Varje jul ser jag Ingmar Bergmans filmatiserade version av Fanny och Alexander och jag bara älskar filmen, språket, pjäsen… människorna, miljöerna och kontrasterna. Jag har sett den så många gånger att jag i förväg ofta vet vad som ska sägas härnäst. Jag har läst boken, såg föreställningen på Dramaten (för ca ett halvår sedan) och nyligen såg vi årets teaterföreställning på Malmö Stadsteaters Intiman. Och även om det var något i särklass att se föreställningen på Dramaten, så måste jag säga att föreställningen som går på Intiman i år är den bästa Fanny och Alexander uppsättning jag sett.

Tolkningen som visas på Intiman fokuserar mer på Alexanders upplevelser än tidigare tolkningar jag sett och händelserna berättas på något vis mer ur Alexanders perspektiv. Julstämningen och julglädjen är väldigt påtaglig i framförandet och inspirerar till en hjärtlig och bullrande jul med stora släkten. Scenografi och dräkter är helt fantastiska. Inledningen då Alexander sitter på golvet iklädd sin sjömankostym och änglavingar är så vacker och gripande… den familjära stämningen som följer julfirandet är så levande, hjärtlig och hjärtskärande om vartannat. Citaten – Vi spelar våra roller. Den ena rollen avlöser den andra. – Spela inte Hamlet, jag är inte Gertrud och det här är inte Kronoborg. – Så drar vi teatern över huvudet som en mantel av trygghet….osv…osv … Citaten är desamma men kontexten där de framställs annorlunda och det påverkar hela framställningen.

Ja, Tänk vilken lycka att inleda julafton med att spela eller gå på teatern som familjen Ekdahl gör… fast å andra sidan är det kanske just det vi gör varje dag när vi stiger upp, går på teater. Är det inte det Bergman försöker förmedla eller få oss att förstå? Att likheten mellan livet och teatern är påtaglig och att den lilla världen försöker göra den stora världen lite mer begriplig. Teatern kan ju i och för sig regisseras till viss del men det kan ju faktiskt livet också lite beroende på hur man väljer att leva och presentera det.

Fanny och Alexander på Intiman får högsta betyg, jag skulle utan tvekan gärna se den några gånger till…