Tid för musikalen Godspell

Kvalitetstid. Igår fascinerades min dotter och jag av vacker arkitektur och spännande konst på Malmö Opera. Vi var där i god tid före musikalen för att hinna gå runt och kolla in det nya konstverket, samt hälsa på ett av mina favoritkonstverk Commedia del Arté av Isak Grunewald, och därefter slå oss ner i någon av de inbjudande operafåtöjerna, fika, prata och läsa igenom programmet.

Anledningen till besöket var den färgsprakande och omtalade musikalen, Godspell. Vilken show! Underhållande, uppfriskande, spektakulär och lite smågalen.

Handlingen är baserad på Matteusevageliet. Musiken består av en mix av rock,n roll, soul, pop och gospel. Bibelcitat blandas med nutida referenser. Enligt informationen i programmet är syftet är att sprida kärleksbudskap och gemensamhet. Föreställningen innehåller mycket glädje, dock med en underton av allvar. Vi upplevde showen som mycket underhållande men lite väl glättig med tanke på att konflikten enligt oss inte var helt tydlig. Ibland blev referenserna lite väl knasiga och konflikten försvann på något vis in i showen där till och med korsfästningen förvandlades till rock´n roll, fast å andra sidan med tanke på att syftet är att sprida ett kärleksbudskap kan det ju vara ett medvetet val med den här överpositiva framtoningen. Vilket i sin tur triggar fram en massa andra referenser och funderingar hos mig…

Utsikten genom operahusets fönster är som alltid magnifik och magisk på en och samma gång. Jag kan inte låta bli att fascineras av skulpturen Tragos tragedins födelse,  och dess brinnande facklor. Jag tycker om att betrakta speglingarna som uppstår och får det till att se ut som det hänger kristallkronor över Malmös ”Champs-Élysées” (dvs, Fersens väg).

Kvällen var en fröjd och lisa för såväl öga, som öra och själ. Ljuvligt, helt enkelt alldeles underbart!

Njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Tid för konst

En lyrisk känsla infann sig när jag fick syn på denna nederländska 1500-talsmålning av konstnären Frans Floris (1518-1570). Jag har i många år beundrat verket som heter Syndafallet, fascinerats av dess symbolik, målat av det och till och med använt svartvita fotokopior av det när jag arbetat i kollageteknik.  Märkligt nog hade jag ingen aning om att verket hängde på Malmö Konstmuseum, förrän nu när jag stod öga mot öga med verket. Första gången jag såg verket i verkligheten var det inlånat till en utställning som hette Klädd & oklädd (Nationalmuseum 1996), fokus på den utställning var dräktmodet och klädsel genom tiderna. Historiska konstverk är en guldgruva som ger oss massor av information om tider före vår egen.

Under medeltiden betraktades den nakna kroppen som syndig och avbildades därför sällan, men när den avbildades var det i religiösa sammanhang och då valde man att dölja könen med löv, händer eller tygskynken. Under renässansen förenades antikens uppfattning om att fysisk skönhet återspeglade det gudomligas kraft med den kristna tron om att människan skapats till Guds avbild. Frans Floris har valt att avbilda Adam och Eva enligt antikens skönhetsideal. I frestelsen ögonblick möts de vid frukten från kunskapens träd.

Nästa lyriska känsla infann sig när jag fick syn på ett samtida konstverk av Ernst Billgren, och om jag minns rätt kommer det från slutet på 1900-talet. Verket är inglasat och det uppstår en spännande 3D- effekt då det även är målat direkt på glaset som sitter en bit utanför själva målningen. Jag älskar Billgrens fantastiska målningarna med förmänskligade djur i olika miljöer.

Nästa lyriska känsla infinner sig när jag besöker GALLERI KVIS och får se Bodil Bengtséns egenhändigt tillverkade marionettdockor. Associationer till den där magiska stämningen som råder hos dockmakaren i filmen Fanny och Alexander väcks, speciellt med tanke på att det dessutom finns en hållare med trollspö i samma rum på galleriet.

Änglar på styltor. Hur kom hon på den här idén? Överraskande och charmerande på en och samma gång.

Jag förvaltar mina lediga dagar väl genom att fylla på förrådet av upplevelser av konst. Lite arbete har jag såklart betat av bara för att jag vill ha det gjort, men i huvudsak har jag njutit av att spendera fritiden utan någon planering. Jag har helt enkelt bara vaknat upp och känt in hur jag velat spendera min dag. Jag har städat, slängt ut kökssoffan, förberett för att olja in trägolvet i köket (fast olja in golvet- projektet hinner vi inte med denna veckan), softat, umgåtts med min dotter, läst en hel bok plus en massa tidningar, besökt konstmuseum, besökt galleriet, planerat KVIS nästa styrelsemöte och uppdaterat galleriets blogg, köpt världens finaste kappa och ikväll ska min dotter och jag se musikalen Godspell på Malmö Opera. Känslan är fin och jag skulle lätt kunna fylla ännu en frivecka med aktiviteter <3

Jag önskar er allt gott! Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

 

Havsutsikt från frukostbordet

 

Den här fina akvarellmålningen hänger numera hemma på väggen i vårt kök, mitt emot platsen där jag brukar sitta och äta min frukost. Konstnären heter Monica Larsson och motivet föreställer utsikten från ett av fönsterna i Magasinet nere i Smygehamn. Monica Larsson har specialiserat sig på att måla fönster och jag gillar att hon alltid får fram kontrasterna som skapas av hur skuggorna faller.

Ni som följt min blogg under en längre tid vet att just Smygehamn är en plats jag tycker om och återvänder till varje sommar. Nu kan jag njuta av utsikten från fönstret i Magasinet dagligen och det jag tycker särskilt mycket om är horisontlinjen där himmel möter hav. När jag betraktar målningen förnimmer jag ljudet av det knarrande gamla trägolvet man beträder när man tittar ut genom fönstret, jag anar ljudet av vågorna som slår mot stranden och jag kan ana doften av havsbris och tång.

Må väl och njut av konsten och dagarna som passerar!

Christina Karlsson

 

 

 

En promenad, porlande vatten och fågelsång

En promenad.

En investering i hälsan.

En riktigt lång promenad.

Längre än vad jag gått på länge,

upp och ner för leriga skogsbackar,

längs med stigar

och snitslade promenadstråk.

Målar en bild i mitt inre,

en bild där jag helt enkelt bara går

går framåt och lämnar all trötthet,

går ifrån allt det som är tungt och svårt,

känner hur det bara rinner av mig

och absorberas av stigen där jag går.

Enkelt.

Nej, det är inte enkelt

när mörkret blir till en oro

som klistrar fast under fötterna

biter sig kvar

sträcka efter sträcka…

Jag fortsätter min vandring,

får syn på en nerförsbacke

skyndar på mina tunga steg,

springer, dock inte

det fortaste jag kan,

springer bara tills det mörka absorberats av marken..

Når en vändpunkt.

*

Stannar upp.

Ser vägen,

blomstra där jag går.

Stannar upp, observerar,

fotograferar,

dokumenterar,

marken lyses upp av grön mossa.

Mossa, är konst,

blir upprymd

av allt det gröna, krispiga

anar vår,

hör fågelsång och porlande vatten,

känner doften,

av en slumrande vår som nalkas.

Väcker hoppfullhet,

längtan,

glädje.

Bokskogen är vacker,

estetisk

och alldeles underbar…

***

Imorgon är en ny dag!

Må väl och njut av dagarna som går!

Christina Karlsson

Tid för återhämtning

Idag är det första dagen av totalt nio dagars ledighet. Jag njuter av en lugn morgonstund, fortfarande iklädd morgonrock där jag sitter uppkurad under en gosig rosenfilt i kökssoffan. Doften av starkt svart kaffe sprider sig långsamt in i mitt medvetande och jag bara njuter av vetskapen om att kunna spendera kommande nio dagar precis var och hur som jag vill.

Den senaste tiden har varit extremt hektisk och även om jag troligtvis sett pigg ut på ytan så har jag känt mig både trött och sliten inuti. Allt har sitt pris. Jag älskar livet! Jag älskar min familj, mitt hem, mina vänner, mitt arbete, galleriet, konsten, bloggen, skrivandet, måleriet, fotograferandet, musiken och allt det där som sätter guldkant på tillvaron. Kanske är det just därför jag alltid vill göra mitt bästa, köra mitt ”race” och bara gå ”all in”. Men allt har sitt pris och en del av priset är att det ibland blir för mycket aktivitet och för lite vila.

Ni som brukar få bloggkommentarer av mig har säkert märkt att jag inte varit så flitig med att kommentera den senaste tiden. Ni ska veta att jag är glad och tacksam för att ni trots det tittar in här och lämnar små spår i såväl statistik som kommentarer och glada tillrop. Tack!

På dagens agenda står först och främst en bloggpromenad, därefter ett besök på galleriet och sen är tanken att jag ska påbörja att röja/städa upp i röran som blivit här hemma i samband med klänningssömnad, hejdundrande 50-årsfest och andra bonusaktiviteter.

Må väl och ha en alldeles underbar helg!

Kram Christina Karlsson

En kväll i 1700-talsanda!

Vi firade min makes 50-årsdag med att ställa till med 1700-talsfest, och vilken kväll det blev. Dagen till ära så hade Svaneholmssjön frusit till is och det var perfekt läge för en svängom ute på isen strax före det att gästerna började anlända.

Känslan när alla dessa 1700-talsklädda gäster anlände var helt otrolig. Festen bjöd på inslag av tidsenlig musik, tal, sånger, berättelser och ett ”lek” där alla gäster tilldelades roller för att kunna delta i ett skådespel där en fiktiv mordgåta skulle lösas.

Stämningen var på topp när hela gänget rockade loss till Rock Me Amadeus.

Jag kan inte låta bli att tycka om den här klädstilen med sina spektakulära frisyrer och fantastiska klänningar. Det här blev definitivt en minnesvärd kväll <3

Vad tänker ni om 1700-tal och maskeradfester?

Må väl och njut av dagarna som går!

Christina Karlsson

Vem bjuder du in i din filterbubbla?

Jag sitter uppkurad i soffan, dricker kaffe, äter en champagnepralin och googlar 1700-talsklänningar precis som jag gjort vid flertalet tillfällen den senaste månaden. Jag uppmärksammar att mina träffar blir alltmer lika de träffar jag redan kollat in tidigare under månaden. Googles sökmotor verkar till att veta att jag ska gå på  fest med 1700-talstema och att jag syr klänningen själv.

Liknande fenomen inträffar när jag loggar in på Facebook, fast där sker det i form av reklam. Jag klickade på några enstaka länkar till en maskeradbutik där man kan köpa olika typer av vithåriga 1700-talsperuker och vad händer? Jo, varje gång jag loggar in på Facebook så dyker det upp reklam med 1700-talsperuker i höger fält. Dräkterna jag funderade på att hyra, men ratade visas alltmer sällan. Reklamen och träffarna trängs med annan reklam för konst, konstutställningar och böcker. Grejen är den att så fort jag googlar något börjar det plötsligt dyka upp massor av reklam från butiker som säljer det jag googlar på. För en tid sedan funderade jag på att köpa ett paraplyställ till hallen och vips så dränker Facebook mig i reklam för paraplyställ.

Googles tekniker har utrustat sina program med algoritmer som behandlar våra sökningar och gör dem personliga. Tanken är att jag ska skonas från träffar som inte intresserar mig och det finns givetvis många fördelar med denna tjänst, samtidigt som jag kan se en stor fara nalkas. Faran är att det finns en överhängande risk för att vi hamnar i  filterbubblor som inte är representativa för verkligheten. Vi matas av likartad information och får en bild som späder på sådant som fördomar eller felaktiga uppfattningar.

Begreppet filterbubbla kan fortfarande betraktas som ett nyord och enligt Språktidningen (2016-10-03) innebär detta att vi sällan nås av åsikter som inte stämmer överens med sådant vi brukar läsa, klicka på eller söka efter. Detta innebär att den som har en extrem åsikt, eller stör sig på en viss politisk inriktning kommer att få upp träffar som fortsätter att späda på samma tankar.

