Alla vägar bär till Rom och hem igen

Talesättet Alla vägar bär till Rom sägs ha sina historiska rötter i tiden då den eviga staden Rom betraktades som världens huvudstad. På den tiden var Rom centrum för ett imperium som sträckte sig från Gallien och Spanien i väster till Egypten och Mindre Asien i öst och det var då alla vägar utgick från Rom. Det här är åtminstone vad som skrivs i den lilla reseguide jag nyss hade med på resan till Rom.

På bilden blickar jag ut över området i Palatinen och ruinerna av det som en gång var kejsar Augustus palats. Augustus levde ca år 63 f.Kr – 19 e.Kr.

Alla vägar må bära till Rom, och Rom må vara en historiskt storslagen och fantastisk stad på många vis, men jag kan ändå konstatera att det känns gott att vara hemma igen. – Borta bra men hemma bäst, är min melodi!

Jag är som sagt nyss hemkommen efter en sportlovsvecka i Rom. Just nu håller på att packa upp, bearbeta resans intryck och är i full färd med att programmera om mig själv inför morgondagens arbetsvecka.

Hoppas att ni också har haft en fin vecka,

och att ni får en underbar kommande vecka!

Christina Karlsson

 

 

 

 

 

 

Lite om resan till Londonderry på Nordirland

170216_1

Vi flög tidigt på morgonen när solen höll på att gå upp. De flesta stängde sina fönsterluckor pga av det starka solskenet men jag kunde inte låta bli att njuta av det bländande bildspelet på den vackra himmelen. Det är sällan man har förmånen att se molnen ovanifrån och det är så spännande att följa skiftningarna i nyanserna som bjuds där uppe ovan molnen.

170209_2

Vi bodde i vackra och historiskt spännande Londonderry. Här står jag på gatan utanför vårt hotell och fotograferar. Tanken var att få tid att närstudera den vackra skulpturen som sträcker sig ut över staden, men schemat var helt enkelt för intensivt för sådana utsvävningar.

170209_4

Här ser ni skolan vi besökte. Enkel och modern stilren arkitektur.

170209_3

Här står jag i givakt med kameraväskan över axeln. Mitt uppdrag var bla att dokumentera pedagogiskt intressanta detaljer som tex lärmiljö. Här har hälften av oss anlänt till skolan och medans vi väntade på övriga gänget bad jag en kollega att ta en bild på mig. Bloggfoto 😉

170209_8

Vi fick ett majestätiskt mottagande. I skolans foajé hälsades vi välkomna av prydligt uppställd personal och elever. Skolans kör sjöng och spelade för oss först när vi gjorde entré och ytterligare en gång lite senare på förmiddagen. Det var hög klass på framförandena och de skulle lätt platsa in i vilken operakör som helst. Med tanke på att jag publicerar bilden här i min personliga blogg så har jag av respekt för personlig integritet avidentifierat personerna på bilden.

På Nordirland bär alla elever skoluniform och för mig som gillar det visuella intrycket så är skoluniform något jag uppskattar. Jag tycker helt enkelt att det ser snyggt, stilrent och prydligt ut med skoluniform. Argumenten mot skoluniform brukar vara att den inte ger eleverna möjlighet att uttrycka sin personlighet, men eleverna har möjlighet att uttrycka sig som ni ser på bilden, med olika små pins, olika slipsar, olika längd på kjolarna, frisyrer och sådant. Jag tänker att en skoluniform förutom det visuella intrycket rymmer ett visst uppförande och att det blir mer tydligt att skolan faktiskt är en plats för lärande, arbete och utveckling. En uniform gör att gränsen mellan skoldag och fritid blir tydligare. Jag tycker att det hade varit spännande att under en testperiod på ca 3 år, införa skoluniform i Sverige och därefter göra en utvärdering och ta ställning till om detta är något vi vill anamma. Vad tycker ni om skoluniform?

Lärarna hade dock inga speciella uniformer, utan de undervisa i sina alldagliga kläder.

170209_5

Rent visuellt var skolan hur trivsam som helst med stora ljusa utrymmen, glada färger och estetiskt tilltalande konst och självklart även elevarbeten. Målningen ovan har målats av en av de nunnor som ursprungligen startade upp skolan.

170209_6

Ett vackert färgat glasfönster.

170209_11

Temperaturen var betydligt mildare än här hemma och påskliljorna stod redan i full blom utanför skolan.

170209_9

På kvällen när vi var på väg ut för att finna en restaurang där vi kunde äta tog vi vägen över den kända fredsbron. En fredsbro sprider goda vibrationer i ett område där många konflikter ägt rum. På fotografiet nedan ser ni fredsbron på håll. Två pelare som har ett visst avstånd men ändå skapar ett estetiskt tilltalande intryck där de står på samma bro sida vid sida, tillsammans.

170209_10

Vi letade efter skulpturen där en protestant och en katolik sträcker sina händer mot varann men det var för mörkt och ont om tid. Vi hittade den inte. När vi åkte buss mot flygplatsen följande morgon åkte vi förbi den och då insåg vi att vi hade gått under skulpturen, det finns nämligen två broar på höjden…

170209_7

De flesta byggnaderna i staden gick i den här stilen. Gamla pampiga hus byggda i sten.

Resan gjorde mig definitivt nyfiken på att besöka Londonderry och Irland fler gånger!

Må väl och ha en fin lördag!

Christina Karlsson

 

 

 

I Have A Party In My Head and I Hope It Never Ends

170216_3

Den gångna veckan…. I Say No More…..

Tror inte att jag skulle överleva om det inte vore för att jag …Lever Min Dröm I Konstens Tecken. Lyssnade på en gammal spellista igårkväll när Per Gessles I Have A Party In My Head bara dök upp ur ingenstans och då insåg jag att det är precis så det är. Jag har ett alldeles eget litet party likt en egen liten show som pågår i mitt huvud, om och om igen. Musiken är mixad med konsten, drömmarna och där någonstans kryddas allt av det stora allvaret som präglar vägen. Tankarna må vara såväl surrealistiska som expressionistiska och realistiska bilder av drömmar om allt och ingenting.

”I have a party in my head
So beautiful, surreal”

…och det blir sällan som man tänkt sig…. man blir yr men det kan bli ganska bra ändå trots att det är Tuffa Tider för en Drömmare *

Njut av helgen och låt solen skina!

Christina Karlsson

 

Ny energi, påskliljor och vår!

170209_1

Tack till alla er läsare som tittar in här, och varmt tack för alla fina kommentarer <3 Hoppas att ni har överseende med att mina kommentarer hos er, för tillfället dyker upp sällan? Jag ser fram emot att läsa ikapp och återkoppla, snart.

Veckan som gått blev precis som jag förutsåg, extremt intensiv. Några händelser var mindre trevliga men desto flera var riktigt bra och några var dessutom enastående. En av upplevelserna innefattade en arbetsrelaterad blixtvisit på en skola i Londonderry, som ligger på Nordirland. Besöket där var kort men otroligt inspirerande och lärorikt! Med mig hem har jag massor av idéer och inspiration.

Må väl och ha en fin vecka!

Christina Karlsson

 

 

 

 

Skapar lugn och harmoni, med böcker…

170205

Ljuvlig lördag som gallerivärdinna med gallerimingel/häng och möten. Fantastiskt mysig söndagsshopping och middag tillsammans med finaste dottern min <3

Med mig hem följde fyra nya böcker. Böcker och en längtan efter att komma in i ett läsarflow som får mig att koppla av och bara vara här och nu, i stunden. Längtar.

Massor av funderingar och arbete inför en intensiv vecka. Kommande vecka skulle jag behöva klona mig själv i minst tre uppsättningar…

Intensivt, 7-kt intensivt, men jag kommer att överleva och imorgon är det en ny dag.

Må väl och ha en fin vecka!

 

En dag i konstens tecken på GALLERI KVIS

170128_002

Jag har nyss vaknat upp till en ny dag med nya möjligheter. Idag är det lördag och den här lördagen kommer jag att tillbringa på GALLERI KVIS. Bilden ovan är från förra söndagen och jag poserar framför ett av de totalt ca 30 konstverk som kan ses på galleriet. Konstnären till konstverket heter Ulla Buhre och verket heter kort och gott Bilder från en ateljé. Vill du se mer av konstverket och utställningen så kika in på galleriets blogg som jag har uppdaterat med bilder av utställningens alla konstverk.

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson

Från älskad till hatad

170202_1

Från älskad,

till hatad –

visserligen inte,  av alla

men

Det finns gränser!

*

Hatarna, säger nej

Nej till dans, kunskap och musik

ställer till med sabotage

förstör

*

i hat finns ingen estetik

hatet liksom saknar all rytmik

hat begränsar

*

Jag föredrar sådant som är gott,

människor som älskar,

dansar

och kolorerar sin dag med estetik

kunskap

engagemang

<3

Ibland är det lite svårare och motigare än vanligt

men ändå,

fullt möjligt att kolorera

en ny dag

en ny möjlighet.

*

I varje mörker finns en spricka, och det är just precis där

ljuset tar sig in och lyser med all sin kraft

***

Må väl och låt oss njuta av helgen som nalkas!

Christina Karlsson

En helg i konstens tecken

170127

Det här kommer att bli en helg i konstens tecken på GALLERI KVIS. Det känns nästan lite magiskt att inviga konståret 2017 med årets första utställning. Målningen i bakgrunden på bilden ovan är en Gerhard Nordström.

170127_1

När jag kom hem från jobbet igår fick jag syn på den här fina lilla snödroppe i rabatten utanför vår entré. Vårtecken och VårTeckensLycka <3

170127_2

Ett utsnitt av C.O Hulténs Blå fågel i kombination med en spegelbild av mig.

Träskulptur av Lage Pergon.

170115_006

Det är mycket nu. Mycket på jobbet och mycket på fritiden…

Just idag ska jag bara njuta! Först av en dag i konstens tecken på galleriet och sen en kväll tillsammans med goda vänner <3

Må väl och ha en fin helg!

Christina Karlsson

 

 

 

Vad är det som händer i vårt samhälle och med vår kultur?

”That’s somethin’ that a teacher can’t teach
When we die, the money we can’t keep
But we probably spend it all ’cause the pain ain’t cheap
Preach” (ur No Church In The Wild, av Jay Z X Kanye West)

Kulturyttringar är en spegelbild som kommunicerar något om den verklighet vi lever i. Musikvideon ovan ger oss ett tydligt exempel på ett samhälle som befinner sig på klippans brant. Kriminella gäng tar över bit för bit, förintar samhällsordningen, krossar och bränner respektlöst ner vårt kulturella arv.

Vad händer med mänskligheten om vi förlorar vårt arv? Vad händer med mänskligheten om vi förlorar vår tro på framtiden? Vad händer med mänskligheten om vi förlorar vår tro på demokrati, etik, moral och struktur?

Jag har fått nog! Jag ställer inte upp på att underhålla en ignorans av den verklighet som breder ut sig på många håll i världen. Jag är trött på att behöva uppleva hur samhällets resurser hela tiden slukas upp av människor som inte kan följa regler och som inte kan bete sig enligt lag och ordning. Jag är trött på att bevittna hur människor som bidragit till att bygga upp samhället lämnas ensamma helt utan resurser. Jag är trött på att bevittna att det oftast är den som skriker högst som får mest uppmärksamhet. Jag är trött på bevittna hur människor samlas i mobbliknande gäng för att ”kasta sten” på alla oss som strävar efter ett välfungerande samhälle. Ett samhälle där alla bidrar efter förmåga, och där den som behöver resurser ges bästa möjliga stöd.

