La Traviata, succéoperan som får stående ovationer

Vilken föreställning! Jag har varit Malmö Opera och upplevt La Traviata, en gripande opera av kompositören Giuseppe Verdi (1831 – 1901). Handlingen är baserad på Alexandre Dumas (1824 – 1895), Kameliadamen. La Traviata är en tragisk kärlekshistoria med helt underbara melodier som jag gärna lyssnar på om och om igen. Tydligen känner fler som jag då La Traviata är en av världens just nu mest spelade operor, enligt Malmö Operas hemsida.

Operan handlar om hålldamen Violetta Valéry som lever ett liv med fester, alkohol och sex. Hon saknar något och när Alfredo Germont dyker upp blir han svaret på hennes drömmar om kärlek och respekt. Men Violetta är svårt sjuk av tuberkulos som gör henne allt svagare och det förflutna hinner ikapp henne när hon tvingas offra sin kärlek för att rädda familjen Germonts rykte.

Att besöka operan är en konstupplevelse i sig, man möts av skulpturen Tragos välkomnande brinnande facklor och väl inne i foajén hälsar bronsskulpturen Thalia välkommen. Teaterns julgran är vackert dekorerad med spännande julpynt i sann teateranda och på kvällstid speglas insidan av operahuset vackert i de stora fönsterna med utsikt mot Fersens väg, även omnämnt som Malmös Champs Elysée.

Scenografi och kostym var galen och enastående på en och samma gång. Tanken på en massa dansande skelett på scenen kändes märklig när jag såg bilderna före föreställningen, men väl där blev det tydligt att scenografi och kostym lyfte hela föreställningen. Om man bara ska se en opera under denna säsong så se La Traviata, föreställningen är en fröjd och sann konstupplevelse för alla sinnen.

Att se La Traviata på Malmö Opera var verkligen en mäktig upplevelse och helt klart en av de bästa föreställningar jag sett*

Christina Karlsson

 

 

 

 

Tjugotredje luckan i julkalendern

Vaknade till ett snötäckt landskap och såg hur stora mjuka snöflingor sakta dalade till marken. Snö kan vara sällsynt på våra breddgrader här nere i södern, så känslan som infinner sig är speciell. Vi är många som drömmer om en vit jul och i år verkar det som om vår dröm blir verklighet. Jag drar dock inga förhastade slutsatser och tar för givet att snön ska ligga kvar, imorgon kan snön vara borta.

Kanske är det just denna vetskap som lockar fram barnasinnet och en sprudlande lust att skynda ut för att göra en snöängel. Ett utmärkt sätt att njuta av nuet kan vara att bara kasta sig på marken och göra svepande rörelser med armarna tills deras avtryck förvandlas till änglavingar.

En snöängel skulle kunna betraktas som landart då den uppstår av en medveten handling, en önskan om att skapa ett visuellt spår i form av ett estetiskt avtryck. Kroppen är redskapet, materialet är snön och miljön är platsen där man placerar sina avtryck. Avtrycket av en snöängel är tillfälligt, det kommer förr eller senare att smälta bort, till sommaren syns troligtvis inte minsta lilla spår av att det funnits en snöängel på just denna plats, bortsett från fotografier eller eventuella målningar som dokumenterar.

Jag tar dagen med ro, småpysslar, städar, planerar morgondagens julbord och ser fram emot att både ynglingarna och gamlingarna kommer hit och firar jul med oss. Vad har ni för er idag?

Önskar er alla en fortsatt fin julhelg <3

Christina Karlsson

 

 

Fjortonde luckan i julkalendern

  Jag har fått årets första julklapp och det är är en flygare i trä och koppar, skapad av konstnären Joakim Larsson. Flygaren ingick i konceptutställningen, det Ofattbara 3.0 på Galleri KVIS tidigare i år. Jag var med och valde ut den till galleriets årliga konstlotteri för medlemmar. Utställningen handlade om kommunikation, budskap och hur vi människor tolkar information vi aldrig tidigare mött. Detta är ämnen som berör mig starkt. Under årets gång har jag förvarat den här hemma där den har hängt i fönstret i mitt arbetsrum. När det för ca tre veckor sedan var dags för att hänga konstlotteriets alster tog det emot att ta ner den och åka iväg med den till galleriet, men det var bara att göra sin plikt och packa in den i bilen.

Kanske är det så att den trivdes bra här hos mig och att den bär med sig något kryptiskt budskap. Den som vann flygaren på årets konstlotteri var min mamma, men hon var inte där så jag agerade ombud eftersom dragningen kräver närvaro eller ombud annars går vinsten vidare till nästa vinnare. Jag agerade ombud, valde flygaren och när jag senare berättade för mamma att hon vunnit en flygare kom vi överens om att den skulle bli min julklapp eftersom jag är så förtjust i den.

