Uppfriskande skogspromend! Härlig adventshelg tillsammans med nära och kära. Lördagsfrukost- och middagsmingel tillsammans med några familjemedlemmar som varit på besök.
En annan liten grej jag pysslat med är Galleri KVIS första digitala adventskalender – temat är änglar och i skrivande stund har jag nyligen uppdaterat galleriets första lucköppning. Vill ni kolla in adventskalendern så finns den här
Idag är det den första advent. Ljuständning och adventsfrukost nalkas.
Nästan alla arrangemang är inställda så denna helgen har jag varit hemma och påbörjat julstädningen. I vanliga fall väntar vi alltid till första advent innan vi julpyntar men nu när det är som det är, får man göra vad man kan för att lysa upp sin tillvaro. Den ursprungliga planen var att putsa fönster och sätta upp julljusstakarna i biblioteket, men det blev så fint och stämningsfullt att jag inte låta bli att fortsätta.
De senaste jularna har vi varit sparsmakade med julpynt då det mesta har fått ligga kvar i lådorna. I år ser det annorlunda ut, först upp kom julkrubban därefter tomtekavalleriet, änglakören, julgransmattan, julbocken och sist med inte minst en julgran. Julen gör entré!
Det här är en av flera änglamålningar som jag målade i somras. Den skulle ha ställts ut på Galleri KVIS temautställning nu till första advent. Temat är änglar och vi såg fram emot att arrangera en sagolik änglautställning till advent men nu blir det inte så.
Ibland måste man ta obekväma beslut och med tanke på nya restriktioner i kombination med en eskalerande smittspridningen har vi (styrelsen på galleriet) bestämt oss för att ställa in årets adventsutställning. Det känns ledsamt, men nödvändigt. Några små idéer som ännu är i sin linda håller på att transformeras till något nytt så om allt går som det ska kanske det blir en annan form av arrangemang istället. Det kommer inte att blir detsamma, men ändå…
Alla har ett språk. Oavsett vilken bakgrund, vilket kön eller vilken ålder vi befinner oss i så har vi alla en personlig idiolekt som speglar den unika individ som var och en av oss i själva verket är. Språket är vårt främsta redskap för reflektion, kommunikation och kunskapsutveckling.
Ett språk kan innehålla så mycket mer, än det man vid första anblicken ser. Språket kan vara en nyckel, som hjälper oss att öppna låsta dörrar. Språket kan bygga broar och ge oss tillträde till nya arenor. Språket kan vara en estetisk upplevelse som tar oss med på de mest förunderliga resor, men allt som har med språk att göra är inte av godo. Det finns tillfällen då språk kan rasera, skapa osämja, orsaka splittring och i värsta fall krig.
Kanske är det just därför vi alla drömmer om att behärska språkets olika beståndsdelar, för att kunna fortsätta uppfylla våra drömmar och bara leva våra fridfulla liv just precis så som vi vill. Vi har alla våra individuella sätt att uttrycka oss på och i skrivande stund är jag på väg att utveckla mitt språk genom att kasta mig rakt in i en ny bok.
Planen är att fördjupa mig i språkvetaren Sara Lövenstams senaste, Handbok för språkpoliser (2020). Inte för att jag är någon form av språkpolis utan snarare därför att jag brukar gilla det Sara Lövenstam skriver om språk, och därför att jag intresserar mig för språket och dess beståndsdelar. Jag skulle gissa att vi alla har någon variant av ”språkpolis” inom oss, ni vet en sådan där känsla man får när man hör någon missbruka och använda språket på ett förkastligt sätt. Våra gränser befinner sig säkerligen på olika plan och många av oss kanske rent av råkar passerar en eller annan gräns utan att ens veta om det. Språket är i ständig förändring och kanske är det just därför språk kan kännas så enkelt och så himla komplicerat på en och samma gång.
Finns det några särskilda språkfel som kan störa dig? Och vad tänker du om språkpoliser?
