Dag 4 i New York

Vi tog en båttur ut till Liberty Island för att se The Statue of Liberty, dvs Frihetsgudinnan på nära håll. Skulpturen invigdes 1886 och har kommit att bli en symbol för New York och USA. Den är en gåva från det franska folket för att fira hundraårsminnet av USA:s självständighet.

Frihetsgudinnan är en mäktig skulptur som reser sig över 93 meters höjd. Utsikten från platån och ut över Manhattans skyline är magnifik. När man står där uppe är det för att se utsikten, om man tittar uppåt ser man bara delar av frihetsskulpuren underifrån.

Magnifik utsikt  över Manhattan med alla sina skyskrapor.

Nästa båttur gick vidare till grannön Ellis Island och där är utsikten minst lika magnifik. Vi besökte Ellis Islands imigrantmuseum dit “nyanlända” invandrare på 1800-talet hänvisades för att registrera sig och genomgå diverse olika undersökningar innan de fick komma in i landet.

På kvällen promenerade vi över till Brooklyn, via den vackra Brooklyn Bridge. Bron var fylld av vandrande människor, det var ca 30-grader varmt och mycket längre än vad vi räknat med. Väl framme i Brooklyn passade vi på att kyla ner oss med lite kall dryck och hummer.

Allt tar mycket längre tid än vad man räknat med pga att det är långa avstånd och köer till alla sevärdheter. Det har dessutom varit över ca 30-graders värme konstant och då behövs det många pauser för att orka promenera vidare. Vi promenerar en hel del för att hinna se så mycket som möjligt av New York, staden som aldrig sover.

Christina Karlsson

Dag 3 i New York

Vi inledde dagen med att besöka 9/11 Memorial Museum, minnesmuseet för de tragiska händelserna 9/11- 2001. En omskakande utställning och en påminnelse om hur sårbart vårt samhälle är. En gripande utställning om vad ondskans terror kan orsaka. Fotografiet ovan föreställer ett konstverk som upprättats som ett minnesmonument, Trying to Remember the Color of the Sky on That September Morning, av Spencer Finch.

Därefter tog vi tunnelbanan till konstmuseet, The Met.

Regnet föll och kön ringlade sig längs med hela utsidan av The Metropolitan Art Museum. Vi hade turen att slippa stå i den långa kön eftersom vi hade köpt ett New York pass. Köa fick vi göra men inte lika länge. Museet är stort, till och med större än Lovren i Paris så vi fick inrikta in oss på de utställningar vi helst ville se. Maken, vår dotter och jag hade olika önskemål så vi fick prioritera. På min priolista stod impressionismen, modernismen och självklart den fantastiska modeutställningen som pågår. Heavenly Bodies Fashion and Catholic Imagination, Där skulle jag kunna gå flera dagar, vilken ögonfröjd! Dräkter designade av de mest framstående designers som Dolce &Gabbana, Yves Saint Laurant, Vesace, Dior, Gailliano, Lagerfeldt för Chanel, La Croix, Balenciaga, med flera.

När det gäller den här typen av designade dräkter är det svårt att dra någon gräns mellan mode och konst. Den här typen av designade dräkter är ur mitt perspektiv sett  konst och dräkterna i utställningen är designade för att skapa en dialog med religiösa mästerverk. Magnifik kontrast att låta nutid möta historien med den här dräktutställningen i miljön med den konst och arkitektur som The Met erbjuder.

Känner mig nöjd och lyckligt lottad som fått se utställningen och uppleva The Met.

När vi kom ut ur museet slog den över 30-gradiga hettan emot oss och det hade slutat regna.

Vi beger oss iväg tidigt på morgonen och kommer tillbaka till hotellet sent på kvällarna så jag hoppas att ni har överseende med att jag inte är någon flitig bloggbesökare under de här dagarna, då vi vill hinna med så mycket som möjligt.

Må väl!

