Livstecken, dikter att drömma till

Den senaste tiden har jag vid flera tillfällen återkommit till diktsamlingen Livstecken Dikter att drömma till (2012). Jag har läst och lyssnat. Ibland har jag lett igenkännande och ibland förundrat.  Det finns en liten text på bokomslagets insida där boken beskrivs med orden ”Livstecken. Tecken på liv – vänskap, sorg och glädje. Dikter att drömma till, smaka på, landa i. Dikter att må bra av eller fundera på.” Och nog har jag både smakat på, landat i, funderat på och mått bra av att läsa den här diktsamlingen.

Mitt första möte med boken inträffade i samband med en utställning på Galleri KVIS och årets litteraturrunda i början av maj. En av bokens författare Stina Larsson läste och ställde ut ett antal dikter som ingick i  konceptutställningen det Ofattbara 3.0 som jag skrivit om tidigare. Under helgen då det var litteraturrunda hade hon med sig denna diktsamling för att visa tidigare dikter.

Den här diktboken är skriven av tre författare som befinner sig i olika stadier av livet.

Kiin Ekelin Wick,  född 1977 skriver för livet. Hon bjuder med läsaren på en gripande resa om broar som bränns och ljus som tänds.

Erik Malmberg, född 1932 skriver om seniorlivet och ”Att ge sig tid- kan ta tid!”. Hans resa handlar om att förändra en ”prestationsjagad individ till en livsnjutare som sitter under eken och njuter av blomdoft”.

Stina Larsson, född 1966 skriver om livets inre resa, om vägval och om konsten att ta sig tid. Hon skriver om att ”…ta livet med en nypa salt. På fullaste allvar.”

En av de dikter jag fastnade för är Stina Larssons  Livets karusell. I den finner jag såväl allvar som humor. Själv har jag aldrig någonsin funderat på ”risken att krocka med en kråka”, men metaforen får mig att le då den känns träffsäker – för visst har jag krockat med både en och annan kråka på min väg. Och visst har jag åkt en massa häftiga karuseller som gått både upp och ner.

Dikten fick mig till att reflektera kring vikten av välja vilken karusell man ska hoppa på. Ibland följer man ju med i karuseller bara för att det ingår i normen för hur man ska vara och nog är det kul att när de går högt upp, men mindre trevligt när man kraschar. Ibland tar man sig inte tid till att åka de där karusellerna man länge drömt om… Och om man inte tar sig tid så lär det ju aldrig hända. Vill man då tillräckligt starkt? Kanske måste man ta sig tid att finna vägen till just den där karusellen man länge drömt om.

Funderingar kring vägval ledde mig rakt in i dikten Jag väljer. Vi väljer alla våra vägar och nog är det så att vägen ibland är minst lika spännande som målet.

Diktboken är rikligt illustrerad då varje dikt kommenteras med en bild som därmed ger en ytterligare en synvinkel och vägvisare i läsningen. Illustratören heter Joakim Larsson.

Boken är vacker och tilltalande på många vis. Det är en bok som varar länge och som växer  då man gärna bläddrar i, och läser om den flera gånger.

Med tanke på att jag tycker så mycket om den här diktboken och annan konst skapad av konstnärsparet Stina och Joakim Larsson så vill jag tipsa om deras hemsida där ni kan läsa mer om deras böcker och konstprojekt boklarssons.se.

Brukar du läsa poesi?

Christina Karlsson

 

 

 

 

 

Gröna sköna dagar

Idag blev det en rogivande promenad i bokskogen, med syftet att studera krispigt gröna bokblad.

Tog tillfället i akt för att stanna upp och betrakta vackra skuggmönster som uppstår på stigen. Skogens eget ständigt varierande och fascinerande naturgalleri.

Eftermiddagen tillbringades hos min dotter i Lund och vi tog en promenad till den fantastiskt vackra botaniska trädgården där det blev en hel del fotograferande. I växthuset fann vi kakaoträdet som syns på fotot ovan.

I samma växthus fann vi de här fascinerande blommorna.

En hel del tid åtgår för att korrekturläsa manuset och där finns fortfarande enstaka smågrejer som behöver justeras, så det är bara att fortsätta korrekturläsa ett tag till.

Kvällen tillbringade jag med skissblock, pennor, bokblad och akvarellfärger i trädgården. Där satt jag och målade bokblad tills det blev alldeles för mörkt för att måla. Planen är att jag ska göra en layout till omslaget till boken. I nuläget är det en bra bit kvar innan jag kan känna mig nöjd, akvarellen blev inte som planerat, men det kommer ju en dag imorgon också. Varje ny dag innehåller nya möjligheter till nya framsteg.

Må väl!

