De polyglotta älskarna är en av de märkligaste böcker jag läst på länge. Ordet polyglott betyder flerspråkig, så titeln kan läsas ungefär som, De flerspråkiga älskarna.

Boken handlar om tre olika personligheter, Ellinor, Max och Lucrezia. Ingen av dessa tre personer väcker någon som helst beundran, tvärtom så är de alla tre både obehagliga och bisarra. Läsningen väcker mest förundran och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla upplevelsen av dessa udda personligheter. Samtidigt som jag störde mig på karaktärerna så var det något som fängslade mig och gjorde att jag inte kunde sluta läsa.

Vid närmare eftertanke tror jag att det var de spännande passagerna som väckte min nyfikenhet och fick mig att vilja läsa vidare. Jag tyckte helt enkelt om många av formuleringarna och jag förundras av hur författaren skildrar karaktärerna. Det märkliga är att trots att jag inte skulle vilja bli god vän med någon av dessa personligheter så kunde jag inte sluta läsa och jag tror att det har med språket och de flera olika intressanta passagerna att göra. Ett exempel på en sådan intressant passage kan ni läsa/se exempel av, på fotografiet av sida 219 här nedanför.

Den här passagen berättar en hel del om Lucrezia, eftersom den är hennes iakttagelse. Den berättar även en del om hennes mormor och om ”kyparna” som egentligen inte har någon framträdande roll i bokens innehåll, men som synliggörs av denna skildring och därmed tillför relevant innehåll till mysteriet.

Boken är på något vis svår att recensera eftersom att jag finner den provocerande, brutal och fascinerande på en och samma gång. Jag kan dock konstatera att den blev en läsvärd bladvändare som jag inte kunde lägga ifrån mig. Det kan till och med vara så att jag skummar igenom den en gång till för att se om jag kan skapa förståelse för vad författaren egentligen vill framföra. Jag blir definitivt nyfiken på att läsa mer av Lina Wolff.

Ha det fint!

Christina Karlsson

Boken, Hilma, en roman om gåtan Hilma af Klint, är skriven av författaren Anna Laestadius Larsson. Hilma af Klint var en svensk konstnär som levde år 1862- 1944. Om du inte redan känner till konstnären kan du kolla in HilmaafKlintstiftelsen som idag förvaltar hennes konstverk. Där kan ni se fotografier av hennes abstrakta färgstarka målningar.

Boken handlar främst om Hilma af Klints konstnärskap. Hon växte upp i en tid då konstutövande och matematiska diskussioner ansågs vara till för män. Hon levde under 1900-talets sekelskifte under tiden då kvinnor kämpade för rösträtt och andra rättigheter. En mycket händelserik och intressant tidpunkt i vår historia.

Hilma af Klint var en unik personlighet som tidigt upplevde att hon hade kontakt med andevärlden. Hon föredrog att diskutera matte med sin faders kollegor framför att umgås med sin moders följe. Hilma af Klint vägrade (till sina föräldrars förtret) att gifta sig av skälet att hon ville satsa helhjärtat på sin konst. Hon följde sin inre röst och målade som hon kände trots att hon insåg att världen inte var beredd att ta emot hennes konstverk. Hon gömde undan sina tavlor efterhand som de blev klara, med syftet att de skulle sparas för eftervärlden. Hon upplevde att hon hade kontakt med den andliga världen och tog stöd i ett konstnärnätverk bestående av kvinnogruppen De fem.

Anna Laestadius Larsson förmedlar konstnärinnas liv på ett sätt som känns trovärdigt. Hon lyfter även fram att Hilma själv förstörde det mesta av sådant material som var personligt till förmån för att spara sådant som hade med hennes konstnärskap att göra, dvs det hon själv ansåg vara av vikt. Jag kan tidvis känna att alla dessa kontakter med andevärlden, ter sig högst egendomliga men samtidigt kanske det var så Hilmas liv såg ut och då är det troligtvis av vikt att detta förmedlas. Det är onekligen en unik kvinnas liv och konstnärskap som skildras. I den här boken hade jag dock önskat bilder av hennes konstverk. Det hade förstärkt läsupplevelsen att få se bilder och de ritningar som beskrivs i texten.

