Nu ska jag berätta vad som gjorde mig så glad och upprymd häromdagen. Min son, Robin har varit uppe i Örebro och spelat i Schack-SM. I år tävlade han i klass 1 och vann! Vinsten medför att han nästa år får spela i Mästarklassen. Han är väl värd denna seger. Han har tränat, studerat, tävlat och ägnat schacken en himla massa tid under hela detta året…han har engagerat sig helhjärtat i schacken och det är så glädjande att han tog hem sin seger! Jag följde uppdateringen via nätet och jisses vad spännande det var….hans parti var det sista som avgjordes och då blev jag såg att det blev vinst blev jag så glad att jag ”tjohooade” sådär högt som jag har hört att somliga gör när det blir mål i en match eller något och sedan dansade jag en svängom i vardagsrummet av glädje. Grattis Robin!

(Fotografiet är från förra sommaren.)

Sommardagar… Denna helgen har gått i ett rasande tempo. Tapetseringen blev klar i fredags och jag som skulle ha gäster på kvällen- for rundor för att ställa iordning, innan jag skulle hämta de båda på stationen. Och vilken fantastisk tjejkväll vi hade, vi satt ute till sena kvällen och pratade om allt mellan himmel och jord, allt från studierna, skolorna, arbetena, musik, barn, pensionärer, resor, kropp&hälsa till männen i våra liv… och det var så fint att träffa tjejerna! Sen fick vi springa för att de skulle hinna med sista tåget och på vägen hem cyklade jag förbi mängder av upprymda människor som varit på Svedala Sommarrock…

Igår spikade jag fast sladdarna längs golvlisterna. Sen fick jag spontanbesök av min syster och hennes lilla pojke som älskar att leka med vatten, vädret var strålande så vi  drog fram barnpolen ur förrådet. Hujedamej, vad roligt det var att plaska i vattnet och leka med lillpojken!

Och så har jag en annan nyhet att skriva om, om något alldeles speciellt fantastiskt men det vill jag ägna ett eget inlägg åt, så det får bli i de närmste dagarna…nu ska jag passa på att överraska maken med en delikat frukost eftersom han är hemma på snabbvisit… Må väl!

Imorgon är det äntligen dags för tapetsering…!

Hujedamej, vad vi sliter. Mamma gick loss på vårt trädgårdsland som var alldeles igenvuxet av ogräs, så nu kan man komma åt att plocka och framförallt se vad som växer i landet…Tack kära mamma!

Och Kent – han målar, spacklar och imorgon är det dags för tapetsering. Ikväll har jag målat lister och röjt bort golvpapp och kanske drar jag av plasten från möblerna när färgen torkat…. När jag ändå var i farten passade jag på att måla lister som skulle målas i trappuppgången…Tänk så skönt det är med ”sommarlov”. Tror nog att maken min kommer  att bli överraskad när han kommer hem imorgonnatt och upptäcker att renoveringen av vardagsrummet är så gott som klart…

Och så måste jag skynda att plocka Röda vinbär, annars är det stor risk för att de snart är uppätna. I vår trädgård bor ett duvpar som tydligen betraktar vår Röda vinbärsbuske som en restaurang och hujedamej vad de äter. Duvorna har praktiskt taget läsat busken på bär och man ser ju tydligt att de är finsmakare som bara tar de riktigt mogna söta bären. Och jag tycker att det är trevligt med turturduvor i trädgården – så då får vi ju helt enkelt dela med oss av maten…

Och rosorna blommar så vackert!

Och jag längtar tills tapeterna kommit upp på väggarna och rummet är klart för att inredas, så att jag kan ordna det sådär riktigt fint som jag vill ha det!

Möblerna är inplastade och huset är en total oreda, en dov doft av spackel söker sig in i varje hörn, dammet frodas och imorgon ska det slipas, målas och målas….Jag känner mig nöjd och förväntansfull. Jag vet att det kommer att bli fint och jag behöver inte göra allt själv, jag har en målare som kommer imorgon och målar och sen ska han tapetsera och jag bjuder på fika, lunch och glider runt och säger – oh, vad fint det blir! Jag plastar in möbler, rullar ut papp och fixar och donar…Jag åker och köper tapetklister som jag glömde igår..

Jag har blommiga shorts, lila linne och en svart tröja och håret i en hastig fläta. På kvällen åker jag till biblioteket och lämnar tillbaka Blomsterspråket och då får jag syn på Sara Danius, Den blå tvålen  som jag lånar med mig hem.

Minns att hon var med i Babel i våras och att hon blivit utsedd som ledamot till den Svenska Akademien och att jag redan då fasinerades av hennes berättelse om hur hon tänkt när hon skrev Den blå tvålen. Jag som är en  bildnörd med passion för det visuella går jag ju såklart igång när jag upptäcker att det finns litteraturvetare som insett betydelsen av det visuella. Jag har bara kommit till sida 39 men kan redan konstatera att hon skriver så vackert att jag vill läsa vidare så fort jag får en chans. Hon beskriver hur 1800-talsrealismen gör det till en konst att i litteraturen göra människor och föremål synliga på ett realistiskt sätt till skillnad från det tidigare idealiserade viset. Den franska1800-talsrealismen som ibland skildrats som lite ”sunkig” och naken får en ny och så mycket vackrare innebörd i Sara Danius bok, Den blå tvålen, namnet kommer av en detalj som Flaubert skildrar i en av sina romaner…

