samlar halmstrån…

jagidaffodills

Tänk att det finns längtan. Utan längtan vet jag inte vad jag skulle tagit mig till dagar som denna. Dagar som kan liknas vid en brant uppförsbacke i en motvind som får alla halmstrån till att blåsa iväg och man upptäcker att man trevar i mörker… då finns åtmistone drömmarna och längtan kvar..

Vid närmare eftertanke är drömmar och längtan som balsam för själen. Med drömmar och längtan kan allt bli möjligt. Ovädret utanför fönstret avlägsnar sig i takt med att våren nalkas och påskliljorna spricker ut i blom….

 

tänk om… det går åt pipsvängen

130204

Idag var det mörkt när jag åkte hemifrån och mörkt när jag var på väg hem. I vanliga fall tycker jag att Domkyrkan är vacker, men ikväll när jag gick förbi kändes mörkret runtomkring så dystert. Kanske beroende på att dagen har ägnats åt svensk språkhistoria från 1300-talet med fyrkasussystem och tregenussystem järteckensboken, farfars moster och gud vet allt…Om det bara räckte att kunna tyda texterna hade jag varit med men här handlar det om att förklara tex – det där är ett indirekt objekt det ser man därför att det följs av dativ osv… fornsvensk formlära heter det. Känns lite som om att springa rakt in i väggen om och om igen, tappa andan och få panik över att 6 futtiga poäng känns svårare än hela utbildningen. Tro det eller ej men jag gillar ämnet, tycker det är väldigt intressant,  men att tenta av språkutvecklingen från år 500 e.kr – 1800-talet via några få timmars salstenta känns som en gigantisk uppgift. Blotta tanken på salstentor ger mig rysningar i hela kroppen…. Tänk om hela utbildningen går åt pipsvängen pga en futtig 6 poängare som känns som en 60-poängare om nu sådana finns överhuvudtaget… Usch vad jag kan vara dramatisk då. Självklart ska jag reda ut detta, med envishet kommer man ju ganska långt och Imorgon är det trots allt en ny dag!

Nu ska jag läsa, be och koka lite god brylékrämsmjölk.

 

så roligt att sy…

130201 130202 130202_1

Att dricka kaffe ur en tekopp går alldeles utmärkt och passar perfekt då man vill ladda uppmed extra mycket kaffe. Igår tog jag helt enkelt symaskinen med mig hem till min son för att lägga upp och fixa till gardiner. Både han och jag blev riktigt nöjda med resultatet. Jag tyckte att det var på tiden att han fick upp gardiner i sin våning…. Jag har ju inte velat tjata alltförmycket om det här med gardiner, utan har låtit det ta sin lilla tid. Hursomhelst blev jag väldigt förtjust i det gardintyg som valdes. Vita med en magnolialiknande blomsterkvist i svart och grått som slingrar sig genom tyget. Och det var så roligt att sy! Känns som om det var en evighet sedan jag sydde men det ska det bli ändring på nu när jag faktiskt har plats och utrymme!

 

 

tunga väskor skapar stilleben

 

130130

– Nu har vi en halvtimme kvar, men bli inte stressade jag ska bara gå igenom 6000 års språkförändringar, sa vår föreläsare i samma stund som min akilleshäl började värka något enormt. Nog om den saken, kan bara bekräfta att de närmste 5 veckorna kommer att vara intensiva. Idag, heldag i Lund med studier. Sen har jag gått rundor på stan för att invänta min käraste son, olämpligt nog bar jag på en skolväska med mastodonttunga böcker i. Ajajaj…. Men nu har min käraste son äntligen gardiner i sin lägenhet och det blev så himla fint!

