– Det här är ingen vanlig spegel. Det här är en alldeles särskild spegel. Den har tillhört min mormors mormor, det vill säga min mammas gammelmormor. Min mamma har berättat att gammelmormor Gerda var en sådan där gammeldags mormor med långt hår som hon brukade fläta och snurra upp i en gammeldags knut. Mamma tyckte väldigt mycket om henne och säger att hon var en mycket snäll och rar mormor.

När jag tittar in i denna spegel undrar jag hur gammelmormors mor Gerda såg ut och varifrån spegeln kommer. Hände det att Gerda poserade och prövade olika frisyrer framför spegeln. Snurrade hon runt framför spegeln bara för att kolla in om kjolen klockade sig fint? Hur såg hennes kläder ut? Hände det att hon drog djupa suckar och filosoferade kring djupa livsfrågor, samtidigt som hon betraktade sin spegelbild….. Och finns det några likheter mellan hennes drag och mina? Jag har ingen aning eftersom det inte finns några fotografier av henne vad jag vet….men det händer ju att jag flätar mitt hår och samlar det i en knut…

Den här spegeln stod i ett rum som användes ungefär som nutidens Walk in Closet, alltså det vi på traditionell svenska kallar för klädkammare. Mamma har berättat att linne och kläder förvarades i någon form av träkistor i rummet där spegel stod.

Så småningom hamnade denna spegel på min gammelmormor Annas vind. Anna och Tore hette min gammelmormor och morfar. De hade en stor hallonodling, massor av höns, gäss och hund. Det var något visst med att få vandra runt i hallonlandet och plocka de solmogna söta hallonen. De bodde på österlen och jag minns att det kändes lite som att besöka förritiden när man hälsade på dem. Hos dem hamnade den här spegeln på vinden och det var först när vi vandrade upp där en dag mamma återsåg spegeln. Mamma blev jätteglad när hon fick spegeln och att det var ett företag att frakta hem den.

Jag har vuxit upp med den här spegeln. Hemma hos oss stod den först i hallen och senare i vardagsrummen. Jag har stått framför den och kammat mig, dansat, poserat och grimaserat.Men det har alltid varit mammas spegel.

Tills i somras…. nu har jag fått denna spegel med löftet att ge den till min dotter om hon vill ha den när hon blir äldre. Hos oss står den i vardagsrummet. Och jag tycker så mycket om den här spegeln. Tänk så spännande det hade varit om spegeln tagit lite fotografier då och då. Om man kunde klicka fram bilder från de rum spegeln stått i och bilder av de människor som speglat sig. Tänk vilken fantastiskt spännande historia denna spegel skulle kunna berätta…

Jag tycker om min spegel. Tack så hjärtans mycket!