Böckerna som ska med till bokmässan på Lunds stadshall imorgon är packade. Jag känner mig förväntansfull och hoppas på riktigt många besökare och det skulle ju vara helt fantastiskt om jag dessutom fick några böcker sålda. Vi kommer att vara över 80 författare och bokförlag som ställer ut och det ska bli himla spännande att träffa alla. Vill ni höra mig läsa dikter så kommer jag att delta i poesimaraton kl 13-14.
Bor ni i närheten och har möjlighet så kom gärna för att hälsa på mig och kolla in de många fina böckerna som alla författare har med sig.
Jag har sedan en tid prenumererat på tidningen Lyrikvännen som är en tidskrift för poesi. I dagens lucka gömmer sig ett rykande färskt exemplar, nämligen Nr 6/2022 (årgång 69). Jag finner intresse av att prenumerera eftersom tidningen ofta innehåller dikter av poeter som jag vanligtvis inte väljer att läsa men när jag träffar dem i Lyrikvännen så finner dem läsvärda.
Jag läste nyss en intressant, lite förvirrande och tankeväckande essä om Frågornas bok, av Edmund Jabés, som för övrigt är mannen som syns på omslagsbilden på Lyrikvännen.
”Jag finns i boken. Boken är min värld, mitt hemland, taket över mitt huvud och gåran som är min. Boken är min andning och vila. ” (Lyrikvännen s.33 No 6/2022)
Det här var bara ett exempel på en av de många intressanta artiklar man träffar på i Lyrikvännen.
Känner du till Lyrikvännen? Brukar du läsa tidningar? Vilka är dina favoriter?
Om det är något jag är svag för så är det julkalendrar och böcker, därför tänker jag ta tillfället i akt och arrangera en julkalender där jag presenterar en bok i varje lucka. Först ut blir min alldeles nyutkomna diktsamling, Ur orkesterdikets djup (2022) förlag Artes Liberales. Fotografiet av mig när jag signerar dagens första bok är taget av Stina Larsson.
Diktsamlingen innehåller 144 haikudikter som tar dig med på en promenad genom årstidernas skiftningar. Varje månad representeras av tolv dikter där relationen mellan naturen och livets kontraster skildras omsorgsfullt. Om jag själv skulle beskriva mina dikter så skulle jag nog säga att de skildrar det som är skört och starkt på en och samma gång. En kollega som hunnit läsa igenom en del av innehållet reflekterade över att det fanns en hel del rörelser som löpte som en röd tråd genom innehållet.
Personligen upplever jag att mitt skrivande utvecklats på ett oväntat men positivt sätt. I min första diktsamling var jag noga med att följa formen för traditionell haiku på svenska, där stavelseregeln utgår från 5-7-5 men sedan dess har jag övat mig på att ”bryta regeln” till förmån för innehållet.
Boksläppet hölls nästan exakt fyra år efter mitt första boksläpp och precis som förra gången höllls releasen i samband med att det var vernissage för adventsutställningen på Galleri KVIS. Jag läste dikter, signerade, minglade med de besökare som kom och som avslutning på dagen blev det livespelning av Sicked Allo som tonsatt några av mina dikter. Det blev en fantastisk dag och nästa offentliga diktläsning blir i samband med Lunds bokmässa på Stadshallen i Lund den 10 december 2022. Då bjuds det poesimaraton mellan kl 13-14 på Botulfscenen där jag är en av tio poeter som erbjuds en liten stud i rampljuset. Själva bokmässan är öppen kl 10 – 16 och jag kommer att ha ett litet bokbord där så har ni vägarna förbi Lund är det bara att komma in och hälsa på mig.
Ikväll ska jag bara njuta och ha det bra. Duka fram lite god fika, kolla på julkalendern och därefter sjunka in i en riktigt bra bok.
Det blev en härlig vernissagehelg på galleriet. Jag ställer ut några änglamålningar och månskenspromenaden som är en liten serie av blomstermålningar, jag läste dikter, minglade och Sicked Allo kom och spelade sina tolkningar av mina dikter. Det verk som fick mest frågor och kommentarer var nog min diktpropeller…
Utställningen fortsätter denna helgen. Jag och Monica som ställer ut sina akvareller kommer att vara där lördag och söndag kl 11-15.