Christina Karlsson

 

Dag 2 i New York

Promenad längs med Fifth Avenue, gatan där många av New Yorks mest exklusiva butiker befinner sig. Det vackra skyltfönstret på bilden är Dolce & Gabbanas. Mångden  glas och metall i skyskraporna skapar som ni ser fascinerade speglingar.

Marken är vackert stensatt med olika typer av exklusiva plattor i olika nyanser och färger.

Vi åt lunch på Trump Tower.

Vi gick en guidad konstvandring i Rockefeller Center som består av 19 byggnader och massor av vacker konst som till största andel är i art deco-stil.

Placerad på Fifth Avenue, framför en av Rockefeller Centers skyskrapor och mitt emot St. Patricks Cathedral står den omtalade skulpturen titanen Atlas, som enligt grekisk mytologi bär upp himlavalvet på sina axlar. Framifrån ser vi att han tittar uppåt och bakifrån ser vi att han knäböjer inför kyrkan, och att kyrkans kors hamnar i centrum av himlavalvet.

Den här väggmålningen uppfördes i början av 1900-talet i samband med att Rockefeller Center grundades. Målningen symboliserar framtiden, tekniken, media och film.

En annan fascinerande takmålning där det ser ut som om mannen som bär upp pelarna är vänd mot betraktaren oavsett vilken sida på golvet man står på.

Vi avslutade konstvandringen med en åktur upp till The Top of The Rock.

Utsikten över skyskrapestaden är fascinerande och vilken känsla det är att se detta i verkligheten. Bilder som man tidigare bara sett på bild och film. Jag är inget fan av storstäder, gillar egentligen inte höghus och trängsel men New York är outstanding. Kan inte låta bli att fascineras av denna stad.

Alla i New York verkar till att älska konst. När vi besökte konstmuseet MoMA var det så mycket besökare att det knappt gick att se konstverken, och att trängas i den folksamlingen var inget vidare. Här hänger massor av konstverk från vårt europeiska kulturarv och att se hur besökare respektlöst fotograferade hejvilt, samt nästintill lutade sig mot konstverken för att få ett fotografi gjorde lite ont i mitt konstnärshjärta. MoMA grundades av Abigail Rockefeller som köpte in de flesta av konstverken. Här finns massor av sevärda konstverk som är väl värda ett besök och jag gissar att det är bättre att välja en annan dag än fredagskväll då vi var där. Denna dag var det fri entré och kanske var det därför det var så vansinnigt många besökare på plats denna dag. Om vi hade haft massor av tid i New York hade jag gärna återvänt en annan dag/tidpunkt för att kunna se utställningen en gång till, fast då när där är färre antal besökare.

Har du någon relation till New York?

Må väl och ha en fin dag. Christina Karlsson

 

New York

New York, dag 1: Efter en lång flygresa, 8 timmar bakåt i tiden, går vi ner för landning i New York.

Efter att ha checkat in på hotellet begav vi oss ut för att kolla in omgivningarna och med tanke på att vi bor alldeles i närheten av One World Trade och vädret var fint så passade vi på att åka upp till utkiksplatsen för att få en överblick över staden. Hissfärden uppåt i skyskrapan som är totalt 541 meter hög, gick förvånansvärt fort.

Utsikten är helt otrolig. Vilken stad! Här ser ni vyn över Brooklyn Bridge och Manhattan bridge.

Jag hade fullt upp med att fotografera, några fotografi med mobilkameran och några fotografier med systemkameran.

One World Trade Center är ur ett estetiskt  perspektiv en fascinerande byggnad, eftersom allt glas gör att det skapas spännande spegelbilder i fasaden.

Dag ett och att få se New York från ovan överträffade mina förväntningar.

Hälsningar från andra sidan Atlanten

Christina Karlsson

Återstoden av dagen, av Kazuro Ishiguro

 

Jag har en fäbless för festligheterna kring nobelprisutdelningen, därför gjordes det här bokinköpet för några månader sedan strax efter det att författaren belönades med nobelpriset i december 2017. Jag hade inte läst något av författaren tidigare och nobelpriset räcker gott och väl för att väcka min nyfikenhet.

