Blogginlägg nummer 1000

Framför er har ni mitt 1000:de inlägg i just den här bloggen.

Jag skriver just den här bloggen, eftersom det fanns en blogg före denna, en blogg före den och en annan blogg före den. Detta är således min fjärde blogg. Min första blogg  är spårlöst försvunnen men de andra två ligger kvar och skvalpar ute i nätets gigantiska sfär. Jag har därmed en väldans massa bloggår och betydligt fler än 1000 inlägg bakom mig. Jag har hela tiden använt mig av min egen domän, men det som gjort att jag skapat nya bloggar är när det dykt upp nya tekniska verktyg och förbättrade funktioner som underlättat både för mig som bloggare och er som läsare.

Vad är det som driver mig att blogga? För att besvara denna fråga vill jag börja med att utreda vad ordet blogg egentligen betyder.

Om man slår upp ordet blogg i SAOL kan man läsa att blogg anses vara en, ”personlig dag­bok på webben som upp­dateras kontinuerligt”. Jag uppdaterar min blogg kontinuerligt med personliga inlägg, men jag har egentligen aldrig betraktat min blogg som en dagbok. Min tolkning av ordet dagbok är att en dagbok är extremt personlig och avslöjar det mesta om en person. Jag är personlig men håller mig till att berätta om ett begränsat utsnitt av mitt liv. Nästa steg blir därför att slå upp ordet dagbok för att undersöka rimligheten i min tolkning av begreppet blogg. I SAOL står det skrivet att en dagbok är, en ”bok där man dag för dag antecknar viktigare händelser”. Utifrån den beskrivningen så kan bloggen ju ändå betraktas som en form av dagbok. 

Vad är det då som driver mig att blogga? För det första så tycker jag att det är både roligt och utvecklande. Jag tänker att det handlar om någon form av mix mellan konstprojekt och ett beroendeframkallande kall, eftersom jag helt enkelt inte kan låta bli. Jag har en drivkraft och ett budskap jag vill förmedla. Bloggen är en kanal där jag kan förmedla såväl text som bild. Jag är nog också en smula idealist, eftersom jag envisas med att driva en autentisk blogg i egen regi, helt utan finansiering via reklam. När jag länkar till någon annan sida eller diskuterar något jag tycker om då är det antingen för att hänvisa till källa, eller lyfta fram något jag anser vara särskilt betydelsefullt. Min blogg är helt enkelt en del av mig och blir ju på sätt och vis därmed högst personlig.

För mig handlar bloggandet om  att vara social, kommunicera och sprida ljus i den digitala sfären. Min blogg är mitt lilla utrymme som jag delar tillsammans med alla er som tittar in här för att bara läsa eller för att både läsa, titta på bilder och kommentera.

Denna blogg fyller 1000 inlägg och därför vill jag särskilt tacka alla er fina människor, som följer mig på min bloggpromenad här i den digitala sfären. Tack för fin respons, besök och tack för alla era fina kommentarer!

Må väl och njut av livet!

Christina Karlsson

 

 

 

 

Varje hjärtslag ljuder högre, när vi vaknar upp och minns att vi lever i en dröm

Jorden snurrar

och världen spelar vår sång.

Vi räknar dagar, vi räknar år.

Världen håller andan,

Det är vår tid nu!

Vi lyssnar, vi känner

vi andas.

Tar på oss vår rustning,

rustar oss för strid.

Strider, för allt vi tror på!

Och vi fyller våra väskor med vapen

– av kärlek, konst och sång.

<3

Bestiger berg, lyssnar och känner.

Det är höst; det är vår tid nu.

Vi vaknar och vi somnar,

det regnar,

solen skiner, det är vinter

snöflingor dalar

Långsamt

Världen håller andan

<3

för att lyssna och ge tröst

Höra våra hjärtslag,

eka

i den lilla världen…

.

.

.

Jag skriver en dikt, och färglägger en värld som är grå. Jag läser om 1700-talet, och funderar på om min klänning ska vara rosaröd eller kanske blå. Imorgon kommer jag att öppna postlådan med förväntan om att finna ett alldeles förtjusande mönster till en klänning a la rokoko.

Må väl, lev väl och njut av sekunderna som passerar <3

Christina Karlsson

 

 

 

 

Skidåkning i Jämtlandsfjällen, orkanen Cora och nu tillbaka i jobb

Vi har tillbringat de senaste dagarna i Jämtlandsfjällens idylliska Åre. Idyllen förvandlades till något helt annat när orkanen Cora drog in med sina stormvindar. Vi kom hem på natten mellan söndag och måndagen igår som dessutom var min första arbetsdag. Mer om resan följer, nu dags för morgonkaffe och därefter årets arbetsdag nr 2 🙂

Må väl!

Christina Karlsson

Jag drömmer och det går långsamt med läsningen

Det vanligaste brukar vara att jag läser ut en bok på några dagar, men under det senaste halvåret har det gått väldigt långsamt med min läsning. Någon gång i början av augusti började jag läsa Blonde, av Joyce Carol Oates. Jag har läst och läst, men fortfarande inte kommit längre än till sida 510, och med tanke på att boken har 862 sidor finns det viss risk för att jag om jag fortsätter läsa i samma långsamma lunk inte är klar med den förrän någon gång under kommande sommarsemester.

Känns djupt frustrerande att läsningen går så långsamt. Boken är tragisk och fascinerande på en och samma gång. Jag tycker om sättet som den är skriven på och vill läsa ut boken, trots att jag gissar att den slutar med Marilyn Monroes död.

Med hem från sommarens resa till Cambridge följde boken, The Psycholgy of Visual Art av George Mather. I den här boken diskuteras konst ur ett psykologiskt perspektiv där man undersöker hur hjärnan uppfattar och skapar konst. Jag har ännu inte läst boken från pärm till pärm, däremot så har jag fokuserat på olika enstaka avsnitt som intresserat mig för stunden. Läst och funderat, men nog finns det en plan om att läsa hela boken från början till slut.

Framtidsdystopin av Georg Orwell har länge stått på min ”att läsa- lista”. Jag vet att jag kommer att gilla boken, då jag sett filmen, läst utdrag och diskuterat dessa utdrag med elever många gånger. Boken kom i min ägo först i somras och då lyckades jag sälja in den så bra till en av mina närmaste att denna person ville låna boken, och sen har den varit utlånad fram tills för någon vecka sedan. Igår gjorde jag ett litet läsaruppehåll i Blonde och påbörjade 1984.

Nästa bok är lite mer lättläst än de ovanstående. Boken är underhållande och består av 70-talet kåserier fördelade på totalt 279 sidor. Bokens författare Bosse Lidén, är även en av mina bloggvänner. I skrivande stund befinner jag mig på sida 81 och har just läst ut kåseriet med namnet, Post till de döda. Jag tycker om det personliga innehållet som om jag fattat det hela korrekt, bygger på Bosse Lidéns egna minnen. Boken är skriven med känsla, och det tycker jag om. Jag tycker också om att den består av korta avsnitt eftersom det bidrar till att göra boken läsarvänlig. Det jag läst hittills inspirerar mig att läsa vidare.

Jag har som ni märker ännu inte läst ut någon av böckerna, och kan i nuläget därför inte presentera någon välskriven tjusig recension. Nog för att det blir recensioner så småningom – det tar bara lite tid.

Vad beror det då på att jag som delar mitt hem tillsammans med hundratals eller kanske till och med tusentals böcker (har aldrig räknat dem så jag har ingen som helst aning om hur många de är), plötsligt börjat läsa i slow motion? Kanske är det jag som blivit latare, segare och långsammare? Kanske finns det risk för att jag långsamt håller på att  förvandlas till en kola? Ni vet en sådan där seg rackare som först fastnar i grytan när den ska kokas, därefter i kolapappret och sen i tänderna när den ska tuggas (Ni som någon gång kokt kola vet nog vad jag talar om). Skämt åsido så rannsakade jag mig själv och kom fram till att jag ironiskt nog helt enkelt måste boka in några aktiviteter till för att orka hinna med allt jag vill. En av aktiviteterna jag behöver boka in är dagliga promenader som jag vet gör mig både piggare och starkare.

Å andra sidan kom jag fram till att jag redan uträttar en hel del, att jag  kanske borde vara nöjd med det jag trots allt hinner med och att det kanske inte är så märkligt att tiden inte räcker till för läsning. Jag har långa arbetsdagar och i mitt arbete ingår det att läsa massor av texter och när jag väl får tid över för nöjesläsning är jag oftast så trött att jag börjar se suddigt och somnar. En annan förklaring kan vara att jag använder en del av fritiden till att uppdatera min blogg, eller så prioriterar jag ideellt arbete för Galleri KVIS, där det finns ytterligare en blogg som ständigt ska uppdateras, plus mejl som ska kollas och ett dessutom helt galleri som ska drivas. Jag hinner inte ens sätta punkt för i höstas arrangerade jag dessutom en egen konstutställning, med dikter och massor av fotografier som jag själv ramat in. Ibland reser jag iväg på en och annan konsert, plus att jag försöker vara lite social då och då. Kanske borde jag inte misströsta, utan nöja mig med att jag hinner med det jag hinner med, och låta var sak ha sin tid? Böckernas tid kommer? Eller?

Tiden går alltid lika fort, och tid är allt jag har så varför hinner jag då inte med allt jag vill? Kanske vill jag för mycket, vill fel saker, eller så prioriterar jag fel saker? Eller, kanske handlar det bara om att jag trots allt är mänsklig, trots att världen ofta känns omänsklig så är de flesta av oss människor mänskliga, och människor har begränsningar. Vi vill oftast mer än vad vi kan och orkar, och det är just den egenskapen, som gör att vi kan mer än vad vi vill och orkar, oavsett vad det är vi bestämmer oss för att göra. Nu blev det allt en smula invecklat och kanske rent av ironiskt

Kanske är det just precis alla de där drömmarna om allt jag vill göra och uppnå som får mig att orka kämpa vidare uträtta ytterligare lite till och lite till? Och just nu är planen att läsa klart mina påbörjade böcker.

Hur är det för er? Hinner och orkar ni läsa allt ni vill?

Christina Karlsson

 

 

Välkommen 2018

År 2017 har passerat, gått ur tiden och förvandlats till historia…

Nyårsafton blev fina ögonblickstimmar i goda vänners lag. Vi firade rejält långt fram till det att uret visade den tid då jag brukar stiga upp, men roligt hade vi.

Jag känner mig förväntansfull inför det nya året <3

I skrivande stund är jag samtidigt upptagen med funderingar kring prioriteringar och val. Många tankar rör sig i mitt inre, och årets första inlägg blir därför inte längre än såhär.

Jag önskar er alla en God och Fin fortsättning på det nya året <3

Christina Karlsson

 

 

 

 

 

Tavlorna dansar rock´n roll

Tolv tavlor som hänger på väggen i min nystädade ateljé/arbetsrum. Sex fotografier med motiv av ugglor, natur och böcker. Fem zentanglemotiv i akvarell och tusch. Dessa alster är det jag själv som är upphovsman till. Planen var att hänga tavlorna rakt men som ni ser skiljer det på någon cm här och där, men det bjuder jag på.

Jag gillar ugglan som symbol för bildning och vishet. I romersk mytologi förknippas ugglan Glaucus med gudinnan Minerva som betraktades som skyddsgudinna för hantverk och konstskicklighet. Minerva avbildades ofta med sin uggla. I början av 500-talet f.kr betraktades hon som Roms krigiska statsgudinna och senare blev hon beskyddare för hantverkare, skådespelare, skrivare och lärare.

Den här fantastiska lilla målningen som hänger till vänster i bilden köpte jag av en ung konstnär i samband med årets kulturnatt i Svedala. Målningen heter Våren och konstnären heter Evelina Kronquist. Jag tycker om det fundersamma uttrycket flickan har i ögonen, blommorna i håret, färgerna och min favoritårstid är våren. Igår hängde jag upp den intill mina alster och jag tänker att den utgör ett uppfriskande, ungdomligt och romantiskt inslag på väggen i mitt kreativa rum.

Må väl!

Christina Karlsson

 

Julhelgen är inte över, den har bara nyss börjat…

Julhelgen har varit soft och fin på alla sätt. Kidsen har varit hemma på besök och vi har haft en ljuvlig julhelg här hemma, spelat spel, ätit god mat, hälsat på den närmste släkten, minglat och öppnat julklappar.

Några av oss morgonpigga passade på att inleda juldagsmorgonen med att åka till julottan i Trelleborg. Det är alltid så vackert och stämningsfyllt att besöka en julotta, vacker sång och fin akustik, vackra juldekorationer, konst, lugn, och prästens fina visdomsord. Efter gudstjänsten gick vi fram och tittade på den här fina ängeln och krubban med det lilla barnet.

På annandagen besökte vi Lunds domkyrka och då passade vi på att ge det medeltida uret från år 1425, Horologium Mirabile Lundense lite extra uppmärksamhet. Det finns en hel massa fascinerande information som visas av den där klockan, den visar allt från tid till hur stjärnhimmeln står, månens fas, datum, helgdagar, år och allt detta skapades långt före dagens digitala era.

Det finns ett stort intresse för historia i vår familj och i kyrkor finns det massor av visuella spår som berättar om människors historia, därav vårt intresse för att besöka olika kyrkor. Vår dotter som går och läser historia uppmärksammar oss på massor av spännande anekdoter och detaljer.

Helgen har som sagt varit omväxlande…

Klurigheter och spänning i tillvaron har vi redan, men att lösa några fiktiva mordgåtor är alltid uppfriskande. I år dammade vi av vårt Cluedospel och det var mycket underhållande att lösa spelets mordgåtor.

I skrivande stund dricker jag kaffe, och njuter av att dagens agenda är öppen. Det finns många borde, många vill, många känner för att, men inga måsten står inskrivna i dagens kalender och det är en skön känsla.

Hoppas alla ni fina läsare där ute i den stora världen, hoppas att ni har det bra och njuter av tillvaron <3

Christina Karlsson

 

Artonde luckan i julkalendern

Dagarna är intensiva men när kvällen nalkas tar jag ett brejk. Varvar ned med den handkolorerade filmklassikern från 1939, Borta med vinden. Filmen är baserad på Margreth Mitchells succéroman med originaltiteln Gone with the Wind från 1936. Jag har sett filmen och läst boken flertalet gånger men av någon förunderlig anledning får jag aldrig nog. Borta med vinden är en klassiker!

Har du sett filmen, eller läst boken? Vad tyckte/tycker du om den?

Christina Karlsson

 

Fjortonde luckan i julkalendern

Det är många broar som ska klaffa och ännu flera bollar som ska hållas i luften, därav lucköppningens fördröjning.  Oavsett hur mycket som ska göras så är min morgonstund helig. Jag tänder ljus, dukar fint, dricker kaffe, äter en god och nyttig frukost, lyssnar på musik,  planerar min dag, packar min väska och rustar mig för dagens utmaningar.

”Let´s be Careful out there !”

Christina Karlsson