Artonde luckan i julkalendern

Dagarna är intensiva men när kvällen nalkas tar jag ett brejk. Varvar ned med den handkolorerade filmklassikern från 1939, Borta med vinden. Filmen är baserad på Margreth Mitchells succéroman med originaltiteln Gone with the Wind från 1936. Jag har sett filmen och läst boken flertalet gånger men av någon förunderlig anledning får jag aldrig nog. Borta med vinden är en klassiker!

Har du sett filmen, eller läst boken? Vad tyckte/tycker du om den?

Christina Karlsson

 

Fjortonde luckan i julkalendern

Det är många broar som ska klaffa och ännu flera bollar som ska hållas i luften, därav lucköppningens fördröjning.  Oavsett hur mycket som ska göras så är min morgonstund helig. Jag tänder ljus, dukar fint, dricker kaffe, äter en god och nyttig frukost, lyssnar på musik,  planerar min dag, packar min väska och rustar mig för dagens utmaningar.

”Let´s be Careful out there !”

Christina Karlsson

 

Elfte luckan i julkalendern

Lyssnar på ”Here Comes the Sun” och letar efter ögonblick som tindrar. Spellistan vandrar vidare till ”Det blir aldrig som man tänkt sig” och jag instämmer igenkännande,  för det blir verkligen sällan precis som man tänkt sig. Utmaningar är till för att vi ska få nya erfarenheter, lära oss och bli starkare. Oavsett svårighetsgrad gör jag vad jag kan för att nynna instämmande till refrängen, ”Just open your eyes and see that Life is Beautiful”. Jag tar en liten paus från det som är tungt att bära, lyssnar på musik, dricker en kopp varm choklad. Njuter av en ny smak med namnet, Dreamtime. Den här chokladen smakar ljuvligt, kryddad med vanilj, aprikos, honung och kamomill. Skruvar upp stereon och sjunger med. ”Rise, get yourselves together/ Rise, stand up and live your Life, Rise, get yourselves together, Rise, hands up, hands up high”. 

Idiomet ”I elfte timmen” kommer troligtvis att vara kännbart under hela veckan. Men vad gör det, nytt lager av energi är buffrat och pausen närmar sig sitt slut. Jag fokuserar, tar mig samman och går framåt!

Christina Karlsson

 

 

Sjunde luckan i julkalendern

Vi, min dotter och jag förgyller vardagen med en kväll i julens tecken. Julmusik i bakgrunden, findukat bord med mat som hör julen till. Därefter varm choklad med vispgrädde, lussekatt och pepparkakor.

Därefter blev det pepparkaksbygge. Vi utgick från en färdig byggsats som vi satte ihop och dekorerade. Taket var trasigt så det fick vi laga, sockret ville fastna i stekpannan och glasyren rann iväg så det uppstod lite bonusmönster på vårt hus men roligt hade vi, och pepparkakshus blev det.

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

 

 

Fjärde luckan i julkalendern, tillsammans med funderingar om språk

Fjärde luckan i julkalendern innehåller svart, starkt och välsmakande julkaffe kryddat med kanel och kardemumma <3

Jag varvar ner efter en intensiv arbetsdag samtidigt som jag dricker kaffe till tonerna av Nina Simones Here Comes the Sun.  Jag tillhör den skara av människor som njuter av en kopp välsmakande starkt kaffe, och så här i juletider brukar jag krydda mitt kaffet med kanel och kardemumma, bara för att det blir så himla gott.

Spellistan har växlat till Nina Simones Feeling Good och jag känner mig väl till mods.

Månen lyser klart utanför fönstret och i skrivande stund funderar jag en hel del kring svenska språkets historia och den indoeuropeiska språkfamiljen, samt koppling mellan svenska språket, närliggande språk och låneord.

Vårt språk är avgörande för vem vi är och vem vi uppfattas som. Hur vi uttrycker oss, vilka ord vi väljer att använda och vilka ord vi utesluter från vår vokabulär säger en hel del om våra referensramar. En sak jag kan störa mig på är när man i akademiska eller arbetsrelaterade sammanhang slänger sig med engelska uttryck trots att det finns ersättningsord på svenska. Visst kan det vara okej om man inte har svenskan som modersmål, att man behöver växla språk för att göra sig förstådd. Det jag menar i detta sammanhang är när man adopterar begrepp direkt från engelska språket utan att ens försöka översätta. Samtidigt kan jag förstå vitsen med att adoptera nya begrepp som vi ännu inte har något ord för, men i många fall har vi ord; kanske är vi bara för bekväma för att orka översätta dem, eller så är vi rädda för att översätta fel? Om bristen beror på att vi är rädda för att översätta fel då kanske vi inte har klart för oss vad orden betyder?

Jag upplever att språket blir utvattnat, abstrakt och fattigt när vi inte finner ersättningsord på vårt eget språk. Visst kan det kännas modernt att slänga sig med internationella begrepp, men vad är syftet och till vilket pris?

Personligen har jag behov av att översätta begrepp till mitt eget modersmål, dvs svenska för att skapa djup i min förståelse för nya begrepp. Jag tänker att om man inte kan förklara ordet på sitt eget språk då kanske man inte förstår innehållet i det begrepp man diskuterar och vad händer då med trovärdigheten? Men detta är som sagt min personliga fundering. Alla människor fungerar olika och situationer kan ju variera.

Vad tänker ni om alla dessa ord och begrepp vi slänger oss med utan att översätta? Finns det något speciellt begrepp du tänker på när du läser detta?

Kanske är det så att det finns fler frågor än svar? Vad tänker ni?

Christina Karlsson