Konsekvensen av Googles sökfunktion är att vi får upp träffar vi förväntas vilja läsa och denna förväntan bygger på våra tidigare sökningar och klick. Jag känner viss oro över hur detta kan påverka oss på sikt. Det finns en gigantisk jätte som har kontroll över vilka träffar vi får upp vilket i sin tur kan påverka vår uppfattning av världen.

Hur ska vi kunna vidga våra vyer och tänka utanför vår egen lilla begränsade värld, om vi bara får upp samma typ av träffar?

Jo givetvis genom att bli mer källkritiska och göra smartare och mer utvecklade sökningar, men räcker det? Jag märker själv att jag befinner mig i en filterbubbla av konst, musik, litteratur, utbildning och ett begränsat urval av politik. Jag skriver begränsat urval eftersom jag tydligt märker att de nyheter jag får upp överst ofta baserats på den politiska uppfattning jag söker information om.

Jag vågar inte ens tänka på vad som kan hända med flödet hos en person som mår dåligt och söker på en massa udda sajter; eller flödet hos en nyfiken ungdom som hejvilt googlar ”förbjudna sajter” bara för att bombaderas med träffar som gör att denna person riskerar att ”normalisera”  sådant som definitivt varken kan inbegripas över vad som är anses vara normalt, lagligt eller ens okej. Vi måste bli mer källkritiska och inte nog med det, vi måste våga diskutera och jämföra våra filterbubblor; framförallt med den yngre generationen som mer eller mindre växer upp på nätet.

Vi har hört det förr, men det tål att upprepas att den digitala tekniken är ett ovärderligt arbetsredskap om det används på rätt sätt. Tekniken är en del av vår framtid; den är här för att stanna, utvecklas och frodas tillsammans med oss. Men, det är vi själva som måste ta makten över vår förmåga att använda tekniken på rätt sätt, våga ifrågasätta, våga vara källkritiska och att våga titta ut från våra egna filterbubblor för att diskutera våra åsikter och träffar med personer som befinner sig i andra filterbubblor.

Vi måste ta makten, vara källkritiska och inse ansvaret det innebär att befinna sig i främmande digitala världar. Precis lika viktigt som det är att ta med sig rätt packning när man ska på äventyr i naturen; lika viktigt är det att utrusta sig med rätt packning och förförståelse när man ska kasta sig ut på vandring i den digitala sfären.

Vad tänker du om filterbubblor?

Hur ofta tänker du på vilken filterbubbla du befinner dig i?

Christina Karlsson

 

 

 

 

Siden, spets, sömnad; toner av Mozart och en gardin

Vilken helg! Jag syr så symaskinsnålen glöder och ur det perspektivet är det ju tur att det finns en del andra grejer som kräver min uppmärksamhet emellanåt. Men om det där andra får ni kanske läsa i ett annat inlägg, i detta inlägg är det klänningen som får vara i rampljuset.

Vardagsrummet har förvandlats till syateljé. Bordet är belamrat med tyger, trådrullar, saxar, mönsterdelar, symaskin och på mattan trängs avklippta små trådbitar som bara blir fler desto längre fram jag kommer i arbetsprocessen.

Inatt satt jag uppe till klockan två och kämpade med att rynka ihop två meter spetstyg till 34 cm. Att rynka ihop spetstyget var en sak, men att sy in tyget i ärmen var en helt annan typ av utmaning som tog flera timmar.

Ur högtalarna ljuder tidsenlig 1700-talsmusik a la Mozart och jag njuter av att se hur klänningen växer fram bit för bit. Det gröna sidentyget har väntat länge på sin transformation då det är ett att få tyger som finns kvar från tiden då jag drev min egen designateljé för 20 år sedan, även trådar, fodertyg och vliseline härstammar från den tiden. Det blommiga bomullstyget har varit en fantastiskt vacker gardin som jag helt enkelt bestämde mig för att återvinna. Kantbandet, spetstyget  och blixtlåsen köpte jag med mig hem igår.

Nu är det bara fållen som ska fixas till och underkjolen som ska fyllas med tyll så att kjolen får lite mera vidd.