För tillfället är det mycket som är på gång. Idag har jag varit i Sankt Olof (av alla ställen) och hämtat upp 141 fantastiskt fina diktböcker! Faktum är att de varit tillgängliga på nätet i lite mer än en vecka trots att jag själv inte haft möjlighet att bläddra. Tror minsann att jag tar med några till galleriet imorgon även om boksläppet inte kommer att äga rum förrän den 26 november. Ur orkesterdikets djup finna att bläddra i här
I skrivande stund är jag i full färd med att arrangera min och Monicas utställning. Om exakt en vecka är det tänk att vi ska hänga utställningen och dagen efter, dvs den 12 november blir det vernissage. Det är första gången som jag och Monica ställer ut tillsammans så det ska bli spännande att se hur vi och våra alster fungerar tillsammans. Jag ser fram emot utställningen och hoppas på många besökare så alla som vill och har möjlighet att komma är hjärtligt välkomna. Öppettider finns på bilden ovan.
Ur orkesterdikets djup, min diktsamling nummer två är på gång. Bara för några dagar sedan gav jag bokförlaget grönt och nu är boktryckningsprocessen igång. Leveranstiden beräknas ta 14 – 20 dagar så boken lär troligtvis inte hinna fram till min utställning därför planerar jag att ha boksläppet i samband med adventsutställningen (en samlingsutställning med många utställare) på Galleri KVIS den 26 november. Då blir det öppet hus mellan kl 11-15. Nu är det fyra år sedan min förra diktsamling gavs ut och denna gång är haikudikterna lite mer experimentellt utformade. Dikten på bilden ovan ingår i samlingen.
Idag bär det av till Jönköping, men den resan ingår i en helt annan berättelse…
Må väl och ta hand om er där ute i den stora världen!
Författaren till Dikter från ett levt liv heter Helen Halldórsdottir (2022 Artes Liberales). Det är en fin liten diktsamling som innehåller ett 40-tal dikter som handlar om allt möjligt från att vara ”En blomma i öknen” till ”Turist i eget land” och ”Island”. När jag läser väcks tankar kring hur det är att vara människa i ett stormigt samhälle. Funderingar kring den kvinnliga identiteten och de olika roller man som människa passerar genom livet.
Faktum är att jag gästade poetens boksläpp för ett tag sedan och unikt för releasen var att poeten inte bara släppte en diktbok utan två böcker på samma gång. Anledningen till att hon valde att släppa två böcker istället för en kan vara att diktformen i de olika verken skiljer sig en hel del. Tre rader poesi, av Helen Halldórsdottir (2022 Artes Liberales) är en fascinerande diktsamling bestående av treradingar som berättas fram på flera språk, svenska, isländska, engelska och spanska; inte alltid så att samma dikt översätts direkt även om så också sker utan snarare på det språk som författaren valt för varje dikt. Poetens isländska bakgrund speglas genom flertalet dikter som är skrivna på isländska. Jag finner det fascinerande att upptäcka små likheter och skillnader i språken och tycker att det är särskilt intressant att få bekanta mig med det isländska språket. Min tolkning av diktsamlingen är att den handlar om livet, stridigheterna, krigen, kärleken och naturen.
Författaren har nyligen tryckt upp en nyupplaga av Livet är tango Dikter om livet och kärleken (2003, 2022 Artes Liberales). Passionerad poesi med spår av tango, ”Röda skor”, ”Kärlek- utan kärlek”, ”Island” och ” Milonga de Amor”.
Efter att ha läst och funderat kan jag konstatera att jag gillar alla tre diktsamlingarna. Nu står de placerade på en av flera lyrikhyllor i vårt lilla hembibliotek och jag kommer säkerligen att ta fram dem och läsa vid fler tillfällen.
Nu när hösten har anlänt med mörker och kyla känns det otroligt mysigt att tända ljus och gosa in sig i en varm filt tillsammans med en kopp te och en underhållande bok. Hemma hos mig har antologin Skimmer en given plats på vardagsrumsbordet. När jag kommer hem på kvällarna är jag oftast inte bara trött utan många gånger rent av utmattad och då känns det avkopplande att sätta sig i soffan, landa i en vacker diktbok och känna hur hela världen börjar skimra.
Nu har jag ju redan läst alla dikterna i den här boken och det är just det som är så fint med bra dikter att de tål att läsas om och om igen. En haikudikt är väldigt kort men kan ändå innehålla så mycket stoff att den tål att läsas, tolkas och bearbetas flera gånger. En annan infallsvinkel är att olika dikter talar till en olika dagar och det gör att jag ständigt upptäcker nya godbitar.
Jag blir dessutom varm i hjärtat av vara en av de 38 poeter som representeras med vardera tre dikter i Skimmer (2022 Svenska Haikusällskapet).
”fjärrlektion
utanför fönstret
betar hjortarna”
Dikten på bilden ovanför är skriven av mig, och tolkad/målad i haigaform av den rumänske konstnären Ion Codrescu. Den här dikten skrevs under pandemin i samband med att undervisningen skedde hemifrån. Vi hade nyligt flyttat in i huset där vi numera bor och jag satt oftast i vardagsrummet och undervisade. Bordet belamrades av jobbgrejor och all kommunikation med elever skedde i realtid (dvs fjärrlektion) via classroom på datorskärmen. Somliga dagar blev det extremt mycket stillasittande skärmtid och det hände att jag längtansfullt tittade ut genom fönstret och fascinerades av naturen där vi bor. Första gången jag fick syn på ett gäng hjortar som stannande till och betade på fältet utanför blev jag alldeles varm inombords och jag tycker fortfarande att det känns både exotiskt och sagolikt att bo så nära naturen. Upplevelsen landade i en haikudikt som så småningom publicerades i Svenska Haikusällskapets antologi.
Vi är 38 poeter som representeras och om ni vill kika närmare på vilka vi är kan ni kolla in namnen på fotografierna nedan.
Förteckning av medverkande i SkimmerFörteckning av medverkande i Skimmer
Idag är det fredag och jag ska strax gå ut i ateljén och försöka få till en illustration till omslaget på min nästa haikusamling.
Låt hjärtat tala hjärtats språk är en helt ny diktsamling av Eva-Stina Byggmästar (Fri Press 2022). Utmärkande för den här diktsamlingen är att den omges av och förmedlar ett lugn. Byggmästar fångar de där magiska ögonblicken som man så ofta har en förmåga att rusa förbi. Hennes poesi talar hjärtats språk och att läsa denna samlingen får en att må bra i kropp och själ.
”livet går
inte ut på logik
utan på att det ska levas
ögonblick för ögonblick” (hämtat från kap 7 på sida 13)
Jag gör som jag brukar när jag tar mig an en diktbok, börjar med att bläddra och sen läser jag lite här och där beroende på var blicken landar. Därefter blir det en mer strikt läsning från början till slut. Nu när jag läst ut boken känner jag att jag mig rik, poesin har berikat mitt liv, triggat igång funderingar kring vad som verkligen har betydelse i livet och därmed höjt min livskvalitet. Att läsa är berikande!
Eva-Stina Byggmästars poesi är unik och boksamlingarna med hennes dikter har en alldeles speciell plats i min bokhylla.
Att läsa en ny bok är som att ge sig iväg på en inre resa till ett tidigare outforskat land.
Boksläppet av Skimmer, en antologi utgiven av Svenska Haikusällskapet ägde nyligen rum i samband med International arts festival – Tranås at the Fringe den 8 juli 2022.
Vi är 38 poeter som representeras med vars tre haikudikter, där varje poet fått en av sina dikter tolkade av haigakonstnären Ion Codrescu som även illustrerat bokens omslag. Antologin innehåller således 114 haikudikter och 38 bilder av Codescus haigamålningar.
Antologin är som en skattkista fast med ett tidlöst innehåll som man kan njuta av länge. En haikudikt bygger ofta på en reflektion, en upplevelse eller iakttagelse av det förgängliga i ett ögonblick. Med tanke på att haikudikterna är skrivna av 38 olika poeter som bor på olika platser i Sverige så innehåller Skimmer en mångfald i urvalen av ögonblick.
I samband med boksläppet arrangerades en vernissage på Piratenhuset, där originalen till haigamålningarna samlats för att visas upp i en konstutställning. Haigakonstnären Ion Codrescu som hade rest hela vägen från Rumänien till Tranås för att delta i festligheterna, berättade om sina reflektioner och sin arbetsprocess med att skapa unika haigas till våra haikudikter. De av oss poeter som hade möjlighet att närvara vid vernissagen läste upp våra dikter.