Jag är ganska stökig av mig när jag är trött, kommer hem och lägger ifrån mig grejer lite här och var. Ibland blir det ganska trevliga slumpartade stilleben som på bilderna. Träfaten är målade av mig och på det ena brukar jag förvara vackra stenar men som ni ser har där hamnat hårdekorationer, tvål och andra småting… och på det andra fatet ligger smycken och stenar från speciella platser. När jag är på en ny plats och strövar runt brukar jag leta efter en sten som har formen av ett hjärta och sen släpar jag den med mig hem som minne…

130130_1

funderingar kring vägen…

130128

Ganska ofta får man sig tankeställare i livet, men när de handlar om livets ändlighet stannar man alltid upp. Igår fick jag veta att en av de välkända konstnärerna i samhället där jag bor hastigt och oväntat avlidit. Och att inse att någon som var livs levande för en tid sedan, att någon som målade, ställde ut och skapade små avtryck med sina målningar plötsligt inte längre finns är sorgligt och ledsamt.

Då undrar jag vad jag själv håller på med, speciellt när jag stressar mig ”blå som ett gehu” och ändå inte hinner med en bråkdel av allt jag vill göra. Igår var en sådan dag då jag från tidig morgon nästan sprang från en föreläsning till en annan och vidare till ett möte utan att hinna äta någon riktig lunch och sen när jag kom hem strax efter 19 på kvällen var jag så trött att luften totalt rann ur mig. Under sådana dagar är det, det där lilla extra i tillvaron som gör att jag orkar med att uträtta de där små storverken i mitt liv. Instagrambilden ovan visar en bild av det konstverk som pryder skolans bibliotek på andra våningen, när jag småsprang förbi igår fick den färgstarka målningen mig att stanna upp och betrakta, fundera och filosofera innan jag hastade vidare. Och inom mig ekade små citat från kurslitteratur som berör på olika sätt och det är just där drivkrafter finns – i bilderna och texterna. Men också hos nära och kära som jag inte hinner träffa så ofta som jag vill och därför undrar jag ibland. – Är det värt att stressa sig blå som ett gehu för att göra det man måste göra? När det finns så mycket annat som man också vill göra, men tvingas att prioritera bort på grund av hur olika strukturer är konstruerade i samhället.

Ytterligare aspekter ges via konstverken och de där små betydelsefulla orden vars innehåll konstrueras av konstnärer eller forskare som präglar samhället med betydelsefulla spår och riktlinjer. Och många är de som redan konstaterat att – Visst gör det ont, när knoppar brista, varför skulle annars våren tveka. Och, att även om det finns mål på vår färd, är det vägen som gör mödan värd.

 

fredagsfunderingar..

130125 130125_1

Fredagkväll och vår dotter tar sig tid att komma hem på spontanmiddag och det blev vi såklartväldans glada över och lyxade till middagen med vars en semla som efterrätt.

Under dagen bockade jag av några grejer från att göra listan. Jag går och grunnar på något speciellt, och släpar runt på några stenar i ryggsäcken – vilket kan vara skälet till att inläggen i bloggen inte varit de mest inspirerande de senaste dagarna. Och sen är det ju all litteratur som ska läsas, ikväll läser jag Beverly Skeggs bok om att bli respektabel.

Och jag som är svag för kontraster kunde såklart inte låta bli att fundera över vad som händer när jag för samman ”dagens bildspråk” via bokens titel med en semla…Inte kan det väl anses respektabelt att äta semlor? Jo, visst är det respektabelt att äta semlor? Det är ju trots allt både fredag och ”semlesäsong”. Men nyttigt är det då rakt inte, kanske är jag rent av tanklös som påverkar min familj till att äta onyttigt. Att äta vitt bröd, socker och grädde skulle kunna betraktas som skamligt, syndigt eller gott. En fruktsallad skulle ju vara betydligt nyttigare, färggladare och dessutom hur god som helst. Finns det ett avstånd mellan förstånd, förnuft och respektabilitet, eller flyter betydelserna samman? Kanske vet jag svaret när jag läst ut boken och kanske visar det sig att det inte passar sig att skriva så lättsamt om allvarliga ting som sin kurslitteratur, speciellt inte när det handlar om respektabilitet. Men å andra sidan, så är denna blogg mitt lilla utrymme där jag skriver precis vad jag vill. Och ibland mår man nog bäst av att bara njuta av sin semla utan att fundera över dess repektabilitet, eller inte…

Äntligen skönlitteratur på schemat!

