Åh, att det skulle bli så känslosamt att rensa i röran och inreda mitt eget rum…ett kärt återseende av det pepitarutiga blå/beiga tyget av råsiden – en liten bit som jag inte visste fanns kvar – av samma tyg sydde jag en gång en dräkt som gick på ”catwalk” inne på Hansacompaniets andra våning för länge sedan. Dräkten finns ej kvar, men en liten rest av tyget finns tydligen kvar. Och när jag kände att det finns en svag doft av syateljé kvar, av Christina K Creations kvar, brände tårarna innanför ögonlocken. Men att ”böla” (som vi säger i Skåne) är inget för mig 🙂 … Jag väljer att bli överlycklig av återseendet, tror att jag ska tvätta tyget och sy mig en helt underbar lyckokjol. Jag har ju till och med äkta sidentråd kvar i mina gömmor…
Mina Vänner provdockan och Skyltdockan har fått den äran att komma ner från vinden för att pryda ett hörn här i rummet med balklänning och brudklänning, kappa, hatt och sjal ….här ska sys och skapas massor av vackra ting…kanske den där brudklänningen skulle kunna bli en fin examensklänning som jag kan dansa runt i i sommar…det tål att funderas på…
Blir roligt att se! Visningen du hade på Hansa tror jag för övrigt är mitt första minne.:) Hur många kan egentligen skryta om att deras tidigaste minne är sin mammas modevisning?;) haha
Vad kul att du minns det, Ja jisses vad spännande det var och minns du att du och Robin stod där så fint o höll varann i handen när jag skulle upp o tacka för applåderna. Du måste ha varit 4 år den gången. Jag kanske kan få tyget till att räcka till en kjol till dig också 🙂
Kram min fina Blomma, vi ses imorgon 🙂
Du har verkligen kommit långt , min vän…även om vägen många gånger varit onödigt tuff och smärtsam och alls inte blev som du tänkt från början…men allt har lett dig hit du är idag och det är till en enorm resurs inom skolvärlden…som jag är alldeles övertygad om att du kommer att bli…:)
Kramar i massor!
Tack fina Vän! Jag ska göra mitt bästa 🙂
Kramar!