Klänningar, solsken och poesi

gårdagens solsken

fångar dagens önskningar

maskros i vinden

Dagarna är fyllda av blandad fruktkompott

med mixad blomsterpotpurri…

med en och annan gråsten i

bestående av mycket jobb med många fina möten och massor av sådant som ska konstrueras…dokumenteras och organiseras…

Tiden går alldeles för fort och ibland önskar man att den gick att frysa…så att man bara kunde gå runt och göra allt det där man vill hinna med att uppleva och se.

Det finns tillfällen för rekreation för den som drivs av en passion…tid för att dra till skogs och promenera, tid för nära och kära, tid för kalas och poesi, tid för bildning och passion <3

Tid för hemligheter och massor av tid för bubbel… Det är hög tid att snart fira en högtid, eller rättare sagt flera högtider…och kanske är det flera som liksom jag önskar sig en stor hög Tid – en högtid!

Må gott och njut så mycket ni bara kan…***

Christina Karlsson

Världen i en kvadratisk ring

Livet just nu

världen och verkligheten

pressas in en kvadratisk

men ändå

i en upphöjd ring

*

den ena utmaningen avlöser den andra

tacklar och tacklas varsamt

med klumpigt vadderade handskar

*

stiger upp

frivilligt rakt in i rond ett…

…rond två

följs av den ena käftsmällen efter den andra

rond tre…

efter rond fyra blir det lite svårt att se

när världen drivs av amatörmässig

professionalitet

rond fem

och man blir yr

rond sex bygger på passion

rond sju handlar om tajming

rond åtta med värsta reflex

rond nio tävlar i styrka

rond tio bygger på uthållighet och mod

rond elva

känner den i mitt blod

rond tolv…

Bara knocka den och gå!

Touché

En klyscha är en klycha

bara ta den

Fånga dagen

– den är ganska bra ändå!

© Christina Karlsson

Värdefulla möten…

Fyra lediga dagar har varit guld värt. Tid att ta det lugnt, promenera, softa i trädgården och en hel del andra aktiviteter… Skogspromenader och spännande möten med några av skogens djur. Vila på fältet där ängsmarken pryds av tusentals solar (maskrosor) vid platsen som omges av toner från surrande bin och ljudlösa vingslag från fjärilarna som bär konstverk på sina vingar, namnet är påfågelöga.

Imorgon är det måndag, ny dag, ny vecka och nya möjligheter…

Njut av dagarna som passerar,

och ta väl hand om er <3

Christina Karlsson

Den sprudlande våren…

Oavsett vilket väder det är idag så har våren gjort entré, och med våren kommer förvandlingen, från den mörka årstiden till den ljusa. I skrivande stund är det ganska grått och kallt men ljuset finns där ändå. Träden har knoppats, vårblommorna blommor, fåglarna kvittar och hela världen grönskar.

Träden grönskar till den grad, att man fylls med lugn och blir glad. Idag ska jag dra på mig något bekvämt och dra till skogs, komma hem och tända ljus, koka varm choklad och läsa mina egna påbörjade strofer, ett uppdrag som handlar om döden. Ett annorlunda uppdrag och jag vet inte om det når hela vägen fram, men utmaningen är antagen och vart det leder får framtiden utvisa.

Vad ska ni ägna dagen åt?

Ta hand om er och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

Hur hanterar du din stress?

Stress är en naturlig del av livet. I lagom dos kan stressen bidra till att vi kan fokusera och prestera det där lilla extra, men det gäller att se upp, för om stressen håller i sig över en längre tid kan kroppen ta skada. Långvarig stress kan orsaka förödande konsekvenser om vi inte finner de strategier vi behöver för att hantera vår stress.

Vad är det då man menar när man talar om stress? Om man slår upp ordet stress i Svensk ordbok beskrivs det som ”an­strängande om­ständigheter som fram­kallar på­frestningar både fysiskt och psykiskt; ofta i sam­band med högt arbets­tempo och tids­brist”.

I tider som dessa med en pågående pandemi som härjar, samtidigt som liv ska levas och allt förväntas rulla på som vanligt, är det en utmaning att inte bli stressad. Hela vår livssituation har förändrats, både arbetslivet och privatlivet har påtvingats nya mönster av arbetsuppgifter, förhållningsregler, restriktioner och ett helt nya sätt att leva. En konsekvens som pandemin orsakat är att vi blivit alltmer digitaliserade, vilket i sin tur innebär mer administration och fler stillasittande moment, som inte alls är bra för våra kroppar.

Den ständiga oron för smittspridning bekräftas när vi inte ens kan gå och handla mat utan att ibland behöva stå i kö utanför affären och sen när vi kommer in i affären upptäcker vi att den tidigare bakgrundsmusiken bytts ut mot en röst som upprepar ”Tänk på smittspridningen och håll avstånd till varandra”. Många av våra kulturinstutitioner har tillfälligt stängt, på restaurangerna får man bara sitta 4 personer vid ett bord, öppettiderna begränsas, idrotts- och föreningsaktiviteter begränsas och till och med i våra egna hem är vi begränsade till att inte samla fler än 8 personer. Samhället är också fyllt av kontraster som gör de här restriktionerna så himla komplicerade. Vi får samla 30 personer i ett klassrum men vi får inte ta klassen med oss ut och resa iväg för att besöka stadens kulturutbud eller genomföra annan aktivitet där vi samlar större grupper utomhus. Vi planerar och planerar men det mesta blir inställt och förutsättningarna förändras från dag till dag. Vi är många som upplever att den här karusellen snurrar alldeles för fort.

Stress är en naturlig del av livet och därför också något vi behöver förhålla oss till. När jag känner av hur stressen är på väg att ta över försöker jag stanna upp och reflektera. Jag taggar ner, tar ett steg tillbaka och om det är möjligt så drar jag iväg på en promenad. Promenader är extremt välgörande för kropp och själ. En promenad ger bäst effekt när den sker utan uppkoppling, musik och annan yttre påverkan så att man kan bara kan vara med sig själv för att få tid att lyssna på naturens ljud, låta tankarna passera, tid att fundera över dagen, morgondagen, nuet och bara vara ”i sig själv”. I dagens stressade samhälle är det sällan vi ges tid att bara vara där vi är, rent fysiskt. Vi sitter uppkopplade större delen av tiden med flera pågående parallella diskussionstrådar, deadlines och ibland blir det mer än vad en människa orkar med. Då är det viktigt att våga, våga ta ett steg tillbaka, tagga ner och bara vara med sitt fysiska jag för att ta sig tid att lyssna på kroppens signaler.

Ni som följer min blogg har troligtvis märkt att antalet inlägg varit glesare den senaste tiden, att mina besök hos er sker alltmer sällan och detta beror till stor del på konsekvenserna av stress. Jag befinner mig i ett läge där jag behöver tagga ner, ta ett steg tillbaka och prioritera hälsofrämjande aktiviteter. Bloggandet brukar vara mitt lilla andrum och så ska det förbli men just nu är ekvationen som livet innebär alltför belastad, men så snart jag får ordning på tillvaron så ses vi igen <3

Vad blir du stressad av? Har du något bra knep att dela med dig av? Och hur gör du för att hantera stress?

Ta väl hand om er och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

Vägen till framgång…

Många vill bli framgångsrika men få är beredda att lägga ner den tid som krävs. Vi lever i en prestationsinriktad tid där utvecklingen går i ett rasande tempo. Ta bara ett sådant exempel som att skicka ett brev, för trettio år sedan tog det flera dagar från det att man postat ett brev tills det nådde fram till mottagaren, medans det idag bara är att klicka på sänd i mejlboxen så är brevet framme hos mottagaren inom några sekunder. Kanske är det denna utveckling som bidrar till att många i dagens samhälle förväntar sig att framgång ska gå snabbt att införskaffa, den ska inte vara längre bort än ett klick, och därför är vi inte beredda att kämpa tillräckligt hårt för att nå den framgång vi vill ha.

Många vill fördjupa sina ämneskunskaper, bli bättre på att måla, tala, skriva eller räkna? Andra vill förbättra sin uthållighet, bli starkare, hälsosammare, lära sig sjunga, dansa eller spela? Saken är den att många säger att de vill men sen visar det sig att de inte är beredda att lägga ner tillräckligt mycket tid och kraft för att verkligen nå hela vägen fram. När misslyckandet kommer är det många som ger upp, blir arga, frustrerade och somliga skyller dessutom sitt misslyckande på någon annan och menar att det är någon annan ska lösa deras problem.

Saken är den att vi människor har samma typ av stenåldershjärnor och samma typ av kroppar som vi hade för över 2000 år sedan. Våra kroppsliga förutsättningar har inte påverkats nämnvärt, utan det som gör att vi lyckats revolutionera utvecklingen är vår envishet och förmåga att fortsätta kämpa oavsett vilka motgångar vi möter på vägen. Vår förmåga att dokumentera, träna, utveckla och framförallt att pröva oss fram tills vi når det resultat vi vill ha är avgörande.

