Den senaste tiden har varit som en förfärlig oroshärd, men idag fick vi äntligen positiva besked av hematologen. För att göra en lång historia kort så har Finastes blodprover vid upprepade tillfällen de senaste veckorna varit alarmerande och det fanns en stark misstanke om att det kunde bero på en allvarlig blodsjukdom. Det skickades en remiss med stark prio till hematologen. Självklart blev jag vansinnigt orolig eftersom jag vet vilken typ av sjukdomar en hematolog är specialist på, idag var vi där och nu har det äntligen vänt. Proverna är nu helt bra igen, vilket innebär att benmärgen gjort ett fantastiskt arbete och återställt ordningen bland vita blodkroppar och blodplättar! Åh, vilken lättnad att kunna utesluta det värsta. Det kommer att bli fortsatt uppföljning under det närmsta året och ytterligare en remiss till en annan utredning angående allergichocken som inträffade men det är sådant som vi kan hantera. Nu är vi så otroligt lättade över dagens lugnande besked att vi ska fira och ha en riktigt bra fredag!

Samtidigt med denna oro för min finaste har det varit stora problem med mina gamla svärföräldrar som inte längre klarar sig själva, när svärmor som tidigare var den av de två som var någorlunda ”klar” nu har insjuknat. Detta har inneburit att väldigt mycket hänt på kort tid och att mannen varit tvungen att åka dit och vara där. Men svärföräldrarna är gamla och har haft ett bra liv därför känns det hanterbart även om det givetvis är sorgligt att se hur de försämras.

När unga människor och speciellt när ens barn blir allvarligt sjuka känns det bara så ångestfyllt och fel…Det stämmer så väl som man brukar säga att när man är frisk önskar man sig så mycket men när man är sjuk eller har sjuka barn önskar man bara en sak – och det är att den som är sjuk ska bli frisk! Idag när hematologen sa att blodproverna nu är bra kände jag en väldig lättnad och tacksamhet över att ha blivit bönhörd! Nu kan vi verkligen njuta av helgen på riktigt!

Tack alla ni som visat oss omtanke under dessa veckor (ni vet vilka ni är). Och med dessa ord vill jag passa på att önska alla en finfin helg. Nu ska det städas och påskpyntas minsann 🙂

– Smörgås med västerbottenost & sallad med zucciniskiva & blåbär & hallon fungerar utmärkt tillsammans med morgonkaffet.

Många funderingar passerar och jag tänker att idag är det bästa nog ändå att göra något som engagerar och distraherar oss. Imorgon kanske vi får svar på några av våra frågor men nu är nu och nu kan vi ta tillfället i akt och göra något roligt som att lyssna till vårens fågelkvitter som trotsar det vita snötäcket på marken. Kanske gå på vårjakt och leta efter färgglada vårblommor som skvallrar om att våren är på ingång.

Kanske leta fram påskpyntet, spinna loss och pynta som tokiga. Fast egentligen är det ju ganska märkligt att vi släpar fram häxor som flyger på kvastar, små duniga gula kycklingar, fjädrar och en massa vackert dekorerade ägg – bara för att det snart är påsk. Speciellt de där häxorna är ju ganska exotiska om man tänker efter. De struntar ju totalt i utseendenormen, klär sig ganska anskrämligt men färgglatt och sminkar sig hejvilt utan stil och finess. De tänker dock på miljön där de far fram på sina kvastar istället för att köra bil och spy ut en massa avgaser som förpestar luften. Ja, idag ska jag plocka fram de där häxdockorna minsann och låta dem flyga fritt och sprida påskkänsla i hemmet. När allt kommer omkring så är de ju ganska coola, de där häxorna. Och påskmust, som är så gott – det måste vi ha…. nu vet jag vad vi ska göra 🙂

Det är så roligt att ha vuxna barn att gå ut och luncha med och idag var vi tre på Patisseriet. Sen tog jag fina foto på de båda tillsammans i parken men fick lova att inte lägga upp bilderna på bloggen och sånt får man ju respektera, så ni får hålla tillgodo med en bild av den splittrade spegelbilden av mig. När finaste Robin återvände till sitt arbete styrde finaste Emelie och jag stegen mot Kulturen och det är därifrån fotografierna kommer.Vi gick där i flera timmar och hade det hur mysigt som helst. Tittade på allt möjligt som runstenar, fornminnen, gamla kammar, krukor, Kinautställning och en konstutställning om Modernismen. Utomhusutställningen med de autentiska miljöerna med gamla hus snabbade vi oss igenom eftersom snön föll och luften var bitande kall. Här och var fanns solgula vintergäck och några snödroppar som börjat blomma, så vackert. Men kylan var påtaglig och snön yrde fint tills vi huttrande begav oss hem.