Vad är det för värld vi lever i när vi inte får uttrycka våra åsikter fritt? Det finns många platser vi inte vågar beträda pga det innebär en för stor risk. De flesta av oss undviker dessa platser utan att tänka på att undvikande på sikt gör problemet större. Till sist kan inte ens de människor som tjänar samhället ta sig dit för att hjälpa, därav begreppet ”No Go Areas”. Människor gör sådant som är värre än att kasta sten. Vi läser om detta dagligen, ändå finns det så många som blundar för problemet. Konsekvensen blir att vi får ett samhälle där man inte kan känna sig trygg någonstans. Vad är det som händer i vår värld? Vad är det som händer i vårt Sverige?

Tar man sig vatten över huvudet? Tar man på sig mer än man orkar bära? Ja, då det är det på förhand mest sannolikt och troligt att man inte reder ut situationen. Ett samhälle bör enligt mig styras med såväl hjärna som hjärta. Ett samhälle bör ta lärdom av sin historia för att undvika samma misstag. De retoriska begreppen ethos, pathos och logos var välkända redan under antiken, trots det glöms deras betydelse bort av människor i styrande position. Människor gör misstag som får ödesdigra konsekvenser för andra.

Man kan inte bara utgå ifrån att det som fungerar i en kultur även kommer att fungera i en annan. Allt måste placeras i ett sammanhang likt en vetenskaplig studie där man lär känna sitt unika materiel innan man drar slutsatser om vilka åtgärder som kommer att fungera. När människor som inte har samma grundläggande värderingar samlas på en plats uppstår det ganska snart ett kaos. Kaos skapar stress, och stress skapar mer kaos som sprider sig. Tyvärr kan denna typ av kaos uppmärksammas på flera håll i vårt land och det är alldeles för ofta detta kaos bidrar till nödlösningar där man bara släcker bränder pga att resurserna som ska arbeta förebyggande tvingas att hjälpa till med att släcka bränder. En tillfällig brand är ju mest akut och måste på kort sikt prioriteras.

Ska vi kunna bidra till att förändra världen till en bättre plats på längre sikt, då måste vi börja med oss själva. Vi måste upprätta en plan. Vi måste inleda med att skapa delmål som är väl genomtänkta. Vi behöver känna förtroende för att de människor som befinner sig i beslutsfattande position har redskap för att fatta välgrundade beslut. Vi måste även ha modet att våga ifrågasätta när vi misstänker att besluten inte är välgrundade.

I ett samhälle är det viktigt att vi har en gemensam demokratisk grund att stå på där var och en ges rätten att uttrycka sin åsikt utan att riskera kränkning. Människor som ägnar sig åt att förlöjliga och håna andra – har oftast inte så mycket att komma med själv. Vårt samhälle behöver fler diskussioner som grundas på respekt för allas lika värde och rätt att uttala sig. Vi behöver fler diskussioner där människor ges rätt att uttrycka sina åsikter och där människor tar sig tid att lyssna på vad som faktiskt sägs. Vi behöver samtal där människor kan vara objektiva och komma med relevanta frågor kring sådant de inte förstår. Ett samhälle där vi kan lära av varandra och utvecklas tillsammans.

Det är skillnad på politiska samtal och poesi. Ibland verkar det som om människor har svårt att särskilja dessa genrer. I poesins värld ges tolkaren utrymme att läsa mellan raderna men i politiska samtal är det av högsta vikt att människor uttrycker sig tydligt och lyssnar på vad som sägs eller skrivs. På dagens arena finns alldeles för många som vägrar att lyssna på andra och som anser sig veta bäst. Dessa personer roar sig sällar med att uttrycka sina egna ställningstagande, men de roar sig ofta med att smutskasta och håna andras åsikter. Enligt mig uppstår ofta någon form av ”sandlådedebatt” som inte leder vidare.

Enligt min åsikt är det hög tid att sluta upp att gömma sig bakom dessa sandlådedebatter och istället börja fokusera på samtal där man lyssnar på vad som faktiskt sägs och skrivs. Samtal som leder framåt och som har ett fokus och en vilja att faktiskt förstå grunden som ligger bakom det problem som ska lösas. Vi måste se framåt och göra vårt bästa för att med hjälp av de redskap vi har kunna göra vårt land till en trygg och säker plats att leva i!

Kanske är det hög tid att stanna upp och reflektera. Kolla in vilka rubriker som får flest klick och vilka bilder som får flest delningar. Vill vi leva i ett samhälle där individer saknar förmåga att vara källkritiska? Vill vi leva i ett samhälle som befinner sig i kaos eller vi bidra till att skapa ett samhälle där människor kan känna sig trygga? Min personliga åsikt är att denna trygghet behöver skapas med hjälp av kunskap, utbildning och fasta ramar som bygger på relevanta bakgrundsfakta och välgrundade analyser.

Storslagna visioner och drömmar i all ära! Men vill vi att våra drömmar ska bli verklighet, då måste vi ha en plan som går att förankra i bilden av den verklighet vi faktiskt lever i – först då kan våra visioner om trygghet bli verklighet!

 

Christina Karlsson

 

 

 

 

Manligt….myter, muskler och mustasch

161230_002

I mellandagarna passade min dotter och jag på att göra ett spontanbesök på Trelleborgs museum för att se utställningen, Manligt….myter, muskler och mustasch.

Jag fascineras av sådant som dräkthistoria, normer och kultur kring såväl män som kvinnor. Spännande med en utställning där man diskuterar vad manlighet består av och vad som betraktats som manligt genom historien. Hur ser myten om manlighet ut? Eller, kanske är det ingen myt? För visst har vi väl en uppfattning om hur den stereotypa mannen ska se ut, hur han ska bete sig och vilka roller han ska spela, eller? Vilken bild har du av vad som är manligt? Ämnet är högst aktuellt.

Ta en sådan sak som färgen rosa. Den rosa färgen betraktas idag oftast som en flickig och feminin färg, men den börjar återigen bli populär bland män och syns alltmer på herrkläder. Vad tycker du om män och den rosa färgen?

161230_007

161230_006

161230_003

En rosa skjorta kan ju vara snyggt, eller varför inte en rosa tröja, en rosa fluga eller en slips med rosa detaljer? Hur snyggt som helst. Fast en rosa rock eller jacka på en man…ja där går nog gränsen även för mig. Själv skulle jag gärna bära en rosa kappa (jag har ju en lila) men jag skulle nog inte gilla om min man kom hem i rosa kappa… Fast å andra sidan så brukar han klä sig med stil, så om han mot förmodan kommer hem med en rosa rock – ja då skulle jag troligtvis gilla det ändå, eller 😉

161230_004Högklackade skor är ju snyggt på bilden ovan, men det är i en helt annan kontext. Tror knappast att det skulle gå att sälja in högklackat till dagens män. Inte är det vidare manligt ihäller, om man frågar mig.

Högklackade stövlar till män passade förstås bra i musikalen Kinky Boots, fast då handlade det ju om män som vill klä sig i kvinnokläder – så det är ju en helt annan grej. I ett sådant sammanhang kan det rent av vara spännande med människor som vågar sticka ut och bara vara som de vill vara.

161230_010

Vad tycker du är en snygg och manlig klädsel?

