Läser Kostym av Ninni Holmquist, det är en samling noveller som ska skildra kvinnor i olika skepnader. Men den här boken gillar jag inte alls, berättelserna är osammanhängande, otrevliga och märkliga på ett obehagligt sätt. Nu har jag iofs inte läst ut boken ännu och jag är medveten om att inställningen kan ändras – men det tvivlar jag på i detta fallet. I vanliga fall gillar jag kvinnor, olika sorters kvinnor och kvinnoskildringar men kvinnorna som skildras i denna boken gillar jag inte alls och det stör mig eftersom jag vanligtvis har en förmåga att se det vackra i tillvaron. Någon som läst boken och kan förklara vad som gör den speciell?

Det blev en upppiggande spontanfika med Caroline i förmiddags. Men för övrigt  har jag tillbringat dagen bland bokhyllor bland annat på Orkanens bibliotek och lånat på mig så många böcker att jag nästan dagdrömmer små mardrömmar om hur jag långsamt håller på att förvandlas till en bokmal. Jag går och läser, står och läser, läser vid rödljusen och läser när jag lagar mat, läser i sängen, vid skrivbordet och alltsomoftast. Att läsa är ett sant nöje…. men ändå blir jag ibland så förbaskat bitter av omständigheterna och känner mig som en vaksam tiger som smyger fram i korridorerna och morrar i läslampans sken….