Söndagskväll och om några få timmar är det dags för en ny arbetsdag!

Christina Karlsson

Slipsen är min rekvisita

Igår var det fredag och då passade jag på att inviga min nya väst som passade utmärkt till fredagsslipsen. Jag tycker om att piffa upp vardagen och fredagsslipsen har blivit ett uppfriskande inslag. En arbetsvecka i skolans värld har sina höga berg och djupa dalar och när det blir fredag är det inte konstigt att jag ofta känner mig både trött och sliten. Istället för att gå runt på sparlåga, spurtar jag in i det sista. För mig är det visuella en betydelsefull ingrediens och när jag knyter slipsen är jag tvungen att ta mig i kragen, för att få till en stilfull knut. Om jag inte fixar till kragen blir det ju inte snyggt. Kanske är det så att slipsen ingår som rekvisita i en roll, och det slipsen representerar blir en påminnelse om att fortsätta spela tills det är dags att dra för ridån.

Enligt Svenska Akademiens Ordlista härstammar ordet slips från tyskans Schlips, som lånades in till svenska språket på 1800-talet.

Nåja, lördagsmorgon är här och jag intar nästa scen. Fredagskvällen ägnade jag åt att sy vidare på min rokokoklänning. Vill ni se var i arbetsprocessen jag befinner mig så är det bara att kolla in följande två fotografier från gårdagens sömnad.

Dagens agenda säger att jag måste ge mig ut för att köpa blixtlås, spetstyg och lite tyll så att jag kan sy klart min klänning. Festen närmar sig och med tanke på att jag förväntas vara värdinna så vill jag såklart ha en av partajets finaste klänningar!

Må Väl och ha en alldeles underbar lördag!

Christina Karlsson

 

 

 

En klänning tar form

Klänningens liv börjar ta form. Nästa steg är att klippa till kjolvåder, samt att smycka klänningen med spets och volang a la rokoko.

Det är fredagsmorgon, helgen närmar sig och planen är att sy klart klänningen snarast möjligt! Må väl och njut av dagen, det tänker jag göra <3

Christina Karlsson

Blogginlägg nummer 1000

Framför er har ni mitt 1000:de inlägg i just den här bloggen.

Jag skriver just den här bloggen, eftersom det fanns en blogg före denna, en blogg före den och en annan blogg före den. Detta är således min fjärde blogg. Min första blogg  är spårlöst försvunnen men de andra två ligger kvar och skvalpar ute i nätets gigantiska sfär. Jag har därmed en väldans massa bloggår och betydligt fler än 1000 inlägg bakom mig. Jag har hela tiden använt mig av min egen domän, men det som gjort att jag skapat nya bloggar är när det dykt upp nya tekniska verktyg och förbättrade funktioner som underlättat både för mig som bloggare och er som läsare.

Vad är det som driver mig att blogga? För att besvara denna fråga vill jag börja med att utreda vad ordet blogg egentligen betyder.

Om man slår upp ordet blogg i SAOL kan man läsa att blogg anses vara en, ”personlig dag­bok på webben som upp­dateras kontinuerligt”. Jag uppdaterar min blogg kontinuerligt med personliga inlägg, men jag har egentligen aldrig betraktat min blogg som en dagbok. Min tolkning av ordet dagbok är att en dagbok är extremt personlig och avslöjar det mesta om en person. Jag är personlig men håller mig till att berätta om ett begränsat utsnitt av mitt liv. Nästa steg blir därför att slå upp ordet dagbok för att undersöka rimligheten i min tolkning av begreppet blogg. I SAOL står det skrivet att en dagbok är, en ”bok där man dag för dag antecknar viktigare händelser”. Utifrån den beskrivningen så kan bloggen ju ändå betraktas som en form av dagbok. 

Vad är det då som driver mig att blogga? För det första så tycker jag att det är både roligt och utvecklande. Jag tänker att det handlar om någon form av mix mellan konstprojekt och ett beroendeframkallande kall, eftersom jag helt enkelt inte kan låta bli. Jag har en drivkraft och ett budskap jag vill förmedla. Bloggen är en kanal där jag kan förmedla såväl text som bild. Jag är nog också en smula idealist, eftersom jag envisas med att driva en autentisk blogg i egen regi, helt utan finansiering via reklam. När jag länkar till någon annan sida eller diskuterar något jag tycker om då är det antingen för att hänvisa till källa, eller lyfta fram något jag anser vara särskilt betydelsefullt. Min blogg är helt enkelt en del av mig och blir ju på sätt och vis därmed högst personlig.

