Igår hade vi kvalitetstid, min dotter och jag. Vi åt frukost i Smygehamn och promenerade längs hamnen och vidare till Magasinet. Vi tittade på konstutställningen där några av grannarna ställer ut.  Och sen blev jag exalterad över alla fina fjärilar som fladdrade omkring på ängen, då log min dotter och menade att jag är väldigt lättroad som blir så glad över några fjärilar…Men i själva verket så var jag ju gladast över att vara där tillsammans med henne…

Att fånga en flygande fjäril på bild är inte det lättaste…men den här lilla fjärilen poserade så snällt mitt framför oss på stigen där vi gick….

Emelies linne är lika blått som de vackra blå blommorna…någon som vet vad de heter, blommorna alltså?

Sen åkte vi till Axel Ebbes och tittade på en helt underbar utställning om olika 1900-tals illustratörer…och vi beundrade de fina skulpturerna…Ja, det var sannerligen en ”energiboost”, en dag som hjälpte till att ladda trötta batterier. När jag kom hem fortsatte jag att ”gotta mig” för det tar på krafterna att titta på konst…. Jag bara njöt av att bli bländad av solskenet, trädgården och livet i allmänhet…

Men idag har jag inte legat på latsidan minsann, steg upp i ottan och började måla träpanelerna utanför ytterdörren. Klättrade på en stege och tappade ner penseln i en färgspann med nästan 10-liter färg… Sedan har jag tömt hela vardagsrummet på allt utom de största möblerna och den som någon gång varit i vårt vardagsrum vet vilket hästjobb det är. Alla böcker, cd-skivor och hela linneförrådet, tavlor på väggarna, blommor och hutlöst många glas i vitrinskåpet… Och det är vid sådana tillfällen som jag frågar mig själv vad vi ska med alla grejer egentligen. Och så börjar jag fundera på att rensa, kasta bort eller skänka till loppis men sen inser jag att vi faktiskt behöver grejerna…och jag som fortfarande inte kan komma över att jag gjorde en drastisk rensning för ett antal år sedan och då sålde några grejer som jag i efterhand ångrade att jag sålde – jag tänker mig noggrannare för innan jag rensar….men hej och hå, vilken dag. Ikväll har jag varit och köpt spackel och en massa färg till tak, lister och väggar. Och jag känner mig stark som en ardennerhäst, efter dagens insats. Och det bästa av allt är att jag trots allt arbete känner mig ganska pigg. Renoveringen av vardagsrummet är välbehövlig, vi flyttade in för snart 13 år sedan och redan då behövde taket målas men av olika anledningar målade vi bara väggarna och de senaste åren har jag längtat efter att måla och tapetsera om men nu händer det alltså. Äntligen! Och det fina med att ha längtat riktigt mycket efter något är att man blir så glad när det väl blir verklighet.

Och nu tycker jag sannerligen att jag är välförtjänt av att få koppla av med ett glas rödvin, baconpasta med tomatsås och bloggläsande. Men först ska jag kolla hur det går för min man och vår son som är uppe och spelar i Schack-SM. I år håller jag särskilt tummarna för sonen som spelat upp sig till klass 1 och siktar på att vinna för att få spela i Mästarklassen nästa år…så jag håller tummarna tills knogarna vitnar. Tävlingen varar i en vecka och det är så spännande att kolla in deras resultat varje kväll…

(Översta fotografiet på mig är taget av min dotter, Emelie.)