Och då smakade det extra gott med varm choklad med vispgrädde. Finaste och jag kurade upp oss i kökssoffan under ett täcke, drack den goda chokladen och planerade in fler roliga utflykter och pratade om hur det skulle kunna vara att ha en sådan här stol vid sitt skrivbord. Kanske skulle man kunna köpa en gammal stol på loppis och ge den ett nytt utseende i stil med stolen på bilden nedan fast sätta sin egen prägel på designen? Kanske, eller kanske inte – det finns ju en viss risk att den skulle bli gräll, samtidigt som det skulle vara roligt med en annorlunda stol…

Finaste och jag begav oss till de gamle eller närmare bestämt min mormor och morfar som fyllt år, med oss hade vi hembakad tårta och räk&laxmackor som blev väldigt uppskattade. Att köpa presenter till äldre människor som redan har det mesta är ju klurigt men eftersom de själva inte längre lagar mat och bakar så var min tanke att det skulle uppskattas mera om jag lagade till något gott för att pigga upp deras aptit. Sen fick vi även tillfälle att bjuda tårta på både pappa, mamma och min kära systerson. Oh, vad gott sa alla som smakade och den där tårtan blev faktiskt särskilt lyckad idag så det var ju fint..

Sen hade vi förståss med oss en bukett färgglada tulpaner. Blommor och födelsedagar hör ju liksom ihop och man blir glad av både blommorna och födelsedagarna, så är det ju.

När det blåser kallt vill man gärna samla sin flock, vara tillsammans och peppa varann. Men En olycka kommer ju sällan ensam och just nu har olyckan knackat på dörren och satt käppar i hjulet för oss att vara tillsammans och jag försöker mota ut olyckan med vaniljehjärtan, blommor, positiva tankar och allt möjligt jag kan tänka ut.

Bloggen ger nog intrycket av att åka bergochdalbana just nu, och det beror på att det är så det är. Livet är kämpigt men också hoppfullt. Och ännu är det för mycket känslor i omlopp för att skriva om det där svåra som händer i min närhet. Det är lättare att skriva om allt det fina som händer samtidigt. Det svåra finns men jag tänker inte låta det ta över. Jag gör mitt bästa för att mota bort det svåra genom att förgylla tillvaron och bestämma att, –  Allt ska bli bra!

Igårkväll var vi bjudna till Caroline (på bilden ovan), Josef och deras dotter Alma. Fredrik och Marie var där och Andon och hans son Simeon som är jämårig med Alma var där. Några av oss som läst svenska i Lund tillsammans strålade samman hemma hos värdparet som bjöd på en fantastiskt god cider som de själva tillverkat. Med tanke på att jag följt ciderprocessen i Carolines blogg så var det ju lite som pricken över i:et att få smaka den friska goda äppeldrycken.

Å,  vilken kväll rolig kväll det blev! Det bjöds på en jättegod sallad och lasagne och en delikat cheesecake med en frisk limesmak. Vi pratade, skrattade och hade filosofiska diskussioner om livet, litteraturen och barnen. Om hur fantastiskt det är att vara förälder och upptäcka sina barns unika egenskaper och fundera över sådant som om det är arv, miljö eller bådera som gör barnen till de unika personer de blir. Och om hur förvånad man själv blir när man upptäcker att man själv är mer lik sina föräldrar än vad man trodde att man skulle bli. Trots att man lever sitt eget liv och formar sin egen unika identitet. Om lärandet, etiken och moralen och vad det egentligen är vi vill lära ut till barnen i skolan.

Tusen tack, Caroline & Josef för en strålande kväll med god mat, cheesecake och trevligt sällskap!

Igår var vi där igen, på sjukhuset och tittade på konsten. Att besöka sjukhus efter det att man fått brev med kryptiska texter känns skrämmande, men om man när man kommer dit bestämmer sig för att fokusera på allt fint, vänliga röster, trevliga människor och den fina konsten som hänger på väggarna och berättar sina egna små historier då blir besöket lite lättare. Om man målar upp små berättelser i sitt inre kring målningarna som hänger på väggarna då distraherar man sina tankar och så känns det lite lättare.

Nu var det inte mitt namn som stod på brevet, jag går dit med en av de finaste personer i hela världen och jag önskar så att jag kunde trolla, ändra på verkligheten och göra allt bra. Trolla bort det sjuka och ersätta det med det friska – jag tänker att om jag önskar det tillräckligt mycket så kommer det att ske – allt är ju faktiskt möjligt. Och folk blir friska varje dag.

