Skönheten och Odjuret

Tiden springer och nu är det snart två veckor sedan min dotter och jag var på Malmö Opera och såg musikalen Skönheten och Odjuret. Vi passade på att beundra den vackra julgranen som pryder foajén. Jag tycker om julgranar med massor av olika typer av juldekorationer som i denna, några djur, teatermasker, julgranskulor och instrument.

Denna gången satt vi på balkongen nästan högst upp och längst bak. Därifrån får man en bra överblick av hela scenen men det är lite väl långt bort för att man ska kunna uppmärksamma de där detaljerna som man ser när man sitter längre fram.

Vad tyckte vi om föreställningen? Malmö Opera levererar som vanligt. Föreställningen var uppfriskande med snygg scenografi, helt otroliga kostymer och medryckande sång och musik. Jag går fortfarande runt och nynnar på “Bli vår gäst”. Den var helt enkelt strålande!

Skönheten och Odjuret är en klassisk, traditionell saga som innehåller de flesta ingredienser som gör en saga framgångsrik. Det finns ett förtrollat slott, där det bor en bortskämd egoistisk prins som blir förvandlad till ett odjur då han nekar en ful gammal tiggerska mat och husrum över natten. Det är inte bara prinsen som förvandlas utan även allt tjänstefolk på hela slottet. Förtrollningen kommer inte att brytas förrän prinsen/Odjuret känner äkta kärlek och blir älskad tillbaka. Tiggerskan överlämnar en förtrollad spegel i vilken Odjuret kan följa vad som händer i världen utanför slottet. Det finns dessutom en tidsaspekt, om Odjuret inte lyckas förtjäna äkta kärlek innan det att rosen i glaskupan vissnat så kommer förvandlingen att bli permanent.

Det finns en lite underlig men väl så passionerad uppfinnare Maurice som kämpar med sina uppfinningar. Han är far till Belle som är byns klokaste och vackraste flicka, men som betraktas som lite underlig därför att hon älskar böcker. Belle är klok nog att tacka nej när byns eftertraktade men ack så självgoda hunk Gaston friar. Gaston har ett helt gäng av beundrare som säkerligen skulle blivit glada för hans frieri, men han tar inte ett nej utan bestämmer sig för att göra allt för att fånga den vackra Belle.

Händelserna trappas upp när Maurice halsduk upphittas efter det att han spårlöst försvunnit under en resa. När Belle finner sin far tillfångatagen på det förtrollade slottet, ber hon odjuret om att ta henne i utbyte mot sin far. Vad som händer sen kan ni nog gissa….

Musikalen baseras på Disneys animerade musikalfilm från 1991, vilken i sin tur baserades på en fransk saga från 1700-talet.Vidare en film Skönheten och Odjuret, av Jean Cocteau från 1946. Temat skönhet och odjur kan enligt texten i Malmö operas folder spåras tillbaka till Amor och Psyke som sägs vara en av världens äldsta sagor.

Min tidigare erfarenhet av Skönheten och Odjuret är begränsad till Disneys animerade version från 1994. Den kollade vi på då mina barn var små och jag minns att vi kollade på filmen om och om igen. Måste dock erkänna att jag var lite orolig för att musikalen på Malmö Opera skulle vara i “barnligaste” laget, och visst är den perfekt för barnfamiljer, men ändå precis lika perfekt för oss vuxna så jag är himla glad för att vi gick och såg den. Storyn och karktärerna triggar dock igång en hel del funderingar kring sagor, normer, inlärda föreställningar och sterotypa roller, men för att undvika att skriva en hel uppsats så spar jag de funderingarna till ett framtida inlägg.

Sist men inte minst så skulle den sedeslärande poängen i Skönheten och Odjuret, kunna sammanfattas med citatet som står på folderns sista sida: Den sanna skönheten bär vi inom oss.

Vad tror ni? Bär vi den sanna skönheten inom oss, eller är den något som syns utanpå?

<3

Christina Karlsson

God fortsättning på det nya året!

Nyårsafton firades tillsammans med goda vänner som vi känt sedan barndomen. I år var det deras tur att hålla i firandet och det kändes särskilt lyxigt att vara bortbjuden, att bara glida in till ett färdigdukat bord och njuta av god mat och dryck i kombination med bästa sällskapet. Lyssna på musik, dansa, vara seriösa, fåniga, leka med bordsdekorationerna (stjärnorna), prata om allt möjligt och omöjligt, högt som lågt mellan himmel och jord, och bara kunna vara så där avslappnad som man kan vara tillsammans med människor man känt sedan barndomen. Känner mig tacksam som har dessa människor i mitt liv.

Nyårshelgen till ära skrev jag några nyårshaikudikter, som jag delar med mig av i detta inlägg. Om ni vill höra mig läsa dikterna så kika in på mitt Instagramkonto, bara sök på karlchristina så finner ni mig.

Tonen är en fest

nyårstransformation

glittrar på var gäst

*

Tonen är ett år

tiden blir historia

förväntan består

*

Tonen är ett glas

spritter av bubbel och kras

champagnekalas

*

Nytt år, nya möjligheter, år 2020 here we come!

Nyårslöften är inget för mig… däremot så har jag en hel del mål, drömmar och förhoppningar inför år 2020!

Brukar du upprätta nyårslöften?

Nyårskramar <3

Christina Karlsson ©

Nattmusik för dagsländor

Nattmusik för dagsländor, sid 87

Eva-Stina Byggmästars Nattmusik för dagsländor (2019, Wahlström & Widstrand) är enligt min mening ett av hennes absolut bästa verk. Jag fascineras av hennes liknelser och oväntade metaforer som väcker fantasin och griper tag i mitt läsarhjärta. Hon tar ännu en gång med mig på en svindlande resa och denna gång går resan genom livets toppar och dalar. Det känns som om det hon skriver är omskrivningar för något självupplevt, och kanske är det just därför det känns så äkta. Jag brukar fascineras av passionen och glädjen som hennes poesi förmedlar, och den finns kvar i detta verk trots att den blandas med omskrivningar av den svåraste ångest en människa kan uppleva.

Nattmusik för dagsländor sid 45

Hon skriver så fint om poeterna som älskar, om deras svårigheter och sorg. Hon skriver om deras kamp och om hur de trotsar det svåra genom att cykla till affären och köpa hoppfulla frön och vilda lökar. Hon skriver om ögonblick som aldrig ska komma, om svartvita tangenter, längtan efter vingar, om världar av elfenben och ebenholts, och om händer som spelar schack på bottnen av en kalk.

Hon skriver på ett naivistiskt och naket, expressionistiskt sätt som skapar en känsla av att man befinner sig i en surrealistisk drömmålning, av en metamorfos i en modernistisk värld. Eva-Stina Byggmästar bjuder in läsaren till en sagolik värld och hennes unika lyrik har en förmåga att hela det som är trasigt.

Mitt första möte med Byggmästar skedde i samband med en lyrikkurs på LittVet i Lund. När jag läste hennes, Men hur små poeter finns det egentligen kändes det som om jag funnit en skatt. Jag känner en otrolig tacksamhet, tröst och glädje över att ha funnit den skatt som gömmer sig i hennes poesi. Eva-Stina Byggmästar är en av mina största inspirationskällor!

Har du läst något av Eva-Stina Byggmästar?

Christina Karlsson

Tjugoandra luckan i adventskalendern

Adventshaiku

När fjärde ljuset

brinner, mot julen tiden

vinner, julefrid…

Nästan alla julklappsinköp är avklarade, julmaten inhandlad och julefriden börjar infinna sig. Vi har röjt en smula på vinden, så kartongerna jag ordade om häromdagen befinner sig nu uppe på vinden. E har installerat sig i sitt rum och ordningen i vardagsrummet är återställd. Snart är det jul.

Tack alla ni fina läsare som kikar in här i min julkalender. Må gott och njut av de här dagarna före julafton <3

Christina Karlsson

Tjugoförsta luckan i julkalendern; Tosca

Bakom den tjugoförsta luckan gömmer sig en operaföreställning.

Tosca är en av Giacomo Puccinis mest spelade operor. Urpremiären ägde rum år 1900 i Rom och världen kan inte få nog av denna opera. Igår var det premiär på Malmö Opera. Vi var där tillsammans med goda vänner som inte brukar gå på opera då de tycker att det kan bli för höga toner, men även de blev fascinerade av upplevelsen. Vilken kväll!

Tosca är ett passionerat drama som handlar om operasångerskan Floria Tosca och hennes älskare konstnären och frihetskämpen Mario Cavadossi, samt den maktgalna, onda polismästaren Scarpia.

Handlingen utspelas i Rom omkring år 1800 då Napoleon har trängt in i Norditalien där anhängare av revolutionens ideal önskar honom välkommen, samtidigt som makthavare gör allt för att sätta stopp för Napoleonanhängarna.