Vilken bladvändare! Språket är otroligt träffsäkert på ett sätt som får mig som läsare till att uppleva stämningen  och känslorna. Jag kunde knappt lägga boken ifrån mig och hamnade i ett läsflow där jag bara läste och läste.

Själva storyn är ju inte så häftig då den handlar om en butler och hans funderingar, men författaren skriver på ett fascinerande sätt som gör att man inte vill släppa boken ifrån sig. Jag kommer definitivt att läsa fler böcker av Kazuo Ishiguru.

Vill ni skapa en känsla för hur han skriver så kolla finns det ett smakprovet på fotografiet nedan.

Må väl och ha en fortsatt fin dag!

Christina Karlsson

ett steg i taget… och fortsättning följer

Just nu står bokprojektet lite stilla pga att jag inväntar lite administrativt “jox”. Under tiden passar jag på att förbereda annat runtomkring som layout till bokens framsida, samt baksida. Och detta eviga korrekturläsande som kanske aldrig blir klart….men någon gång måste man ju bestämma sig för att det är bra nog.

Under tiden tänkte jag dela med mig av ett foto på bokens titel, hämtat direkt ur mitt skissblock. Bilden till omslaget får vara hemlig ett tag till.

Med tanke på att min semester närmar sig sitt slut så ska jag passa på att göra en utflykt för att ladda mina batterier och fylla på energidepåerna inför kommande hösttermin.

Under tiden får ni gärna kommentera titeln. Vilka tankar väcks hos er när ni läser titeln: Våra andetag, andas haikusommar?

På återseende!

Christina Karlsson

Jag tar mig sakta framåt på utmaningarnas resa

På fotografiet ser ni ett litet utsnitt av en akvarellmålning som kanske ska bli ett omslag till min diktsamling, men bara kanske.

På fotografiet ser ni ett utsnitt av en tuschmålning som kanske ska bli ett illustration till framsidan på min bok, men bara kanske.

På fotografiet ser ni ett utsnitt av en tuschskiss som kanske skulle kunna bli en illustration till framsidan i min bok, men bara kanske.

Det här var bara tre utsnitt av målningar som alla påminner om varandra, men i själva verket så är jag uppe i över 20 skisser och målningar. Jag blir helt enkelt inte nöjd, men envis som jag är så tänker jag fortsätta tills jag lyckas framställa en illustration som jag blir nöjd med.

Jag har bestämt mig för att ro bokprojektet i land. Att ge ut en bok är en dröm jag burit med mig i många år och nog har jag varit på väg mot drömmen flertalet gånger men nu är det dags att prioritera och ta sikte på mållinjen. När jag kommer lite längre fram i processen kommer jag att berätta mer om både boken och den administrativa något lite väl krångliga formalia runtomkring. Jag tar ett steg i taget. Stegen må vara korta, ibland stannar jag upp för att utveckla och förbättra, men jag ger mig inte. Jag vet att det är nu under min semester som jag har tid och möjlighet att prioritera min dröm.

2018 ska bli året då jag debuterar med min första bok.

En av de ställningstagande jag behöver göra i nuläget är att bestämma vilken porträttbild jag ska använda på insidan av boken. Just nu funderar jag på att det här midsommarfotografiet skulle kunna vara lämpligt, med tanke på  att det finns en röd tråd i bokens innehåll som kan knytas till sommaren.

Vilket projekt jag har gett mig in i… det innehåller betydligt fler steg än vad jag var beredd på men hittills har det varit både lärorikt, utvecklande och spännande och det är väl så livet ska vara? Lärorikt och utvecklande.

Ny dag, nya möjligheter och alldeles strax dags för en kopp kaffe.

Till er där ute i cyberspace, – Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

Känslan av utställningen dröjer sig kvar; Picasso 1932 – Love Fame Tragedi

Konferensdagarna i London strax före semestern var fullbokade, men jag lyckades få två timmar tillgängliga medans det fortfarande var öppet på konstmuseet, Tate Modern. Att gå igenom hela museet tar många timmar så med mindre än två timmar till förfogande gäller det att göra en urvalsprocess. Jag valde att fokusera på Picassoutställningen. Självklart så köpte jag med mig utställningsboken hem för att i lugn och ro kunna läsa om och njuta av utställningen flera gånger i efterhand.

Vi hade förmånen att bo på ett trevligt hotell som låg alldeles intill Banksidewalk. Mycket fint läge enligt mig med fin utsikt från flertalet trevliga broar, konstmuseum, trevliga uteserveringar och Shakespeares Globe. Och gångavstånd till centrum.

Att Picasso fascinerades av kvinnor syns i hans målningar. I just denna utställningen ingick många kvinnoporträtt där kvinnan sitter och läser eller som här drömmer sig in i bokens värld. Jag finner porträtten intressanta och fascineras av att man med få linjer kan uttrycka så mycket. Detta blir särskilt tydligt i porträttet nedan med den skrivande kvinnan och en blomma. Enkelt stilrent och uttrycksfullt. Jag gillar det.

Picassos konst är imponerande och det är helt otroligt att en person lyckats skapa så många uttrycksfulla och vackra verk. Vilken utställning! Känns fantastiskt att ha varit där.

Jag njuter vidare av denna sommarens intensiva värme genom att hålla mig i skuggan, där ägnar jag mig oftast åt att läsa böcker, bläddra i böcker och skriva – precis som kvinnorna i målningarna.

På återseende!

Christina Karlsson

 

Livstecken, dikter att drömma till

Den senaste tiden har jag vid flera tillfällen återkommit till diktsamlingen Livstecken Dikter att drömma till (2012). Jag har läst och lyssnat. Ibland har jag lett igenkännande och ibland förundrat.  Det finns en liten text på bokomslagets insida där boken beskrivs med orden “Livstecken. Tecken på liv – vänskap, sorg och glädje. Dikter att drömma till, smaka på, landa i. Dikter att må bra av eller fundera på.” Och nog har jag både smakat på, landat i, funderat på och mått bra av att läsa den här diktsamlingen.

Mitt första möte med boken inträffade i samband med en utställning på Galleri KVIS och årets litteraturrunda i början av maj. En av bokens författare Stina Larsson läste och ställde ut ett antal dikter som ingick i  konceptutställningen det Ofattbara 3.0 som jag skrivit om tidigare. Under helgen då det var litteraturrunda hade hon med sig denna diktsamling och gav på så sätt ett smakprov på tidigare verk.

Den här diktboken är skriven av tre författare som befinner sig i olika stadier av livet.

Kiin Ekelin Wick,  född 1977 skriver för livet. Hon bjuder med läsaren på en gripande resa om broar som bränns och ljus som tänds.

Erik Malmberg, född 1932 skriver om seniorlivet och “Att ge sig tid- kan ta tid!”. Hans resa handlar om att förändra en “prestationsjagad individ till en livsnjutare som sitter under eken och njuter av blomdoft”.

Stina Larsson, född 1966 skriver om livets inre resa, om vägval och om konsten att ta sig tid. Hon skriver om att “…ta livet med en nypa salt. På fullaste allvar.”

En av de dikter jag fastnade för är Stina Larssons  Livets karusell. I den finner jag såväl allvar som humor. Själv har jag aldrig någonsin funderat på “risken att krocka med en kråka”, men metaforen får mig att le då den känns träffsäker – för visst har jag krockat med både en och annan kråka på min väg. Och visst har jag åkt en massa häftiga karuseller som gått både upp och ner.

Dikten fick mig till att reflektera kring vikten av välja vilken karusell man ska hoppa på. Ibland följer man ju med i karuseller bara för att det ingår i normen för hur man ska vara och nog är det kul att när de går högt upp, men mindre trevligt när man kraschar. Ibland tar man sig inte tid till att åka de där karusellerna man länge drömt om… Och om man inte tar sig tid så lär det ju aldrig hända. Vill man då tillräckligt starkt? Kanske måste man ta sig tid att finna vägen till just den där karusellen man länge drömt om.

Funderingar kring vägval ledde mig rakt in i dikten Jag väljer. Vi väljer alla våra vägar och nog är det så att vägen ibland är minst lika spännande som målet.

Diktboken är rikligt illustrerad då varje dikt kommenteras med en bild som därmed ger en ytterligare en synvinkel och vägvisare i läsningen. Illustratören heter Joakim Larsson.

Boken är vacker och tilltalande på många vis. Det är en bok som varar länge och som växer  då man gärna bläddrar i, och läser om den flera gånger.

Med tanke på att jag tycker så mycket om den här diktboken och annan konst skapad av konstnärsparet Stina och Joakim Larsson så vill jag tipsa om deras hemsida där ni kan läsa mer om deras böcker och konstprojekt boklarssons.se.

Brukar du läsa poesi?

Christina Karlsson

 

Gröna sköna dagar

Idag blev det en rogivande promenad i bokskogen, med syftet att studera krispigt gröna bokblad.

Tog tillfället i akt för att stanna upp och betrakta vackra skuggmönster som uppstår på stigen. Skogens eget ständigt varierande och fascinerande naturgalleri.

Eftermiddagen tillbringades hos min dotter i Lund och vi tog en promenad till den fantastiskt vackra botaniska trädgården där det blev en hel del fotograferande. I växthuset fann vi kakaoträdet som syns på fotot ovan.

I samma växthus fann vi de här fascinerande blommorna.

En hel del tid åtgår för att korrekturläsa manuset och där finns fortfarande enstaka smågrejer som behöver justeras, så det är bara att fortsätta korrekturläsa ett tag till.

Kvällen tillbringade jag med skissblock, pennor, bokblad och akvarellfärger i trädgården. Där satt jag och målade bokblad tills det blev alldeles för mörkt för att måla. Planen är att jag ska göra en layout till omslaget till boken. I nuläget är det en bra bit kvar innan jag kan känna mig nöjd, akvarellen blev inte som planerat, men det kommer ju en dag imorgon också. Varje ny dag innehåller nya möjligheter till nya framsteg.

Må väl!

Christina Karlsson

 

Läser Andarnas labyrint, av Carlos Ruis Zafón

Vilken bladvändare! De senaste dagarna har jag varit fullständigt fängslad av Carlos Ruiz Zafóns senaste bok, Andarnas labyrint. Jag har burit boken med mig, läst i köket, i trädgården, i vardagsrummet, i sovrummet och varhelst jag befunnit mig.

Boken är spännande rakt igenom från början till slut. Den tar oväntade vändningar som gör att man inte kan låta bli att läsa lite till och lite till. Handlingen utspelas i Barcelona och miljöerna beskrivs så levande att det känns som om man befinner sig i handlingens centrum tillsammans med karaktärerna. Nu längtar jag efter en IRL-resa till Spanien, för att besöka Pradomuseet i Madrid, Barcelona och lära mig mer om den spanska kulturen.

Har du läst någon bra bok eller tidning på sistone?

Må väl och njut av denna ljuva sommartid!

Christina Karlsson

 

En smurfs återkomst

Den här underbara tavlan köpte jag med mig hem från den senaste utställningen på Galleri KVIS. Kännetecknade för fotografen Ann-Kristin Thönnersten Nilssons fotokonst är att hon ofta fotograferar sina smurfar i olika miljöer. Ann-Kristin ingår i RTPs fotogrupp som nyss ställt ut på vårt lokala konstgalleri här i Svedala.

Förra året när jag ställde ut min “kaffebordsinstallation” på Galleri KVIS fick jag besök av Ann-Kristin. Hon frågade givetvis om det var okej att fotografera men jag blev ändå överraskad när jag i efterhand fick se i hennes instagramflöde att hon hade placerat ut en av sina smurfar och fotograferat på olika platser i min utställning. Jag fann det spännande att utsnitt ur min konstutställning på detta sätt till viss del fick ingå i ett helt nytt sammanhang och leva vidare i en annan persons fotografier.

Nu har Ann-Kristin och hennes fotogrupp nyligen ställt ut på galleriet och då valde hon att ställa ut några av sina ljuvliga fotografier med smurfar. Om ni tittar på min header och sedan på fotografiet av tavlan jag hämtat hem idag så känner ni igen var smurfen fick posera.

Jag känner mig lyckligt lottad över att ha konsten som intresse och följeslagare i livet. Konst berikar, och jag lär mig hela tiden nya saker och träffar intressanta personligheter och konstverk som inspirerar och allt detta tack vare intresset för konst.

Placeringen av smurftavlan kommer troligtvis att bli i hallen tillsammans med ett annat gäng fotografier och målningar.

På återseende <3

Christina Karlsson

 

Jag riktar min blick mot horisontens rand…

Jag njuter sommar och investerar min semester i att försöka förverkliga en dröm.

Under några få veckors tid har jag arbetat intensivt med att skriva en diktsamling. Nu känns det som att mitt bokmanus är klart. Jag känner mig tillfreds, njuter och har redan tagit tillfället i akt för att fira att steg ett i processen är klart. Jag firade med ett glas bubbel och 12 goda karameller, dvs en karamell för varje kapitel i boken.Manuset blir kanske aldrig någon bok, och om det ändå blir en bok så kanske ingen vill läsa, låna eller ens köpa den… men vadå? Den risken måste jag ju ta om jag ska komma framåt i processen.

Tiden tickar på och nu är det dags för mig att investera i en dröm. Drömmen om att publicera en egenkomponerad bok. Just nu känner jag mig upprymd, både över att mitt manus är klart, över att jag känner mig nöjd med innehållet och själva idén för hur den färdiga boken  ska vara.

Vad som händer framöver får framtiden utvisa, men nu känner ni till en liten hemlighet som nu inte längre är någon hemlighet, med tanke på att jag skriver och berättar om den här.

Må väl och njut av tiden som passerar!

Christina Karlsson

 

 

 

Om någon undrar…

Om någon undrar,

så befinner jag mig i närheten av denna bok.

I den skriver jag på gammaldags vis

med penna,

på papper.

<3

Jag dricker solsken,

till doften av starkt kaffe,

med rosenblad.

I min trädgård bland rosor och bär,

där skriver jag min lyrik.

Funderar, samlar mina dikter,

och fyller bokblad efter bokblad med ord…

Semester gillas!

Må väl och njut av sommardagarna som passerar…

Christina Karlsson

 

Kalligrafi – älskade skönskrift

Jag inleder min semester med inspirationsdagar på galleriet. I år har vi bjudit in en erfaren kalligraf som delar med sig av sina kunskaper i kalligrafi. Dag ett var det hon som höll i trådarna och dagen ägnades åt skönskrift. Dag två inledde jag med ett inspirationsföredrag om haikudiktning och därefter var det fritt fram för deltagarna att komponera haikudikter och därefter träna kalligrafi eller måla. På bilden ovan ser ni resultatet av mitt envisa kämpande med dess konstfyllda kalligrafiska bokstäver: två dagar, mitt namn, två haikudikter, massor av enstaka bokstäver och åtta timmars träning. Jag känner mig nöjd.

Alla goda ting är tre och likaså är inspirationsdagarna. Idag kommer vi att arbeta vidare med det vi påbörjat, samt avsluta med en provisorisk liten utställning där vi arrangerar våra alster, presenterar och ger varandra feedback.

Inspirationen är här och jag känner mig uppåt. Inatt satt jag uppe och komponerade haikudikter tills klockan var närmare 01.30. Idag äter jag frukost senare än vanligt, men vadå, – Jag har ju semester!

Må väl och ha en alldeles underbar dag!

Christina Karlsson