Sömnlösa dygn, upprepade läkarbesök, mediciner, ringa 112 höra tjutande sirener och se hur blåljusen parkerar utanför husknuten. Att själv vara sjuk är är hanterbart men när ens barn är sjuka gör det förfärligt ont i hjärta, själ och benmärg. Man önskar att man kunde trolla bort det onda, deleta bort det sjuka och få sin älskade att bli frisk och må bra igen. Men somliga dagar är verkligheten kyligare än ett bottenfruset hav och då gäller det att hålla modet uppe och stötta så gott man kan.

Idag ser det ljusare ut och imorgon ska proverna vara mycket bättre. Det finns ju betydligt roligare platser för ens finaste, att tillbringa sina lovdagar på än på sjukhus. Samtidigt är det väldigt fint att det finns kompetens och sjukvårdspersonal som tar vid där ens egna förmågor begränsas.

Ja, därav tystnaden dessa dagar. Nu är det på bättringsväg och ikväll ska jag försöka ta itu med vardagen, sjuksanera hemmet och nysta upp lösa trådar som trasslat ihop sig under denna brokiga vecka. Imorgon är en ny dag och då hoppas vi på positiva besked.