Idag var det mörkt när jag åkte hemifrån och mörkt när jag var på väg hem. I vanliga fall tycker jag att Domkyrkan är vacker, men ikväll när jag gick förbi kändes mörkret runtomkring så dystert. Kanske beroende på att dagen har ägnats åt svensk språkhistoria från 1300-talet med fyrkasussystem och tregenussystem järteckensboken, farfars moster och gud vet allt…Om det bara räckte att kunna tyda texterna hade jag varit med men här handlar det om att förklara tex – det där är ett indirekt objekt det ser man därför att det följs av dativ osv… fornsvensk formlära heter det. Känns lite som om att springa rakt in i väggen om och om igen, tappa andan och få panik över att 6 futtiga poäng känns svårare än hela utbildningen. Tro det eller ej men jag gillar ämnet, tycker det är väldigt intressant,  men att tenta av språkutvecklingen från år 500 e.kr – 1800-talet via några få timmars salstenta känns som en gigantisk uppgift. Blotta tanken på salstentor ger mig rysningar i hela kroppen…. Tänk om hela utbildningen går åt pipsvängen pga en futtig 6 poängare som känns som en 60-poängare om nu sådana finns överhuvudtaget… Usch vad jag kan vara dramatisk då. Självklart ska jag reda ut detta, med envishet kommer man ju ganska långt och Imorgon är det trots allt en ny dag!

Nu ska jag läsa, be och koka lite god brylékrämsmjölk.