Mannen min är i Cambridge, barnen har flyttat hemifrån. I huset ljuder små trivsamma ekon och hemtrevliga ljud som bor kvar i väggarna. Knackningar av trivsamma minnen ger sig tillkänna alltsom oftast. Blicken vandrar runt i rummet och fastnar på provdockan, på sommarklänningen, vårkappan och den virkade sjalen. Funderar lite på att dra på mig kreationen och leka att jag är en poet som sitter i en vindsvåning i Paris och blickar ut över hustaken. Kanske smaka på den där absinten som jag inte vågat smaka och måla de mest förunderliga målningar, akvareller och experimentella  mästerverk….lyssna på någon svår annorlunda musik och bara göra vad som faller mig in utan att ha någon speciell plan i förväg….