Haigakonstnären Ion Codrescu
Personligen känner jag mig hedrad över att få representeras i en antologi utgiven av Svenska Haikusällskapet och att dessutom få en av dikterna tolkad som en haiga känns unikt. Några timmar senare samma dag fortsatte festligheterna med en festivalbankett på Babar och där var kvällen fylld av framträdanden med poesiläsning och i samband med Svenska Haikusällskapets läsning så var jag en av de poeter som representerades på scenen.
Detta var mitt första besök i Tranås och jag kan bara konstatera att det här var en av årets höjdpunkter som innehöll massor av möten med intressanta och likasinnade människor plus tillfällen att delta i workshops och föreläsningar med haikudikten som fokus. Tranås at the Fringe är en internationell art-festival som arrangeras varje år och det var imponerande att ta del av så många konst- och litteraturarrangemang inom loppet av ett fåtal dagar i en relativt liten stad som Tranås. Vi tillbringade fyra dagar i Tranås, dagar som var så fullsmockade med olika arrangemang, möten och upplevelser att det tagit flera dagar att bearbeta alla intryck. Vilken festival!
Ja, det här var bara ett litet utsnitt av vad jag hittills ägnat mig åt under min semester. Nu ska jag hälla upp en ny kopp kaffe och ta en bloggpromenad för att kolla in vad ni skriver om.
Hoppas att du har en skön sommar och njuter av dagarna som passerar!
Årets bästa magasin! Haikumagasinet #4 (Fri Press 2022) är ett magasin som tål att läsas om och om igen. Närhelst man behöver dra sig undan för att få ett litet andrum och njuta av en filosofisk stund tillsammans med bild och text. Haikumagasinet är ett kreativt magasin som bygger på idén att kombinera dikt och bild. Dikterna visualiseras av illustratörer som via sina bilder bidrar med sina poetiska tolkningar via sina bildserier. Traditionen att illustrera haikudikter kallas haiga och är lika gammal som haikun själv. I Haikumagasasinet finner man en härlig kombination av nya dikter varvade med gamla klassikerna som tex Basho och Issa.
Det fina med Haikumagasinet är att det passar för alla åldrar från barn till gammal. Illustrationerna bjuder lekfullt in läsaren till poesins förunderliga värld samtidigt som det finns utrymme för den vana läsaren att finna nya infallsvinklar och en stunds andrum via de fina tolkningarna.
Bildutsnitt från Haikumagasinet#4 (2022)
Haikumagasinet inleds med en kort presentation av poeter och illustratörer, därefter är det fritt fram att följa med på en förunderlig resa in i haikudiktens förtrollande värld. Jag bidrar på sätt och vis till magasinets innehåll via min yrkesroll som lärare där jag startat upp ett samarbete med förlaget som gör det möjligt för några av mina elever att få sina illustrationer publicerade och i år är det så många som sju av mina elever som fått sina illustrationer publicerade i magasinet. Det är den här typen av projekt jag brinner för, projekt som skapar möjligheter och ger ungdomar möjlighet att pröva sina vingar, tro på sig själv, göra sina röster hörda och våga visa upp sina bilder i olika sammanhang. Vill du veta mer om Haikumagasinet så kolla in förlagets webbsida.
I skrivande stund njuter jag av semester med möjlighet att prioritera tid för att komponera nya dikter, skapa nya målningar, läsa massor av böcker och självklart återkomma till att bläddra i ett och annat Haikumagasin.
Ha en underbar dag och njut av dagarna som passerar!
Läser en ny översättning av Sapfo dikterna och fragmenten (Ordfront förlag 2022).
Fragment är allt som finns kvar av denna fascinerande kvinnas poesi. Av det som en gång varit en diger samling bestående av över 500 dikter finns bara enstaka ord och fraser kvar. Endast en av alla dikter i hennes samling är komplett och trots det är hon en av de poeter som lyckats påverka och influera vår kultur något enormt.
” jag säger dig, de kommer att minnas oss i framtiden” – Detta citat är enligt texten på bokens baksida karaktäristisk för Sapfos diktning. Faktum är att jag inte kan annat än att instämma i beskrivningen ” Varhelst läsaren befinner sig träffas hon av Sapfos ord, 2600 år bort.”