Den blå flygaren har bor nu hos mig, just nu hänger den i köksfönstret men efter julhelgen kommer den troligtvis att flyga upp i mitt arbetsrum igen.

Tänk vad mycket som hänt sedan flygaren och den stående besökaren flyttade hit. Konst berikar!

Må väl!

Christina Karlsson

 

 

Tionde luckan i julkalendern

Tittat på årets Nobelprisbankett.

Prisutdelning utan litteratur, känns alls inte rätt.

Saknad, saknad med mera saknad.

Men nog fanns där några höjdpunkter ändå…

Sara Danius lyste upp kvällens gala, iklädd en magnifik cerise och konjaksfärgad klänning med cape. Hennes färgstarka kreation, vågad, modig symbolisk representation. Jag kan inte låta bli att beundra denna kvinna.

En annan kvinna jag fascineras av är Jessica Gedin, och hennes förmåga att alltid vara engagerad och ställa de rätta spännande frågorna.

Kronprinsessan Victorias föredömliga val av klänning á la återbruk och vintagetrend. Tänk att likt henne få botanisera i en drottnings garderob.

De överraskande tonerna av Cyndi Laupers “Girl´s just wanna have fun”, ett väl avvägt stilgrepp som förgyllde fysikpristagaren Donna Stricklands högtidstal.

Och kemipristagaren Francie Arnolds tal som avslutades med frasen, “…en skål för evolutionen. Må vi använda den väl”.

Sången, dansen och sist men inte minst desserten, den otroligt sagolikt vackra desserten. Den skulle jag vilja smaka!

Har du följt dagens prisutdelning och Nobelbankett?

Christina Karlsson

Åttonde luckan i julkalendern

När knäckte du en nöt senast?

Idag när jag ställde fram vår nya nötknäckare invigde jag den med att knäcka en valnöt. Nötknäckaren är tillverkad av konsthantverkaren Ingvar Nilsson och inköpt på adventsutställningen på Galleri KVIS. Man lägger ner nöten i en liten behållare och sedan slår man på locket med trähammaren tills nöten knäcks. Man slipper skal som flyger tvärs över rummet plus att det blir lite roligare att knäcka nötter, när man får banka till dem med en hammare. Skämt åsido, så kan det vara bra terapi om man är arg, lägg i en paranöt (de är ena hårda rackare att knäcka) och smäll till riktigt rejält med hammaren.

På tal om att knäcka en hård nöt så finns det ju en hel del hårda nötter att knäcka. En hård nöt just nu är ju regeringsfrågan, och i den frågan vill den ena nöten inte samarbeta med den andra nöten, vilket i sin tur leder till att det finns en rejäl valnöt att knäcka. Jag finner det både intressant och sorgligt att observera att många av de som säger att de har öppna hjärtan vägrar att samtala och samarbeta med sina närmaste. Har man verkligen ett öppet hjärta när man inte kan samarbeta? Den nöten lär vi inte knäcka just här och nu, men den svårknäckta valnöten lär ju knäckas förr eller senare.

Några valnötter, en ny nötknäckare och tankar på nötter och idiom.

Brukar du knäcka nötter i juletid?

Christina Karlsson

 

Sjunde luckan i julkalendern

Den här boken släpade jag med mig hela vägen hem från New York i somras. Reser jag någonstans så kommer jag oftast hem med en eller flera nya böcker och med hem från New York följde Fashion and the Catholic Imagination, Heavenly Bodies. En bok  rymmer en hel värld och idag är denna bok min fredagsglamour. Jag drömmer mig tillbaka till dagarna i New York,  till The Metropolitan Art Museum och utställningen Heavenly Bodies…

Oglamorösa dagar blir så mycket glamorösare med toner av konst och litteratur!

Vad ägnar du kvällen?

Christina Karlsson

 

Andra luckan i julkalendern

Idag är det den första advent och julskyltning på orten där jag bor. Jag planerar för en dag på galleriet och inleder med att uppdatera sociala medier med dagens öppettider och lite info om vår samlingsutställning. Min bok ingår i installationen Bokprat och jag har ju dessutom inkluderat mitt hjärtas galleri på första versraden i kapitel sju. Vad vore väl livet utan konsten, estetiken och naturen som källa för rekreation…

Stiger upp i ottan, tänder första ljuset och njuter av en kopp kaffe. Det var länge sedan jag kollade på någon serie eller film men nu när det börjar bli mörkt och kallt infinner lusten sig, lusten för att se på film och serier. I morse passade jag på att kolla in årets julkalender och efter dagens avsnitt kan jag bekräfta att jag troligtvis kommer att följa, Storm på lugna gatan.

Nu ska jag ge mig ut i dagens adventsbrus…

Må väl och ha en fortsatt fin adventshelg!

Christina Karlsson

Första luckan i julkalendern

Julkalender har kommit att bli en tradition här på min blogg så kommande 23 dagar fram till julafton, kommer jag att sprida julstämning i bloggsfären.

Inledde morgonen med en sväng till galleriet för att fräscha upp installationen Bokprat, med nytt kaffe och färska blommor.

Jag har unnat mig en lugn och skön pyntardag på hemmaplan. Imorgon är det första advent och det känns fantastiskt fint att ha hunnit med att julstäda köket. Lyssnar på musik och njuter av att bara vara här och nu.

Jag har öppnat första luckan i adventskalendern som är årets julklapp från min arbetsgivare. I lucka ett fanns ett vackert stearinljus som fick lysa upp dagens måltid i vårt nypyntade kök.

Tänd ett ljus och låt det brinna. Låt aldrig hoppet försvinna <3

Christina Karlsson

Från bokrelease i Svedala till litteraturafton på Skillinge teater

Överväldigad är känslan som infinner sig när jag betraktar alla vackra blommor jag fick i samband med bokreleasen. Blommorna fyller hemmet med väldoft och blomsterprakt så det är en fröjd att komma hem, andas in och bara njuta.

Helgen. Jag tillbringade timmar av lördagen och ytterligare timmar av söndagen på Galleri KVIS för att mingla vidare med för mig såväl kända som okända besökare. Jag fick förmånen att signera och sälja ytterligare några böcker.

På lördagseftermiddagen fyllde jag en resväska med böcker och körde tvärs igenom Skåne för att delta i Litteraturrundans litteraturafton som ägde rum på Skillinge teater i Skillinge. Vi var ett femtontal författare som presenterade våra böcker inför en publik som varierade i antal från ca 30 – 60 personer. Ett trevligt arrangemang  där man fick hålla sina framföranden ifrån en scen som är placerad i anslutning till en restaurang, vilket i sin tur skapade en avslappnad och trivsam stämning med en mätt och belåten publik. Varje heltimme hade en kvarts uppehåll i programmet, då det fanns möjlighet för publiken att köpa böcker och mingla.

Det var otroligt intressant att få träffa de olika författarna, lyssna till deras olika bokpresentationer av böcker om olika ämnen, i olika genrer och stilar. Jag sålde några böcker och kom hem med tre nya böcker, två diktböcker och en roman. Summa kardemumma känner jag mig glad för att jag hoppade på boktåget och tog tillfället att skaffa nya erfarenheter i akt.

Nu har det hunnit bli onsdag, ordinarie arbetsvecka är i full gång och jag kan inte undgå att känna att jag lever.

Utmaningar, driv och vinterskriv.

Snart är det advent och då må varje ljus vara tänt!

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

 

En dag i diktkonstens tecken…

Det här fotografiet tog jag på morgonen strax före det att jag slog upp portarna för första diktläsningen. Min första läsning blev filmad och nu finns det ett litet klipp på “Destination Svedalas fb-sida”.

Här är det några representanter från kommunen som köper och får varsin bok signerad. Det här med att signera och sälja böcker är en ny men angenäm känsla! Jag skrev en liten hälsning i boken, men under kvällens gång frågade några om jag ville skriva in datumet också, så det kanske är något jag borde börja göra.

Här kan ni se hur signeringsbordet såg ut.

Jag tog mig friheten att ta ett fotografi av besökarna en stund före dagens tredje dikläsning. Diktläsningen höll jag i anslutning till installationen “Bokprat”. Känns fantastiskt att ett 60-tal besökare avsatte en stund av sin fredagskväll för att ta sig tid att komma till min bokrelease. Jag känner mig innerligt tacksam och glad över att just ni som dök upp var där. Ni som bor på köravstånd men inte hade möjlighet att komma har fler chanser med tanke på att jag kommer att vara på galleriet en hel del nu i samband med vår adventsutställning. Idag, dvs den 24 november kommer jag att vara där kl 12- 15 och den första advent klockan 13-19. Då går det bra att köpa och få en bok signerad.

Jag inledde läsningen med strofen om galleriet i mitt hjärta.

“gallerikvis.se

tonernas galleristeg

våga andas konst.”

Jag fick massor av fina blommor som väntar på att bli fotograferade.

Jag fick också back-up av min dotter (på bilden nedan) och av min man som var på plats för att räkna besökare, mingla och fylla på bordet med bubbel och snittar.

Det här blir en dag att minnas och jag är så innerligt glad och tacksam för att jag lyckats förverkliga mitt årsmål för 2018. Drömmen om att ge ut en bok har nu blivit verklighet  <3

Nu kan jag njuta av att vara i nuet och samtidigt samla krafter för nästa steg på vägen som fortfarande består av en sträcka outforskad mark. Vägen är lång och mina tidigare erfarenheter säger mig att den troligtvis kommer att bjuda på ytterligare en och annan utmaning på färden.

Känner mig lyckligt lottad som upplevt ännu en dag i konstens tecken!

Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson