Bladværk – haiku- inspirerede årstidsord

Ulla Conrads Bladvaerk (2019 Förlaget, Ravnerock) tar oss med på en resa genom årets tolv månader. Resan sträcker sig från från januari till december och det är en vacker resa med promenader i Köpenhamn, japanska teceremonier, besök i Shakespeare fotspår på Kronborgs slott, Brösarps backar och många fler platser. Ulla Conrad delar generöst med sig av de där små magiska stunderna i livet som bidar till att skapa vacker poesi och som bjuder in till en nyfikenhet på att besöka de platser som passeras.

Danska Ulla Conrad är inte bara haikupoet, utan även illustratör och grafisk designer så det är hon själv som ansvarat för bokens formgivning och vackra illustrationer. Jag har haft boken i min ägo sedan i somras då jag fick den med mig hem i samband med eventet i ”Tranås at the Fringe” där jag också hade förmånen att träffa Ulla Conrad som var inbjuden av Svenska Haikusällskapet för att representera dansk haikupoesi. Nu är jag ju inte van vid att läsa på danska men tycker ändå att det fungerar hyfsat bra och om det är något ord jag inte förrsår så är det ju bara att slå upp betydelsen. Ulla Conrads Bladveark är en vacker bok på 254 sidor och nu har jag ju inte räknat antalet dikter men på varje sida finns ca fem – sex dikter så jag skulle gissa att antalet landar kring ett tusental.

Jag har boken liggande på bordet i mitt vardagsrum och tar fram den lite då och då för att följa årstidernas skiftningar via hennes fina haikudikter. Är du nyfiken på dansk haiku så kan jag varmt rekommendera denna diktsamling.

Christina Karlsson

Vi är inte klara med varandra

En mormor är något speciellt. De flesta av oss har någon form av funderingar kring tidigare generationer. Min mormor har alltid varit betydelsefull i mitt liv och även om hon inte längre finns kvar i fysisk person så finns hon i mina tankar och i mitt hjärta varje dag. Så när jag läste om Louise Halvardssons mormorsdikter blev jag genast nyfiken.

Det var i samband med festivalen Tranås at the Fringe som jag såg ett koreograferat framförande som var helt fantastiskt, vilket i sin tur väckte min nyfikenhet på att läsa hennes senaste diktsamling. Louise Halvardsson höll publiken fängslad med variation i tonläge, yviga rörelser och gripande scener hämtade direkt ur mormorsdikterna, Vi är inte klara med varandra.

Vi är inte klara med varandra är en helt underbar samling med mormorsdikter av Louise Halvardsson (2022 Poesi Verken). Diktsamlingen är skriven som en hyllning till poetens mormor och handlar om deras relation, om närhet, avstånd, generationsklyftor, kärlek och oställda frågor. En fin och mycket läsvärd diktsamling som ger tid för reflektion och eftertanke.

Lev väl!

Christina Karlsson

Att finna spåren och Irrspår

Idag vill jag passa på att tipsa er om två underhållande novellsamlingar.

Att finna spåren av Dag Persson (2023 Fri Press) är en ny fin novellsamlingar på 119 sidor som innehåller sex olika berättelser med teman som kärlek, längtan, gemenskap och medlidande. Här får man bland annat möta en hädangången hippie, en kvinna som doftar kurry och en djurrättsaktivist men den novellen jag fastnade mest för heter Den sista haikun och den har jag funderat vidare på en hel del. Titeln inbjuder till en hel del funderingar; Den sista haikun… har den redan skrivits? eller finns det ett oändligt antal?

Föregångaren till Att finna spåren heter Irrspår av Dag Persson och den gavs ut redan 2018 (Fri Press). Den innehåller sju olika noveller fördelade på 111 sidor och nu var det ju ett par år sedan jag läste den men om jag minns rätt så fastnade jag för berättelsen som heter Alve eller vid närmare eftertanke den som heter Gammelhönan och gubbdrömmen som är skriven med glimten i ögat.

Två trevliga novellsamlingar som inspirerar till vidare funderingar då sluten är lite mer åt det öppna hållet.

Brukar du läsa noveller?

Fortsatt fin dag och god läsning!

