Läser bokskogen,

kvitter prassel, brus med grön

heltäckningsmatta.

(Våra andetag andas haikusommar, s 53)

Förlags- och författarlördag den 23 november 2019 med framföranden och uppläsningar i atriumgården på Lunds stadsbibliotek, bokbordmingel, tårtmingel och eftersittning med de andra författarna. Jag blev supernöjd med placeringen i programmet eftersom jag fick äran att läsa precis före Björn Ranelid, som lockade massor av lyssnare till platsen.

Efter framförandet blev det tid över för bokköp, signering, mingel och fotografering. Min dotter fick i uppdrag att dokumentera mitt möte med Ranelid med ett fotografi.

Dagen till ära så var det dessutom exakt ett år sedan jag hade bokrelease på möjligheternas galleri, Galleri KVIS. Vid den tidpunkten för ett år sedan hade jag ingen aning om att jag ett år senare skulle befinna mig på en bokmässa på Lunds stadsbibliotek i samma program som Ranelid. Min bok fyller ett år, och året som gått har varit en händelserik resa av såväl motgångar som medgångar, massor av spännande upplevelser och möten. Jag har berikats med nya erfarenheter, lärt mig en hel del, fallit i några fallgropar och har givetvis ännu mera kvar att lära.

Nu känner jag mig supertaggad på att skriva mera, och vill gärna dra mig undan för att få skriva. Uppföljaren har börjat ta form, dikterna far hit och dit i mitt inre, nu vill de bara få organiseras renskrivas och ges ett utrymme i en kommande bok. Drömmar och visioner trängs med traditioner av plikter och religioner. Vägen är krokig, en ny arbetsvecka är på ingång…. Ranelid må ha rätt när han påstår att ”Kärleken är ett mirakel”. Kärleken må vara ett mirakel, men oavsett vad kärleken är så ekar tonerna av AC/DC i mina öron

and …”It´s a Long Way To The Top If You Wanna Rock´n roll”

Tack alla ni fina läsare som kikar in här!

Må gott, njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

Utsikt över staden där jag dagligen parkerar min bil. Jag njuter av att stanna till där varje morgon före det att jag beger mig vidare till jobb. Blicka ut över staden, reflektera, betrakta ljuset, speglingarna, färgerna och byggnaderna.

Staden må vara vacker men under ytan pågår ett kaos. Den senaste tidens sprängningar och skjutningar kryper allt närmare och många av de personer som är inblandade är inte ens myndiga. Om vi inte vaknar upp ur vår dröm, så kanske framtidsdystopin snart är här…Ytan som oftast är så fin och välorganiserad är i full färd med att krackelera och ut sipprar en undre värld av droghandel, kriminalitet, våld, skjutningar och sprängningar. Barn i 15-årsåldern blir skjutna. Det sägs att det råder fred i vårt land, men barn skjuts till döds? Vakna!

Korthuset behöver en stabilare grund att stå på, väggarna behöver fogas samman och om broarna vi bygger ska hålla då måste kunskapen vara i fokus. Vi behöver ta oss tid att lyssna in vilken fakta som behövs för att skapa ett hållbart samhälle för oss och kommande generationer. Det är allvar nu. Vakna!

Den senaste tidens sprängningar och skjutningar kryper allt närmare. Om vi inte vaknar upp ur vår dröm, så kanske framtidsdystopin snart är här… Gated Community, övervakningssamhälle, tungt beväpnade militära krafter i våra bostadsområden, på offentliga platser, på stan och på våra arbetsplatser. Vill vi ha det så?

Staden är vacker, tiden må vara ur led och kanske finns det rentav något ruttet i den svenska staten. ”Ur led är tiden, och ve att vara den som är född att ställa allt tillrätta igen.” Verklighetens dramaturgi är som ett Shakespearedrama och mitt i allt detta kaos pågår livet som vanligt… Mitt i detta land av kontraster finns trots allt ett överflöd av godhet, kunskap och styrka att bygga vidare på. Må den goda sidan vinna <3

Må väl och ta väl hand om er därute <3

Christina Karlsson