Tro nu inte att jag sitter och gottar mig med choklad, denna förtjusande chokladbiten åt jag upp redan igårkväll. Ni vet sådär långsamt som man äter en vacker chokladbit, först går man och tittar på den i flera dagar och tänker – Oh, vad den ser god ut. Sen när jag väl bestämmer mig för att äta upp den ska den först dokumenteras och arrangeras som ett vackert stilleben. Vardagen blir ju lite mysigare så…men nu är det uppäten och om jag ville skulle jag kunna låtsas att jag kalasar på den just nu, men det tänker jag inte göra…

Just nu skulle jag kunna skriva att stressen är påtaglig och sammanbrottet är nära, att jag skrev hela dagen igår, satt uppe till klockan två inatt och skrev, vaknade klockan sju och började skriva igen klockan åtta…men jag låter nog bli att skriva om just den saken…att sitta inomhus och skriva dygnet runt verkar ju inte klokt… när man egentligen vill gå barfota i sommargräset som fortfarande är blött av det lätta regnet som nyss föll, jag kan föreställa mig doften av våra blommande syrénbuskar och alla andra små blomster som förgyller utelivet en sådan här dag. Fönstret är öppet och fåglarna sjunger så vackert – Oh, skynda dig att skriva klart så du kan komma ut och njuta…Jag svarar – Oh, javisst skriver det fortaste jag kan, men det tar tid att formulera och implementera en massa teorier så jag kan nog inte komma ut och leka idag. Och då kvittrar fåglarna – Oh, kära vän gå då ner och hämta lite frukt och bär, så ska du se att orden kommer inflygande genom fönstret…Ja, därav denna lilla bild av dagens lunch som består av skivad banan, avocado och jordgubbar som fanns kvar i kylen…Ja, nu har jag fått en stunds andrum och avser att återvända till uppsatsskrivandet, granskandet och analyserandet. Ha en fin lördag!