Nu är det full fart igen och mitt i all denna full fart håller nyårstulpanerna på att vissna. Och jag kan ju inte bara konstatera att blommorna håller på att vissna och kasta dem utan att reflektera. Jag måste undersöka hur färger, form och egenskaper förändras under processens gång. Jag konstaterar att vissnande tulpaner kan vara vackra, bladen skimrar i pärlemorliknande nyanser och tulpanen får en helt ny form när bladen öppnar sig, blommar ut och vissnar… Estetiska processer är inte alltid estetiska men nog är de intressanta och nog upplever man själv dem som estetiska just i den där föränderliga stunden…

Inte nog med att jag måste studera, jag måste dokumentera, fotografera och fundera kring vilka bilder som döljer sig i den befintliga bilden. Sen måste jag pröva att redigera, ändra, flytta runt och undersöka – fast… det handlar egentligen inte alls om att jag måste…. det handlar om att jag vill, bara för att jag kan och finner spänning i det där undersökande momentet… när en färg och form förändras och antar en ny skepnad där endast fantasin är den som sätter sina gränser.

Och då har det betydelse om man förvarar fantasin prydligt i en gyllene box enligt konstens regler… eller om man vågar släppa den fri för att upptäcka nya vägar, nya mönster och nya färger. Sanna färger som skimrar som vackrast just precis i det ögonblick man verkligen Ser dess verkliga egenskaper.