Citatet, ”Upprepning är kunskapens moder” är ett välkänt citat som ibland kan misstolkas. Min tes är att upprepning är betydelsefullt för att man ska utvecklas men det betyder inte att man ska upprepa något som inte tidigare fungerat på exakt samma sätt om och om igen. Om man redan prövat att läsa en text två gånger men fortfarande inte förstår vad den handlar om då behöver man finna en ny strategi och ett nytt tillvägagångssätt för hur läsningen ska gå till. Några blir hjälpta av att lyssna, andra behöver anteckna, läsa högt, läsa kortare avsnitt, pausa oftare eller läsa i grupp. Faktum är att det alltid går att finna vägen till utveckling men man måste inse att man själv måste vara aktiv och fokuserad för att verkligen finna sin egen strategi. Vägen till framgång är nära förknippad med mod, vilja, envishet och förmåga att våga pröva nya strategier när detta krävs.

Livet är fullt av möjligheter och aktiviteter som konkurrerar om vår tid. Inse att det inte är rimligt att hinna med allt. Gör en prioriteringslista och stå för dina prioriteringar. Håll deadline. Sluta prokastinera och se till att lämna in dina uppgifter i tid! Våga ompröva dina strategier, våga anpassa dig till de förutsättningar du har, våga utforska nya vägar. Definiera vad det är du vill uppnå och var beredd att prioritera och investera den tid som krävs för att nå dina drömmars mål, då kommer du att uppleva känslan av framgång.

Vägen till framgång är inte så långt bort, den finns närmare än vad de flesta tror. Vägen till framgång finns i din hjärna, i din kropp och i ditt hjärta <3

Christina Karlsson

Sapfo på nytt

Om det är något jag är svag för så är det böcker. Mitt senaste spontanbesök i en bokhandel resulterade i att den här vackra nyöversättningen av Sapfo fick följa med mig hem. Sapfo är en grekisk poet/vislyriker från ön Lesbos där hon troligen föddes ca 630 f.kr och den här fina boken om Sapho på nytt är skriven av Bengt Eriksson (2020, Vaktel förlag)

Av Sapfos dikter som sägs vara mer än 500 till antalet återstår knappt en tiondel, som uppgår till ca 1 000 rader mestadels bestående av fragment. Av alla hennes dikter finns endast en komplett dikt bevarad. Sapfos poesi är känd för att kretsa kring kärlek och passion och det berättas att hennes sapfiska strofer var allmänt dyrkade redan under hennes livstid. Det finns inte mycket bevarat och dokumenterat om Sapfo som person, men det finns massor av spekulationer som tar stöd i dikternas innehåll.

Foto med dikt på sida 48, ur Sapfo på nytt

Det är söndag, regnet utanför mitt fönster övergår tidvis i snöfall, under tiden som jag kurar ihop mig i soffan tillsammans med Sapfo. Läser, njuter av detta andrum och drömmer mig bort till lyrikens värld. Fascineras av att dessa strofer som skrevs för över 2000 år sedan innehåller samma funderingar, passion och rädslor som människan bearbetar än idag. Sapfos strofer är vackra, otroligt gripande och tidlösa.

Vilken relation har du till Sapfos poesi?

Christina Karlsson

Utanför min komfortzon…

Leendet utanför min komfortzon

En komfortzon är en plats där man känner sig trygg. En plats där man känner att man har någorlunda koll på läget. Att gå utanför sin komfortzon kan kännas extremt obekvämt och att stanna kvar innanför kan vara extremt begränsande. Begränsningarna kan handla om allt möjligt, från att inte våga hålla tal inför en grupp människor till att inte våga framföra sin åsikt i en viktig fråga.

En komfortzon kan liknas vid en ankdamm där man simmar runt i en lugn och trygg tillvaro. Problemet uppstår när man blickar ut över omgivningarna men inser att man inte vågar ta sig dit därför att man inte vill lämna sin trygga sfär och då är det ju extremt begränsande. Min tes är att verklig utveckling sker när man vågar utmana sig själv och utforska världen utanför den egna komfortzonen, åtminstone ibland.

Det värsta som kan hända är oftast inte någon större grej, men vinsterna kan få en själv att må så mycket bättre och det är en hel del värt. Det är när vi vågar gå utanför våra egna ramar som vi verkligen lär oss något nytt, både om oss själva och om andra. Ibland kan det handla om att man behöver göra sådant som att hålla ett tal inför en grupp människor, be någon om hjälp, säga ifrån om man känner sig felaktigt behandlad, uttrycka sin åsikt, eller helt enkelt bara tillåta sig själv till att spricka ut i värsta leende och visa tänderna på bild (eller något annat kul).

