Nu är jag hemma, sitter vid skrivbordet och försöker samla ihop mig själv så att jag kan påbörja skrivandet av den där hemtentan som kändes så spännande för en vecka sedan. Veckans händelser har rubbat cirklarna totalt och med tanke på allt som hänt känns det svårt att samla sig och fokusera på att skriva en hemtenta. Veckans händelser passerar revy i huvudet och så här i efterhand förstår jag knappt hur så mycket kunde hända på några få dagar.

Nu är det bättre med min dotter, inte bra men bättre. Men bra nog för att få komma hem. Vi har suttit i hennes kök och ätit ostkaka med jordgubbssylt och hon sa – Vad skönt att vara hemma igen 🙂

Och alldeles nyss fick vi samtal och en glad nyhet från sonen som är på Island och spelar i Reykjavik Open 🙂

Framför mig väntar en lördagkväll med en kopp te och intensivskrivande.