Berg- och dalbaneliv, livspussel och en promenad

Det är mycket som händer, och en av händelserna är att jag sagt upp mig. Med mig in i semestern bär jag en uppsjö av väl genomtänka gåvor, vackra ord, bilder och fint formulerade texter som värmer gott i mitt hjärta. Jag känner mig otroligt överraskad och glad för all denna fina uppvaktning som jag fått med mig. <3 Det har varit tre lärorika, innehållsrika och utvecklande år tillsammans med fantastiska personligheter. <3

Ibland undrar jag varför jag inte bara kan vara som alla andra? Varför kan jag inte hålla mig på den där asfalterade vägen? Ni vet den där vägen som har en skylt som anger vilken riktning man ska gå. Varför måste jag vara den som tänker de innovativa idéerna, den som får syn på den där lilla fjärilen i vägkanten, den som är tålmodigt otålig, en ”outsider” som inte kan låta bli att undra vart fjärilen flyger, vart stigen leder och bara måste avvika för att undersöka och sen kanske dessutom kasta mig ut på böljorna de blå samtidigt som jag tänker att jag klarar mig, solen skiner, vattnet är vackert, alla fiskar har sin charm och jag kan ju faktiskt simma…?

Jag behöver tid och ett eget litet utrymme där jag kan lägga pussel, utveckla små stordåd och pröva mina idéer. Vad gäller tid så sägs det ju att tid är allt vi har och att det handlar om hur och vad vi gör med den tid vi förfogar över. Om tiden inte räcker, så är den inte läcker… men när den räcker känns den sannerligen läcker ***

Vart stigen leder vet jag ännu ej, men hittills har den varit intressant, det har varit intressanta möten, kommunikation, lite besvikelse, lite upprymdhet, glädje, nya upplevelser, lite konst, måleri, poesi, läsning, kunskap, stigande spänning och ännu mera spänning. Det sägs dock att det inte är målet utan vägen som gör mödan värd, men nog behöver man ett mål så jag riktar min blick framåt – mot målet. Jag packar min väska med sånt som kan vara bra att ha på färden, kunskap, kärlek och frid, njuter sommar, tar på mig mina bästa promenadskor och fortsätter leva min dröm i konstens tecken <3

Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

Mademoiselle Coco och kärlekens doft

Med hjälp av Michelle Marlys (2018) skönlitterära bok, Mademoiselle Coco och kärlekens doft har jag för en stund befunnit mig i Paris modevärld under 1900-talets början.

Efter prologen, ett litet utsnitt från Gabrielle Chanels liv år 1897, går tidsresan raka vägen fram till år 1919 då Chanel har hunnit bygga upp ett framgångsrikt och respekterat modeimperium som är känt för sin stil och elegans. När hennes älskade Boy Chapel omkommer i en bilolycka slås hela hennes liv i spillror. Hon är nära att dö av sorg när idén om att skapa en doft för att föreviga minnet av deras kärlek.

I efterordet beskriver bokens författare att hon gjort noggranna djupdykningar i material om Coco Chanels liv, efterforskningar för att kunna skriva en skönlitterär roman som har sin bas i den fascinerande Gabrielle Coco Chanels mytomspunna liv. Hon betonar dock att boken är skriven för att vara en skönlitterär roman och att den inte ska betraktas som en faktabok.

I den här boken får vi följa med på Coco Chanels resa och mingla med fascinerande personligheter som storfurstinnan Maria Pavlona, Cocos musa Misia Sert, tonsättaren Igor Stravinskij, konstnären Pablo Picasso, parfymören Ernest Beaux, och mångla fler.

Vi får veta historien bakom parfymen, om inspirationen och om hur lång tid det tog att finna rätt kombination av dofter. Vi får också veta lite mer om anledningarna till att talet är fem, i parfymen Chanel No 5. Vi får veta varifrån inspirationen till Chanels många pärlhalsband kommer och framförallt så får vi bekanta oss med en ikonisk personlighet vars spår lever kvar i vår tid/framtid och sprider en glamorös doft av stil, innovativ kreativitet och elegans på hög nivå.

