La bohème på Kungliga Operan

Vilken föreställning! Igår var vi på Kungliga operan och såg Puccinis La Bohéme. Bästa föreställningen jag sett på länge. Sången och musiken var som balsam för själen, scenografin som ett spännande ögongodis, men det jag gick igång på allra mest var att handlingen placerats i Stockholm under slutet på 1800-talet.

Jag gillar ju de där notalgiska och bohemiska skimret som perioden omges med. Tack vare den periodens konstnärer så har vi idag så otroligt mycket konst och litteratur att inspireras av.

 Även om platsen förflyttats från Paris till Stockholm så är handlingen densamma. Några fattiga konstnärer sitter i sin vindsvåning och våndas över att de saknar pengar till mat och värme. Det är jul och de blir alltmer desperata och eldar upp författarens manus. En ung kvinna knackar på dörren och detta möte blir början på en av tidernas största kärlekshistorier.

Det sägs att Giacomo Puccini hämtat inspiration från sin egen tid som fattig student. Det är med passion och värme som bohemernas liv i 1800-talets Paris skildras i den tidlösa historien som egentligen skulle kunna utspelas var som helt. Att placera handlingen i Stockholm tillsammans med August Strindberg, Edvard Munch, Grieg och Sören Kirkegaard passade perfekt. Jag beundrade och fascinerades av att scenografin var uppbyggd kring målningar av Edvard Munch, så himla fint! 

När maken och jag bokade Stockholmsresan hade vi köpt biljetter till Ozzy Ozburne men för några veckor sedan fick vi veta att Europaturnén blivit inställd men då hade vi redan bokat flyg och hotell. Tala om kontraster; Planen var att se en lite halvgalen rockkonsert med Ozzy Ozburne men istället hamnade vi på Puccinis fantastiska operaföreställning La Bohéme. Summa kardemumma så känner jag mig nöjd och bara att besöka Kungliga operahuset i Stockholm är en upplevelse sig. Vackert och estetiskt  tilltalande på alla sätt och vis.

Stockholm city, kommer vi. Idag väntar nya äventyr!

Vilken musik föredrar du, rockartisten Ozzy Ozburne eller operan La Bohéme av Puccini?

Christina Karlsson

 

 

Lägger livspussel, funderar och lever en dröm i ett berg-och dalbaneliv

När jag talar om berg-och dalbaneliv handlar det ofta om de där komplicerade delarna som ger sig tillkänna på olika sätt. Ni vet de där stunderna då det tidvis kan kännas som om murarna är högre än någonsin, när man blir sjuk, överhopad av arbete som aldrig tar slut, när en anhörig blir allvarligt sjuk eller när saker och ting känns orimligt komplicerade. När det känns så brukar jag finna styrka genom att relatera till konst. Konst bygger på kontraster och desto starkare kontrasterna är, desto effektfullare sägs resultatet bli. Trösten i detta tänk blir således att när det IRL känns orimligt mörkt då kan det vara gott att veta att när vändpunkten kommer då blir det så mycket ljusare, ja kanske rentav självlysande. Berg-ochdalbanan rör sig både uppåt, nedåt, sakta och i ett rasande tempo.

När jag talar om livspussel tänker jag på människans förmåga att ständigt lösa problem. Vi fixar, arrangerar och gör vårt bästa för att övervinna hinder och svårigheter vi möter på vägen. Vi pusslar oavbrutet för att sammanfoga de där små pusselbitarna på ett sätt som gör att helheten blir starkare, håller samman och vi pusslar för att försöka skapa de bilder vi föredrar att se och leva i.

När jag talar om att leva i drömmen, då handlar det om att blicka framåt, att lyssna till sina inre drömmar och mål. Det handlar om att skapa strategier som hjälper en att sortera sina drömmar och förstå vilka man ska ta på allvar och hur man kan skapa strategier för att nå de drömmar som känns mest angelägna. Somliga drömmar kanske mår bäst av att bara få vara drömmar, men andra typer av drömmar är sådana man mår som bäst av att förverkliga. Begreppet dröm kan tolkas lite olika beroende på vilken betydelse och vilka värderingar man tillför drömmen. En dröm kan ur det perspektivet vara ganska abstrakt och därför är det viktigt att noga definiera och konkretisera vad man innefattar i den dröm man vill leva med och i.