130121

Åh, vad fint att vara tillbaka i Lund igen! Idag hölls kursintro och inledningsvis ingår att läsa skönlitteratur som ska analyseras utifrån ett genus och identitetsperspektiv. Känns så lyxigt att få ägna sig åt litteraturstudier och att träffa likasinnade, människor som gillar att läsa och diskutera karaktärer, blogga, fotografera och allehanda ting som sätter piff på tillvaron. Dagen innehöll ett kärt återseende av solstrålen Caroline, med de fina lockarna…. Vi läser kursen samtidigt 🙂 och Instagrambilden på Caroline tog jag på vägen till biblioteket, för att låna några av de böcker som syns på den mellersta bilden. Och Caroline passade på att fotografera mig, så bilden av mig i lila mössa och kappa har jag ”lånat” från hennes blogg…

130121_1

130121_3

den sista uppsatsen

Jösses! Vilken skrivardag, sitter fortfarande i pyjamas och morgonrock och skriver så tangentbordet nästan blir självlysande. Den nästsista uppgiften är avklarad och nu känns det nästan lite vemodigt att skriva den sista… och overkligt. Till min glädje upptäckte jag att deadlinen för texten inte är förrän imorgon, vilket innebär att jag kan skriva i ett helt dygn till 🙂 Dock med festliga avbrott imorgoneftermiddag… Jag är så himla lycklig och tillfreds med min utbildning. Men som sagt på måndag påbörjas nya äventyr som hjälper mig att knyta ihop säcken…

inte min dag…

130114

Idag borde jag stannat hemma….det var helt enkelt ingen bra dag alls. Först började duggregnet och sen stod det som spön i backen men även regniga dagar kan vara vackra – åtminstone om man är i Giverny utanför Paris…därför längtar jag dit just nu så vansinnigt mycket…Till platsen där det är vackert även när det regnar. Ja, ni ser ju själv på bilden ovan hur konstfullt regnet faller på den lilla näckrossjön i Monets trädgård….  men jag tror minsann att jag blev lite klokare och några erfarenheter rikare så om jag tänker efter skulle rubriken likagärna kunna vara ”idag är det min dag” – men då måste jag verkligen tänka efter riktigt noga….

Patterns of Failure

130110_1Här har vi den igen, skulpturen med skärvorna. Materialet är glasfiberarmerad lackerad polyester och inte målad aluminuim som jag skrev häromdagen (har funnit lite olika uppgifter om materialet). Visst är den speciell? Och lite märklig. Men så här ser dt ut i entréhallen på min skola. Klicka på bilderna om du vill se dem i större format.

130110_2

130110_3

Årskrönika 2012

 

operakvällen

2012 har sannerligen varit ett år i konstens och musikens tecken. – Vi måste gå på opera och teater oftare, sa jag… Klart att vi måste, sa min man och bokade in övervägande operor…Och oj vad vi har njutit av berättelser, tolkningar, dramatik, musik, sång, vackra scener, dräkter och hela upplevelsen som det är att se en föreställning in live. Vi har varit på den magnifika Göteborgsoperan och sett Puccinis storslagna Tosca.

130101_1

På Malmö opera såg vi Bizets sensuella Carmen, där Sydsvenskans reporter jämförde Carmen med en a lá Lisbeth Salander version. Och Oh… vad jag lyssnade på Carmen i tid och otid efter den föreställningen, blev så till mig att jag skrev dikter, målade och framställde ett Carmencollage… vi fick tom ett kärleksbrev från Carmen en tid därefter (som visade sig vara reklam från Malmö Opera för att locka oss att se föreställningen en gång till – vilket vi gärna hade gjort om priserna hade varit lite förmånligare).

130101_2

Att njuta av Tjajkovskijs balett Svansjön var sannerligen något i en klass för sig. Jag bara älskar balett och Tjajkovskijs Svansjömusik…den förtrollade stämningen… tänk att det finns människor som viger hela sitt liv åt att dansa och liksom svepas in i musikens förunderliga värld. Och tänk att det alldeles här i närheten finns en förtrollande vacker näckrossjö som heter Svansjön.. vid Svaneholmsslott. Denna föreställning agerade inspiration till en ”moodboard” jag skulle göra i skolan.

130101_3

En riktig helkväll var det att njuta av Wagners fem timmar långa musikdrama Parsifal, en saga och en spektakulär svanesång som gav en hel del att fundera och klura kring…

130101_5

Under senvåren gick jag en kurs i arkitektur där jag kom att fördjupa mig i Malmö Operas arkitektur.  I processen kring beslutet om att bygga ett operahus i Malmö, utlysningen av en tävling och arkitekternas arbete som ligger bakom, från ritningar till det färdiga resultatet, invigningen 1944 och fram till det fantastiska operahus vi har idag. Jag insöp fakta och miljö. Insåg att byggnaden har en ”själ” i form av en röst och nu när jag har tagit mig tid att lyssna till atmosfären kring Malmö Opera är jag så kär i denna magnifika byggnad att jag skulle vilja undersöka den ännu närmare och ännu oftare…. Ja, minsann Sigurd Lewerentz, Erik Lallerstedt och David Hellden gorde ett fantastiskt arbete tillsammans när de ritade och planerade Malmö Operas arkitektur.

interiöroperan

På Kungliga operan i Stockholm såg vi Puccinis La bohemé som utspelar sig under takåsarna i det romantiska, konstnärliga Paris där drömmar ibland är viktigare än verklighet….Musiken var heltotrolig, Men det mest speciella den helgen var ändå att få uppleva Dramaten och se Bergmans teater Fanny och Alexander… se den fantastiska föreställningen och tolkningen…. av min favorit Fanny och Alexander…på Dramaten där det bland annat finns en helt otroligt vacker målning av Carl Larsson…

DSC_0183

Och visst är det så att ombyte förnöjer, opera och teater i all ära men vad vore livet utan Madonna, kvinnan med en gigantisk girlpower? Som vi rockade loss Emelie och jag på Ullevi i Göteborg och tänka sig att jag stod och sjöng ”Like a bitch out of order, like a bat out of hell, Lika a fish out of water, I´m scared can´t you tell, bang, bang…”

 DSC_0229 120705_2

. Tillbaka på Malmö opera där Verdis Luisa Miller var så vacker att jag fortfarande inte riktigt kan smälta att den inte framförs oftare…kanske därför att den inte har några tydliga strofer som man kan gå lalla med i i efterhand. Den var liksom harmonisk och underbar att vara publik till men i efterhand kan jag inte riktigt dra mig till minnes hur musiken egentligen lät. Märklig känsla…är det iaf

Luisa Miller, Malmö Opera, 121107.

Hihihi…mitt i de där allvarliga sagorna, kärleksberättelserna och tragedierna drog vi iväg för att skratta litegrann och bli bestörta av tonerna till Vita hästen på Nöjesteatern och det var minsann en ”kulig” upplevelse.

121007_2

En annan annorlund showupplevelse bjöd Lena Philippson på i Göteborg på Rondeo…som vi skrattade – hon har en rejäl portion, humor och självdistans. Scenshowen bjöd på en hel del överaskningar, vackra dräkter och happenings…

121216_5

Inte att förglömma är den Mama Mia showen min systerson Alexandar spelade med sin klass på Grand i  Trelleborg. Han sjöng solo, dansade  och gick in i sin roll med hängivenhet. Stämningen var verkligen på topp och alldeles helt otrolig….

121225_12 121225_13

Sist men långt ifrån minst, den kanske rent av bästa upplevelsen är teatern, uppsättningen av Fanny och Alexander på Intiman, Malmö stadsteater. Denna tolkning är så otroligt bra att man bara vill gå dit igen och igen och igen… replikerna, citaten och hela altet är så berörande att man fundera, överväger och begrundar livet och tankarna, djupet och ytterligheterna…

Så här med facit i hand kan jag lugnt konstatera att år 2012 har varit ett bra år för opera och  teater med konstfulla inslag….