Måndagshaiku, mer poesi och en kommande världspoesidag

Måndagshaiku. Denna veckan, på torsdag den 21 mars fyller världspoesidagen 20 år.

” Världspoesidagen instiftades år 1999 av Unesco för att inspirera organisationer på nationell och internationell nivå att arbeta för att ge poesin en större roll i samhället, att lokala myndigheter skall uppmärksamma poesidagen och att skolor och bibliotek skall fyllas av poesi.” (Unesco)

När skrev du en dikt senast?

Christina Karlsson ©

“Here I Go Again”

Lekfullhet i Nötesjö; Jag kunde helt enkelt inte låta bli att knäppa av en selfie framför hornen i loungen.

Det är snart påsk och egentligen hade jag planerat för en lugn påskhelg med tid för familjen och tid för att själv åka runt på konstrunda, men så kom det ett mejl som väckte min nyfikenhet. Mejlet innehöll en fråga om ett samarbete mellan Galleri KVIS och Nötesjö Hotell och konferens, så jag bjöd med mig styrelsen och åkte dit på besök. Nötesjö ligger vackert beläget ute i den skånska myllan alldeles intill Sturups flygplats. Naturen är makalöst vacker och hotellet verkar trivsamt. Nu vill de delta i påskens konstrunda genom att anordna en konstutställning och bjuda in några konstnärer som minglar med gästerna. Och jag får marknadsföra min diktbok. Ja, vad säger man?

Jag tillhör den kategori av människor som gärna prövar något nytt, ser möjligheter och värnar om att berika världen med konst. Nu kan jag knappt bärga mig. Jag ser fram emot att tillbringa delar av påsken på Nötesjö, mingla med besökare, marknadsföra mina böcker, och kanske rentav bjuda dit familjen på påskmiddag. Känns hedrande att få förgylla Nötesjö med såväl fotoart som diktböcker, á la Christina Karlsson Creations, samtidigt som vi öppnar upp för ett samarbete mellan Galleri KVIS och Nötesjö.

Idag är det lördag och på dagens agenda står följande; först ett besök hos frisören, därefter en vernissage på Galleri KVIS, sedan bär det av till nästa vernissage som äger rum i Landskrona, planering av samarbetet med Nötejö, plus lite annat smått och gott.

Må väl och ha en fin helg <3
Christina Karlsson

Tiden må vara ur led- men Hamlet på Dramaten är helt rätt

Stockholm är en fantastisk kulturstad, som jag gärna skulle vilja besöka oftare. När min man och jag var där senast passade vi på att besöka Dramaten.

Dramaten har en spännande historia som kan spåras tillbaka till vår kära teaterkung, Gustav III. Numera huserar Dramaten i det vackra marmorpalatset vid Nybroplan i Stockholm. Byggnaden är ritad av Fredrik Lilljekvist och invigdes i februari 1908 med Strindbergs Mäster Olof.

Dramaten är en guldgruva för alla som gillar konst. Vid entrén välkomnas man av John Börjessons (1835-1910) förgyllda bronsskulpturer Poesien och Dramatiken

Ett av de mest kända konstverken är Carl Larssons (1853-1919) plafond/takmålning, allegori över dramats skapelse (1907).

Centralt placerad i marmorsalen är Gustaf Cederströms målning, motivet föreställer Gustav III som lyckönskar skådespelerskan och hovsångerskan Elisabeth Olin (1740–1828) på Gripsholmsteaterns scen.

Ett besök på Dramaten är en upplevelse för alla sinnen. Målet med vårt besök var att se Sofia Jupithers uppsättning av Shakespeares Hamlet. Och visst är tiden ur led precis som Hamlet säger; men Hamlet på Dramaten var en förträfflig upplevelse.

Scenografin var spartanskt enkel med sin svarta bakgrund, en svart trappa, en hel del rök och moderna scenkläder.

Hamlet är ett klassiskt drama, en tragedi som kan ses hur många gånger som helt. Jag har läst olika översättningar av Hamlet, sett olika filmatiserade versioner, flera teateruppsättningar både på svenska och engelska, och för många år sedan när jag gick på designskolan då designade vi dräkter till skådespelarna. Jag har bearbetat dramat från olika infallsvinklar, och Hamlet är ett drama jag troligtvis aldrig kommer att tröttna på.

Det smakar alltid gott med något uppfriskande i pausen så att man kan hålla sig alert hela föreställningen och denna gången blev det räkmacka och bubbel

På fotot nedan ser en bild ur sista akten. Fäktningsmatchen mellan Hamlet och Leartes pågår för fullt, i bakgrunden på trappan syns bägaren med det förgiftade vinet, drottning Gertrud, kung Claudius, Horatio och en till.

Vilken föreställning! En klassiker men ändå en språkligt och visuellt modern tolkning som höll mig engagerad varje sekund. En helt fantastisk föreställning som jag mer än gärna skulle kunna se en gång till!

“Att vara, eller inte vara, det är frågan?”

“Ur led är tiden; ve! att jag är den,
Som föddes att den vrida rätt igen.”

Må väl!

Christina Karlsson

Uppfriskande Kort, glad och tacksam

Igårkväll var min dotter och jag på Pernilla Wahlgrens show, Kort, glad och tacksam. Vilken föreställning! Den var mycket bättre än vad jag väntat mig, underhållande och humoristisk. Vi fick följa med på Pernilla Wahlgrens resa från nyfödd till idag.

Showen inleds som ett överraskningsparty för Pernilla som nyligen fyllt 50 år. Utgångspunkten är nutid, med den innehåller massor av återblickar med sång, prat och en stor portion med humor på varierande nivå 😉

Det bästa var ändå att jag var där tillsammans med min dotter. Vi inledde eftermiddagen med en delikat middag och därefter begav vi oss iväg till Arenan i Lund. Kvalitetstid <3

Min vecka för övrigt har varit kämpig….

….och då blir det en särskilt fin kontrast att för en eftermiddag och kväll bara koppla av och njuta av att någon annan planerat och arrangerat.

Det här var helt klart helgens höjdpunkt för min del. Nu är det måndag och jag är back in buisness!

Vad gör du idag?

Christina Karlsson



Med tanke på internationella kvinnodagen

I Våra andetag andas haikusommar ryms så mycket mer än bara sommarkvitter och solskensglitter.

Kapitel 11 består av 12 haikudikter som på olika sätt belyser och hyllar kvinnligt konstnärskap, från antikens Sapfo till vår egen samtid.

Våga andas konst! Fråga efter boken på ditt bibliotek eller köp den direkt av mig.

Må väl och njut av dagen!

Christina Karlsson

Beckomberga, av Sara Stridsberg

Sara Stridsbergs bok, Beckomberga, ode till min familj (2014) är en gripande och märklig roman. Det är en ovanlig men ändå intressant bok. Berättarrösten och huvudpersonen tillhör den magra tonårsflickan Jackie som har tovigt hår och är klädd i leopardpäls. Handlingen utspelas på mentalsjukhuset Beckomberga där Jackies pappa är intagen.

Jag tyckte att boken var svår att få grepp om eftersom den består av många korta avsnitt som är utdrag ur olika personers liv där dessa avsnitt dessutom förflyttar sig framåt och bakåt i tiden.

Patienterna har märkliga egenheter och det verkar som om Jackie ser Beckomberga i någon form av sagoskimmer. Det är lätt att bli berörd av författarens tålamod med de olika karaktärerna, bli berörd av kontrasten mellan det mörka och ljusa, det vackra och fula. På baksidan av boken beskrivs den som en berättelse om drömmen om att hålla någon kvar i ljuset, någon som aldrig riktigt har velat vara där. Det är också intressant att känna till att mentalsjukhuset Beckomberga funnits i verkligheten och att Sara Stridsbergs pappa varit intagen där under en tidsperiod.

” Det är välfärdsstatens födelse ur mörkret. Ett slott på botten av världen som egentligen är ett fängelse, ett palats för vanställda och hopplösa där de får tumla omkring i ett stillastående och smutsigt ljus, ensamma, inlåsta, bortglömda. En ren och upptänd sjukhussal som tränger fram ur marken som ett foster ur sina blodiga hinnor, en slottsliknande majestätisk sjukhusbyggnad där bara skogen har varit innan: fåglar, träd, himmel, vatten.” ( sid 118)

Boken berör, den är sorglig och vacker på en och samma gång. De flesta av oss har någon gång kommit i kontakt med psykisk ohälsa på olika sätt. Vi vet hur komplicerat livet kan vara när psykisk ohälsa slår rot i en människa. Precis som att det kan vara svårt att förstå psykisk ohälsa är det svårt att greppa bokens budskap, men i slutet av boken vävs trådarna samman och någon form av andemeningen klargörs. Det här är en bok som inte lämnar någon oberörd. I slutet av boken står det dessutom skrivet att den är tillägnad alla som mellan åren 1932 – 1995 passerat sjukhusparken vid Beckomberga.

Jag lämnar boken med en känsla av att just ha läst en underlig och svår bok, samtidigt som jag fascineras av Stridsbergs sätt att berätta och hur hon använder språket. Boken är märklig på ett sätt som väcker min nyfikenhet och därför beger jag mig iväg till biblioteket för att låna en ny bok av Sara Stridsberg.

Christina Karlsson

Njuter lördag…

Veckan har varit sprängfylld av varierande upplevelser. Några har varit angenäma och några har varit så fullständigt bisarra att jag känner behov av återhämtning. Idag är det lördag och det känns gott. Jag väljer att fokusera på det som är ljust. Jag bläddrar i min egen poesibok och när jag läser dikterna på den första sidan kan jag förnimma den där känslan av det välbehag jag kände när jag påbörjade skrivandet i somras. Känslan av att landa…

Jag inspirerades av Haikumagasinet jag kom i kontakt med för ca en månad sedan, och just nu är jag i full färd med att teckna egna små serier till mina haikudikter. På fotografiet ovan ser ni min tolkning av bokens första dikt. Fler bilder är på gång och en ny utställning håller på att ta form. Den 4-5 maj kommer jag att delta i Litteraturrundan på Galleri KVIS tillsammans med tre andra författare och det känns spännande. Till denna utställning kommer det att vara möjligt för mina läsare att få visa upp sina bildtolkningar i utställningen. Är du intresserad av att få visa upp några av dina bildtolkningar till mina dikter så bara hör av dig. Mer info kommer min andra blogg som du når under fliken, Min bok.

Jag blev glad över att upptäcka att Primrose bloggat om min bok och vill ni läsa hennes recension så finner ni den här.  Tack för den fina recensionen!

En annan upplevelse som gjorde mig upprymd var när jag besökte biblioteket här i Svedala och fann min bok alldeles intill Kristina Lugns poesi. Vill du också bekanta dig med min bok så be ditt bibliotek att beställa den. Vill du köpa boken direkt av mig så det info om hur du går tillväga här.

Tack alla ni fina läsare som kikar in här på min sida 🙂 Nu ska jag fortsätta hålla lördag, måla, städa, ta en bloggpromenad in till er och framförallt så ska jag lyssna på min kropp och använda lite tid för vila och återhämtning.

Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson ©

Ögonfröjd med historiska berättelser i konstverk på Nationalmuseum

När vi kom fram till Nationalmuseet ringlade kön sig utanför, men när museet väl öppnade rasslade det till och vi blev insläppta relativt snabbt.

Nationalmuseum grundades år 1792, ett år före Louvren i Paris. Nationalmuseet är ett av Europas äldsta offentliga konstmuseer. Unikt för museet är att det instiftades till minne av Gustaf den III och att det innehåller en stor andel av de äldre kungliga samlingarna.

Den skulptur jag längtat mest efter att få återse är Johan Tobias Sergels, Amor och Psyke. Jag fascineras av berättelsen om dessa två karaktärer, av alla uppdrag och äventyr de måste gå igenom, av alla frågetecken på vägen och av dramats lyckliga slut.

Jag har skrivit om Amor och Psyke tidigare här på bloggen. Vill ni läsa inlägget är det bara att klicka här.

Med tanke på att jag beundrar och fascineras av drottning Kristina så var en annan höjdpunkt att få se David Becks porträttmålning (1650) av drottning Kristina. Målningen innehåller flera symboler som hyllar drottningen som regent. Kulan representerar jorden, vinddraget i slöjan representerar vinden, vattnet i fontänen ger enhet åt hennes rike, dvs Sverige. Det jag upplever som fascinerande med att se en målning IRL är att jag då har möjlighet att uppmärksamma detaljer som inte synts på fotografier jag tidigare sett av verket. I denna målningen kan man tex urskilja drottningens namn på brevet som hon håller i sin hand. Drottning Kristina hade precis som jag ett stort intresse för konst, litteratur och vetenskap. Kristina  bidrog till av berika Sveriges konstsamling, konst- och kulturliv. Hon bidrog dessutom till att sätta Sverige på kartan genom att våga abdikera, våga flytta till Rom, bli vän med påven och så småningom begravas och få ett minnesmonument i Peterskyrkan i Vatikanstaten. En fascinerande kvinna!

Nästa porträttmålning av drottning Kristina målades av den franske konstnären Sebastien Boudout 1653.

Höjdpunkterna på Nationalmuseum är många och självklart måste jag nämna de stora väggmålningarna av Carl Larsson. Trots att jag sett dem tidigare så var det först nu jag uppmärksammade att en av bilderna föreställer Sergel i full färd med att skulptera fram skulpturen av Amor och Psyke…och det är just det som är det fina med riktigt bra konst. Man kan återkomma till den och betrakta den hur många gånger som helst, bara för att varje gång uppmärksamma något man inte tidigare uppmärksammat. Ett intressant verk tål att granskas om och om igen.

Må väl och njut av konsten i din vardag <3

Christina Karlsson

 

Besökte Fotografiska och blev förälskad

Jag har länge velat besöka Fotografiska och vid detta Stockholmsbesöket fanns det äntligen utrymme för det efterlängtade besöket. Vilken upplevelse det blev! Det visas tre olika fotoutställningar av fotograferna Kirsty Michell, Anja Niemi och Alison Jackson.

Den mest fascinerande utställningen var Kirsty Mitchells Wonderland. Hon iscensätter olika sagovärldar och gemensamt för fotografierna är att det finns en kvinna i sagans centrum. Motiven består av drömska miljöer i naturen, massor av blommor, kläder av blommor, böcker och en underton av sagolikmystik.

Jag blev förälskad i Kirsty Michells fotografier och i den sagovärld hon lyckas förmedla i sina bilder. Hon tillverkar nästan all rekvisita själv så det kan ligga flera veckor eller månaders arbete bakom en fotoserie. Känns berikande och inspirerande att ha sett utställningen. De tre översta fotografierna i detta inlägg är tagna på Kirsty Michells utställning. Vill ni se mer av hennes alster så kika in på hennes magnifika hemsida. Vilken fotograf!

Utställningen In Character av Anja Niemi var också fascinerande. In Character var som ett undersökande av självets existens och förhållande till livet. Mycket fascinerande men med en dragning åt det melankoliska hållet då hon arbetar med kontraster som skönhet kontra kuslighet.  Även här är det kvinnan som har huvudrollen och miljöerna är mystiska, lite a lá David Lynch.

Den tredje utställningen Truth is dead av Alison Jackson var helt annorlunda. Alison Jackson bearbetar/kommunicerar hur samtiden fylls av manipulerade bilder och nyheter som förvränger sanningen och hur vi människor ofta väljer att tro det vi hör och ser rakt av, utan att ifrågasätta och ta reda på sanningshalten. Hon använder sig av kändisar, och iscensätter fullständigt fejkade situationer som ändå är tillräckligt trovärdiga för att betraktaren ska kunna köpa dem. Utställningen var intressant men med tanke på att det fanns fejkade bilder av kändisar på alla fotografier kändes det fel att fotografera, men om ni är nyfikna så gå in på Fotografiskas eller fotografernas egna hemsidor.

Vi avslutade kvällen med en delikat trerättersmeny i Fotografiskas restaurang. Trevlig personal, utsökt mat, medvetet koncept och trivsam miljö med utsikt över Stockholms skärgård. Jag ser redan fram emot mitt nästa besök på Fotografiska…

Vilka ingredienser anser du att ett fotografi ska innehålla för att vara intressant?

Christina Karlsson

Bekantar mig med haikumagasinet

När jag var på poesiläsningen i måndags bytte jag och Dag Persson böcker med varann. Han fick en bok av mig och jag fick två böcker av honom. En av de böckerna jag fick var haikumagasinet och nu när jag bläddrat, läst och bekantat mig med det här lilla magasinet har jag ett leende på läpparna. Haikumagasinet består av tecknade haikudikter. Varje boksida består av tre serierutor och i varje serieruta en versrad. Tala om att detta är ett magasin som tilltalar mig.

Haikudikten på sida 14 är skriven av Dag Persson och bilderna är illustrerade av Sara Lundstedt. Den här haikudikten för mina tankar till impressionisterna och Monets näckrosmålningar med speglingar av hängpil.

På sida 15 och 21 har Sara Lundstedt illustrerat en dikt av japanen Matsuo Basho ( 1644-1694).  Basho anses vara den som utvecklade versmåttet haiku.

Magasinet innehåller 19 haikudikter skrivna av 14 olika poeter. Magasinet är utgivet av Fri Press Fridens höjd AB och efter att ha läst det här första magasinet har jag fått mersmak. Jag tror minsann att jag vill läsa fler haikumagasin. Vackra illustrationer och ett fint urval av haikudikter.

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

 

 

En kväll med ekopoesi i Hjalmar Gullbergrummet på Malmö stadsbibliotek

En inspirerande kväll i poesins tecken!

Efter gårdagens arbetspass. körde jag raka vägen in till Malmö stadsbibliotek för att delta i kvällens poesiläsning. När jag kom in genom entrén möttes jag av en informationsskärm med text om kvällens ekopoesiläsning tillsammans med mitt och några av de andra poeternas namn.

Jag smög fram mobilkameran och dokumenterade händelsen. Därefter begav jag mig på jakt efter Hjalmar Gullbergrummet som finns på fjärde våningen och väl där uppe upptäckte jag ytterligare information om poesiläsningen. Det kändes välkomnande och fint att biblioteket gjorde reklam för poesiläsningen, samtidigt som jag greps av en känsla av blyghet. Jag smög iväg och satte mig ner bakom några bokhyllor för att samla krafter och komma i balans, andas in och andas ut.

Här står jag på fjärde våningen och på andra sidan bakom mig ser ni Hjalmar Gullbergrummet där poesiläsningen ägde rum.

Vilket rum! Det första jag såg när jag steg in i rummet var den här poetiskt vackra målningen av Hjalmar Gullberg. Rummet gör verkligen skäl för sitt namn då det är inrett med poeten Hjalmar Gullbergs privata boksamling som innehåller många signerade verk.

Och vilken kväll det blev! Publiken bestod uppskattningsvis av något mer än ett tjugotal personer och vi var fem poeter med helt olika stilar och infallsvinklar i temat ekopoesi. Många kloka tankar och ord om jorden, kretsloppet, människorna, klimatet, estetiken och naturen lyftes fram. Det kändes fantastiskt att omges av likasinnade människor. Människor som älskar poesi, människor som står ut med att vända och vrida på ord, skapa ordkombinationer och lyssna, verkligen lyssna på varandras läsningar. Det var jag, Birk Andersson, Dag Persson, Louise Buenafe Mistén, och Olle Hedstrand som läste/sjöng.

Visst finns det en del jag kunde gjort bättre och sagt på ett annat sätt men med tanke på att det är första gången jag läser poesi på Malmö stadsbibliotek så känner jag mig både nöjd och extremt taggad på fler tillfällen. Det här var fantastiskt lärorikt och inspirerande på många sätt.

Inspirerande och fantastiskt i all ära men ibland blir det för mycket av det goda. Efter läsningen körde jag hem och planerade morgondagens arbetsdag och ikväll planerar jag morgondagens arbetsdag, samt styrelsemöte på galleriet. Tiden är musik och jag kämpar febrilt för att hålla takten.

Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

 

 

Dräktlängtan med Bergman på modet, en utställning på Malmö museum

Jag fascineras av karaktärerna i Ingmar Bergmans filmer och en av mina absoluta favoriter är Fanny och Alexander, en film jag sett tillräckligt många gånger för att ha tappat räkningen. En av anledningarna till varför jag älskar Fanny och Alexander är att det är en kostymfilm, med otroligt vackra dräkter. Filmen utspelas under det sena 1800-talet/tidigt 1900-tal och just nu pågår en utställning på Malmö museum där några av dräkterna visas.

 

Den här utställningen väcker lusten att klä på sig finstassen och ställa till med en hejdundrande fest på sekelskiftestema 1800/1900-tal.

Alexanders sjömanskostym och hans slitna gamla kramgoe nalle var självklart med.

Gillar du finkläder och Bergmanfilm så är det här en sevärd utställning.

Må väl!

Christina Karlsson