Det finns färgbilder i boken och jag blir lycklig av att läsa och konstatera att litteraturvetarna inser betydelsen av bildens kraft. Bilder är betydande och somliga ting är svåra att skildra i enbart text. Bild och text är bästa kombinationen enligt mig. Jag har ingen blå tvål här hemma men jag har en ljuslila lavendeltvål på min vask och den får mig att undra om det i själva verket var en lavendeltvå som Flaubert beskrev med tanke på att Frankrike är känt för sina lavendelfält. Jag började fundera över vilka olika färger tvål brukar ha i dagens samhälle och med en blick på min lilla tvålsamling som jag tagit med mig hem från olika hotell – kom jag fram till att dagens hotelltvål oftast är vita… och doftar alldeles underbart…frisk, fräscht och rent…

Igår hade vi kvalitetstid, min dotter och jag. Vi åt frukost i Smygehamn och promenerade längs hamnen och vidare till Magasinet. Vi tittade på konstutställningen där några av grannarna ställer ut.  Och sen blev jag exalterad över alla fina fjärilar som fladdrade omkring på ängen, då log min dotter och menade att jag är väldigt lättroad som blir så glad över några fjärilar…Men i själva verket så var jag ju gladast över att vara där tillsammans med henne…

Att fånga en flygande fjäril på bild är inte det lättaste…men den här lilla fjärilen poserade så snällt mitt framför oss på stigen där vi gick….

Emelies linne är lika blått som de vackra blå blommorna…någon som vet vad de heter, blommorna alltså?

Sen åkte vi till Axel Ebbes och tittade på en helt underbar utställning om olika 1900-tals illustratörer…och vi beundrade de fina skulpturerna…Ja, det var sannerligen en ”energiboost”, en dag som hjälpte till att ladda trötta batterier. När jag kom hem fortsatte jag att ”gotta mig” för det tar på krafterna att titta på konst…. Jag bara njöt av att bli bländad av solskenet, trädgården och livet i allmänhet…

Men idag har jag inte legat på latsidan minsann, steg upp i ottan och började måla träpanelerna utanför ytterdörren. Klättrade på en stege och tappade ner penseln i en färgspann med nästan 10-liter färg… Sedan har jag tömt hela vardagsrummet på allt utom de största möblerna och den som någon gång varit i vårt vardagsrum vet vilket hästjobb det är. Alla böcker, cd-skivor och hela linneförrådet, tavlor på väggarna, blommor och hutlöst många glas i vitrinskåpet… Och det är vid sådana tillfällen som jag frågar mig själv vad vi ska med alla grejer egentligen. Och så börjar jag fundera på att rensa, kasta bort eller skänka till loppis men sen inser jag att vi faktiskt behöver grejerna…och jag som fortfarande inte kan komma över att jag gjorde en drastisk rensning för ett antal år sedan och då sålde några grejer som jag i efterhand ångrade att jag sålde – jag tänker mig noggrannare för innan jag rensar….men hej och hå, vilken dag. Ikväll har jag varit och köpt spackel och en massa färg till tak, lister och väggar. Och jag känner mig stark som en ardennerhäst, efter dagens insats. Och det bästa av allt är att jag trots allt arbete känner mig ganska pigg. Renoveringen av vardagsrummet är välbehövlig, vi flyttade in för snart 13 år sedan och redan då behövde taket målas men av olika anledningar målade vi bara väggarna och de senaste åren har jag längtat efter att måla och tapetsera om men nu händer det alltså. Äntligen! Och det fina med att ha längtat riktigt mycket efter något är att man blir så glad när det väl blir verklighet.

Och nu tycker jag sannerligen att jag är välförtjänt av att få koppla av med ett glas rödvin, baconpasta med tomatsås och bloggläsande. Men först ska jag kolla hur det går för min man och vår son som är uppe och spelar i Schack-SM. I år håller jag särskilt tummarna för sonen som spelat upp sig till klass 1 och siktar på att vinna för att få spela i Mästarklassen nästa år…så jag håller tummarna tills knogarna vitnar. Tävlingen varar i en vecka och det är så spännande att kolla in deras resultat varje kväll…

(Översta fotografiet på mig är taget av min dotter, Emelie.)

Det finns många fina saker med sommaren och en av dem är att man kan plocka in blommor från trädgården. En vas med blommor lyser upp ett helt rum, fyller rummet med väldoft och en anda av det vildvuxna trädgårdslivet. Det fina är att de där blommorna trotsar vädret, trots att vi hittills har haft en lite väl kall sommar så blommas det  finfint i rabatterna.

Och maken har semester så ikväll kan vi njuta av att ha middagsgäster trots att det är mitt i veckan och det ska bli så roligt att träffa våra kära vänner. Men först behöver hemmet en virvelvind av städning… igår stod det städning på schemat men det var ingen som städade så jag får väl ta och göra det idag istället : ) Tror även att jag ska passa på att dansa sol- och vackertväderdansen för utanför fönstret ser det gråmulet ut. Vi har ställt in oss på att grilla och sitta utomhus, så nu gäller det att blidka vädergudarna.

Må väl!