Min dotter och jag åkte till Malmö för att fotografera. Arkitektur och skulptur. Planen var att solen skulle skina… Men regnet kom tillsammans med en massa grå moln. Och huset vi spanade in förra helgen hade det byggts upp en stor byggställning kring….så fotograferingen gick inte planenligt men utflykten blev fin ändå. På bilden ovan kan man se skymten av min dotter när hon fotograferar Karl X Gustav… Dagen var regnig och grå, men himla fin ändå…

Innanför rådhusets fönster kan man se skymten av gigantiska kristallkronor….och jag som gillar kristallkronor blir såklart nyfiken på insidan av just det där rummet  där kristallerna hänger och…hur gamla är de egentligen, de där kristallerna? Byggnaden är från 1500-talet….

Vädret rår vi ju inte på så det är bara att gilla läget…men idag skulle jag gärna vilja beställa lite solsken. Solljus och värme <3

”Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?” Poetiska ord nedtecknade en gång, av Karin Boye. Tänk att poesi från 1935 kan fånga dagen för oss människor som lever här och nu. Vi tror att vi människor utvecklas och går framåt. Men gör vi verkligen det? Vi utvecklar teknik och allehanda ting men våra känslor och funderingar tycks vara desamma som för generationer före oss. Vi putsar våra fasader men inuti brinner vi för sådant som människor brunnit för sedan urminnes tider…

Jag tänker på det varje gång jag har ont någonstans. Kanske värker det, bara för att  jag är en knopp, som längtar efter solsken och kanske är jag på väg att spricka ut i blom….och det förstår väl vem som helst att det gör ont när man spricker. Samtidigt som det onda lindras av tanken på att blomstra… Ja, varför skulle annars våren tveka med all sin glans…. Varför?

En bloggvän, Tove inspirerade med en kommentar, mig att filosofera kring livets höjdpunkt och jag kom fram till att livets höjdpunkt alltid är i nuet oavsett. Det är i nuet vi hela tiden strävar efter att leva, andas, älska och ha det bra. Gårdagen är minnen och morgondagen en fjärran längtan efter något vi ännu inte känner…. Nuet är vår samtid och den verklighet vi lever i… att stanna upp och andas in sitt nu är att vara medvetet närvarande…så tänker jag.

…. och nu blir det ett hopp till mitt referensbibliotek, och Noice, mina gamla favoriter från 80-talet upp och jii, vilken kontrast det blev med Noice till Karin Boye. Hör bara hur de låter… ”Du lever bara en gång och gången är nu, det finns bara en som vet hur du ska leva och det är du, sitt inte bara hemma och vänta på att något ska hända…..ah ah ah….”

Hur har ni det, vad tänker ni om orden, bilderna och nuet?

Tackar ödmjukast för alla fina tolkningar av bilderna i mitt föregående inlägg. Visst är det magiskt att vardagen kan rymma alla dessa bilder… Bilder att fånga i ett ögonblink. Ögonblick med kameran. Några sekunder av ett utsnitt och en verklighet…. blir till lager av bilder i något kartotek. Bilder som blir underlag för att skapa fler bilder. Fler funderingar och poetiska betydelser av bildfilosofi….

Nu är jag nyfiken på att få veta hur ni tolkar dagens bild.

Jag vill också passa på att sända er alla ett litet vårhjärta <3 av solsken…som tack för att ni tittar in här i mitt ”offentliga rum”. 

Det här är inte allt,

det finns mer…

Idag bjuder bilderna in er till tolkning.

Vad ser du? Vilken bild föredrar du? Och vad säger den?

Skriv gärna en kommentar och berätta.

Angående inlägget ni undrade över. Jag hade planerat något väl, något som skulle bli både intressant och utvecklande för alla berörda…. men något hände. Något som rubbade cirklarna totalt…. och situationen förvandlades till ett ordningsproblem.

Då blev det inte längre intressant och utvecklande för alla, så som jag hade planerat. Resultatet blir inte bra när några väljer att stanna kvar på perrongen och kasta skräp på spåret….. resan saboteras. Det hela slutade med att huvudvärken började bulta i mina tinningar och där är den kvar. Nu har jag haft huvudvärk i flera dagar och jag känner mig fortfarande förbannad inombords….