Jag precis som alla andra har mina mer eller mindre logiska komfortzoner. Jag minns en händelse i grundskolan då jag pga av nervositet skrattade mig igenom ett framförande och faktum är att jag lärde mig av att utmana mina gränser, försöka, misslyckas och inse att det värsta som hände inte var värre än att publiken inte hörde mina repliker och därför inte förstod vad mitt framförande handlade om. Faktum är att jag både överlevde och insåg vikten av att kunna förmedla ett budskap genom att tala inför en grupp människor. Vid nästa framförande gick det bättre, inte bra men bättre och sedan dess kastar jag mig hejdlöst ut i den ena utmaningen efter den andra. En iakttagelse jag noterat på vägen är att vi människor ibland spelar våra roller utifrån hur vi förväntas att vara och när vi inser att vill spela en annan roll och börjar agera på ett nytt sätt då kan det påverka inte bara oss själva utan även andra människor i vår omgivning. Att ta sig ut från sin komfortzon är inte alltid enkelt, men så länge man är ärlig mot sig själv har man mycket att vinna.

När man tar sig ut ur sin egen komfortzon kan det till en början både uppfattas och kännas turbulent men faktum är att man i det långa loppet blir så mycket starkare av vetskapen om att man inte låter sig begränsas, utan att man faktiskt kan genomföra det mesta man vill och drömmer om. Gränsen för var ens komfortzon går är inte alltid logisk så det gäller att vara vaksam och sann mot sig själv när man utforskar sina möjligheter. Är du också en person som värnar om tryggheten i din komfortzon samtidigt som du värnar om friheten att utforska världen utanför? Ett steg i taget, framåt och alltid på väg någonstans.

Vad tänker du om din komfortzon? Är den utvecklade eller begränsande?

Christina Karlsson

Glad påskhelg!

Den senaste tiden har varit sprängfylld av arbete, men nu har äntligen påskledigheten gjort entré och jag kan börja andas igen. Jag har softat, kollat på film, promenerat, städat, tvättat bilen, röjt i trädgården, varit kaninvakt, pysslat om små marsvin och haft det allmänt bra. Påskpyntade gjorde jag redan inför förra helgen eftersom kidsen då var hemma på helgmingel med lite firande och familjemys. Imorgon är det påskafton och då vankas det påskbuffé. Jag har planterat ut påskliljor i en kruka vid entrédörren och det känns så välkomnande att mötas av en liten blombuffé när man kommer hem.

Jag har till och med hunnit med att besöka bokhandeln i Trelleborg, fyndat nya fina diktböcker till mig själv och haft den äran att få fylla på bokhandelns lager med fler av mina diktböcker, Våra andetag andas haikusommar. Jag blir fortfarande lika barnsligt upprymd av att se mina böcker på en hylla i en bokhandel eller på ett bibliotek. Att se min lilla bok på samma hylla som Louise Gluck och Shakespeare gör mig glad.

Ta hand om er där och ha en riktigt glädjefylld och fin påskhelg <3

Christina Karlsson

Regnet faller och vindarna viner

Marken är våt, regnet faller och vindarna viner utanför fönstret där jag bor. Jag sitter i soffan, dricker mitt morgonkaffe och lyssnar in de oregelbundna ljuden från stormen som rasar. Det är lördag. Jag söker återhämtning, söker lugn och försöker landa i nuet trots att tidens alla plikter är intensivare än någonsin.

Tiden. Det är för mycket som pågår och för många extra insatser som gör att tiden krymper till en liten lort som aldrig någonsin räcker till. Tiden är galen men med handen på hjärtat tänker jag, att vi är grymma som hanterar all denna galenskap. Vi andas in, går framåt, håller andan och väntar med att andas ut, tills det kommer en lämplig minut…

Ta hand om er <3

Christina Karlsson

Årets första vårblommor…

Vårblommorna börjar göra sin entré, fåglarna kvittrar och luften börjar få den där välbekanta doften av vår. Det är sportlovsvecka, jag är ledig och njuter av dagarna. Det är vår första vår i denna gröna by, och mycket spännande att undersöka årstidsväxlingarna i trädgården. I ett avsides hörn in bland buskar och bakom björnbärssnår lyser de vackraste vintergäcken upp som små vårsolar.