Christina Karlsson

 

Läser Andarnas labyrint, av Carlos Ruis Zafón

Vilken bladvändare! De senaste dagarna har jag varit fullständigt fängslad av Carlos Ruiz Zafóns senaste bok, Andarnas labyrint. Jag har burit boken med mig, läst i köket, i trädgården, i vardagsrummet, i sovrummet och varhelst jag befunnit mig.

Boken är spännande rakt igenom från början till slut. Den tar oväntade vändningar som gör att man inte kan låta bli att läsa lite till och lite till. Handlingen utspelas i Barcelona och miljöerna beskrivs så levande att det känns som om man befinner sig i handlingens centrum tillsammans med karaktärerna. Nu längtar jag efter en IRL-resa till Spanien, för att besöka Pradomuseet i Madrid, Barcelona och lära mig mer om den spanska kulturen.

Har du läst någon bra bok eller tidning på sistone?

Må väl och njut av denna ljuva sommartid!

Christina Karlsson

 

En smurfs återkomst

Den här underbara tavlan köpte jag med mig hem från den senaste utställningen på Galleri KVIS. Kännetecknade för fotografen Ann-Kristin Thönnersten Nilssons fotokonst är att hon ofta fotograferar sina smurfar i olika miljöer. Ann-Kristin ingår i RTPs fotogrupp som nyss ställt ut på vårt lokala konstgalleri här i Svedala.

Förra året när jag ställde ut min ”kaffebordsinstallation” på Galleri KVIS fick jag besök av Ann-Kristin. Hon frågade givetvis om det var okej att fotografera men jag blev ändå överraskad när jag i efterhand fick se i hennes instagramflöde att hon hade placerat ut en av sina smurfar och fotograferat på olika platser i min utställning. Jag fann det spännande att utsnitt ur min konstutställning på detta sätt till viss del fick ingå i ett helt nytt sammanhang och leva vidare i en annan persons fotografier.

Nu har Ann-Kristin och hennes fotogrupp nyligen ställt ut på galleriet och då valde hon att ställa ut några av sina ljuvliga fotografier med smurfar. Om ni tittar på min header och sedan på fotografiet av tavlan jag hämtat hem idag så känner ni igen var smurfen fick posera.

Jag känner mig lyckligt lottad över att ha konsten som intresse och följeslagare i livet. Konst berikar, och jag lär mig hela tiden nya saker och träffar intressanta personligheter och konstverk som inspirerar och allt detta tack vare intresset för konst.

Placeringen av smurftavlan kommer troligtvis att bli i hallen tillsammans med ett annat gäng fotografier och målningar.

På återseende <3

Christina Karlsson

 

Jag riktar min blick mot horisontens rand…

Jag njuter sommar och investerar min semester i att försöka förverkliga en dröm.

Under några få veckors tid har jag arbetat intensivt med att skriva en diktsamling. Nu känns det som att mitt bokmanus är klart. Jag känner mig tillfreds, njuter och har redan tagit tillfället i akt för att fira att steg ett i processen är klart. Jag firade med ett glas bubbel och 12 goda karameller, dvs en karamell för varje kapitel i boken.Manuset blir kanske aldrig någon bok, och om det ändå blir en bok så kanske ingen vill läsa, låna eller ens köpa den… men vadå? Den risken måste jag ju ta om jag ska komma framåt i processen.

Tiden tickar på och nu är det dags för mig att investera i en dröm. Drömmen om att publicera en egenkomponerad bok. Just nu känner jag mig upprymd, både över att mitt manus är klart, över att jag känner mig nöjd med innehållet och själva idén för hur den färdiga boken  ska vara.

Vad som händer framöver får framtiden utvisa, men nu känner ni till en liten hemlighet som nu inte längre är någon hemlighet, med tanke på att jag skriver och berättar om den här.

Må väl och njut av tiden som passerar!

Christina Karlsson

 

 

 

Om någon undrar…

Om någon undrar,

så befinner jag mig i närheten av denna bok.

I den skriver jag på gammaldags vis

med penna,

på papper.

<3

Jag dricker solsken,

till doften av starkt kaffe,

med rosenblad.

I min trädgård bland rosor och bär,

där skriver jag min lyrik.

Funderar, samlar mina dikter,

och fyller bokblad efter bokblad med ord…

Semester gillas!