Men idag har jag min lediga dag… Jag planerar att gå på konstjakt… men först måste jag bli av med den här förbenade huvudvärken… Lev väl  och dröm sött <3

De lediga dagarna har bara svischat förbi i raketfart. Väderleken har varit märklig. Det har varit frost, solsken och hagel. Vi har varit bortbjudna och jag har anordnat en stor påskmiddag, vi har varit på 40-årsfest och jag har hälsat på de äldsta personerna i släkten. Jag har städat, lagat middag, påskpyntat, bakat och minglat. Både maken och jag har en stor släkt och det är himla trevligt att träffa dem alla, men det tär på krafterna att vara en tidsoptimist som bokar in aktiviteter varje dag bara för att hinna med att träffa dem alla. Nu är jag megatrött! Och inställd på att nästa helg ska bli en softarhelg med ”bara” ett 88-årskalas inplanerat 😉

En tur till skogen har vi hunnit med. Jag blev himmelskt glad när jag fick möjlighet att fotografera en flock dovhjortar, åtminstone så tror jag att det var dovhjortar eller möjligen rådjur. Berätta gärna om du vet vad de här ståtliga små djuren heter?

Vitsipporna blommar och jag smakar på ordet, äntligen <3

Jag kan inte låta bli att leka med mina fotografier. Bildredigera och undersöka vad som händer. Idag tänkte jag inte avslöja något kring mina egna tankar vad gäller dagens bild. Bilden har fått ett namn, som jag inte tänker avslöja förrän senare. Först vill jag veta vad ni ser?

Jag är nyfiken på era tolkningar. Vad ser ni när ni betraktar bilden? Vilken känsla eller fundering, tänker ni att bilden förmedlar?

Idag har jag hälsat på de här små raringarna. Cesar och Freja är min systers minstingar. Två solstrålar med massor av energi. Vi har fikat, minglat och läst om alla möjliga och omöjliga sorters dinosaurier…

Därefter blev det utomhuslek i trädgården, gungning, bollsparkning, lekstugelek och lite annat smått och gott.

Dock ingen pulkaåkning eftersom snö saknas. Nog har jag sett att många av er som bor längre upp i Sverige fortfarande har snö, och vanligtvis brukar även vi här nere i södern ha en annan snöflinga att leka med på sportlovet…. men inte i år inte. I år är våren redan på ingång och små gula vintergäck har börjat lysa upp likt små vårsolar lite här och där i naturen. En och annan fågel har tveksamt börjat vissla vårsånger. Så nu bara längtar vi efter att den riktiga våren ska anlända med än mer värme, solljus och flera snödroppar, krokus, scillor och vitsippor…

Min syster Emma, lilla Freja bus <3 och ett stort fång tulpaner 🙂

Tiden går fort när man har roligt. Dagen bara svischade förbi i full fart och nu är det plötsligt kväll igen…. funderar på att se en film… eller läsa….

Njuter av en ledig dag…

Inspekterar bokhögen på nattygsbordet. Tänker på att läsa, bläddrar lite i varje bok och kan inte bestämma vilken jag ska börja med. Lyssnar med ögat. Känner doften. Ser ljuden.Hör estetiken dansa… Ser hur mina poetiska tankar Ler. Allt är bra nu…

Tulpanerna slår ut och blomstrar i en färgstark vårpalett….

Lyssnar på Laleh. Sway…. och, Wish I Could Stay. Såg en musikspecial om henne på svtplay igår. Laleh betyder tulpan…

Bloggpromenad och läsning väntar… Vi ses <3

Jag har fått ett glädjande besked och nu Ser jag fram emot Våren. Jag ser fram emot att möta just denna våren i centrala Lund. Jag ser fram emot att se Magnoliaträden spricka ut i blom på Lundagård. Jag ser fram emot vårens nya utmaningar. Jag ser fram emot mitt nya arbete som gymnasielärare i svenska på en skola i centrala Lund. Ser fram emot att ha promenadavstånd till konsthallen, skissernas museum, kulturen, fikastunder på Patesseriet, kurslitteratur i AF-borgen, stadsbiblioteket, de små lokala gallerierna och allt annat smått och gott som Lundastad delar med sig av. Goda nyheter är goda nyheter!

Önskar er alla en riktigt toppenfin helg <3