I ett annat hörn, under äppelträden och längs med gränsen till åkern har ett stråk av vackra snödroppar börjat titta upp. Om det är något som får mig på gott humör så är det vårblommornas ankomst. Jag har sett en antydan till en liten blå knopp och väntar med spänning på att få se vad det blir för blomma av den.

Har du sett några vårblommor där du bor ännu?

Vintergäcken och snödropparna är här!

Christina Karlsson

Tulpaner med flingor och frostrosor

Ingen höjdarvecka.

Vit som snö,

med feberyra och dystergråsvart blues.

Men ändå…

lite soligare när,

karamellröda tulpaner pryder hemmets vrå.

Ovanpå det en bukett alla hjärtansrosor,

i olika färger

likt en färgpalett

som gör mig glad…

Och nu bättre ändå, en feberfri vecka,

med nya utmaningar.

Ta väl hand om er och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Helg, ljuva helg…

Sista helgen

i januarimånad

jag loggar ut

går till skogen

möter en hare och får för mig att den vill visa vägen

går in i skogen, bort från stigen, över stock och sten.

Något prasslar till

ljudet kommer en liten bit längre bort från där jag är

jag stannar till

ser spetsade öron och vaksamma ögon

våra blickar möts

bokträdens kala grenar

dovhjortar i flykt

hann inte ens fånga dem på bild

men jag ler

blir alltid så glad av att se dessa ståtliga djur

Snön faller på min kind…

och det känns gott att helgen nyss har börjat

att befinna sig i en skog och bara vara.

*

Stiger upp innan månen vandrat sin tysta ban

dricker kaffe och letar strofer…

gryningsblå

svart morgonkaffe

upplyst av månen

svart morgonkaffe

tonen av koltrastkvitter

upplyst av månen

Dagarna svischar förbi och innan man hunnit landa är skymningen tillbaka.

Nyss tillbaka efter helgens sista kvällspromenad.

Helgen gick alldeles för fort, men ändå,

gott att den varit här och hälsat på <3

© Christina Karlsson

våren tvekar…

Vi befinner oss i den senare mitten av januarimånad. Det är nytt år och nya möjligheter men jag ligger inte alls på topp, utan känner mig snarare trött och sliten. Faktum är att jag har det bra men känner mig allmänt ur form ändå. Den senaste tiden har inneburit massor av skärmtid och det där statiska sittandet är inget min kropp gillar så jag försöker att ta mig ut och promenera så ofta som möjligt. Promenaderna får mig alltid på bättre humör.

Tycker det hade varit trevligt om snön som kom förra helgen hade fått vara kvar ett tag till men här ser det mest ut som om våren ligger i startgroparna och väntar på att få göra entré. En hel del träd börjar knoppas och allt fler gröna blad lyser upp bland fjolårets förmultnande vinterlöv. Jag hörde till och med hur en fågel kvittrade in våren när jag var ute på min promenad. Faktum är att det är alldeles för tidigt för vår och det brukar ju komma några köldknäppar till innan våren bryter ut till fullo. Oavsett vilket väder det är så inleder jag de flesta dagar med att skriva en haikudikt och när andan faller på så kommer det flera. Under gårdagens skogspromenad gav den här lilla haikun sig till känna.

våren tvekar

under bärnstenfärgade

bokblad på marken

Ny dag, nya möjligheter och det känns hoppfullt att våren är beredd, att den ligger i startgroparna och väntar på att göra entré.

Ta väl hand om dig och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

nyförälskad

Mitt första möte med den japanska haikupoeten Chiyo-ni (1703- 1775) ägde rum alldeles nyligen och jag blev förälskad vid första läsningen. Det finns en skörhet, en respekt för naturens förgänglighet och en förmåga att fånga ögonblicket som gör mig lycklig inombords när jag läser. En av utmaningarna för en haikupoet är att med få ord beskriva något stort på ett sätt som andra kan relatera till. När jag läser tolkningen av Chiyo-nis haiku blir jag alldeles upprymd och inser att jag vill veta mer, läsa mer och fortsätta att bekanta mig med denna kvinnliga haikumästares poesi.

Dikten om Ipomean, blomman för dagen är en av de dikterna som fångar min uppmärksamhet.

” Ipomeorna

har fångat min vattenspann

lånar grannens hink”

Den här fantastiska haikusamlingen, Ipomeans förgänglighet, Chio-nis liv och poesi, är skriven av Bo Ranman (Fri Press 2020).

Goda lässtunder i konsten tecken!

Christina Karlsson