Vad tänker du om drömmar, livspussel och berg- och dalbaneliv?

© Christina Karlsson

 

Bekantar mig med haikumagasinet

När jag var på poesiläsningen i måndags bytte jag och Dag Persson böcker med varann. Han fick en bok av mig och jag fick två böcker av honom. En av de böckerna jag fick var haikumagasinet och nu när jag bläddrat, läst och bekantat mig med det här lilla magasinet har jag ett leende på läpparna. Haikumagasinet består av tecknade haikudikter. Varje boksida består av tre serierutor och i varje serieruta en versrad. Tala om att detta är ett magasin som tilltalar mig.

Haikudikten på sida 14 är skriven av Dag Persson och bilderna är illustrerade av Sara Lundstedt. Den här haikudikten för mina tankar till impressionisterna och Monets näckrosmålningar med speglingar av hängpil.

På sida 15 och 21 har Sara Lundstedt illustrerat en dikt av japanen Matsuo Basho ( 1644-1694).  Basho anses vara den som utvecklade versmåttet haiku.

Magasinet innehåller 19 haikudikter skrivna av 14 olika poeter. Magasinet är utgivet av Fri Press Fridens höjd AB och efter att ha läst det här första magasinet har jag fått mersmak. Jag tror minsann att jag vill läsa fler haikumagasin. Vackra illustrationer och ett fint urval av haikudikter.

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

 

 

En kväll med ekopoesi i Hjalmar Gullbergrummet på Malmö stadsbibliotek

En inspirerande kväll i poesins tecken!

Efter gårdagens arbetspass. körde jag raka vägen in till Malmö stadsbibliotek för att delta i kvällens poesiläsning. När jag kom in genom entrén möttes jag av en informationsskärm med text om kvällens ekopoesiläsning tillsammans med mitt och några av de andra poeternas namn.

Jag smög fram mobilkameran och dokumenterade händelsen. Därefter begav jag mig på jakt efter Hjalmar Gullbergrummet som finns på fjärde våningen och väl där uppe upptäckte jag ytterligare information om poesiläsningen. Det kändes välkomnande och fint att biblioteket gjorde reklam för poesiläsningen, samtidigt som jag greps av en känsla av blyghet. Jag smög iväg och satte mig ner bakom några bokhyllor för att samla krafter och komma i balans, andas in och andas ut.

Här står jag på fjärde våningen och på andra sidan bakom mig ser ni Hjalmar Gullbergrummet där poesiläsningen ägde rum.

Vilket rum! Det första jag såg när jag steg in i rummet var den här poetiskt vackra målningen av Hjalmar Gullberg. Rummet gör verkligen skäl för sitt namn då det är inrett med poeten Hjalmar Gullbergs privata boksamling som innehåller många signerade verk.

Och vilken kväll det blev! Publiken bestod uppskattningsvis av något mer än ett tjugotal personer och vi var fem poeter med helt olika stilar och infallsvinklar i temat ekopoesi. Många kloka tankar och ord om jorden, kretsloppet, människorna, klimatet, estetiken och naturen lyftes fram. Det kändes fantastiskt att omges av likasinnade människor. Människor som älskar poesi, människor som står ut med att vända och vrida på ord, skapa ordkombinationer och lyssna, verkligen lyssna på varandras läsningar. Det var jag, Birk Andersson, Dag Persson, Louise Buenafe Mistén, och Olle Hedstrand som läste/sjöng.

Visst finns det en del jag kunde gjort bättre och sagt på ett annat sätt men med tanke på att det är första gången jag läser poesi på Malmö stadsbibliotek så känner jag mig både nöjd och extremt taggad på fler tillfällen. Det här var fantastiskt lärorikt och inspirerande på många sätt.

Inspirerande och fantastiskt i all ära men ibland blir det för mycket av det goda. Efter läsningen körde jag hem och planerade morgondagens arbetsdag och ikväll planerar jag morgondagens arbetsdag, samt styrelsemöte på galleriet. Tiden är musik och jag kämpar febrilt för att hålla takten.

Må väl och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

 

 

Livet är en teater

Sprudlande dag

– bakslag –

och en kväll med toner av Wagner

En afton med ett kärt återseende av Isaac Grunewalds, Commedia del arte

Ser en föreställning och reflekterar

Livet är en teater

Ser illustrationer av Lars Krantz,

och hör toner av “Heaven and hell”.

Imorgon är en ny dag!

Christina Karlsson

 

Dräktlängtan med Bergman på modet, en utställning på Malmö museum

Jag fascineras av karaktärerna i Ingmar Bergmans filmer och en av mina absoluta favoriter är Fanny och Alexander, en film jag sett tillräckligt många gånger för att ha tappat räkningen. En av anledningarna till varför jag älskar Fanny och Alexander är att det är en kostymfilm, med otroligt vackra dräkter. Filmen utspelas under det sena 1800-talet/tidigt 1900-tal och just nu pågår en utställning på Malmö museum där några av dräkterna visas.

 

Den här utställningen väcker lusten att klä på sig finstassen och ställa till med en hejdundrande fest på sekelskiftestema 1800/1900-tal.

Alexanders sjömanskostym och hans slitna gamla kramgoe nalle var självklart med.

Gillar du finkläder och Bergmanfilm så är det här en sevärd utställning.

Må väl!

Christina Karlsson

I konstens tecken med Ester Almqvist på Malmö konstmuseum

Jag har spenderat lördagen tillsammans med fem konstintresserade damer från KVIS styrelse och vårt första mål för dagen var utställningen om Ester Almqvist på Malmö konstmuseum. Ester Almqvist tillhör den prioriterade skaran av människor som föddes på 1800-talet (1860- 1934). Ester levde samtidigt som Victoria Benedictsson, August Strindberg, Carl Larsson, Tora Vega Holmström och Siri Derkert, under en tid då det varken var lätt eller accepterat för kvinnor att välja konstnärsbanan.

När Ester fyllde 50 år fick kvinnor allmän rösträtt och ett par år senare, 1921 valdes den första kvinnan in i riksdagen. Det är fascinerande att läsa om hur den tidens samhälle var strukturerat, och relatera till hur mycket som hänt sedan dess. En liten sidofundering som dök upp under besöket var att vi gärna talar om att vi är så jämlika i Sverige, men är vi verkligen det? Vi har fortfarande inte haft någon kvinnlig statsminister. Kanske borde vi kvinnor bli bättre på att backa upp varandra.

Konst är såväl kultur som estetik, men handlar om så mycket mer som tex samhällsstrukturer, politik och makthierarkier. Det är många funderingar som vaknar till liv när man bekantar sig med en konstnär och dennes verk.

Konstnärer har i alla tider fascinerats av människor och målat otaliga antal porträtt. Ester Almqvist målade gärna porträtt av andra, men endast ett fåtal självporträtt. Självporträttet på fotografiet är målat år 1901, hennes blick är fokuserad och riktad mot betraktaren. Hon ser ut att vara en stark och kraftfull personlighet och jag fascineras av hennes blick. Ester Almqvist ser ut att vara en intressant och vacker personlighet.

Utställningen pågår tom den 22 april 2019 så om ni har vägarna förbi kan jag rekommendera ett besök.

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

 

Sapfo, Södergran, Fröding och Tranströmer…

I svenskläraruppdraget ingår att presentera olika typer av moderna och historiska texter av författare från Sverige och övriga världen. Jag väljer fritt ur vår litterära kanon, och med tanke på att det har funnits så många bra författare och poeter genom tiderna kan urvalsprocessen vara klurig. Jag försöker välja texter som jag tror passar eleverna, texter de troligtvis inte träffat på tidigare samt som kan tillföra det där lilla extra till diskussionerna. I årets utbud av lyrik har jag valt Sapfo, Gustaf Fröding, Edith Södergran och Tomas Tranströmer. Självklart skulle jag vilja inkludera många fler poeter, men någonstans måste man begränsa sig.

I år har jag valt författare vars texter är skrivna på helt olika sätt, så att vi får olika typer av texter att jämföra. Urvalet ger oss exempel på fri vers, bunden vers med slutrim, haikudikt och sapfisk strof. Jag har medvetet valt två kvinnliga och två manliga författare.

Här kommer lite info om de fyra poeterna, samt foto av några noteringar till dikterna.

Sapfo levde ca 600 år f.Kr, på den grekiska ön Lesbos. Hon betraktas som den första kvinnliga poeten i historien och tyvärr så är det endast ett fåtal hela dikter och fragment av hennes diktsamlingar som finns bevarade. Det berättas att hon stod i centrum för en grupp högättade kvinnor och det spekuleras kring att denna grupp skulle ha någon form av religiös koppling till skönhets-, kärleks- och fruktbarhetsgudinnan Afrodite.

Hon skrev på ett versmått som uppkallats med namnet sapfisk strof efter henne. En förenklad förklaring av sapfisk strof är att de första tre versraderna bygger på ett mönster med elva stavelser/vokaler och den fjärde versraden i samma strof har fem stavelser/vokaler. Jag personligen är djupt imponerad och inspirerad av hennes avancerade versmått.  Samtidigt som dikterna är skrivna i ett avancerat versmått så är de djupt passionerade. Hon skildrar kärlekens längtan, erotik, sorg, hänförelse och intensitet. <3 Sapfo <3

Gustaf Fröding är en av våra mest folkkära svenska poeter som levde 1860 – 1911. Fröding skrev om naturen, kärleken och livet. Några av hans dikter var samhällskritiska och han ifrågasatte kristna värderingar genom att utmana. Hösten 1896 när Stänk och flikar publicerades väckte dikten En morgondröm stor uppståndelse. Fröding blev anmäld för osedlighet i skrift och även om rättegången slutade med att han blev friad så tog det honom hårt att han poesi hade väckt sådan uppståndelse. Fröding brottades med psykisk ohälsa, alkoholism och diabetes.

Även Fröding hade en imponerade stil i sitt skrivande. Han skrev bland annat på bunden vers med slutrim där versrad 1 rimmar på versrad 3, versrad 2 rimmar med versrad 4 och slutligen versrad 5 och 6. Lyssna gärna på Mando Diaos tonsatta tolkningar av hans dikter.

Edith Södergran levde 1892 – 1923, betraktas som en av våra svenskfinska poeter. Hon föddes i Ryssland, dog i Finland och influerades av resor och studier i Europa.  Hon betraktas som en modernistisk föregångare inom den nordiska litteraturen då hon vågade ifrågasätta och bryta traditionella  normer och regler. Södergran drabbades tidigt i livet av svår TBC som hon kom att brottas med för resten av livet. I Södergrans poesi finns ett fokus på kvinnan och ifrågasättande av kvinnans roll i samhället. Hon skapade ett helt eget uttryckssätt, genom att hämta inspiration från bland annat rysk futurism, fransk symbolism och tysk expressionism. Kännetecknande för hennes sätt att skriva är fri vers.

Tomas Tranströmer är en av våra nutida mest kända svenska poeter som föddes i Stockholm 1931 och dog i Stockholm 2015. Tranströmer har genom åren belönats med flera utmärkelser för sitt skrivande, men det mest prestigefyllda priset fick han 2011 då han belönades med Nobelpriset i litteratur. Motiveringen löd, “för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”. Tranströmer arbetade som psykolog och poet. Han blev 83 år gammal. Det jag brukar betona i hans sätt att skriva är dels att han skrev på fri vers och dels att han skrev haikudikter. Haikudikten har sitt ursprung i Japan och den österländska kulturen så där får vi en koppling och ett exempel på hur vår västerländska kultur influerats av andra kulturer, dvs den österländska haikudikten. Tranströmers poesi är känd för sitt framträdande bildspråk, kopplingar till naturen och tydliga kopplingar mellan musik och poesi.

Jag kan inte låta bli att älska denna poesi och de fyra poeters förmåga att kombinera bokstäver till ord som tillsammans bildar strofer och poesi som ger mig behagfulla rysningar.

Har du någon favoritpoet eller någon poet som du anser att man bara måste känna till?

Christina Karlsson <3

Läser Tranströmer och ser bilden av glasruteglitter

Jag läser Tranströmer, efter en dag med svarta inslag,

lyssnar på Haydn, dricker kaffe och äter säsongens första semla…

Jag landar i kvällen och känner hur värmen,

sakta börjar sprida  sig genom min kropp.

Jag funderar över innehållet i Tranströmers ord “och härmar en som ser lugnt på världen”. Jag ser lugnt på världen när “Musiken är ett glashus på sluttningen där stenarna rullar”,  “Och stenarna rullar tvärs igenom men varje ruta förblir hel”.

Jag tänker att dikten ljuder av musik, den är ljus och hoppfull, samtidigt som den är mörk, dyster och bekräftar en underton av vemod och sorg.

Allt det där är bara en dikt och den hela glasrutan är en metafor, och en bild som förmedlar så mycket mer…jag tänker, att om verkliga stenarna rullar igenom en glasruta ljuder det och rutan går i kras, blir till splitter. Jag ger mig inte, vi vill ha fred men stenarna rullar och glasrutan ljuder av splitter. Men vem vet det kan ju trots allt vara glasruteglitter…

Hur tolkar du Tranströmers dikt Allegro?

Christina Karlsson

Läser MÖRK GRÖN HAIKU, av Birk Andersson

Jag läser Mörk Grön Haiku. Diktsamlingen är skriven av Birk Andersson som jag träffade i samband med Litteraturrundans bokaffär på Skillinge teater för en tid sedan. Vi bytte böcker med varandra och nu bekantar jag mig med hans finurliga haikudikter.

Jag gillar humorn i dikten där en ostruken skjorta liknas vid utvecklad origami.

Jag gillar det tankeväckande allvaret i dikten där “den första julen/ blir den sista/ för varje julgran”.

Jag gillar allusionen till en dans på rosor, samt kopplingen till superhjälten och vad som kan hända när man skriver om solnedgången.

Haikudikterna på bilderna följer inte den vanliga 5-7-5 regeln, men de kan ändå betraktas som haiku. Det finns lite olika varianter av haiku, och på baksidan av boken skriver Birk att han kallar sina dikter för anarkistisk haiku, eftersom de bryter mot den vanliga 5-7-5 regeln.

Jag gillar diktsamlingen, tycker om att det är djuren och naturen som placeras i rampljuset, samt att det finns  en underton av allvar i kombination med humor.

På skärmdumpen/bilden ovan ser ni att Birk Andersson är en av de poeter som ska ha uppläsning av poesi den 4 februari på Malmö stadsbibliotek tillsammans med mig. Jag ser fram emot arrangemanget och tänker att det ska bli himla spännande med en afton i ekopoesins tecken.

Må väl!

Christina Karlsson

 

Kalasvecka

Vilken kalasvecka! I onsdags fyllde min briljanta dotter Emelie 27 år <3 Hon bjöd hem oss på kalas, serverade en delikat biff bourguinon och till efterrätt blev det tårta och mingel. I fredags fortsatte vi att fira, fast då var det min man som fyllde år och då var det jag som lagade till en extravagant fredagsmiddag. Nästa familjekalas gick av stapeln i lördags när sonen hade möjlighet att komma ner hit och vara med och fira.

Just nu sitter jag och återhämtar jag mig efter veckans sista kalas som varit tillsammans med min makens systrar och  respektive. Visst är det kul med kalas, men fyra kalas på mindre än en vecka blir lite i häftigaste laget.

Julledigheten är slut för denna gången, jag började jobba i måndags och det har varit fullt ös från första stund både på jobbfronten och här hemma på kalasfronten. Idag är det tjugondag knut och det sägs att det är då julen ska städas ut, men det har jag inte hunnit med så här hemma får delar av julen hänga kvar några dagar till. Jag gillar mitt julpynt så det känns helt okej. Har du hunnit med att städa ut julen?

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson