Under ytan

Morgon, den 11 november 2019

Utsikt över staden där jag dagligen parkerar min bil. Jag njuter av att stanna till där varje morgon före det att jag beger mig vidare till jobb. Blicka ut över staden, reflektera, betrakta ljuset, speglingarna, färgerna och byggnaderna.

Staden må vara vacker men under ytan pågår ett kaos. Den senaste tidens sprängningar och skjutningar kryper allt närmare och många av de personer som är inblandade är inte ens myndiga. Om vi inte vaknar upp ur vår dröm, så kanske framtidsdystopin snart är här…Ytan som oftast är så fin och välorganiserad är i full färd med att krackelera och ut sipprar en undre värld av droghandel, kriminalitet, våld, skjutningar och sprängningar. Barn i 15-årsåldern blir skjutna. Det sägs att det råder fred i vårt land, men barn skjuts till döds? Vakna!

Korthuset behöver en stabilare grund att stå på, väggarna behöver fogas samman och om broarna vi bygger ska hålla då måste kunskapen vara i fokus. Vi behöver ta oss tid att lyssna in vilken fakta som behövs för att skapa ett hållbart samhälle för oss och kommande generationer. Det är allvar nu. Vakna!

Den senaste tidens sprängningar och skjutningar kryper allt närmare. Om vi inte vaknar upp ur vår dröm, så kanske framtidsdystopin snart är här… Gated Community, övervakningssamhälle, tungt beväpnade militära krafter i våra bostadsområden, på offentliga platser, på stan och på våra arbetsplatser. Vill vi ha det så?

Sen eftermiddag, den 11 november 2019

Staden är vacker, tiden må vara ur led och kanske finns det rentav något ruttet i den svenska staten. “Ur led är tiden, och ve att vara den som är född att ställa allt tillrätta igen.” Verklighetens dramaturgi är som ett Shakespearedrama och mitt i allt detta kaos pågår livet som vanligt… Mitt i detta land av kontraster finns trots allt ett överflöd av godhet, kunskap och styrka att bygga vidare på. Må den goda sidan vinna <3

Må väl och ta väl hand om er därute <3

Christina Karlsson

Tre höjdpunkter i Milano


Vi är nyligen hemkomna efter några dagars vistelse i Milano. Vilken stad! Dit vill jag absolut åka igen, inte bara för att det är en fantastisk kulturstad, utan även därför att jag hade oturen att bli sjuk dagen före resan, så sjuk att jag blev tvungen att spendera hela den första dagen i sängen på hotellrummet och därefter så befann jag mig mestadels i ett vimmelkantigt tillstånd. Nåja, vimmelkantig eller ej så är jag av segt virke och lyckades ändå uppleva en hel del av staden.

Uppförandet av Milanos gotiska katedral, Duomo di Milano påbörjades på 1300-talet. Den är världens näststörsta gotiska katedral. Den häftigaste upplevelsen av den är att man kan åka upp på taket, promenera runt och kolla in staden ovanifrån. Det var en himla cool upplevelse att kunna betrakta de där takspirorna och skulpturerna på nära håll, att man verkligen fick gå runt på ett stort område av taket, upp och ner för små smala trappavsatser.

Att uppleva Leonardo da Vincis, Nattvarden (1498), IRL var heligt.

Ett besök jag velat göra i många år är det på operahuset, La Scala. Vi såg Cesar i Egypten, tonsatt av Händel. Musiken var enastående och ljudet var något utöver det vanliga. Helt enkelt magnifikt på alla sätt och vis!

Tack alla ni fina läsare som tålmodigt kikar in här i ur och skur. Mer om Milanoresan kanske kommer så småningom. Nu ska jag kurera mig, ladda batterierna inför kommande arbetsvecka, ta mig ett morgonbad, dricka lite kaffe och sen ta en liten promenad här ute i cyberspace för att se hur ni har det?

En liten fråga bara, vad är det första du tänker på när du hör Milano?

Må gott!

Christina Karlsson

Ginko i Pildammsparken

Faktum är att jag alltid tyckt om att promenera i naturen och känna in atmosfären samtidigt som jag fångat de där små stroferna som dyker upp i mitt huvud. I de haikufrälstas land finns det ett namn för sådana promenader, ginko. En Ginko är när man promenerar i naturen och samtidigt skriver haikudikter. Häromdagen fick jag syn på att haikusällskapet bjöd in till ginko i Pildammsparken. Jag anmälde mig och fick samtidigt stifta bekantskap med några haikumänniskor jag tidigare inte träffat och bekantade mig lite närmare med några haikupersonligheter som jag mött i andra poetiska sammanhang.

Regnet hängde i luften, vinden var kylig och fingrarna blev iskalla men att gå en gingo i haikusällskapets tecken var uppfriskande. Gingon gick runt den här dammen. Jag betraktade Pildammsparken ur en helt ny synvinkel och skylten som varnar för svag is inspirerade till en dikt.

Årets sista Prästkrage blommar tappert bland den förmultnade löven och det var mäkta imponerande att se hur många blommor som trotsar hösten med sin charm.

Den här ljuvliga rosen i drottning Silvias rosenträdgård doftade alldeles underbart.

Där det finns en park finns det oftast ett konstverk och den här fina kastanjeskulpturen finner man ett stenkast från Margarethapaviljongen i Pildammsparken.

Margaretaflickan som bär en bukett blommor i handen står alldeles intill den fina paviljonen. Konstnären heter G.V Braun Giesenfeld och skulpturen är daterad 1964.

Jag gissar på att detta är någon form av höstaster?

Vistt är det vackert, det är den 27 oktober och rosorna både blommar och står i knopp.

Efter en och en halvtimmes promenad slog jag mig ner på en bänk i rosenträdgården för att renskriva de ord som landat i min skrivbok under promenaden. Därefter var det dags att leta upp de andra poeterna för en gemensam återsamling inne i cafévärmen där vi fikade och läste nyskrivna frön till haikudikter.


Alla goda ting är tre och tre av oss inledde fikan med att plocka fram ginkgoblad från våra jackfickor. Blad som vi plockat på marken under de ståtliga Ginkgoträden som växer i Pildammsparken. Tänk vad ett intresse kan leda till, fikastund med människor man aldrig träffat förr, ginkopromenad och haikudiktade ute i höstkylan – allt i konstens tecken <3

Må gott!

Christina Karlsson

Storstadsbrus med lyckoljus…

Den mörka årstiden lämnar plats för ljus, och det är den här fantastiska utsikten som jag blickar ut över nästan varje morgon. Att arbeta mitt i storstadens brus med närhet till ett rikt kulturutbud passar mig perfekt. Visst händer det att jag tänker på kidsen och kollegorna på tidigare arbetsplats <3 <3 <3, men fördelarna här i city överväger ändå starkt. Jag har fått helt fantastiska elever, kollegor och undervisar i de ämnen jag brinner som starkast för. Jag har tillräckligt långa lektioner för att alla verkligen ska hinna med att komma framåt i arbetsprocessen och under lektionspassen hinner vi till och med besöka en del av de kulturinstitutioner som finns i närheten.

Veckan som gått har varit extremt lyxig ur undervisningssammanhang då jag tog med en av mina kurser i Design till Malmo Opera. Vi fick inblick i livet bakom kulisserna, bland rekvisita, kosymer, kostymskisser, peruker, smink, scenografi och så så mycket mer. Bilden ovan är tagen bakom scenen och den visar en ett litet utsnitt av rekvisita som ingår i pågående föreställning av musikalen, Skönheten och Odjuren.

Dagen därpå var det en helt annan klass som fick följa med ut på äventyr för att bektrakta konstverk som förmedlar starka budskap med mänskliga rättigheter i fokus. Denna gång gick stegen till en utställning arrangerad av föreningen för Konst och kultur. En gripande utställning med starka intryck. Därefter gick eleverna på höstlov medans vi lärare hade lite till att fixa innan vi får ta del av höstens lediga dagar.

Undervisningen blir ju så mycket mer innehållsrik när man kan förankra den i livet utanför skolans väggar där förvärvade kunskaper ska praktiseras. Fler studiebesök finns på agendan framöver, men först är det dags för frukost.

Må gott och njut av de höstdagar som passerar!

