Vi tillbringade vår lördagskväll på Malmö Opera. Vi såg den hyllade musikalen Doktor Zjivago. Musiken är komponerad av Lucy Simon. Storyn är baserad på den ryska nobelpristagarens Boris Pasternaks roman, Doktor Zjivago.
Handlingen utspelas i Ryssland, under perioden ca 1912 – 1923. Krig, intriger, komplicerad kärlek, maktspel, idealism, individualism och humanism i en tid av kollektivism och folkmord.
Doktor Zjivago arbetar som läkare och skriver poesi. Han ägnar sig åt att hela kroppar med läkekonst och hans poesi sprider sig i landet där den lindrar de trasiga själarnas smärta. Musikalen är som en hyllning till poesins helande kraft.
Landet är i uppror, människorna förlorar allt de äger, de lever i misär, och tvingas in i de mest märkliga situationer och hot. Hela byar bränns ner och mitt i allt detta elände läser människorna poesi. Poesi som hjälper dem att uthärda och leva vidare. Poesi som tystas av politiska skäl. Poesi som blir förbjuden.
Boris Palsternak skrev klart Doktor Zijago 1956. Romanen fick av politiska skäl inte tryckas i Ryssland, istället smugglades den ut ur landet och översattes till italienska. Pasternak belönades med nobelpriset 1958 men staten tvingade honom att tacka nej. Det var först 1988 romanen trycktes i Sovjetunionen.
Det här är onekligen en intressant författare som producerat stora gripande texter. Ännu en författare som lyckats med konststycket att provocera och att älska med bokstävernas förmåga att bilda ordkombinationer. Nu känner jag mig pepp på att läsa mer poesi av Pasternak.
Tack Malmö Opera för ännu en fantastisk föreställning. För en musikalisk upplevelse som dröjer sig kvar och väcker många funderingar och diskussionsuppslag. Den här föreställningen tyckte jag om 🙂