekanta mig med litteraturpristagaren genom att läsa en eller flera böcker i samband med utmärkelsen. Årets Nobelpristagare i litteratur, Olga Tokarczuk, har jag ännu inte hunnit läsa, men nu när jag har köpt in Jakobsböckerna, närmar det sig…. och ikväll planerar jag att följa festligheterna via SVT.

Har du läst något av Olga Tokarczuk?

Christina Karlsson