Det är så fint med vänner, att ha någon att prata med, fika med och dela intressen och erfarenheter med. Caroline är en riktig pärla och en fin vän!

_______________________________________________________________________

Idag blir det ett kort inlägg eftersom jag fick ett omskakande besked i eftermiddags. Ett besked som oroar mig väldigt mycket, därför har kvällen tillbringats i funderingar och med familjen. Nu försöker jag finna en strategi för att hantera händelsen och tänka positiva tankar. Jag är nämligen övertygad om att positiva tankar alltid är bästa medicin.

_______________________________________________________________________

Jag blev så glad idag när jag kom hem och fann en kommentar här i bloggen om att jag vunnit Queen of Kammebornias grytlappstävling 🙂 Hon kommer att virka mig en grytlapp med texten Rosendrömmar & vanilj som var mitt bidrag i tävlingen. Och det kommer att kännas så lyckosamt att Queen of Kammebornia designar och virkar en grytlapp med mina ord, speciellt för mig. Jag läser hennes fina blogg dagligen därför att den känns så ärlig, vacker och konstfull. Och jag tycker om att läsa hennes fina ord och titta på de uttrycksfulla bilderna i hennes inlägg.

Frasen Rosendrömmar och vanilj betyder något speciellt för mig eftersom jag i höstas gjorde rosensocker med tanken om att jag ska baka rosendrömmar med vanilj för att fira en speciell dag tillsammans med min man. Vi ska dricka champagne och äta rosendrömmar för att fira dagen då det var precis 25 år sedan vi träffades för första gången. Foto på sockret som det ser ut nu och på rosendrömmarna kommer så småningom. På bilden ovan är rosenbladen nyplockade, sockret och bladen har jag sedan rostat i ugnen och mixat. Nu har jag ett väldoftande rosafärgat rosensocker i en glasburk som väntar på att jag ska baka de där Rosendrömmarna med vanilj.

Tänka sig att detta blev en lyckodag, jag vann en tävling och mannen har laddat bilens batteri – problemet visade sig vara att bilen drar el även när den står parkerad då vissa lampor inte går att stänga av. Märkligt, men så är det, så det lär nog bli nödvändigt med ett besök på verkstaden inom kort. men den fungerade idag iallafall. Och jag har hittat mina solglasögon! Blev så glad då jag behöver dem nu när solen är så stark, utan dem får jag en förfärlig huvudvärk. Och sen har min dotter och jag varit på galleriet och njutit av de fantastiska målningarna som hänger där just nu. Konstverk som man blir glad av och gärna skulle vilja betrakta dagligen.

Letade efter mina tjusiga solglasögon med synskärpa som jag investerade i förra våren, utan att finna dem..vände upp och ner på halva huset men de är spårlöst försvunna. Istället fann jag ett halsband som jag saknat något vansinnigt och trodde att jag tappat bort, så det var fint 🙂 Hade planerat att åka in till stan för att uträtta en del viktiga ärenden, men bilen befann sig i någon form av dvala och var totalt omöjlig att starta. Det blev till att stanna hemma o plugga språkhistoria och städa litegrann…

Och ikväll kollade vi in den senaste filmatiserade musicalen av Les Miserables och den är helt fantastisk. Jag bara älskar musiken, kan lyssna till den hur många gånger som helst. Filmen och musiken är dock i sorgligaste laget så om man känner för att gråta en skvätt är det utmärkt att barikera sig framför tvn med en näsduk och låta tårarna rinna. Sen kan man tänka att ens egna bekymmer egentligen inte är några bekymmer i jämförelse med de bekymmer människorna hade under franska revolutionen och då känns det med ens lättare och man blir glad över att vara född i Sverige och att det är år 2013.

Dricker te med en smak av jordgubb, rosenblad och apelsin. Ett te som heter Röd söder och får mig att tänka på sommar och sol. Tänka på blomstrande rosenrabatter, apelsinträd och att gå barfota i gräset och äta nyplockade jordgubbar under en solvarm himmel. Nu dricker jag varmt te men om det vore sommar skulle jag nog föredra en svalkande kopp iste.

Veckan har börjat med en ny måndag och nya krafter för studier tas i anspråk men lämnar utrymme för skriblande. Det där fina söta och poetiska skriblandet som ger bokstäverna vingar och tilllåter oväntade kombinationer tala genom skriblandets röst. Det är måndag och ny vecka påbörjas. Därför önskar jag er alla en solig, vårig och glad vecka med massor av vårblomster på vägen där vi vandra!