Känner du till konstnären Hilma af Klint? Jag är väldigt förtjust i Hilma af Klints magnifika och storslagna konstverk!

Må Väl!

Christina Karlsson

Jag tycker om varma sommardagar när vädret lockar till utomhusläsning eller varför inte svala sommardagar som lockar till ”ligga i sängen- eller soffanläsning”. En bok jag nyligen läst ut är Miniatyrmakaren av Jessie Burton, 2014.

Det som fick mig till att fastna för just denna boken var omslaget. Jag lockas av färgerna, bilden av kvinnan i 1600-talsklänning, papegojan och att klänningen mynnar ut i en hel stad. Fantastiskt vacker! Bokens titel Miniatyrmakaren är också spännande och väcker funderingar kring vad en Minityrmakare egentligen sysslar med. Jag minns också att jag sett i någon av de bloggar jag följer att denna boken fått gott omdöme så det fanns också med i bakhuvudet vid beslut om inköp.

Handlingen utspelas i Amsterdam år 1686.  Huvudpersonen Nella (Petronella) gifter sig med den mycket äldre och märkliga köpmannen Johannes som bor i ett hus i stadens mest förmögna kvarter. I bröllopsgåva får Nella ett märkligt dockskåp som är en exakt kopia av deras hem. Nella är ung och oerfaren men hon upptäcker tidigt att det är något märkligt som pågår i hennes nya hem. Hennes man är bortrest största delen av tiden. Makens syster Marin tycks härska över hemmet. Nella försöker anpassa sig och komma tillrätta men upptäcker snart att det är något märkligt som pågår i hennes nya hem.

Boken är en fantastisk bladvändare på 378 sidor text. Skildringen av 1600-talslivet känns trovärdigt och innehållet överraskade eftersom det fanns en hel del oväntade händelser som uppstår under läsningens gång. En märklig historia. Sorglig och stark på en och samma gång. Absolut läsvärd!

Har du läst boken? Och hur väljer du ut de böcker du ska läsa?

Må väl och håll tummarna för att vi får ännu en solig sommardag!

Christina Karlsson

Att jag skulle läsa Timbuktus, En droppe midnatt var inte planerat. Jag strosade runt i bokhandeln och letade semesterlitteratur. Citatet på bilden ovan fick mig att ta beslutet om att köpa boken.

Ett annat citat (s 216-217) som jag fastnade för under läsningens gång ” … Det är en underlig sensation, denna dubbelmedvetenhet, denna känsla av att alltid se sig själv genom andras ögon. Känslan av att mäta sin själ med måttband i en värld som ser på i roat förakt och förbarmande…”

En droppe midnatt är en biografi. Den handlar om Timbuktus sökande efter sina rötter, om hans relation till sin pappa, om kultur, ursprung och hudfärg. Bokens innehåll skildrar Timbuktus funderingar kring ursprung och dess betydelse på ett sökande, analytiskt och trovärdigt sätt. Boken är berikande att läsa.

Personligen tänker jag att alla människor har funderingar som kan kopplas till ursprung och identitet, dvs vem man är och hur man ser ut. Vi har alla olika förutsättningar att förhålla oss till, men oavsett förutsättningar har vi alla våra olika svårigheter att ta oss igenom och olika strider att vinna. Det är helt enkelt en del av livet. Historien är betydelsefull, men det mest betydelsefulla är hur vi hanterar våra problem och vad vi åstadkommer här och nu. Hur vi ser på oss själva, våra medmänniskor, den kultur vi befinner oss i och vad vi skapar av de förutsättningar vi har.

Avslutningsvis: Jag har aldrig varit något fan av Timbuktus musik, men jag kan finna somliga av hans låtar intressanta att lyssna på och att analysera. Boken är i högsta grad läsvärd oavsett om man gillar hans musik eller ej. Timbuktu har ett intressant drama att berätta och han gör det på ett sätt som får boken till att bli en bladvändare.

Har du läst boken?

Christina Karlsson