Christina Karlsson

En renku i BlåEld

Tidskriften BlåEld ges ut av Svenska haikusällskapet två gånger per år och i det senaste numret representeras jag av två kortdikter som ingår i en renku. En renku är en form av japansk kedjevers som skrivs enligt specifika mönster som bland annat styrs av årstider. I samband med Tranås at the Fringe festivalen förra sommaren, dvs 2022 deltog jag i en workshop som leddes av Sten Svensson. Vi hann inte skriva klart vår renku där och då utan fullföljde uppdraget via mejlkorrespondens under hösten och vintern. En renku behöver tid och omsorg eftersom varje vers bygger på föregående samtidigt som den inte får vara en alltför tydlig fortsättning men ändå måste följa årstidsschemat plus inslag av referenser som vid detta tillfälle skulle relatera till kärlek, måne och blomning. Varannan strof är en trerading och varannan strof en tvårading. Traditionell renku innehåller historiskt sett fler verser så tolvtonsrenkun som vi valde att utgå ifrån har enligt det Sten skriver i Blåeld troligtvis vuxit fram för att få plats i den nutida människans livspussel.

Renkun I dunklet inleddes av Sten Svensson som också har guidat oss genom hela skrivandeprocessen och nu när vår tolvstonsrenku blev klar så publicerades den i Svenska haikusällskapets tidskrift BlåEld (#16 2023). Tack till Sten som guidat oss genom denna renku och som skickat in den till Svenska haikusällskapets tidskrift BlåEld där den nu går att läsa. Vill du ta del av vår renku så finns den även att läsa på fotografiet nedan.

Allt gott och fortsatt fina sommardagar!

Christina Karlsson

I full färd med att planera en Litteraturrunda

Jag är i full färd med att planera en Litteraturrunda i form av ett event som ska arrangeras hemma i min trädgård. Vi är fyra författare som fyller ett Litteraturtält med högläsningar, böcker och plats för samtal och fika.

Jag kommer att läsa dikter ur min senaste diktsamling Ur orkesterdikets djup och ateljén kommer att vara öppen för den som vill kika på mina målningar. Om vädret tillåter det så ställer jag kanske ut några alster i trädgården också. Joakim Larsson och Ulf Persson talar om sin kommande barnbok, Månstret Olsson. Stina Larsson berättar om sin historiska roman, Mannen ur skuggan.

Det kommer att finnas möjlighet att bläddra i och köpa våra böcker som dukas fram på ett bokbord i Litteraturtältet. Och jag drömmer såklart om att sälja slut på alla mina böcker. Arrangemanget är öppet mellan kl 13 – 19. Högläsningarna äger rum kl 13.30, 15.00 och 16.30.

Alla som vill, kan och har möjlighet att komma är hjärtligt välkomna!

Christina Karlsson

När snöklockan vaknar och det är dags för litteratur…

Tiden springer och den oplanerade pausen blev av oskrivna skäl lite längre än planerat…

Nu är jag här tillsammans med en brokig skara av böcker från årets bokrea. Dikter av Sylvia Plath, Brev i April och andra dikter av Inger Christensen, Bram Stokers Dracula och Charlotte Brontés Jane Eyre.

I samband med en tågresa hem från Jönköping passade jag på att läsa, Dikter av Sylvia Plath, en amerikansk 1900-talsförfattare som levde ett alldeles för kort liv från 1932 – 1963. Hon betraktas som en av 1900-talets förnyare vad gäller poesi och när jag läser får jag en känsla av att den tillvaro som beskrivs i hennes dikter är märkligt komplicerad och bräcklig vilket troligtvis kan förklaras med att hon led av återkommande depression. Jag upplever hennes dikter som något obehagliga och svårtolkade, samtidigt som det ändå finns något skört och vackert som skiner igenom lite varstans.

Jag har ännu inte hunnit läsa den danska poeten Inger Christensens (1935-2009), Brev i April. Men bläddrandet har väckt min nyfikenhet och jag fastnade för dikten som diskuterar dikten (syns på bilden nedan) den tycker jag om så det här brevet ska jag passande nog ta mig an någon gång i april.

Dikt hämtad ur Inger Christensen Brev i april (Modernista, 2019 s.13)

Bram Stokers Dracula är en klassiker som ursprungligen gavs ut 1897 och jag skulle gissa att de flesta av er precis som jag har sett flertalet filmatiserade varianter av filmer om Dracula. Filmer som bygger på den irländske författaren Bram Stokers (1847- 1912) välkända roman Dracula. Nu ligger boken placerad i min samling av böcker ”att läsa” och när rätt tillfälle infinner sig så lär jag ge mig av till Bram Stokers äventyr om den odödlige greven Dracula i Transsylvanien.

Sist men inte minst.

Den engelska författaren Charlotte Brontés (1816-1855) klassiker Jane Eyre har jag redan läst, men med tanke på att den tidigare saknades i mitt bibliotek så kunde jag inte motstå att köpa den nu när den var på rea och jag ser fram emot att läsa den än en gång. Enligt texten på bokens baksida så står det att det är just Jane Eyre som gav upphovet till det feministiska begreppet The Mad Woman in the Attic som är en symbol för kvinnans inspärrade fantasi och tänkande. Boken som gavs ut under pseudonym 1847 har sedan dess fascinerat sina läsare.

Har du läst någon av de här böckerna? Vilken av dem är din favorit?

Allt gott från mig till dig!

Kära hälsningar

Christina

en strimma av hopp

Jag njuter av lediga dagar så tidigt i arla stund satt jag kvar i sängen och tecknade. Idag blev det en haiga till haikudikten på sida 137 i min senaste diktsamling, Ur orkesterdikets djup.

En haikudikt är en form av kortdikt som ursprungligen kommer från Japan. Det västerländska sättet att skriva haikudikter bygger i grunden på stavelsemönstret 5-7-5, men många haikupoeter idag väljer att fokusera på innehåll framför antal stavelser; det anses således allmänt accepterat att bryta antalet stavelser så länge man håller sig till övriga regler. Det jag gillar med att skriva haiku är den sparsmakade formen där man med ett fåtal ord men på ett ändå ofta konkret sätt beskriver intrycken av en upplevelse. Det finns en scen, en händelse, någon form av koppling till årstid och ibland någon form av oväntad tvist.

Ordet haiku är namnet på själv diktformen. Ordet haiga används för bilden som ibland finns tillsammans med haikudikten. En haigabild är inte detsamma som traditionell illustration. Min tolkning av vad som är en haiga är att den visualiserar en ny dimension av själv dikten genom att tillföra något som förstärker tolkningsmöjligheterna för läsaren/betraktaren.

Det jag gillar med att skriva haiku är att det får mig att stanna upp och reflektera. Jag utvecklas som människa och mår bra av att skriva. Skrivandet hjälper mig att fokuserar på sådant som är betydelsefullt samtidigt som jag lär känna världen och naturen bättre då det handlar om att fokusera på det lilla i det stora hela. Det jag hoppas på att förmedla och vill är att läsaren ska känna hopp, tröst, nyfikenhet och styrka av att läsa mina dikter.

Jag önskar er alla en en underbar nyårsafton med ett ljust och fint nyårsfirande i fredens tecken!

Christina Karlsson

Fjortonde luckan i julkalendern: Klädd & oklädd

Hur vi ser ut och vad vi har på oss har haft betydelse för oss människor sedan urminnes tider. Vi klär oss för att hålla värmen, skydda oss från solen, identifiera oss med en viss grupp, följa en viss klädkod eller uttrycka en viss stil. Av någon anledning dök boken Klädd och oklädd upp i mitt medvetande idag när jag läste tidningen och konstaterade att det återigen bjöds en artikel om vem som var bäst klädd på nobelgalan. Bäst klädd, snyggaste klänning, mest exklusiva smycke och coolaste stil, osv…

Boken Klädd & oklädd är inte bara namnet på boken i dagens lucka, utan även på en konstutställning som arrangerades av Nationalmuseum,1996. Jag köpte med mig boken i samband med att jag såg utställningen och sedan dess har jag haft en hel del nytta av boken. Den fungerar perfekt som en liten konsthistorisk översikt av skönhetsideal, dräkthistoria, konststilar och lite kort info om några konstnärer genom tiderna. En informativ bok, utgiven av en trovärdig källa och med fantastiskt fina färgbilder är som alltid en god investering.

Hur man är eller inte är klädd säger ju alltid en hel del om vem man är eller vad man för tillfället håller på med.

På tal om att vara Klädd & oklädd så är jag i skrivande stund klädd i pyjamas. Vad är du klädd i?

Må väl och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Elfte luckan i julkalendern: Moln i konsten

Gårdagens bokmässa blev en himla trevlig tillställning med många fina möten, några sålda böcker och några inköp. En av de böcker som fick följa med hem från bokmässan är Moln i konsten av konsthistorikern Elisabet Haglund (Themis förlag, 2020).

Moln är något jag alltid fascinerats av och försökt beskriva i diktandet, fotograferandet och målandet men av någon anledning så är moln alltid som mest fascinerande i verkligheten och kanske är det just därför så många före mig fascinerats av moln precis som jag.

I skrivande stund så har jag bara hunnit bläddra, titta på bilder och överblicka men vad jag förstått så sträcker den sig från medeltiden och fram till idag.

En fin bok som jag ser fram emot att bekanta mig med.

Allt gott!

Christina Karlsson

Femte luckan i julkalendern: Svensk illustration – visuell historia 1900 – 2000

Svensk illustration – en visuell historia 1900 – 2000. Red Andreas Berg och Sara Teleman (Bokförlaget Arena, 2013). Det här är en vacker bok som man kan ha liggandes framme som en inspirerande inredningsdetalj. En detalj man kan ta fram och bläddra i lite då och då bara för att förlora sig i vackra illustrationer och läsa om några av Sveriges mest välkända och folkkära illustratörer.

Svensk illustration omfattar mer än 300 sidor. Den innehåller en översiktlig presentation av illustrationens utveckling i Sverige från slutet av 1800-talet och fram till idag. Bilderna i den här boken inspirerar och väcker lusten att läsa fler sagoböcker och teckna mera.

Allt gott!

Christina Karlsson

Fjärde luckan i julkalendern: Heliga S:ta Gertrud av Nivelles i Lunds stift

I dagens lucka gömmer sig en liten skrift med dokumentation om en av medeltidens viktigaste och mest populära helgon S:ta Gertrud av Nivelles. Enligt skriften så bidrog helgonkulturen kring S:ta Gertrud starkt till missionsprocessen och kristnandet av Norden.

Heliga S:ta Gertrud av Nivelles i Lunds stift: En historisk pilgrimsresa i modern tid, är skriven av Dafvid Hermansson (2009, förlag Artes Liberales). Skriften är en dokumentation av kyrkor och platser i Lunds stift, som under medeltiden helgades åt S:ta Gertrud av Nivelles, pilgrimernas och de resandes eget skyddshelgon.

Enligt skriften föddes Getrud i Landen år 626. Enligt legenden sägs det att hon redan i tioårsåldern när det kom på tal att hon fått en friare ska ha svarat att hon endast kunde tänka sig att viga sig med Kristus. Hennes beslut respekterades och hon fick påbörja sina bibelstudier och bli nunna i klostret Nivelles. Enligt hagiografin blev Gertrud upphöjd till helgon ganska omedelbart efter sin död som inträffade någon gång kring år 657. Hon är känd för sin stränga askes, stora Bibelkunskaper och omsorg om fattiga, sjuka och resande.

Den vita liljan har blivit hennes helgonattribut. Hon blev snart ansedd som pilgrimernas skyddshelgon, de resandes och sjöfararandes skyddshelgon, liksom de spetälskas och hos trädgårdsmästarna. Det påstås även att hon möjligen kan betraktas som kyrkobyggarnas skyddshelgon.

Utsnitt av en bild på sida 38 i Heliga S:ta Gertrud av nivelles i Lunds stift: En historisk pilgrimsresa i modern tid av Dafvid Hermansson ( 2009 Artes Liberales)

Den här lilla skriften är resultatet av ett spontanköp jag gjorde för ca tre veckor sedan. Jag fick syn på boken och fastnade för namnet S:ta Gertrud. Min farmor hette Gertrud och vad minns så talades det aldrig om någon koppling mellan hennes namn och helgonet S:ta Gertrud även om det troligtvis finns någon sådan…eller inte. Jag blev iallafall nyfiken och köpte boken så nu ska jag läsa på om S:ta Gertrud av Nivelles och till sommaren kanske jag använder boken som reseguide för att besöka de kyrkor som omnäns i boken, för att kolla på målningar som kan finnas bevarade – kruxet är ju förstås att våra kyrkor oftast är låsta så en sådan resa får nog detaljplaneras.

Det är en fin liten bok som jag hittills mest bläddrat i och läst lite här och där men den verkar intressant och jag ser fram att läsa igenom den ordentligt.

Har du gjort något spontanboksinköp på sistone? Vad köpte du då isåfall?

Och idag är det ju den andra advent så ha en fin fortsättning på adventskvällen!

Christina Karlsson

Tredje luckan i julkalendern: Lyrikvännen

Jag har sedan en tid prenumererat på tidningen Lyrikvännen som är en tidskrift för poesi. I dagens lucka gömmer sig ett rykande färskt exemplar, nämligen Nr 6/2022 (årgång 69). Jag finner intresse av att prenumerera eftersom tidningen ofta innehåller dikter av poeter som jag vanligtvis inte väljer att läsa men när jag träffar dem i Lyrikvännen så finner dem läsvärda.

Jag läste nyss en intressant, lite förvirrande och tankeväckande essä om Frågornas bok, av Edmund Jabés, som för övrigt är mannen som syns på omslagsbilden på Lyrikvännen.

”Jag finns i boken. Boken är min värld, mitt hemland, taket över mitt huvud och gåran som är min. Boken är min andning och vila. ” (Lyrikvännen s.33 No 6/2022)

Det här var bara ett exempel på en av de många intressanta artiklar man träffar på i Lyrikvännen.

Känner du till Lyrikvännen? Brukar du läsa tidningar? Vilka är dina favoriter?

Tredje december och allt gott!

Christina Karlsson

Första luckan i julkalendern: Ur orkesterdikets djup

Om det är något jag är svag för så är det julkalendrar och böcker, därför tänker jag ta tillfället i akt och arrangera en julkalender där jag presenterar en bok i varje lucka. Först ut blir min alldeles nyutkomna diktsamling, Ur orkesterdikets djup (2022) förlag Artes Liberales. Fotografiet av mig när jag signerar dagens första bok är taget av Stina Larsson.

Diktsamlingen innehåller 144 haikudikter som tar dig med på en promenad genom årstidernas skiftningar. Varje månad representeras av tolv dikter där relationen mellan naturen och livets kontraster skildras omsorgsfullt. Om jag själv skulle beskriva mina dikter så skulle jag nog säga att de skildrar det som är skört och starkt på en och samma gång. En kollega som hunnit läsa igenom en del av innehållet reflekterade över att det fanns en hel del rörelser som löpte som en röd tråd genom innehållet.

Personligen upplever jag att mitt skrivande utvecklats på ett oväntat men positivt sätt. I min första diktsamling var jag noga med att följa formen för traditionell haiku på svenska, där stavelseregeln utgår från 5-7-5 men sedan dess har jag övat mig på att ”bryta regeln” till förmån för innehållet.

Boksläppet hölls nästan exakt fyra år efter mitt första boksläpp och precis som förra gången höllls releasen i samband med att det var vernissage för adventsutställningen på Galleri KVIS. Jag läste dikter, signerade, minglade med de besökare som kom och som avslutning på dagen blev det livespelning av Sicked Allo som tonsatt några av mina dikter. Det blev en fantastisk dag och nästa offentliga diktläsning blir i samband med Lunds bokmässa på Stadshallen i Lund den 10 december 2022. Då bjuds det poesimaraton mellan kl 13-14 på Botulfscenen där jag är en av tio poeter som erbjuds en liten stud i rampljuset. Själva bokmässan är öppen kl 10 – 16 och jag kommer att ha ett litet bokbord där så har ni vägarna förbi Lund är det bara att komma in och hälsa på mig.

Ikväll ska jag bara njuta och ha det bra. Duka fram lite god fika, kolla på julkalendern och därefter sjunka in i en riktigt bra bok.

Ta hand om er där ute och ha en fortsatt fin dag!

Allt gott!

Christina Karlsson

En anspråkslös men ändå passionerad vitsippa

orkesterdiket

bjuder oss en aria

hör vitsippesång

Det blev en härlig vernissagehelg på galleriet. Jag ställer ut några änglamålningar och månskenspromenaden som är en liten serie av blomstermålningar, jag läste dikter, minglade och Sicked Allo kom och spelade sina tolkningar av mina dikter. Det verk som fick mest frågor och kommentarer var nog min diktpropeller…

Utställningen fortsätter denna helgen. Jag och Monica som ställer ut sina akvareller kommer att vara där lördag och söndag kl 11-15.

För tillfället är det mycket som är på gång. Idag har jag varit i Sankt Olof (av alla ställen) och hämtat upp 141 fantastiskt fina diktböcker! Faktum är att de varit tillgängliga på nätet i lite mer än en vecka trots att jag själv inte haft möjlighet att bläddra. Tror minsann att jag tar med några till galleriet imorgon även om boksläppet inte kommer att äga rum förrän den 26 november. Ur orkesterdikets djup finna att bläddra i här

Njut av dagarna som passerar…

Allt gott!

Christina Karlsson