Visst är det mysigt, med de här tidiga morgnarna när det är alldeles beckmörkt utomhus. Det är som om mörkret sluter sig om huset där man bor… och inne i husen tänder vi ljus, kokar kaffe och tänker att det är skönt med en ledig söndag.
Det är tidig morgon, jag är vansinnigt trött men kan inte sova och ärligt talat så värker det något vansinnigt i kroppen. Den där värken ger sig tillkänna snabbare än ett e-postmeddelande dimper ner i datorn, i samband med att jag stressar och arbetar för mycket – då gör sig skadorna efter trafikolyckan påminda. Skitmögtråkigt är vad det är, men nog om den saken.
Man kan vara hur bra på att planera och organisera som helst, men om man har fått ett schema som är späckat med lektioner och inte innehåller någon planeringstid alls, då måste man arbeta på fritiden med sådant som man egentligen borde få arbeta med på arbetstid. Då förlorar man sin rekreationstid, sin fritid. Och då hjälper det ju inte att man är bra på att planera eftersom man inte får den tiden som krävs.
Jag vet inte hur många gånger jag den senaste tiden svarat människor i min omgivning att jag inte hinner, eller att jag inte hunnit. Jag hinner inte gå till min Xerotypikurs, hann inte ställa ut under Kulturnatta trots att jag är en av dem som är delaktig som arrangör av Kulturnatta på orten där jag bor, jag har inte hunnit lämna tillbaka mina låneböcker och jag hinner nästan aldrig ta en fika med mina vänner… Men å andra sidan så är det samtidigt så, att jag faktiskt hinner med väldigt mycket. Jag har alltid en massa projekt på gång, av skälet att det finns så mycket jag vill göra och kanske är det just så för oss kreativa själar som kan och vill så mycket. Men jag vill ju hinna med allt, så tidekvationen går inte riktigt ihop just nu.
Under tiden som jag skrivit på detta inlägg har solen gått upp och ljuset söker sig in genom fönstret. Idag är det söndag och i vår familj betyder söndagar kvalitetstid! Det slumpade sig ju som så att båda våra barn flyttade hemifrån med en månads mellanrum i årsskiftet och sedan dess har det ju blivit tomt här hemma. Vår äldste var 23 ½ år när han flyttade och yngste dottern fyllde 21 i samband med sin flytt – så självklart känns det ju märkligt att plötsligt inte träffa dem varje dag och få den där dagliga uppdateringen som man får när de bor hemma – om vad som händer i deras liv.
Därför har vi infört söndagsmiddag som tradition och för oss är det oftast veckans höjdpunkt. Att få den där tiden tillsammans är viktig. Men i eftermiddag ska maken resa till Cambridge, så idag blir det en kompromiss med söndagsfrukost så att alla kan vara samlade ändå. Vi ska köpa med oss frukost och duka upp en delikat buffé hemma hos sonen och det ser jag fram emot. Tiden med våra barn är definitivt något som jag alltid kommer att prioritera!
Önskar er alla en finfin söndag!
Hej! Vilken fin blogg du har! Jag har kikat runt lite och jag gillar verkligen ditt språk och flyt i texterna!
Men det verkar så synd att du har det stressigt! Finns det inget du kan göra åt den situationen? Verkar jobbigt, tycker jag!
Så härligt med söndagsmys med familjen! Nu är våra barn små och bor hemma med oss, men jag förstår att det blir tomt när de inte längre gör det! Hoppas ni haft en god frukost!
På ”återseende”! Kram Maja
Tack, vad dina ord om språket värmer. Jag drömmer ju om att skriva böcker och har flera på gång. Sökte en 80% tjänst för att ha tid att slutföra ett av mina bokprojekt som jag kommit långt med. Hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att ett lärarschema kunde se ut som mitt.
Men frukosten idag blev finfin och gav ny energi.
KramarChristina!
Trevlig blogg du har. Tack för att du tittade in hos mig. Känner igen det där med att vilja göra men inte alltid orka/hinna
Ja, vad ska man göra när man vill mer än vad tiden ger utrymme för?
Ha det fint Kramar
Usch och fy för värk!
Mysigt med söndagsfrukost med sina barn. Känns konstigt att tänka på framtiden när Alma är stor och flyttat hemifrån. Nu är hon ju familjens mittpunkt. Så bra att ni tar er tid att vara tillsammans. Det är så lätt att det försvinner eller blir åsidosatt när man har mycket att göra. Just nu har jag ju också hur mycket som helst på mitt schema så jag hinner inte heller fika. Men vi ska nog få till något så småningom. 🙂 Hos oss blir det att fira svärmor idag som fyller år. Ha en fin söndag, vännen. Stor kram
Och jag vet att det låter som en klyscha men det känns som om det var igår de var små. Tiden har gått så fort. Men samtidigt är ens egna barn alltid i den bästa åldern. Att vara förälder är en gåva som varar föralltid.
Stor kram till dig vännen min!
Hoppas du hinner i kapp tiden alternativt att den saktar ner en aning.
Det låter härligt med söndagsmiddag som tradition. Kan tro att det är en tom känsla när barnen flyttat ut. Skönt att kunna samla alla under samma tak under en härligt bullrig middag. Kram.
Det där låter som ett bra alternativ, Tänk så bra om tiden saktade ner en aning. Ljuvliga tanke!
Kramar!
Vet du vad, jag blir upprörd att du inte har planeringstid, kan inte du och andra lärare protestera till rektor och säga att det inte blir kvalitet på lektionerna om ni inte får den tiden.
Ska inte behöva göras på fritiden. Njet.
(Fast jag förstår att du vill för dina elevers skull)
Då ska du njuta och hinna det DU vill och uppskattar.
Ja det blir tomt när barnen flyttar ut, men också en del frihet
Ha en fin söndag. // Lissen
Tack för din omtanke!
Och förståelse, det är en klurig situation att hamna i. Men tyvärr är det många lärare som har det såhär.
Stor kram till dig!
Hej så kul att du titta in till mig …och nu har jag hittat till dig..fin blogg du har
kram Rosa
Tack, vad roligt att du gillar min blogg 🙂
Kramar
Det där låter inget bra alls, med värken och tiden och bristen på tiden menar jag. Söndagar med barnen låter däremot fantastiskt trevligt. Jag fasar inför den dag mina flyger ut även att jag vet att det kommer så skjuter jag det på framtiden.
Mysa med ljus är härligt med hösten.
Ja, söndagarna med barnen förgyller hela veckan! Jag trodde också att det skulle kännas jättetufft när de skulle flytta hemifrån och visst blev det tomt, men faktum är att när det väl blev dags kände både jag och dem att de var ”flygfärdiga” och att det nu är ett nytt kapitel av livet som tar sin början.
Kram