Idag tog jag mig tid till den där välbehövliga skogspromenaden. Träden var alldeles stilla, luften var sådär krispig som den kan kännas ibland, marken var täckt av höstfärgade löv och jag fick en känsla av att det inte bara är jag, utan även hela skogen som längtar efter snö.
Jag tog en promenad längs med dansbanestigen, gick förbi fågeltornet, knäppte av några fotografier, samlade inspiration till vinterhaikus och längtade efter snö…
Eva-Stina Byggmästars Nattmusik för dagsländor (2019, Wahlström & Widstrand) är enligt min mening ett av hennes absolut bästa verk. Jag fascineras av hennes liknelser och oväntade metaforer som väcker fantasin och griper tag i mitt läsarhjärta. Hon tar ännu en gång med mig på en svindlande resa och denna gång går resan genom livets toppar och dalar. Det känns som om det hon skriver är omskrivningar för något självupplevt, och kanske är det just därför det känns så äkta. Jag brukar fascineras av passionen och glädjen som hennes poesi förmedlar, och den finns kvar i detta verk trots att den blandas med omskrivningar av den svåraste ångest en människa kan uppleva.
Nattmusik för dagsländor sid 45
Hon skriver så fint om poeterna som älskar, om deras svårigheter och sorg. Hon skriver om deras kamp och om hur de trotsar det svåra genom att cykla till affären och köpa hoppfulla frön och vilda lökar. Hon skriver om ögonblick som aldrig ska komma, om svartvita tangenter, längtan efter vingar, om världar av elfenben och ebenholts, och om händer som spelar schack på bottnen av en kalk.
Hon skriver på ett naivistiskt och naket, expressionistiskt sätt som skapar en känsla av att man befinner sig i en surrealistisk drömmålning, av en metamorfos i en modernistisk värld. Eva-Stina Byggmästar bjuder in läsaren till en sagolik värld och hennes unika lyrik har en förmåga att hela det som är trasigt.
Mitt första möte med Byggmästar skedde i samband med en lyrikkurs på LittVet i Lund. När jag läste hennes, Men hur små poeter finns det egentligen kändes det som om jag funnit en skatt. Jag känner en otrolig tacksamhet, tröst och glädje över att ha funnit den skatt som gömmer sig i hennes poesi. Eva-Stina Byggmästar är en av mina största inspirationskällor!
Bakom den tjugofjärde luckan gömmer sig en väl genomtänkt julklapp, Nattmusik för dagsländor, av Eva-Stina Byggmästar (2019). Jag älskar hennes poesi <3 Hon skriver lekfullt och allvarsamt på en och samma gång genom att leka med ord, ordkombinationer och genom att skriva det oväntade. Jag ser fram emot att öppna boken och resa iväg på en oväntad resa tillsammans med Eva-Stinas ord.
Under december har det sålts en hel del böcker som ska ges bort i julklapp. Jag blir lika upprymd och glad varje gång det händer en av mina böcker. Målet är att mina haikus ska nå ut till så många som möjligt. Ute må vara mörkt och kallt, då kan det kännas gott att värma sig med och uppleva en smula sommar via, Våra andetag andas haikusommar. Uppföljaren är påbörjad och befinner sig i utvecklingsstadiet så jag hoppas innerligt att jag lyckas få den klar för utgivning nästa år. Fortsättning följer….
Imorgon är det julafton, så dagen lär jag ägna åt juliga förberedelser. Mat och julgotter ska lagas till, dukningen förberedas och ikväll ska vi ha en lille julaftonsmiddag tillsammans med kidsen. Någon gång under dagen anländer sonen från Karlskrona och dottern är redan på plats.
Julhelgen 2019 är här, så nu kör vi! Må gott och ha en underbar och God Julhelg <3
Nästan alla julklappsinköp är avklarade, julmaten inhandlad och julefriden börjar infinna sig. Vi har röjt en smula på vinden, så kartongerna jag ordade om häromdagen befinner sig nu uppe på vinden. E har installerat sig i sitt rum och ordningen i vardagsrummet är återställd. Snart är det jul.
Tack alla ni fina läsare som kikar in här i min julkalender. Må gott och njut av de här dagarna före julafton <3
Bakom den tjugoförsta luckan gömmer sig en operaföreställning.
Tosca är en av Giacomo Puccinis mest spelade operor. Urpremiären ägde rum år 1900 i Rom och världen kan inte få nog av denna opera. Igår var det premiär på Malmö Opera. Vi var där tillsammans med goda vänner som inte brukar gå på opera då de tycker att det kan bli för höga toner, men även de blev fascinerade av upplevelsen. Vilken kväll!
Tosca är ett passionerat drama som handlar om operasångerskan Floria Tosca och hennes älskare konstnären och frihetskämpen Mario Cavadossi, samt den maktgalna, onda polismästaren Scarpia.
Handlingen utspelas i Rom omkring år 1800 då Napoleon har trängt in i Norditalien där anhängare av revolutionens ideal önskar honom välkommen, samtidigt som makthavare gör allt för att sätta stopp för Napoleonanhängarna.
Handling: Tosca är en starkt troende operasångare som ofta besöker kyrkan för att be till Madonnan. Hon har en relation med konstnären Cavadossi och när föreställningen börjar har Cavadossi just målat ett porträtt av en vacker kvinna han sett i kyrkan. Cavadossis gode vän Cesare Angelotti har just rymt från fängelset och Cavadossi ger honom bröd och vin. När Cavadossi hör att Tosca är på väg måste Angelotti gömma sig. Tosca som hört deras röster och får syn på porträttet av den vackra kvinnan blir svartsjuk och tror av Cavadossi gömmer en älskarinna. Tosca ger sig av och stämningen trappas upp när ett kanonskott tillkännager att en fånge, dvs Angelotti har rymt. Cavadossi tar honom till sin stuga, under tiden anländer polischefen och hans män. De finner spår i Angelottis kapell. Tosca återvänder och polischefen som känner begär efter Tosca bestämmer sig för att ljuga ihop bevis för att Cavadossi har en affär med den avmålade kvinnan. Beviset är en solfjäder som han säger sig ha funnit.
Dramat trappas upp då Scarpia tillfångatar och torterar Cavadossi för att få honom till att berätta var Angelotti är. Tosca förstår att hon blivit lurad och gör allt som står i hennes makt för att få Scarpia till att sluta tortera hennes älskade Cavadossi. När Scarpia våldför sig på henne hugger hon ihjäl honom med en kniv och där skulle dramat ha kunnat sluta, men det gör det inte. Nu måste hon försöka rymma tillsammans med sin dödsdömde Cavadossi. Hon tänker använda sig av en frisedel för att rymma, efter en iscensatt avrättning av Cavadossi. Under tiden har mordet på Scarpia upptäckts och Cavadossi avrättas på riktigt. När soldaterna försöker gripa Tosca bestämmer hon sig för att ta sitt liv.
Slutet är otroligt sorgligt, men sången sjungs fram med en sådan passion av man blir alldeles upprymd av musiken. Återigen har jag varit på en opera som jag mer än gärna skulle vilja se om. Sång, musik, scenografi och ljus tillsammans; allt var fantastiskt och föreställningen var otroligt mäktig!
Första dagen på min julledighet blev en riktigt bra dag. Soft dag på stan med några julklappsinköp och ett spontaninköp av en ny klänning. Vem kan motstå en klänning med enhörningar på? Inte jag i varje fall. Klänningen passade perfekt till kvällens besök på Malmö Opera. Vi såg Tosca tillsammans med våra bästa vänner, en kväll i operakonstens tecken. Tosca kan jag skriva mer om imorgon <3
Kommer hem och finner hemmet belamrat med flyttkartonger som förvandlar ett vackert julpyntat vardagsrum till en kubistisk röra… tanken på att det bara är några dagar kvar tills vi ska fira julafton placerar den här storyn inom spektret surrealism…den dramaturgiska modellen befinner sig i upptrappningsskedet, och jag skulle må bra av semester, skulle helt enkelt behöva tid för att röja upp i den här röran. Helst före julafton….
