Äntligen är mitt examensarbete publicerat via MAH och offentligt sökbart. Äntligen finns mitt slutbetyg dokumenterat i ladok. Jag har liksom inte riktigt vågat tro att det är sant förrän alla resultat och teknikaliteter är klara och jag kan se det med egna ögon. Jag har har kämpat och prioriterat för att nå detta mål på utsatt tid och tror att endast min familj har någon aning om allt arbete som ligger bakom, alla timmars läsning, skrivning och bearbetande. Men Å, vad utvecklande det har varit. I det stora hela är det kanske inte vidare märkvärdigt då massor av studenter tar examenen årligen. Men för mig som vet historien bakom, för mig är det väldigt speciellt ändå.

Jag har fördjupat min förståelse för bildspråket och erövrat kunskaper som gör det svårt för mig att slå mig till ro. Det finns så mycket mer jag vill undersöka, studera och utveckla. Så många paralleller och mötespunkter mellan det litterära svenska språket och det bildteoretiska språket som jag vill utveckla. Och nu är drömmen om att forska lite mindre abstrakt och lite mer möjlig. Samtidigt vill jag undervisa, men som sagt en termins studier i svenska språket och litteraturvetenskap återstår innan definitiva beslut måste tagas.

Samtidigt känns det märkligt att allt detta arbete just nu enbart syns som lite text på datorskärmen som kan skrivas ut med lite bläck på några enkla A4 papper. I grunden är jag entreprenör, designer och hantverkare och van vid synbart resultat som man kan visa upp, ta på och använda – därför känns det lite vilset att träda in i denna nya sfär och att röra sig fram och tillbaka mellan olika arenor och världar…