Handling: Tosca är en starkt troende operasångare som ofta besöker kyrkan för att be till Madonnan. Hon har en relation med konstnären Cavadossi och när föreställningen börjar har Cavadossi just målat ett porträtt av en vacker kvinna han sett i kyrkan. Cavadossis gode vän Cesare Angelotti har just rymt från fängelset och Cavadossi ger honom bröd och vin. När Cavadossi hör att Tosca är på väg måste Angelotti gömma sig. Tosca som hört deras röster och får syn på porträttet av den vackra kvinnan blir svartsjuk och tror av Cavadossi gömmer en älskarinna. Tosca ger sig av och stämningen trappas upp när ett kanonskott tillkännager att en fånge, dvs Angelotti har rymt. Cavadossi tar honom till sin stuga, under tiden anländer polischefen och hans män. De finner spår i Angelottis kapell. Tosca återvänder och polischefen som känner begär efter Tosca bestämmer sig för att ljuga ihop bevis för att Cavadossi har en affär med den avmålade kvinnan. Beviset är en solfjäder som han säger sig ha funnit.

Dramat trappas upp då Scarpia tillfångatar och torterar Cavadossi för att få honom till att berätta var Angelotti är. Tosca förstår att hon blivit lurad och gör allt som står i hennes makt för att få Scarpia till att sluta tortera hennes älskade Cavadossi. När Scarpia våldför sig på henne hugger hon ihjäl honom med en kniv och där skulle dramat ha kunnat sluta, men det gör det inte. Nu måste hon försöka rymma tillsammans med sin dödsdömde Cavadossi. Hon tänker använda sig av en frisedel för att rymma, efter en iscensatt avrättning av Cavadossi. Under tiden har mordet på Scarpia upptäckts och Cavadossi avrättas på riktigt. När soldaterna försöker gripa Tosca bestämmer hon sig för att ta sitt liv.

Slutet är otroligt sorgligt, men sången sjungs fram med en sådan passion av man blir alldeles upprymd av musiken. Återigen har jag varit på en opera som jag mer än gärna skulle vilja se om. Sång, musik, scenografi och ljus tillsammans; allt var fantastiskt och föreställningen var otroligt mäktig!

Tre dagar kvar…..

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Artonde luckan i julkalendern

Kommer hem och finner hemmet belamrat med flyttkartonger som förvandlar ett vackert julpyntat vardagsrum till en kubistisk röra… tanken på att det bara är några dagar kvar tills vi ska fira julafton placerar den här storyn inom spektret surrealism…den dramaturgiska modellen befinner sig i upptrappningsskedet, och jag skulle må bra av semester, skulle helt enkelt behöva tid för att röja upp i den här röran. Helst före julafton….

Emelie flyttar hit under några månaders tid och med tanke på att hon tidigare bodde i en tvårumslägenhet så har hon samlat på sig en hel del grejer. Det känns gott att ha henne här <3, men det kommer att ta ett tag att klura ut vart vi ska förvara alla dessa flyttkartonger med grejer.

Nåja, sista arbetsdagen för detta året närmar sig och med tanke på att allt är relativt så är det gott om tid kvar innan julafton. Hela fem dagar!

fortsättning följer…

Må gott!

Christina Karlsson

Tionde luckan i julkalendern

Idag är det Nobeldagen. Nobelprisutdelningen är ett event jag hoppas på att få besöka någon gång. I nuläget får jag nöja mig med att följa det hela via SVT. Jag brukar alltid bekanta mig med litteraturpristagaren genom att läsa en eller flera böcker i samband med utmärkelsen. Årets Nobelpristagare i litteratur, Olga Tokarczuk, har jag ännu inte hunnit läsa, men nu när jag har köpt in Jakobsböckerna, närmar det sig…. och ikväll planerar jag att följa festligheterna via SVT.

Har du läst något av Olga Tokarczuk?

Christina Karlsson

Läser bokskogen

Läser bokskogen,

kvitter prassel, brus med grön

heltäckningsmatta.

(Våra andetag andas haikusommar, s 53)

Förlags- och författarlördag den 23 november 2019 med framföranden och uppläsningar i atriumgården på Lunds stadsbibliotek, bokbordmingel, tårtmingel och eftersittning med de andra författarna. Jag blev supernöjd med placeringen i programmet eftersom jag fick äran att läsa precis före Björn Ranelid, som lockade massor av lyssnare till platsen.

Efter framförandet blev det tid över för bokköp, signering, mingel och fotografering. Min dotter fick i uppdrag att dokumentera mitt möte med Ranelid med ett fotografi.

Dagen till ära så var det dessutom exakt ett år sedan jag hade bokrelease på möjligheternas galleri, Galleri KVIS. Vid den tidpunkten för ett år sedan hade jag ingen aning om att jag ett år senare skulle befinna mig på en bokmässa på Lunds stadsbibliotek i samma program som Ranelid. Min bok fyller ett år, och året som gått har varit en händelserik resa av såväl motgångar som medgångar, massor av spännande upplevelser och möten. Jag har berikats med nya erfarenheter, lärt mig en hel del, fallit i några fallgropar och har givetvis ännu mera kvar att lära.

Nu känner jag mig supertaggad på att skriva mera, och vill gärna dra mig undan för att få skriva. Uppföljaren har börjat ta form, dikterna far hit och dit i mitt inre, nu vill de bara få organiseras renskrivas och ges ett utrymme i en kommande bok. Drömmar och visioner trängs med traditioner av plikter och religioner. Vägen är krokig, en ny arbetsvecka är på ingång…. Ranelid må ha rätt när han påstår att “Kärleken är ett mirakel”. Kärleken må vara ett mirakel, men oavsett vad kärleken är så ekar tonerna av AC/DC i mina öron

and …”It´s a Long Way To The Top If You Wanna Rock´n roll”

Tack alla ni fina läsare som kikar in här!

Må gott, njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

Skogsbad

Vilken helg! Vi är mitt uppe i en badrumsrenovering, hallen är belamrad med stora paket innehållande klinkers, vardagsrummet rymmer ännu större paket med badrumsinredning, badrumsgolvet är nyspacklat och renoveringsdammet far omkring, trots att hantverkarna är duktiga på att städa efter sig. Samtidigt på ovanvåningen sker en omfattande ommöblering, för att frigöra ett rum till en kär familjemedlem som flyttar hem. Mitt i allt det här och lite till håller jag på att göra mig redo för bokmässan som äger rum nästa helg.

Inte undra på att jag behöver fylla på mina energidepåer emellanåt. Bästa sättet för mig är att för en liten stund bara koppla bort allt, dra till skogs och ta en riktigt lång promenad, och det var så jag inledde helgen.

Jag promenerade, lyssnade in skogen, betraktade växterna, skogsbadade, strukturerade mina tankar, skrev några nya hösthaikus och boostade mig själv med ny energi.

Helgen blev nästintill fantastisk och jag hann med en hel del av sådant som fanns med på min “att göra” lista. Nu har jag möblerat om, slagit in böcker i julklappspapper, designat nya visitkort, fixat till en liten affisch med info, övat och klockat min presentation till 5 minuter, fått feedback med bra tips som hjälper mig att utveckla framförandet ytterligare….

I skrivande stund har helgen swishat förbi, måndagen har anlänt, arbetsdag och målarkurs är avklarad. Nu väntar några timmars skönhetssömn, därefter en ny dag, nya utmaningar och nya möjligheter!

Må gott och njut av dagarna som passerar.

Christina Karlsson

Under ytan

Morgon, den 11 november 2019

Utsikt över staden där jag dagligen parkerar min bil. Jag njuter av att stanna till där varje morgon före det att jag beger mig vidare till jobb. Blicka ut över staden, reflektera, betrakta ljuset, speglingarna, färgerna och byggnaderna.

Staden må vara vacker men under ytan pågår ett kaos. Den senaste tidens sprängningar och skjutningar kryper allt närmare och många av de personer som är inblandade är inte ens myndiga. Om vi inte vaknar upp ur vår dröm, så kanske framtidsdystopin snart är här…Ytan som oftast är så fin och välorganiserad är i full färd med att krackelera och ut sipprar en undre värld av droghandel, kriminalitet, våld, skjutningar och sprängningar. Barn i 15-årsåldern blir skjutna. Det sägs att det råder fred i vårt land, men barn skjuts till döds? Vakna!

Korthuset behöver en stabilare grund att stå på, väggarna behöver fogas samman och om broarna vi bygger ska hålla då måste kunskapen vara i fokus. Vi behöver ta oss tid att lyssna in vilken fakta som behövs för att skapa ett hållbart samhälle för oss och kommande generationer. Det är allvar nu. Vakna!

Den senaste tidens sprängningar och skjutningar kryper allt närmare. Om vi inte vaknar upp ur vår dröm, så kanske framtidsdystopin snart är här… Gated Community, övervakningssamhälle, tungt beväpnade militära krafter i våra bostadsområden, på offentliga platser, på stan och på våra arbetsplatser. Vill vi ha det så?

Sen eftermiddag, den 11 november 2019

Staden är vacker, tiden må vara ur led och kanske finns det rentav något ruttet i den svenska staten. “Ur led är tiden, och ve att vara den som är född att ställa allt tillrätta igen.” Verklighetens dramaturgi är som ett Shakespearedrama och mitt i allt detta kaos pågår livet som vanligt… Mitt i detta land av kontraster finns trots allt ett överflöd av godhet, kunskap och styrka att bygga vidare på. Må den goda sidan vinna <3

Må väl och ta väl hand om er därute <3

Christina Karlsson

Ginko i Pildammsparken

Faktum är att jag alltid tyckt om att promenera i naturen och känna in atmosfären samtidigt som jag fångat de där små stroferna som dyker upp i mitt huvud. I de haikufrälstas land finns det ett namn för sådana promenader, ginko. En Ginko är när man promenerar i naturen och samtidigt skriver haikudikter. Häromdagen fick jag syn på att haikusällskapet bjöd in till ginko i Pildammsparken. Jag anmälde mig och fick samtidigt stifta bekantskap med några haikumänniskor jag tidigare inte träffat och bekantade mig lite närmare med några haikupersonligheter som jag mött i andra poetiska sammanhang.

Regnet hängde i luften, vinden var kylig och fingrarna blev iskalla men att gå en gingo i haikusällskapets tecken var uppfriskande. Gingon gick runt den här dammen. Jag betraktade Pildammsparken ur en helt ny synvinkel och skylten som varnar för svag is inspirerade till en dikt.

Årets sista Prästkrage blommar tappert bland den förmultnade löven och det var mäkta imponerande att se hur många blommor som trotsar hösten med sin charm.

Den här ljuvliga rosen i drottning Silvias rosenträdgård doftade alldeles underbart.

Där det finns en park finns det oftast ett konstverk och den här fina kastanjeskulpturen finner man ett stenkast från Margarethapaviljongen i Pildammsparken.

Margaretaflickan som bär en bukett blommor i handen står alldeles intill den fina paviljonen. Konstnären heter G.V Braun Giesenfeld och skulpturen är daterad 1964.

Jag gissar på att detta är någon form av höstaster?

Vistt är det vackert, det är den 27 oktober och rosorna både blommar och står i knopp.

Efter en och en halvtimmes promenad slog jag mig ner på en bänk i rosenträdgården för att renskriva de ord som landat i min skrivbok under promenaden. Därefter var det dags att leta upp de andra poeterna för en gemensam återsamling inne i cafévärmen där vi fikade och läste nyskrivna frön till haikudikter.


Alla goda ting är tre och tre av oss inledde fikan med att plocka fram ginkgoblad från våra jackfickor. Blad som vi plockat på marken under de ståtliga Ginkgoträden som växer i Pildammsparken. Tänk vad ett intresse kan leda till, fikastund med människor man aldrig träffat förr, ginkopromenad och haikudiktade ute i höstkylan – allt i konstens tecken <3

Må gott!

Christina Karlsson

Storstadsbrus med lyckoljus…

Den mörka årstiden lämnar plats för ljus, och det är den här fantastiska utsikten som jag blickar ut över nästan varje morgon. Att arbeta mitt i storstadens brus med närhet till ett rikt kulturutbud passar mig perfekt. Visst händer det att jag tänker på kidsen och kollegorna på tidigare arbetsplats <3 <3 <3, men fördelarna här i city överväger ändå starkt. Jag har fått helt fantastiska elever, kollegor och undervisar i de ämnen jag brinner som starkast för. Jag har tillräckligt långa lektioner för att alla verkligen ska hinna med att komma framåt i arbetsprocessen och under lektionspassen hinner vi till och med besöka en del av de kulturinstitutioner som finns i närheten.

Veckan som gått har varit extremt lyxig ur undervisningssammanhang då jag tog med en av mina kurser i Design till Malmo Opera. Vi fick inblick i livet bakom kulisserna, bland rekvisita, kosymer, kostymskisser, peruker, smink, scenografi och så så mycket mer. Bilden ovan är tagen bakom scenen och den visar en ett litet utsnitt av rekvisita som ingår i pågående föreställning av musikalen, Skönheten och Odjuren.

Dagen därpå var det en helt annan klass som fick följa med ut på äventyr för att bektrakta konstverk som förmedlar starka budskap med mänskliga rättigheter i fokus. Denna gång gick stegen till en utställning arrangerad av föreningen för Konst och kultur. En gripande utställning med starka intryck. Därefter gick eleverna på höstlov medans vi lärare hade lite till att fixa innan vi får ta del av höstens lediga dagar.

Undervisningen blir ju så mycket mer innehållsrik när man kan förankra den i livet utanför skolans väggar där förvärvade kunskaper ska praktiseras. Fler studiebesök finns på agendan framöver, men först är det dags för frukost.

Må gott och njut av de höstdagar som passerar!

Christina Karlsson