Godmorgon världen!

Våren tvekar med sin glans, och det känns som om den håller kvar sin dans. Tiden står inte stilla, tiden far fram över land och stad. Öppenheten stänger taktlöst, i takt med rädslan, när en främmande farsot breder ut sig. Farsoten är en ovälkommen gäst, Covid-19 som ingen vill bjuda in, se eller ens höra talas om på sin fest. Vi stänger våra dörrar, men vem vill vara instängd när världen runtomkring i själva verket är fantastisk?

Bara för att det är mörkt, så betyder det inte, att färgerna inte finns. Det finns så många färger och ljuspunkter mitt i allt detta mörka.

Jag tar en promenad, andas in, andas ut, upplever bokskog, fågelkvitter, solsken och frost på en och samma gång, buffrar energi för en ny dags arbete.

Lektionerna fortsätter som vanligt, fast allt egentligen är ovanligt och numera sker i form av fjärr- och distansundervisning. Fungerar å ena sidan fantastiskt bra, även om det är drygt utmanande och innebär en hel del stillasittande merjobb, med nya hinder och utmaningar att ta sig förbi. Administrativt jox. Jag som inte tycker om att sitta still får spatt, och om jag inte drog till skogs ibland skulle jag bli alldeles matt. Utmaningar är till för att övervinnas och nu visar uret att det snart är dags för mig att starta upp dagens första lektion. Cyberspace, here we come!

Ta väl hand om er, gör det ni ska och måste,

men kom ihåg att njuta av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Den rödaste rosen slår ut, en tecknad serie av Liv Strömquist

Dagens boktips… Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist (Galago: 2019).

Hur vet man att man är kär? Kan man styra förälskelse? Och vad är det som händer när kärlek tar slut? Hur påverkas vårt förhållande till kärleken av att vi lever i ett diciplinsamhälle, kontra ett prestationssamhälle?

Liv Strömquist gör en samhällskritisk djupdykning i kärlekens tecken genom att undersöka den moderna människans syn på kärlek. Detta gör hon genom att via kändisar som Leonardo DiCaprio och Beyoncés kärleksliv, samt genom att knyta samman vår moderna syn på kärlek med ett antal sociologiska teorier, myter, filosofer och författares tankar och bilder av kärlek.

Jag måste erkänna att jag inledningsvis störde mig på att just Leonardo DiCaprio användes som en av karaktärerna, att jag funderade kring om man verkligen får kategorisera och hänga ut kändisars kärleksliv på detta sättet. När jag kom framåt i läsningen kunde jag konstatera att han bara lånade ut sitt namn åt en stereotyp karaktär och som sådan fungerade utmärkt.

Hursomhelst så gillar jag hur den tecknade serien används som medel för att undersöka våra kulturella influenser och förebilder vad gäller vår uppfattning av kärlek, vår syn på kärlek, våra förväntningar och hur dessa hänger samman med hur vi ser på oss själva.

Absolut en läsvärd och underhållande tecknad serie som kan användas som diskussionsunderlag när och om vi vill tala om kärlek.

KärLek <3

Må gott och ta väl hand om er där ute i den stora världen!

Christina Karlsson

Orfeus i Underjorden, på Malmö Opera

Aktuell, estetiskt tilltalande scenografi, sagolik kostym och alldeles underbar.

Kompositören, Jaques Offenbach (1819-1880) drev friskt med den antika gudavärlden, med sin samtid, dess politiker och kulturpersonligheter när han skrev operetten Orfeus i underjorden som en satir.

Tiderna förändras men ibland är det som om mänskligheten står kvar på samma ställe och stampar. Offenbach komponerade operetten i ett oroligt och splittrat Europa som påminner om den oroliga samtid vi lever i idag (enligt introtexten i Operans program). Humor och skratt kan ge distans till verkligheten, vilket Offenbach bidrog med genom sina satiriska offenbachiader. Det fina är att manusbearbetning i Malmö Operas uppsättning har lyckats fenomenalt bra med aktuella referenser till vår samtid.

Handling: Eurodyke vill skiljas från Orfeus. Hon tycker att han är en tråkmåns som bara spelar på sin fiol hela tiden, men Orfeus vägrar att skiljas då han menar att det inte skulle se bra ut för karriären. Eurodyke har en affär med trädgårdsmästaren Ariseus som egentligen är den förklädde Pluto. Orfeus planerar att göra sig av med älskaren, men det slutar med att Eurodyke sticker sig på en spinnrock och hamnar i underjorden. Orfeus blir först glad över att ha blivit av med Eurodyke, men inser att det inte ser bra ut och att han måste hämta tillbaka henne från underjorden. Han beger sig till Olympens härskare och ber om att få hämta upp henne från underjorden. I underjorden har gudarna fest och det är härifrån den välkända “can-can-musiken” kommer ifrån. Kika på trailern så får ni se vilken can-can jag menar. Förbehållet Orfeus får när han ska hämta upp Eurodyke är att han inte får vända sig om under färden upp från underjorden. Kommer Orfeus att klara det? Vad tror ni?