Vilken bok! Jag njöt mig igenom varje sidas läsning och det har varit en ynnest att för en stund befinna sig i 1920-talets Frankrikes tillsammans med Coco Chanel och hennes gäng.

Coco Chanel är en av de ikoniska personer jag alltid beundrat. Min första Chanel No 5 parfym fick jag av min mormor när jag var i 16-årsåldern. Jag hade nyligen flyttat hemifrån och när min mormor erbjöd sig att köpa en TV till mig i inflyttningspresent svarade jag att jag hellre ville ha en Chanel No 5 parfym. Jag fick min Chanel No 5 och genom åren har jag använt många olika parfymer, men den doft jag alltid återkommer till är Chanel No 5.

Har du någon personlig upplevelse eller relation till modehuset Chanel, och/eller parfymen Chanel No 5 …? Eller en helt annan favoritparfym? Skriv gärna och berätta.

Christina Karlsson

Semestermarkör…

Midsommarafton

Semestermarkörshöjdpunkt,

bara vara. Njut!

Firade midsommarafton med traditionsenlig midsommarkrans i håret. Dagen lystes upp av solsken, som blandades med en liten släng av regn och grå moln. Fåglarna kvittrade, humlorna surrade och några av mina närmaste var här. Vi satt ute på altanen, åt nypotatis med grädde och gräslök, ägg med räkor, lax och olika sorters sill. Det godaste sparade vi till sist, svenska jordgubbar med grädde och några jordgubbar till…

Jag firade min första midsommarafton tillsammans med min bok, reflekterade kring resan, från idé till dröm och vidare till bokrelease och tiden fram till nu. Jag känner mig nöjd, tillfreds och en smula upprymd av att hålla boken i min hand.

Min hjärna har börjat visualisera uppföljaren som ännu bara finns i mina tankar. Just nu njuter jag mest av att få vara i flödet tillsammans med en av mina förverkligade drömmar…Våra andetag andas haikusommar.

Förra midsommarafton var min bok bara en midsommarnattsdröm…, en dröm, en idé om något jag väldigt starkt brann för och ville förverkliga. Vi har alla våra drömmar och en av de drömmar jag ofta återkommer till är Shakespeares, En midsommarnattsdröm…

Jag fascineras alltid av slutscenen där Puck vänder sig till publiken och säger ” Om vi skuggor nu har kränkt er/ med vårt enkla spel – så tänk er/ Att ni bara sovit här/ medan fruktan och begär/ Tog gestalt som i en dröm/ I en vag och flyktig ström/ Och om drömmen var för blek/ Var det inte vi som svek./ Men om ni har översett/ Med de scener som gick snett/Och vi inte visslades ut/ Blir vi kanske bra till slut./ Så godnatt nu allihop. Kläm nu i med bravorop/ Och applåder om ni känner/ Att vi mött er här som vänner.” (Textutdrag ur Shakespeares, En midsommarnattsdröm)

Hoppas att ni alla har haft en fin midsommar och att midsommarhelgen fortsätter i en lugn och skön anda. Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

En outforskad väg…

Många känslor är i omlopp och jag känner mig rörd av den fina uppvaktning jag fått de senaste två dagarna. Väl genomtänkta gåvor, fina texter och ord som värmer mitt hjärta. Det är mycket som händer … alldeles för mycket på en och samma gång.

Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

Utflykt och trädgårdspromenad…

Jag älskar den här årstiden när hela världen spricker ut i blom. Igår när vi var på utflykt med eleverna fångade jag den här vita nyponrosen på bild. Det blev en härlig dag!

När jag kom hem inspekterade jag trädgården för att se vilka nya blommor som är på gång och jag fann en vit jasminbuske i full blom.

De vita doftpionerna blommar.

De rosa pionerna blommar.

De rosa rosorna blommar.

De senaste veckorna har jag knappt hunnit vara i min trädgård. Nu längtar jag efter kommande semester med tid att mingla runt i trädgården, bara hänga med mina blommor, läsa, fotografera och skriva fler dikter.

Vad längtar du efter?