Christina Karlsson

En kväll med Cher på Royal Arena

Konsertupplevelser är ett uppfriskande inslag i vardagen, och häromkvällen var det dags för mig och min dotter att ta del av Chers avskedsturné på Royal Arena i Köpenhamn.

Cher levererade. Hon överträffade mina förväntningar och levererade en spektakulär och underhållande show. Favoriten var nog introt med Womans World.

“If I could turn back time”…. När hon sjunger om att vrida tiden bakåt, tänker jag att det är skönt att inte ha någon sådan önskan för även om jag ofta säger att tiden går för fort och att den springer så skulle jag inte vilja vrida den bakåt igen. Jag är fullt nöjd med en tid som rör sig framåt. Tiderna förändras och vi med dem… Fast jag skulle mer än gärna dela med mig av en och annan stjärna om jag bara lyckades nå dem.

“If I could reach the stars
I’d give them all to you”

***

Må gott!

Christina Karlsson

Katedralliknande valv med Cisterner under barockträdgården i Köpenhamn

Is not the end of the World, är namnet på utställningen som pågår i Cisternerna som ligger under barockparken i Fredriksberg, Köpenhamn.

Det var i lördags som några av mina konstintresserade vänner och jag begav oss till Köpenhamn. Vädret var inte det bästa men vad gör det när man kan ta skydd på konstutställningen som pågår nere i Cisternerna. Först funderade jag på om jag hamnat i någon form av fantasyroman, men insåg ganska snart att världen bara hade gått under och jag befann mig i någon form av framtidsdystopi.

Det var närmare 4200 kvadratmeter bestående av katedralliknande valv med pelargångar och droppstenar i taket som bredde ut sig framför mig. Det var stundtals så mörkt att jag fick lysa upp vägen framför mig med min mobil. Hela golvet var täckt av vatten så det första jag gjorde när jag kommit ner i valvet var att ta på mig ett par av de lånestövlar som fanns vid entrén. Det var blött, kallt och rummen fylldes av toner av något som liknade skrikljud blandat med någon form av musik så lite läskigt kändes det allt att trampa runt där nere i underjorden. Ibland kände man hur man gick över någon form av plåtar i golvet och jag fick för mig att det kanske var någon form av fallluckor. Tala om att jag blev förvånad när jag kikade in genom en öppning i en vägg och fick syn på ett övergivet badrum och sen blev jag ännu mer förvånad när jag förstod att den ingick i konstverket. Ibland undrar man hur vi konstnärer tänker?

Vilken spännande plats att få arrangera en utställning på. Ansvariga för konstutställningen som äger rum i de gamla vattenreservoarerna i Fredriksberg är det danska konstnärskollektivet Superflex.

Väl upp på gatorna i storstadsbruset noterade jag att de danska brunnslocken är vackert dekorerade med motiv av träd och fåglar.

Nåja, nu är jag hemma, arbetsveckan är i full gång och jag har hunnit med ytterligare en resa till Köpenhamn, fast då var det en konsert som lockade och den skriver jag om en annan dag.

Cisternerne är väl värt ett besök!

Må gott!

Christina Karlsson

Minnet av en ikonisk kulturpersonlighet kommer alltid att finnas kvar <3

Episk förebild

briljant estetik, drömlik

Sara Danius

<3

Sara Danius (1962- 2019), en ikonisk kulturpersonlighet har alldeles för tidigt lämnat jordelivet. Hennes minne kommer att leva kvar genom de spår och avtryck hon lämnat i vår historia. Sara Danius, professor i estetik och litteraturvetenskap, litteraturforskare, ledamot av Svenska Akademien 2013 – 2017 och dessutom innehavare av rollen som Akademiens första kvinnliga ständige sekreterare.

<3 Christina Karlsson

Kulturkalas med konst och poesi…

Kulturkalas med konst och poesi,

finare än så kan det knappast bli. <3

***

Bubbel och glitter

med kulturkalaskvitter

elegans, högtidskrans <3

***

bjuder in till dans…

Passion är min Mission

kan inte låta bli att samla fraser

trots att allt vi ser

är en samling parafraser…

Vi strävar efter att måla själen i en blomma, men allt vi gör är självporträtt, oavsett. Oavsett om spegelbilden syns eller ej, så är vi där med våra avtryck. Allt vi gör blir till bild. Lika säkert som att spåren av sommar dröjer sig kvar till höstens rand så nog finns vi där med vår hand…

Kontraster…alltid dessa kontraster.