Emelie flyttar hit under några månaders tid och med tanke på att hon tidigare bodde i en tvårumslägenhet så har hon samlat på sig en hel del grejer. Det känns gott att ha henne här <3, men det kommer att ta ett tag att klura ut vart vi ska förvara alla dessa flyttkartonger med grejer.
Nåja, sista arbetsdagen för detta året närmar sig och med tanke på att allt är relativt så är det gott om tid kvar innan julafton. Hela fem dagar!
Jag gillar att få julkort, och ska man få julkort så bör man ju själv skicka julkort och det brukar jag göra; förra julen föll det bort från min agenda men i år är jag på gång.
En julhälsning är alltid glädjande oavsett var den dyker upp, e-post, sms, messenger och sociala medier i all ära, men visst är det något speciellt med riktig post? Riktig post i form av ett fysiskt handskrivet julkort.
Ikväll målade jag klart en akvarell som jag planerar att använda till årets julkort. Vår julgran fick stå modell för motivet som du ser på fotografiet ovan. Önskar att jag hann handmåla till alla, men nej det blir ett målat motiv som jag fotograferar och skriver ut. Nu är det bara kvar att skriva ut rätt antal, klippa till, klistra, skriva hälsningar och adresser; plus att jag ska hinna posta korten så att de hinner fram före julafton. Med tanke på att det bara är 8 dagar kvar till julafton så bör jag lägga på ett kol.
Enligt Verskonstens ABC, av Alf Henriksson (Bra Böcker, 1982) kan en haiku också kallas för hokku. En haikudikt har sitt ursprung i den japanska versformen som består av tre rader med respektive fem, sju och fem stavelser.
sid 73 i Verskonstens ABC, av Alf Henriksson (1982)
Alf Henriksson hänvisar till Per Erik Wahlund som bland annat tolkat Kobayashi Issa. Denna översättningen fann jag i en artikel om haiku, av Sebastian Lönnlöv på LitteraturMagazinet.
Men vad är då en stavelse? Jag brukar säga att stavelserna är rytmerna i orden. Stavelserna består vanligen av en vokal med efterföljande konsonant. Ordet verskonst består tex av två stavelser/vokaler, dvs bokstäverna e och o.
Hårda vokaler är: a, o, u, å
Mjuka vokaler: e, i, y, ä, ö
Man brukar även säga att en haikudikt ska beskriva en mänsklig iakttagelse av en scen där något händer eller inte händer, samt någon form av koppling till en årstid. En haikudikt kan också innehålla någon form av vändning som tillför ett nytt perspektiv.
Avslutningsvis så vill jag tillägga att denna förklaring av haikudiktande avser det klassiska sättet att definiera en haikudikt på. Många nutida poeter som skriver haikudikter bryter stavelseregeln, fem-, sju-, fem- med motiveringen att en haiku är en kortdikt. En kortdikt som kan skrivas på en, två eller tre rader med både färre och fler stavelser än de klassiska sjutton.
Jag personligen gillar utmaningen med ett visst antal stavelser, som den klassiska fem- sju – fem. Jag tycker inte att en kortdikt och en haiku är riktigt detsamma. En haiku är visserligen en kortdikt och visst kan även jag skriva kortdikter utan att räkna stavelser, men då kallar jag dem för kortdikter och inte för haiku. Men detta är som sagt min personliga uppfattning.
Världen behöver mer poesi, och det viktigaste är ju att människor skriver och läser dikter och sen är det ju upp till var och en att räkna stavelser, eller inte räkna stavelser. Jag föredrar att räkna mina stavelser därför att jag helt enkelt inte kan låta bli <3
En migränattack sinkade lucköppningen, men nu är jag på G och i full färd med att öppna ikapp luckorna. Granen är nyklädd med pynt från förr, nu, när och fjärran. Julgranskulan med bilden av Leonardo da Vincis Nattvarden, är ett minne från Milanoresan i höstas, och den andra kulan med änglarna köpte vi med oss från Vatikanmuseet i Rom förra året.
Tolfte luckan är öppnad och nu ska jag fortsätta med att vila mig i form för morgonens arbetsdag.