Må väl och njut av sommardagarna som passerar…

Christina Karlsson

 

Kalligrafi – älskade skönskrift

Jag inleder min semester med inspirationsdagar på galleriet. I år har vi bjudit in en erfaren kalligraf som delar med sig av sina kunskaper i kalligrafi. Dag ett var det hon som höll i trådarna och dagen ägnades åt skönskrift. Dag två inledde jag med ett inspirationsföredrag om haikudiktning och därefter var det fritt fram för deltagarna att komponera haikudikter och därefter träna kalligrafi eller måla. På bilden ovan ser ni resultatet av mitt envisa kämpande med dess konstfyllda kalligrafiska bokstäver: två dagar, mitt namn, två haikudikter, massor av enstaka bokstäver och åtta timmars träning. Jag känner mig nöjd.

Alla goda ting är tre och likaså är inspirationsdagarna. Idag kommer vi att arbeta vidare med det vi påbörjat, samt avsluta med en provisorisk liten utställning där vi arrangerar våra alster, presenterar och ger varandra feedback.

Inspirationen är här och jag känner mig uppåt. Inatt satt jag uppe och komponerade haikudikter tills klockan var närmare 01.30. Idag äter jag frukost senare än vanligt, men vadå, – Jag har ju semester!

Må väl och ha en alldeles underbar dag!

Christina Karlsson

 

 

 

Det är något visst med midsommar och blomsterkrans i håret…

Det är något visst med högtider och traditioner. När man låter traditionen följa sin tid, när man bevarar det bästa, och när man vågar vara lagom innovativ för att modernisera högtiden så att den passar vår samtid.

Jag tycker om det som är estetiskt tilltalande, visuellt och sinnligt. Midsommarkransen blir därför en betydelsebärande ingrediens i midsommarfirandet. Den traditionella midsommarkransen går oftast i rött, blått och vitt med kombinationen vallmo, blåklint och prästkragar. I år valde jag att hylla den svenska midsommaren med en krans i svenska flaggans färger, besående av solgula rosor och traditionella blåklint.

Jag band två kransar med olika baser av grönska, en till mig och en till min man. Basen till min blågula krans band jag av kvistar från våra buxbombuskar och ligusterhäcken. Till makens krans använde vi en kvist från grannens björkträd, som sträcker sig in på vår tomt.

Midsommarafton firade vi tillsammans med makens barndomsvänner, nyfunna vänner och en fantastiskt vänligt sinnad och söt hund.

Brukar du ha midsommarkrans i håret på midsommarafton?

Christina Karlsson

 

 

Tid för midsommar och semester

Londonkonferensen var intensiv och givande. Vi bodde intill Bankside Walk  och jag lyckades trolla fram tid att besöka Tates konstmuseum, men det får ni läsa om i ett annat inlägg.

Läsåret är över och med mig in i semestern har jag ett antal fina ord, både skrivna och sagda. Med mig hem har jag en alldeles speciell haikudikt, några fina kommentarer i kursutvärderingar, ett fantastiskt fikonträd från klassen och lite annat omtänksamt, smått och gott. Läsåret har varit galet intensivt och fantastiskt bra.

Framför mig väntar sju veckors orörda semesterdagar <3 Midsommarafton firar vi hos våra bästa vänner men innan dess planerar jag att binda en somrig midsommarkrans i svenska flaggans färger.

Må väl och ha en alldeles underbar midsommarhelg!

Christina Karlsson

Med toner av, Den blomstertid nu kommer

Vilken vecka! Lärarmiddag, studentfest och en fin skolavslutning med fantastiska elever. Solsken, sommar och sång. Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor… Avsked av nior och några kollegor som har nya mål i sikte.

Firade fredag med champagne och skaldjur. Lördagsmingel på galleriet tillsammans med ungdomarnas fantastiska alster, vill ni se så kolla in gallerikvis.se.

Ägnat lördagskvällen åt att packa. Imorgon blir det ingen vanlig söndag för mig, då det blir konferens och några arbetsdagar i London. Några arbetsdagar till, och sen dags för en efterlängtad semester.

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

 

 

Brinnande kärlek

Kärt barn har många namn. Denna eldröda blommas korrekta namn sägs vara Lychnis Chalcedonica, men den kallas även Studentnejlika, Tempelriddarnas malteserkors och Brinnande kärlek.

Brinnande kärlek ljuder vackert i mina öron och med tanke på att jag för tillfället brinner av engagemang och har fler aktiviteter än vad jag ens hinner skriva om så känns det som att den här blomman bär med sig någon form av budskap. Vilket hinner jag inte ens reda ut…

Jag är kedjad vid rytmen, har fullt upp med att hålla mig kvar i karusellen och samtidigt jonglera, kanske är jag tondöv men vadå? Jag spelar min favoritsång, skruvar upp volymen och dansar på…

Må väl och njut av dagen, ryktena säger att den inte går i repris…

Christina Karlsson

 

 

