Ni som följt min blogg under en längre tid minns kanske denna allvarsamma collagemålning som är skapad med så mycket känsla att det svämmade över. Eftersom den ingick i ett skolprojekt så har den ställts ut på MAH, men utöver det har jag inte ställt ut den någonstans. Men det finns en plan om att låta den ingå i ett kommande projekt. Tycker dock att det är svårt att veta var jag ska dra gränsen, i vanliga fall försöker jag alltid skapa konst som man blir glad av. Jag vill sprida glädje omkring mig. Men denna målning kan säkerligen väcka en hel del tunga tankar – men nog är även de tunga tankarna betydelsefulla att diskutera?

Vad tänker ni om målningen och konst som väcker tunga tankar? Vill vi att all konst ska peppa och göra oss glada och upprymda eller orkar vi med teman som är tunga? Min personliga åsikt är att inslag av tunga teman faktiskt kan utveckla oss och göra oss glada på sikt om vi bearbetar och hanterar samtalen på rätt sätt.. Kommentera gärna och kom med åsikter…