Christina Karlsson

Med utsikt över staden…

Utsikten från den här balkongen är ljuvlig. Jag blickar ut över staden och ser husen ligga vackert inbäddade i grönska, fåglarna kvittrar och sommaren är här.

Jag har tillbringat delar av långhelgen i denna stad, bott i min dotterns lägenhet och passat hennes marsvin. Jag har läst, gosat med marsvin, arrangerat en utställning, vernissageminglat och pendlat mellan Lund och Svedala.

Hur har du tillbringat din långhelg?

Christina Karlsson

The King of Rock…

Delar av dagen och gårdagen har spenderats på Galleri KVIS. Vi arrangerar en utställning för ungdomar och denna gången deltar några av mina elever från åk 8 och 9 med sina alster. Fyra elever från nian ställer ut, och de flesta från min mentorsklass (åk 8) ställer ut sina Elviskollage som de arbetat med i grupp, på bildlektionerna de senaste veckorna. Jag känner mig riktigt supernöjd med deras prestationer och imorgon när det är vernissage ska det bli spännande att få höra besökarnas och ursprungskonstnären Leif I.R Lindéns reaktioner.

På sista bilden i inlägget ser ni hur ursprungstrycken såg ut. Jag fick dem av konstnären Leif I.R Lindén och han uppmanade mig att låta mina elever modernisera och göra något spännande av affischerna.

Jag berättade om kollagetekniken, pratade lite om förebilder, samt arbetade lite ämnesövergripande med musiken kring temat ikoniska artister. Därefter fick eleverna fria händer att göra hur de ville, bara det blev snyggt och det tycker jag att de har lyckats bra med. Jag känner mig supernöjd med deras prestationer.

Det finns djupa tankar och funderingar bakom val av färg, form och text. Vad tycker du? Och vem är din favoritartist, eller förebild?

På återseende <3

Christina Karlsson

Originalgrafik Offsettryck, av Leif I.R Lindén

Faller in genom dörren…

Faller in genom dörren,

utmattad och splittrad i bitar.

Tar mig samman och landar intill en akleja.

Jag tänker på innebörden i Karin Boyes ord, ”Javisst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka med all sin glans”…

Jag tänker vidare på ett skriftligt omdöme som jag fick av en lärare i grundskolan. Hon skrev att jag var envis och att jag skulle kunna gå långt, om jag lärde mig att använda min envishet på rätt sätt. Min lärare hade helt rätt. Jag är envis och genom åren har jag vandrat många mil. Jag kan bygga broar och jag kan bestiga berg, men jag har förstånd nog att inse när det är dags att leta upp en ny väg med nya möjligheter. Vägen går inte alltid framåt, ibland behöver man helt enkelt stanna upp, ta en paus, sondera terrängen och med omsorg välja vilken väg man vill fortsätta vandra…

Världen må vara upp och ner,

och det finns många val en människa kan göra,

men man har bara ett liv och det livet blir vad man gör det till.

Jag tar ett brejk och lyssnar till Madonnas lyrik, I rise…..up above it all….

och oavsett hur många nya låtar som poppar upp i min hjärna så har jag en förmåga att återvända till Whitesnakes …. Here I Go Again …..

Oavsett vilka vägar jag tar så känns det som om jag alltid söker svar… Jag lyssnar till Hail To The Victor, och det är 30 sekunder till Mars eller om man föredrar Thirty Seconds To Mars.

Och jag ser inte slutet… jag ser början på något nytt <3

Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

Trädgårdspromenad

Jag älskar den här årstiden, när hela trädgården spricker ut i blom. Syrénernas doft är ljuvlig. En promenad genom trädgården strax efter ett lätt sommarregn är oslagbar; då blandas alla dofter till en ljuvlig trädgårdssorbet.

Stämningen i en av rabatterna blir nästan religiös när prästkragen bjuder in en purpurröd kardinal.

Jag betraktar blåbärsblommorna med nyfikenhet och undrar om det blir några blåbär i år. Förra året fick vi blåbär på en av tre blåbärsbuskar.

Har du några favoriter bland säsongens blomster?

Christina Karlsson