Margaret Atwood tolkar Shakespeares Stormen

”Sedan kom två säkerhetsvakter in i rummet. De måste ha suttit utanför och väntat på en signal, som med största sannolikhet var Felix gapande skrik. Han förbannade sig själv nu för att han var så förutsägbar.” (utdrag ur Margret Atwoods Häxyngel, s 37)

Häxyngel handlar om teaterchefen Felix som är är i full färd med att sätta upp sitt mästerverk när han blir förrådd och tvingas bort från teatern. Felix har inom loppet av några år förlorat sin älskade fru, sitt barn och nu det arbete som varit hans räddning under de senaste åren. Han drar sig tillbaka och planerar omsorgsfullt sin hämnd. När han ser sin möjlighet till revansch tar han den. Han börjar arbeta som teaterlärare i ett fängelse och det är där han iscensätter sin hämndlystna dånande storm.

Margaret Atwood är en författare som hittills alltid överträffat mina förväntningar. Boken ingår i det internationella Hogarth Shakespeareprojektet som för att hylla minnet av Shakespeare, låter några av våra mest kända författare tolka hans verk. Margaret Atwood valde att tolka Stormen som i original är en komedi av William Shakespeare från ca 1623.

Boken består av 47 korta kapitel och just denna kapitelindelning passade mig perfekt med tanke på att jag för tillfället har galet många projekt och arbete som hopar sig. Möjligheten att läsa ett eller flera kapitel i taget och ändå hinna läsa klart så att jag kan få sammanhang i vad jag läser har varit utmärkt i nuläget. Jag tyckte dessutom att det var spännande att få följa med in i fängelset, träffa de kriminella intagna och följa deras tankar och funderingar kring karaktärerna och handlingen i Stormen. Följa deras val av karaktärer, resonemang och självklart Felix teaterlärarskill som gav mig en del intressanta infallsvinklar i läraryrket.

Boken är annorlunda, lättläst och spännande. Kan varmt rekommenderas. Inbjuder till läslust!

Inbjuder till läslust!

Christina Karlsson

Högtidligt nationaldagsfirande

Svenska flaggan vajade i topp, solen sken, vi sjöng nationalsången och GALLERI KVIS belönades med Svedala kommuns kulturstipendium. Jag är på mitt tredje år som ordförande, att driva ett galleri är ett lagarbete och vi i styrelsen har ett gott samarbete som ger resultat. Förra året belönades vi med Lions Club i Svedalas kulturpris och i år med Svedala kommuns kulturstipendium.

Det ligger många timmars hårt och ihärdigt arbete längs med vägen vi vandrat, så att uppmärksammas med en utmärkelse och en stund i rampljuset på Sveriges nationaldag känns gott.

Må väl och ha en fin dag, där ute i cyberspace!

Christina Karlsson

Till dikten, av Malte Persson

Kan man älska poesi? Poesi är ju bara bokstäver, sammansatta till ord som tillsammans bildar versrader. Versrader som i sin tur bildar strofer som säger de mest förunderliga ting. Jag har nyligen bekantat mig med Malte Perssons diktsamling Till dikten (2018), och jag vill bara ha mer. Mer poesi åt folket!

Diktsamlingen är som en överraskande kombination av galenskap, glamour och genialitet. Jag kan inte låta bli att nicka igenkännande och le när jag läser om liknelsen mellan poesins förmåga att dyka upp likt catchy gamla låtar.

Jo, men visst kan jag hålla med om att poesin är en av de bästa olyckor man kan drabbas av. Alla dessa referenser, hopp mellan olika världar, ett kontext hit och ett annan dit, allt detta bland olika domar, radbrytningar och parafraser av skoldagar.  Mycket kan hända under en skoldag, och ännu mera från en dag till en annan. Spel som hänger upp sig och pixelflimmer. Jag fortsätter att läsa och ler till resonemangen om fri och bunden vers. Det finns alltid någon typ av system, men ibland är det helt enkelt bara fritt blås längs med versen. Läsflytet sprider sig och jag blir alltmer road, samtidigt som det finns en underton av allvar. Hur ska det gå för poesin? Kommer det att gå överhuvudtaget?

Jag kan inte göra annat än att le åt att det inte finns någon punkt, för det är ju precis så det är med livet, det bara rullar på och vi vill inte sätta punkt, utan fortsätta att göra allt det där vi kan, vill och lite till, fast somliga sidor har punkter medans andra bara fortsätter och det kan bli ganska kul – bara man behärskar sig, överdriver lagom mycket eller lite, beroende på situation, tar det med ro och bestämmer sig för att stanna upp och sätta punkt men bara för att kunna gå vidare och ta nästa steg.

Den här lilla diktsamlingen triggar igång massor av funderingar kring språket, livet och konsten!

Christina Karlsson