För mig handlar bloggandet om  att vara social, kommunicera och sprida ljus i den digitala sfären. Min blogg är mitt lilla utrymme som jag delar tillsammans med alla er som tittar in här för att bara läsa eller för att både läsa, titta på bilder och kommentera.

Denna blogg fyller 1000 inlägg och därför vill jag särskilt tacka alla er fina människor, som följer mig på min bloggpromenad här i den digitala sfären. Tack för fin respons, besök och tack för alla era fina kommentarer!

Må väl och njut av livet!

Christina Karlsson

 

 

 

 

Varje hjärtslag ljuder högre, när vi vaknar upp och minns att vi lever i en dröm

Jorden snurrar

och världen spelar vår sång.

Vi räknar dagar, vi räknar år.

Världen håller andan,

Det är vår tid nu!

Vi lyssnar, vi känner

vi andas.

Tar på oss vår rustning,

rustar oss för strid.

Strider, för allt vi tror på!

Och vi fyller våra väskor med vapen

– av kärlek, konst och sång.

<3

Bestiger berg, lyssnar och känner.

Det är höst; det är vår tid nu.

Vi vaknar och vi somnar,

det regnar,

solen skiner, det är vinter

snöflingor dalar

Långsamt

Världen håller andan

<3

för att lyssna och ge tröst

Höra våra hjärtslag,

eka

i den lilla världen…

.

.

.

Jag skriver en dikt, och färglägger en värld som är grå. Jag läser om 1700-talet, och funderar på om min klänning ska vara rosaröd eller kanske blå. Imorgon kommer jag att öppna postlådan med förväntan om att finna ett alldeles förtjusande mönster till en klänning a la rokoko.

Må väl, lev väl och njut av sekunderna som passerar <3

Christina Karlsson

 

 

 

 

Skidåkning i Jämtlandsfjällen, orkanen Cora och nu tillbaka i jobb

Vi har tillbringat de senaste dagarna i Jämtlandsfjällens idylliska Åre. Idyllen förvandlades till något helt annat när orkanen Cora drog in med sina stormvindar. Vi kom hem på natten mellan söndag och måndagen igår som dessutom var min första arbetsdag. Mer om resan följer, nu dags för morgonkaffe och därefter årets arbetsdag nr 2 🙂

Må väl!

Christina Karlsson

Jag drömmer och det går långsamt med läsningen

Det vanligaste brukar vara att jag läser ut en bok på några dagar, men under det senaste halvåret har det gått väldigt långsamt med min läsning. Någon gång i början av augusti började jag läsa Blonde, av Joyce Carol Oates. Jag har läst och läst, men fortfarande inte kommit längre än till sida 510, och med tanke på att boken har 862 sidor finns det viss risk för att jag om jag fortsätter läsa i samma långsamma lunk inte är klar med den förrän någon gång under kommande sommarsemester.

Känns djupt frustrerande att läsningen går så långsamt. Boken är tragisk och fascinerande på en och samma gång. Jag tycker om sättet som den är skriven på och vill läsa ut boken, trots att jag gissar att den slutar med Marilyn Monroes död.

Med hem från sommarens resa till Cambridge följde boken, The Psycholgy of Visual Art av George Mather. I den här boken diskuteras konst ur ett psykologiskt perspektiv där man undersöker hur hjärnan uppfattar och skapar konst. Jag har ännu inte läst boken från pärm till pärm, däremot så har jag fokuserat på olika enstaka avsnitt som intresserat mig för stunden. Läst och funderat, men nog finns det en plan om att läsa hela boken från början till slut.