Det här var definitivt den mest inspirerande, roligaste och bästa operetten jag sett på länge!

Må gott!

Christina Karlsson

Hedwig and The Angry Inch, rockmusikal på Hipp

Spektakulär, stark och fullständigt galen! När jag skriver galen menar jag galen på ett positivt sätt. Den här föreställningen lämnar ingen oberörd.

En rockmusikal som baseras på berättelsen om Hedwig. Hedwig föddes som Hans i krigets kalla Östberlin, han älskar västvärldens rockmusik och drömmer om ett liv i väst. Hans genomgår en misslyckad könsbekräftande operation, han träffar en amerikans militär och blir kvinna för att kunna gifta sig med honom och flytta till USA.

Hedwig spelas av Lindy Larsson, som har en exceptionell förmåga att fånga sin publik. Ursprungsmusikalen belönades med flera priser 2014, då den nådde Broadway. Musiken har hämtat inspiration från 70-talets androgyna glamrockscen och den tidiga punken, av artister som David Bowie, Lou Reed, Iggy Pop, Debbie Harry och John Lennon. 

Malmö Operas hemsida beskrivs den antika bakgrundsstoryn som alltid fascinerat Hedwig, “….. berättelsen om de ursprungliga könen; kvinna, man och det tredje, androgyn, som gudarna klöv mitt itu. Resten av sina liv kom de sedan att söka efter att bli hela igen. Hedwig träffar sin själsfrände men passar inte in i det tillrättalagda, varken inom gay-eller heterokretsar, utan vill vara föränderlig och obestämbar. För livet handlar inte bara om sexualitet utan också om friheten att förhålla sig fritt till sitt eget liv.”

Jag såg den sista föreställningen som gavs på Hipp i Malmö, och nu kommer uppsättningen att dra vidare ut på Sverigeturné där den kommer att pågå fram tom december 2020. Uppsättningen ges som ett samarbete mellan Malmö Stadsteater, Malmö Opera och Riksteatern.

Vad tycker du om musikaler, har du någon favorit?

Christina Karlsson

Tecknar, skriver haiku, läser böcker… och annat smått och gott…

flyr vardagsbrus

botaniserar sköna

gröna bokbladshus

En ny bok håller på att ta form, men den här gången är det svårare att administrera skrivtiden. Hösten rusade förbi innan hösthaikusamlingen var klar, så nu har jag påbörjat vinterhaiku, en tredjedel av vintersamlingens innehåll är klart, men snart är det vår och dikterna måste skrivas vid rätt tidpunkt. Jag kanske måste skjuta fram utgivningen ett år till. De senaste dagarna har jag hunnit skriva en hel del, men en veckas ledighet går alldeles för fort… snart är det måndag med ny arbetsvecka, nya uppdrag och lite till sådant som att planera årsmöte på KVIS, företagsmässa, poesiläsningar… Inte nog med det, för snart är det vår och då går det bara att skriva vårhaiku.

Jag är nöjd med min debutbok, men känner att uppföljaren måste bli något extra och det känns det som att den är på väg att bli. Den får helt enkelt ta den tid den behöver och om det blir 2020 eller 2021 får framtiden utvisa.

Nåja, det positiva är att tiden trots allt är lika för oss alla och oavsett vad vi gör för att vinna mer tid så består dygnet av 24 timmar. That´s it!

Nu ska jag botanisera vidare bland bokbladen i min dikt- och tecknarverkstad *

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Madame X på Palladium i London

I´m back. Nöjd och belåten efter några dagars vistelse i London. Resmålet var Madonnas teaterkonsert, Madame X Tour på Palladium den 16 januari 2020. Detta var en häftig och betydligt mer intim upplevelse än tidigare Madonnakonserter vi varit på. Palladium rymmer färre antal människor än en stor konsertarena så stämningen blev definitivt mer personlig. Vi satt relativt nära scenen och om vi bara suttit lite närmare så kanske vi hade kunnat få ögonkontakt med Madonna, alias Madame X i egen hög person *

Jag har varit så orolig för hur det skulle bli med den här konserten. Vi hade bokat biljetter, flyg och hotell till hennes första Londonkonsert som skulle ägt rum den 26 januari, men den konserten blev inställd pga att Madonna numera plågas av en envis benskada. Egentligen borde hon nog avboka hela turnén för att undvika bestående benskada, men hon är envis och gör sitt bästa för att ro turnén i land. Vi fick ersättningsbiljetter till den 16 februari och tack och lov för att den konserten blev av. Tyvärr så blev det förseningar som ledde till en något kortare show, där de fem första låtarna ströks från programmet. Lite synd eftersom det innebar att jag inte fick höra två av mina favoriter från det senaste albumet, God Control och Dark Balett…hennes dans var inte lika sprudlande och energisk som den brukar vara och det syntes att hon kämpar med en benskada. Men ändå vilken kvinna hon är! Musiken och showen var grym, och det var fullt ös bland den brittiska publiken.

Madonnas vill ha en publik som är totalt närvarande och därför har det varit mobilförbud på alla hennes konserter under denna turnén. Det fungerade hur smidigt som helst. Vid entrén stod vakter som låste in ens mobil i en liten väska som man själv fick bära med sig under konserten, och efter konserten gick man förbi vakterna igen som låste upp väskan. Visst är det trist att inte kunna visa bilder från själva konserten, men faktum är att det kändes ganska skönt att slippa jaga bästa fotovinkel och kunna ha fullt fokus på konserten.

Konserten avslutades med en annan av mina favoriter, I Rise. Vilken stämning!

Det här var vår (min och min dotters) femte Madonnakonsert och fjärde Madonnaturné. Den första turnén vi såg var Sticky and sweet tour (2009) först i Göteborg och några dagar senare i Köpenhamn, MDNA tour (2012) i Göteborg, The Rebel Heart tour (2016) i Stockholm, och nu Madame X i London tour 2020.

Och vet ni vad? Jag ser redan fram emot hennes nästa album och turné!

Christina Karlsson

Del 1: Vad är konst?

– Vad är konst? Hur ser man skillnaden på en vanlig bild och ett konstverk? När förvandlas ett objekt från ett vanligt föremål till ett konstverk? Var går gränsen mellan hantverk och konstverk? Hur vet man att något är konst?

Konst är ett laddat begrepp som kan diskuteras ur flera olika infallsvinklar och ett första steg när det kommer till att reda ut ett begrepp kan vara att skapa förståelse för vad ordet betyder.

Enligt Svenska Akademiens Ordlista kan ordet konst ha flera betydelser. 1. Den vanligaste betydelsen kopplas till ”bildkonst” men är ofta utvidgad till litteratur, musik, dans och liknande. 2. Konst kan vara något som kräver skicklighet, som exempelvis ”att förhandla är en svår konst”. 3. Konst kan användas i sammansatta ord som tex i betydelsen artificiell, konstgjord. 4. Konst kan också användas när någon eller något krånglar/bråkar, dvs ” ha konster för sig”.

Konst uttalas ”kån´st”. Det är ett substantiv, och oftast något konkret som man kan ta på (trots att det finns abstrakt konst). Den vanligaste betydelsen av ordet hör som sagt till bildkonsten, utvidgat till litteratur, musik och dans. Konst syftar till att framkalla sinnesintryck, tala till och väcka någon form av känslomässig eller tankemässig inlevelse, som i många fall kan kopplas till någon form av högre njutning.

https://svenska.se/tre/?sok=konst&pz=1

Avslutningsvis kan vi konstatera att ordet konst kan ha flera betydelser. Den vanligaste betydelsen relaterar till bildkonst och det är inte helt ovanligt att ordet förknippas med något som kräver en viss skicklighet/färdighet eller något som helt enkelt bara är konstigt eller konstgjort…

Det kan alltså vara en konst, att förstå sig på konst, särskilt om konsten dessutom är konstig…

fortsättning följer…

Vad var det första ordet du kom att tänka på när du läste rubriken, Vad är konst?

Christina Karlsson

Haiku åt folket…

Haiku är en diktform som är omgiven av en hel del riktlinjer och regler för hur den ska skrivas, och om man skrapar på ytan finner man nästan lika många regler som experter. När jag läser Birk Anderssons, Haiku åt folket (2019, Fri Press) får jag en känsla av att han både vill äta och behålla kakan. Birk skriver haikudikter, men inte vilka haikudikter som helst utan anarkistiska haikudikter och boken avslutas med ett kapitel som heter “Regler”, vilket i sin tur avslutas med ” Regler- det finns inga regler i Anarko Haiku.” (s136). Birks sätt att skriva är motsägelsefullt, samtidigt som det fungerar. Han skriver haiku, samtidigt som han briljerar med att bryta regler samtidigt som han bestämmer vilken mall (haiku) han vill passa in sitt diktande i.

Haiku åt folket (s 61) Birk Andersson

Med glimten i ögat, allvar i tonen och en stor portion humor lyckas fånga de där paradoxala situationerna som vår samtid bär med sig.

Haiku åt folket, Birk Andersson
Haiku åt folket (s 87 ) Birk Andersson

Jag gillar en hel del av det jag läser, ler igenkännande och höjer ögonbrynen om vartannat. En del av de åsikter jag kan skönja mellan raderna håller jag med om men det finns en del andra åsikter jag inte alls håller med om och det är ju precis det som bidrar till att jag gillar innehållet. Dikterna är lättlästa, samtidigt som de väcker tillfällen för filosofiska stunder och om man vill som diskussionsunderlag.

Titeln är intressant, Haiku åt folket. Är det folket som äter haiku eller är det haikudikter åt folket? Oavsett vilket så är det effektfullt.

Jag har sagt det förr, och säger det igen, – Mer poesi åt folket!

När läste du poesi senast?

Christina Karlsson