Det tar lite tid att bekanta sig med en ny översättning. Orden och språket är modernare men vackert ändå, samtidigt så saknar jag stavelserytmen i fragment 31 som brukar följa det sapfiska versmåttet 11-11-11- 5, ett mönster som bokens översättare valt att bryta.
Översättningen sägs vara ”rakare, rikare och mindre tillrättalagd” och i skrivande stund kan jag inte låta bli att fundera över den språkliga förändring som vi är mitt uppe i. Vad händer med språket när vi slutar följa stavelsemönster? Blir det verkligen rakare och rikare? Eller tappar vi förmågan att utmana oss själva att utveckla vårt språk genom att finna de perfekta orden; Ord som följer antalet stavelser och beskriver rätt tillstånd på en och samma gång. Personligen tror jag att det beror på vem som skriver. Om den som skriver redan utmanar sig själv genom att optimera sitt språk så bör det ju fungera, men när regler för stavelsemönster slopas tänker jag att det finns en viss risk för att språket på sikt tappar sin glöd och riskerar att utarmas och bli torftigare. Jag tänker att det är vår vilja att utforska, använda och experimentera med språket som gör att det utvecklas och förädlas på ett gynnsamt sätt.
Oavsett vilka tankar läsningen satt igång så gillar jag språket i boken. Det är en vackert skriven översättning som bjuder många filosofiska och fundersamma lässtunder.
Andas in, andas ut. Kopplar av. Varvar ner… med måleri. Akvarellmåleri. Söker balans, navigerar med pensel, pappret är en karta med ett landskap där vattnet är en sjö. Trevar bland färgerna. I stunden. Glitter. Småfågelskvitter. Tar en promenad. Går i skogen, där stormen härjade häromdagen. En stor gran har blåst ned över stigen. Terrängen blir krokig. Möter en hornuggla. Ser Minervas tal. Hör Minervas tal och målar en promenad med småfåglar, ugglor och två marsvin.
Hör hur mina dikter, tar ton och blir musik. Får en demo och sen kommer det en till och nu är vi uppe i fyra. En blomstrande resa, från frö – till en blommande ö. Det handlar om svåra ting som en sista stund, om passion och kärlek, om semesterträdgårdar och om odödlighetsspår. Det känns bra att höra mina dikter bli till musik. Ur ett nytt perspektiv och någon annans tolkning. Det låter vackert! Och jag vill bara ha mer <3
Mer lyrik som blir till musik. Jag stannar upp, smakar på orden, lyssnar och det är med trevande steg som jag tar mig framåt. Ett steg i taget. Alltid bara ett steg, inte två eller tre, för då snurrar hjulet alldeles för fort, tempot blir orimligt, man blir yr och livet ett bestyr. Tar ett steg i taget, ett steg för balans, håller takten och livet blir till en dans.
Innerligt (Norstedts 2021) är mitt första möte med Margaret Atwoods sena diktskrivande. Mina tidigare möten med Margaret Atwoods litteratur har varit med hennes skönlitterära romaner och framtidsdystopier som jag verkligen tycker om att läsa, men poesin i Innerligt är lite klurigare att få grepp om. Hon skriver om zombier, om varulvar och om aliens men ärligt talat så har jag har lite problem med att förstå vad det är hon vill säga med sina omskrivningar. Hon skriver om robotar, om övergrepp på människor och djur, om sex, ålderdom och liv. Hon skriver om växterna, om djuren och naturen. Jag läser vidare och inser att det mesta handlar om livet, att hon med fingertoppskänsla på ett tidvis brutalt men träffsäkert sätt lyckas fånga allt det där som vi människor håller på med.
Karin Boye (1900-1941) är en av de poeter som har en särskild plats i mitt hjärta, så när det här fina exemplaret av Den sju dödssynderna och efterlämnade dikter låg i en av de julklappar som dolde sig under granen i julas blev jag särskilt glad. Utgåvan är från 1941, dvs samma år som Boye lämnade jordelivet. Verket inleds med ett förord av poeten Hjalmar Gullberg som sammanställt verket med dikter som Boye påbörjat att skriva för ett poem om de sju dödssynderna. Diktsviten är vacker, magisk och fascinerande.
Vill du läsa mer om och av Karin Boye så är Karin Boye Sällskapets webbsida en fantastisk plats att besöka, om du nöjer dig med en digital version.