Framtidsdystopin av Georg Orwell har länge stått på min ”att läsa- lista”. Jag vet att jag kommer att gilla boken, då jag sett filmen, läst utdrag och diskuterat dessa utdrag med elever många gånger. Boken kom i min ägo först i somras och då lyckades jag sälja in den så bra till en av mina närmaste att denna person ville låna boken, och sen har den varit utlånad fram tills för någon vecka sedan. Igår gjorde jag ett litet läsaruppehåll i Blonde och påbörjade 1984.

Nästa bok är lite mer lättläst än de ovanstående. Boken är underhållande och består av 70-talet kåserier fördelade på totalt 279 sidor. Bokens författare Bosse Lidén, är även en av mina bloggvänner. I skrivande stund befinner jag mig på sida 81 och har just läst ut kåseriet med namnet, Post till de döda. Jag tycker om det personliga innehållet som om jag fattat det hela korrekt, bygger på Bosse Lidéns egna minnen. Boken är skriven med känsla, och det tycker jag om. Jag tycker också om att den består av korta avsnitt eftersom det bidrar till att göra boken läsarvänlig. Det jag läst hittills inspirerar mig att läsa vidare.

Jag har som ni märker ännu inte läst ut någon av böckerna, och kan i nuläget därför inte presentera någon välskriven tjusig recension. Nog för att det blir recensioner så småningom – det tar bara lite tid.

Vad beror det då på att jag som delar mitt hem tillsammans med hundratals eller kanske till och med tusentals böcker (har aldrig räknat dem så jag har ingen som helst aning om hur många de är), plötsligt börjat läsa i slow motion? Kanske är det jag som blivit latare, segare och långsammare? Kanske finns det risk för att jag långsamt håller på att  förvandlas till en kola? Ni vet en sådan där seg rackare som först fastnar i grytan när den ska kokas, därefter i kolapappret och sen i tänderna när den ska tuggas (Ni som någon gång kokt kola vet nog vad jag talar om). Skämt åsido så rannsakade jag mig själv och kom fram till att jag ironiskt nog helt enkelt måste boka in några aktiviteter till för att orka hinna med allt jag vill. En av aktiviteterna jag behöver boka in är dagliga promenader som jag vet gör mig både piggare och starkare.

Å andra sidan kom jag fram till att jag redan uträttar en hel del, att jag  kanske borde vara nöjd med det jag trots allt hinner med och att det kanske inte är så märkligt att tiden inte räcker till för läsning. Jag har långa arbetsdagar och i mitt arbete ingår det att läsa massor av texter och när jag väl får tid över för nöjesläsning är jag oftast så trött att jag börjar se suddigt och somnar. En annan förklaring kan vara att jag använder en del av fritiden till att uppdatera min blogg, eller så prioriterar jag ideellt arbete för Galleri KVIS, där det finns ytterligare en blogg som ständigt ska uppdateras, plus mejl som ska kollas och ett dessutom helt galleri som ska drivas. Jag hinner inte ens sätta punkt för i höstas arrangerade jag dessutom en egen konstutställning, med dikter och massor av fotografier som jag själv ramat in. Ibland reser jag iväg på en och annan konsert, plus att jag försöker vara lite social då och då. Kanske borde jag inte misströsta, utan nöja mig med att jag hinner med det jag hinner med, och låta var sak ha sin tid? Böckernas tid kommer? Eller?

Tiden går alltid lika fort, och tid är allt jag har så varför hinner jag då inte med allt jag vill? Kanske vill jag för mycket, vill fel saker, eller så prioriterar jag fel saker? Eller, kanske handlar det bara om att jag trots allt är mänsklig, trots att världen ofta känns omänsklig så är de flesta av oss människor mänskliga, och människor har begränsningar. Vi vill oftast mer än vad vi kan och orkar, och det är just den egenskapen, som gör att vi kan mer än vad vi vill och orkar, oavsett vad det är vi bestämmer oss för att göra. Nu blev det allt en smula invecklat och kanske rent av ironiskt

Kanske är det just precis alla de där drömmarna om allt jag vill göra och uppnå som får mig att orka kämpa vidare uträtta ytterligare lite till och lite till? Och just nu är planen att läsa klart mina påbörjade böcker.

Hur är det för er? Hinner och orkar ni läsa allt ni vill?

Christina Karlsson