Min man, jag och vår dotter gästade Malmö Opera häromkvällen för att se My Fair Lady och den här föreställningen överträffade mina förväntningar flera gånger om. En sprudlande och fantastisk föreställning som sände ut massor av språkliga funderingar och mängder av energi till oss i publiken.
Temat som är i fokus är först och främst språket; detta ur ett rent språksociologiskt perspektiv där fokus belyser språkliga skillnader i samhällsklasser, dialekter, ålder, kvinnligt och manligt. Tesen lyder, ”Kan man erövra språket kan man allt”.
Handling: Musikalen handlar om den genialiska språkprofessorn Mr Higgins som är expert på att genom talet urskilja var en person kommer ifrån. En dag när han vandrar runt på Soho Square i London får han höra blomsterflickan Elizas rännstensengelska. Higgins slår vad med sin vän Pickering, om att han kan förändra Elizas språkbruk på ett halvår och de bestämmer sig för att utvärderingen ska ske på en ambassadbal där Eliza ska visa upp att hon kan smälta in i societeten.
Musikalen My Fair Lady hade sin ursprungliga premiär 1956. Musiken skrevs av Fredrick Lowe. Manusansvarig för filmatiseringen 1964 är Alan Jay Lerner och hela historien har hämtat sin inspiration i G B Shaws pjäs, Pygmalion från 1912.
Pygmalion har sitt ursprung i den grekiska mytologin, där Pygmalion var en kung och skulptör som svor att aldrig gifta sig därför att han ansåg kvinnor vara otillräckliga varelser. Tills den dag då han själv lyckades skapa en perfekt kvinnoskulptur som han förälskade sig i. Han vädjade till kärleksgudinnan Afrodite om hjälp med att blåsa liv i Galatea, dvs den skulptur han själv skapat. Galatea väcktes av en kyss från Pygmalion och därefter levde de tillsammans och fick en dotter som döptes till Pafos. Visst är det helt otroligt vad män kan göra?! På tal om män och kyssar så visst har vi väl hört historien förr? Historien om mannen som väcker en sovande prinsessa med en kyss… och här har vi återigen, referenser och intertext som kan kopplas till annan litteratur såsom sagan om Törnrosa och Snövit.
Motivet med mannen som förändrar en kvinna är återkommande i modern filmkultur, My Fair Lady är ett sådant exempel och filmen Pretty Woman ett lite modernare exempel som bygger på samma koncept.
Jag njöt av den här musikalen och tyckte så in i vassen mycket om Ingela ”Pling” Forsmans svenska översättning av musiktexterna som belyste den språksociologiska aspekten så himla bra att jag skulle vilja se den här musikalen om och om igen. Och som alltid när Lindy Larsson står på scen kan jag inte låta bli att fascineras av hans fantastiska kroppsspråk och skådespel som vid just det här tillfället råkade vara hans tolkning av språkprofessorn Mr Higgins.
Språk är intressant. Språk är grunden för att all kommunikation överhuvudtaget ska fungera. Med hjälp av språk kan man uttrycka sig och med hjälp av rätt språk vid rätt tidpunkt, på rätt plats kan man förändra världen till en lite finare plats att leva på. Språket är grunden för allt. Med hjälp av språket kan vi bygga broar av vänskap eller skapa murar av avstånd. Vi har alla och envar makten i våra egna händer, makten att utveckla vårt språk så att vi kan anpassa oss till den kultur som råder på den plats där vi vill vara. Allt handlar om språk och kommunikation.
Den som erövrar språket klarar allt!
Må Väl! Och skriv gärna en liten kommentar i kommentarsfältet och berätta om det finns något speciellt ord eller språk som du tycker särskilt mycket om.
Christina Karlsson