Jag tänker att ens stil ska spegla ens identitet, så för somliga män är den manligaste klädseln en klassisk kostym, med en tjusig skjorta, slips och blanka skor. Andra män passar bäst i jeans och skjorta eller t-shirt med tryck och gympaskor. Några kan vara snygga i uniform, arbetskläder eller träningskläder – det beror som sagt helt och hållet på vilken personlighet mannen i fråga vill lyfta fram. Skönhet kommer ofta inifrån och sitter givetvis inte enbart i vad man har på sig. Kroppsspråket är betydelsefullt, precis som tonfallet i rösten.

Tänk så många tankar en utställning kan trigga igång. Själv utställningen var egentligen inte så jättestor men ändå sevärd, och manlig 😉

På Trelleborg museum finns även en utställning om Trelleborgs historia. Den är permanent så den har vi sett flera gånger. Just nu finns där ytterligare en utställning  konstnären som är Trelleborg stolthet, Axel Ebbe… ni vet han som är upphovsman till den där sjöormen som står på torget i Trelleborg, Famntaget i Smygehuk – ni vet den där nakna kvinnan som sträcker sig mot havet (det sägs att det var skådespelaren Uma Thurmans mormor som stod modell) och  Arbetets ära, på Möllevångstorget i Malmö.

Idag får det dock räcka med beskrivningen av utställningen som handlar om manlighet.

Må väl!

Christina Karlsson

 

 

 

 

 

 

Om att falla för en klänning som får mig att tänka på en av mina dikter

170115_1_small

Jag såg den i ett skyltfönster för någon vecka sedan. Min väninna tittade roat på mig när jag utbrast, – Titta, en klänning med enhörningar! Den måste jag prova… Jag provade och det kändes nästan som om klänningen var sydd speciellt för mig.

170115_2_small

Jag brukar undvika spontanköp så det blev inget klipp, just där och då i stunden. Men jag kunde inte kunde sluta tänka på klänningen, så följande dag susade jag tillbaka till den där fina lilla butiken för att göra affär. Affär blev det och jag är så nöjd med min klänning! Invigning av klänning skedde i samband med ett festligt restaurangbesök tillsammans med familjen igår.

170115_3_small

Av någon förunderlig anledning så får klänningen mig att tänka på en av mina egenkomponerade dikter. Den här dikten har varit publicerad här på bloggen tidigare. Jag tycker särskilt mycket om den och återvänder gärna till den lite då och då, så här kommer den igen…

 

Jag är en röd tråd,

och en Mörk Häst.

Hästen är en Enhörning

och det bor en drottning

en Tigerdrottning,

i mitt hjärta.

*

Jag är purpur och rubin,

Jag är turkos, safir och akvamarin

Jag är vit och svart men sällan grå…

*

Jag är en uggla

som ruvar på ägg

i skenet av en rosenberså,

sköra ägg av små ord,

småord

av purpurfärg och solljus.

Jag är, några små

 ensamma och gröna, bevingade ord

i

LitteraTuren

SkönLitteraTur,

en förnimmelse,

och ett spektrum av

regnbågens alla färger

Jag är den som vandrar,

söker målet och stannar upp,

– för att dela brödet med en vän…

<3

Jag är en röd tråd av ord,

och jag är solsken på vår jord…

Christina Karlsson ©

 

Isen är skör men tillräckligt stark för att vara is

WP_20160928_015

Solen går upp, och ner igen. Dagar passerar och jag befinner mig i någon form av transformation. Vägen är snårig och det värker i mina fötter. Trots att himlen tidvis faller ner och de senaste dagarna knappast varit någon smekning, så känns det gott att komma hem, falla in genom dörren och landa i en mjuk potpourri av bilder och poesi.

170113_013

Det är den tid på året, då isen är stark och skör på en och samma gång. Alldeles för skör för tunga steg, men tillräckligt stark för att vara is.

170113_008 kopiera

Jag drar till skogs och trollar fram en skatt av flera steg som blir en promenad. Jag går tillräckligt länge för att må bra mycket bättre än vad jag mådde igår. En promenad är alltid mitt bästa medikament mot dåligt mående. 170113_005

170113_019

Nära naturen och där på marken, bland förmultnande blad och nästan helt borttöad snö; där nalkas våren med sin bladgröna glans. Snart är det vår!

Ha en fortsatt fin helg och njut av att bara vara!

Christina Karlsson

 

En himmelskt god pannacotta med vit choklad, vanilj och bär

161231_3

På vår nyårsmeny stod det Pannacotta som dessert. Pannacotta är inte bara desserternas dessert, utan även en av mina favoriter och jag gillar den här varianten med vanilj och vit choklad. Här kommer receptet och fotografierna från när jag lagade Pannacotta till vår nyårsmeny.

161231_002

161231_001

Pannacotta med vit choklad och vaniljstång

Ingredienser: 6 dl vispgrädde, I vaniljstång, 125 gram vit choklad och 3 gelatinblad

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten. Koka upp grädden tillsammans med vaniljstång, tänk på att snitta vaniljstången och skrapa ut fröna. Låt koka lätt i ca 1-2 minuter och lägg ned chokladen som ska smälta helt. Därefter tar du bort grytan från spisen. Krama ur vattnet från gelatinbladen och rör dem i pannacottasmeten.

Häll upp i serveringsglas. Låt svalna och ställ in i kylen minst 2 timmar före servering för att pannacottan ska hinna få en fast konsistens. Dekorera strax före servering med något färgstarkt och gott som tex jordgubbar, hallon och blåbär. Om du har fikonbalsam hemma passar det utmärkt att ringla över lite som dekoration. Det blir både vackert och gott.

161231_011

dsc_0511

Det något särskilt med matlagning och estetiskt tilltalande ingredienser. Visst är det så att man äter minst lika mycket med ögat och doftsinnet som smaken <3

Vilken dessert gillar du bäst?

Önskar eder alla en fin fortsättning på dagen!

Christina Karlsson

 

Francesca Woodman, Om att vara en ängel

170103_005

Det är så lyxigt att äga sin egen tid! Jag njuter av lediga dagar och möjligheten att kunna göra vad jag vill. Igår passade jag på att besöka Malmö Moderna Museet tillsammans med en f.d kollega. Vi har inte träffats på flera månader så det blev ett kärt återseende med besök på konsthallen, fikastund, shopping, massor av prat och spontana skratt.

Den utställning vi fokuserade mest på var Francesca Woodmans, Om att vara en ängel. Jag fascineras av denna kvinnas fotografier som berör och tar en med på en resa från det vackra till det förfallna, utsatta och självutlämnande. Hon arbetade mycket med kontraster mellan det mörka och ljusa, och de flesta fotografierna är svart/vita. Det finns många fotografier av hennes själv och många fotografier av nakna kroppar. Min tolkning är att det på något vis handlar om att undersöka sig själv som objekt samtidigt som hon gör sig till subjekt genom att själv arrangera och fotografera. Många bilder tycks handla om relationen till rummet och omgivningen. Synligheten kontra osynligheten i det avtryck och de spår vi lämnar efter oss.

Jag köpte med mig utställningsboken hem för att kunna fortsätta inspireras, bläddra, läsa och lära mig mer om Francesca Woodmans fotokonst. Det är inte bara Francescas fotografier som är gripande, utan även hennes livsöde. Hon föddes 1958 och var endast 22 år gammal då hon dog 1981. Under detta korta liv hann hon framställa flera olika serier av unika och säregna fotografier som inspirerat massor av människor världen över och jag kan inte låta bli att undra hur hennes fortsatta fotograferande hade utvecklats, om hon bara hade lyckats ta sig igenom sina svårigheter och leva vidare.

170104_001

 

170104_002

170104_003

170104_004

170104_005

Nu vet jag lite mer om denna unga fascinerande fotograf och hennes konstnärskap,

Francesca Woodman.

Utställningen gav mig en berikande konstupplevelse <3

Må väl och ha en fin dag!

Christina Karlsson