*** I spellistan hörs toner av Saboné, när hon sjunger om de som inte vill vara med “… Haters don’t dance, cause they don’t know how to deal with it…” Två minuter senare fylls rummet av ett MJsound, -“Beat me, hate me, You can never break me, Will me, thrill me, You can never kill me, All I want to say is that, They don’t really care about us” “All I want to say is that, They don’t really care about us” ***

All I want to Say is, Just Beat It!

Varje dag är en högtid <3

Let´s be careful out there!

Christina Karlsson

Målning pågår…

Efter flera års uppehåll i akrylmålandet så är jag tillbaka. Målar för en Svedalakonstnär, tillsammans med vänner jag lärt känna genom galleriet, idag var första kurstillfället och jag känner mig laddad med massor av ny energi. Känns skönt att som omväxling få vara elev, och bara njuta av att någon annan planerar och håller i trådarna. Ett traditionellt landskap är på väg att ta form och jag har en plan för nästa steg.

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Det är helt okej att vara lite smågalen, hur skulle man annars kunna bevara sitt förnuft?

Helgen innehöll en tankeväckande show med Ola Salo som inspiration.“It Takes a Fool To Remain Sane”. Tiden är ur led, världen är galen och nog behöver en människa vara lite småtokig för att kunna bevara sitt förnuft…Det kräver en dåre för att förbli vettig. Visst ligger det en hel del i de orden, eller vad säger ni?

Helgen är på ingång, snart är vi där men först “It Takes A Fool To Remain Sane /…/Take it jackpot, crackpot, strutting like a peacock” . Varför inte? Imorgon tar jag på mina påfågelsfjädrar och struttar raka vägen in i en fredag!

Må gott och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

Sensommar i ett svindlande och vindlande tempo…

Dagarna passerar i en vindlande fart och det känns som om tiden fått spel och bara swischar förbi i värsta racertakt.

Höstastern står i full blom. Jag har varit på anställningsintervjuer, skrivit listor med för- och nackdelar, blivit besviken, blivit glad och fått ett alldeles fantastiskt jobb som estet- och medialärare på en gymnasieskola i den stora staden. Jag har till och med hunnit påbörja min nya tjänst.

Den senaste tiden har varit lite väl dramatisk och det har varit många bollar att hålla i luften på en och samma gång. Boka tid för anställningsintervju i anslutning till att man sitter i väntrummet på ett sjukhus känns lite skruvat, men så har det varit. Jag har tillbringat en del tid i väntrum där jag passat på att kolla in konstverk som trots allt gör att de där sjukhusbesöken blir lite lindrigare och trevligare. Nu förstår ni säkert att jag inte besöker sjukhus enbart för att kolla på konst. Anledningen var att det inträffade en olycka där en av mina närmaste råkade ut för en skada. Händelsen har inneburit operation och en del oro och extra “meck” för våran del men nu har vändpunkten kommit, min kära återhämtar sig och mår bara bättre och bättre för varje dag.

Den här märkliga målningen (på bilden ovan) hänger i väntrummet på ortopeden i Malmö. Målningen inbjöd till spännande samtal och jag kan inte låta bli att undra hur själva inköpsprocessen för de konstverk som hänger på offentliga institutioner går till. Den här målningen får mig att tänka på rymden, planeter, ägg, tid, matematik, maskiner och instrument. Jag skulle nog inte velat hänga upp den i vardagsrummet men i ett väntrum på ett sjukhus passar den bra, eftersom den inbjuder till så många olika tolkningsmöjligheter.


Hela den här sommaren har varit lite märklig, så det är kanske inte konstigt att även växterna beter sig annorlunda. Magnolian blommar för tredje gången och våra jordgubbsplantor blommar för andra gången denna säsongen. Det är den 1 september och vi kan plocka jordgubbar i trädgården.

Nu vet ni lite mer om varför det varit stiltje här inne den senaste tiden…

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson