Igårkväll kom Emelie hem och vi letade efter skridskon, kröp in i skrubben under trappan och där låg dem – mina gamla skridskor med texten ”Nina” 8d och det var ju inte alls länge sedan. Dagarna när jag dansade på isen och kände mig som en skridskoprinsessa eller när jag försökte spela hockey men mest trillade hela tiden men hade förfärligt roligt.

Och sen när jag blev mamma och åkte försiktiga rundor på isen hållandes i små barnahänder, eller satt i rinken peppade, hejade och tittade på… Skridskon och varm choklad – det var alldeles för länge sedan…De senaste åren har jag sagt – I år måste vi åka skridsko, sen har det av någon anledning prioriterats bort. Detta trots att jag blir så himla glad av att se de där skrillorna och Tänka på hur roligt det är att åka skridskon, snurra runt som en ballerina och sätta full fart framåt!

Å, andra sidan är det ju inte alls säkert att jag skulle klara av att snurra runt och göra ”piruetter” längre men i fantasin fungerar det alldels utmärkt!