Ett Skimmer av poesi

Skimmer (2022 Svenska Haikusällskapet)

Nu när hösten har anlänt med mörker och kyla känns det otroligt mysigt att tända ljus och gosa in sig i en varm filt tillsammans med en kopp te och en underhållande bok. Hemma hos mig har antologin Skimmer en given plats på vardagsrumsbordet. När jag kommer hem på kvällarna är jag oftast inte bara trött utan många gånger rent av utmattad och då känns det avkopplande att sätta sig i soffan, landa i en vacker diktbok och känna hur hela världen börjar skimra.

Nu har jag ju redan läst alla dikterna i den här boken och det är just det som är så fint med bra dikter att de tål att läsas om och om igen. En haikudikt är väldigt kort men kan ändå innehålla så mycket stoff att den tål att läsas, tolkas och bearbetas flera gånger. En annan infallsvinkel är att olika dikter talar till en olika dagar och det gör att jag ständigt upptäcker nya godbitar.

Jag blir dessutom varm i hjärtat av vara en av de 38 poeter som representeras med vardera tre dikter i Skimmer (2022 Svenska Haikusällskapet).

“fjärrlektion

utanför fönstret

betar hjortarna”

Dikten på bilden ovanför är skriven av mig, och tolkad/målad i haigaform av den rumänske konstnären Ion Codrescu. Den här dikten skrevs under pandemin i samband med att undervisningen skedde hemifrån. Vi hade nyligt flyttat in i huset där vi numera bor och jag satt oftast i vardagsrummet och undervisade. Bordet belamrades av jobbgrejor och all kommunikation med elever skedde i realtid (dvs fjärrlektion) via classroom på datorskärmen. Somliga dagar blev det extremt mycket stillasittande skärmtid och det hände att jag längtansfullt tittade ut genom fönstret och fascinerades av naturen där vi bor. Första gången jag fick syn på ett gäng hjortar som stannande till och betade på fältet utanför blev jag alldeles varm inombords och jag tycker fortfarande att det känns både exotiskt och sagolikt att bo så nära naturen. Upplevelsen landade i en haikudikt som så småningom publicerades i Svenska Haikusällskapets antologi.

Vi är 38 poeter som representeras och om ni vill kika närmare på vilka vi är kan ni kolla in namnen på fotografierna nedan.

Idag är det fredag och jag ska strax gå ut i ateljén och försöka få till en illustration till omslaget på min nästa haikusamling.

Tack alla ni som kikar in här! Ta väl hand om er!

Christina Karlsson

Låt hjärtat tala hjärtats språk

Låt hjärtat tala hjärtats språk är en helt ny diktsamling av Eva-Stina Byggmästar (Fri Press 2022). Utmärkande för den här diktsamlingen är att den omges av och förmedlar ett lugn. Byggmästar fångar de där magiska ögonblicken som man så ofta har en förmåga att rusa förbi. Hennes poesi talar hjärtats språk och att läsa denna samlingen får en att må bra i kropp och själ.

“livet går

inte ut på logik

utan på att det ska levas

ögonblick för ögonblick” (hämtat från kap 7 på sida 13)

Jag gör som jag brukar när jag tar mig an en diktbok, börjar med att bläddra och sen läser jag lite här och där beroende på var blicken landar. Därefter blir det en mer strikt läsning från början till slut. Nu när jag läst ut boken känner jag att jag mig rik, poesin har berikat mitt liv, triggat igång funderingar kring vad som verkligen har betydelse i livet och därmed höjt min livskvalitet. Att läsa är berikande!

Eva-Stina Byggmästars poesi är unik och boksamlingarna med hennes dikter har en alldeles speciell plats i min bokhylla.

Att läsa en ny bok är som att ge sig iväg på en inre resa till ett tidigare outforskat land.

Vad tycker du om att läsa?

Allt gott från mig till dig!

Christina Karlsson

Nordens Paris i Stockholm

Nordens Paris är en utställning som visas på Nordiska museet i Stockholm. Det är en utställning som har samlat kreationer från det franska 1900-talets damskrädderi på NK i Stockholm, närmare bestämt 1902 – 1966. En utställning som förflyttar besökaren till haute couturens gyllene era och som får en att längta efter och drömma om glamorösa bjudningar och fester bara för möjligheten att få klä sig i utsökta haute couture drömmar.

Vi var där för att samla inspiration och med mig hem köpte jag denna utsökta utställningsbok som numera pryder bordet i vårt vardagsrum/salong (Nordens Paris, Stiftelsen Nordiska museet och Susanna Strömquist 2021). Älskar den här typen av utställningsböcker som inte bara är bildande utan också är en estetiskt tilltalande fröjd för ögat.

Utställningen är som en hyllning till förstklassigt hantverk och består av rum efter rum som dignar av smakfulla kreationer från 1900-talets era. Var en en av dräkterna är unika på sitt eget sätt.

Till vänster en blommig aftonklänning ca 1930-tal. I mitten en dräktjacka av sidenrips dekorerad med snoddblommor och stråpärlsbroderier, 1946. Till höger baksidan av en cremefärgad aftonklämning 1930-tal.
Tvådelad spets- och tyllklänning med korsetterat liv, 1904. Dekorerad svarta sammetsband och gnistrande paljetter i guld och svart.
Originalmodell från Paris. Visades på NK:s Franska hösten 1925.
Paul Poiret-influerad klänning med empirskuren tunika broderad med skimrande pärlor och paljetter över vadkort kjol, 1913.

Med tanke på att jag själv är född på 1900-talet så känns det speciellt att besöka en utställning med fokus på 1900-talet dräkter, även om dräkterna som visas härstammar från tiden före min födelse. När man är mitt uppe i en tidsperiod tänker man oftast inte på vad som utmärker dess specifika stil och vad som bevaras för eftervärlden. I efterhand verkar detaljerna och förändringarna alltid lika fascinerande.

Vad tänker du om nutidens mode? Kolla in din garderob och klura på vilken stil, färg, form eller vilket klädesplagg du tycker representerar vår tid, dvs året 2022 tydligast?

Har du någon favoritepok från 1900-talet? Skriv gärna och berätta.

Allt gott!

Christina Karlsson

i skuggan av en dröm…

Tiden…detta mäktiga fenomen som vi alla måste förhålla oss till. Oavsett vad vi gör så består ett dygn av 86400 sekunder, vilket är detsamma som 1440 minuter eller 24 timmar. Trots att tiden håller takten och går i samma tempo känns det oftast som att den går alldeles för fort…

Ur min synvinkel är majmånad årets vackraste tidpunkt och en av höjdpunkterna brukar vara när årets första magnolia blommar, en annan är dagarna när de gröna slätterna förvandlas till hav av rapsgula fält, eller när den svårfångade klassiska liljekonvaljen gör sin entré och sist men inte minst när de ibland så rufsiga buskagen med hjärtformade blad bjuder sina klasar av små vackert organiserade syrener i milda sommartoner av rosa, lila, vit och blå syren.

Maj månad – tiden springer och nu är den förbi. Juni månad har gjort entré, några få veckor kvar och sedan är det dags för semester!

Njut av dagen som passerar!

Christina Karlsson

Våren är här…

Ibland får tystnaden tala sitt eget språk. Den må vara kryptisk men nu är jag här. Jag tar den ena promenaden efter den andra bara för att få se hur hela skogen fylls och liv. Vitsipporna står i blom. Skogsviolerna och gulsipporna likaså. Årets första fjärilar har gjort sin visuella entré, nästan ljudlöst flygandes med sköra vingar. Vitvingen – överlevaren från i fjol.

Hela skogen fylls av musik, toner av grönska och poesi.

Njut av våren som passerar!

Christina Karlsson

I en värld av akvarell

Andas in, andas ut. Kopplar av. Varvar ner… med måleri. Akvarellmåleri. Söker balans, navigerar med pensel, pappret är en karta med ett landskap där vattnet är en sjö. Trevar bland färgerna. I stunden. Glitter. Småfågelskvitter. Tar en promenad. Går i skogen, där stormen härjade häromdagen. En stor gran har blåst ned över stigen. Terrängen blir krokig. Möter en hornuggla. Ser Minervas tal. Hör Minervas tal och målar en promenad med småfåglar, ugglor och två marsvin.

Hör hur mina dikter, tar ton och blir musik. Får en demo och sen kommer det en till och nu är vi uppe i fyra. En blomstrande resa, från frö – till en blommande ö. Det handlar om svåra ting som en sista stund, om passion och kärlek, om semesterträdgårdar och om odödlighetsspår. Det känns bra att höra mina dikter bli till musik. Ur ett nytt perspektiv och någon annans tolkning. Det låter vackert! Och jag vill bara ha mer <3

Mer lyrik som blir till musik. Jag stannar upp, smakar på orden, lyssnar och det är med trevande steg som jag tar mig framåt. Ett steg i taget. Alltid bara ett steg, inte två eller tre, för då snurrar hjulet alldeles för fort, tempot blir orimligt, man blir yr och livet ett bestyr. Tar ett steg i taget, ett steg för balans, håller takten och livet blir till en dans.

Det känns bra nu…

Allt gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Innerligt…

Innerligt (Norstedts 2021) är mitt första möte med Margaret Atwoods sena diktskrivande. Mina tidigare möten med Margaret Atwoods litteratur har varit med hennes skönlitterära romaner och framtidsdystopier som jag verkligen tycker om att läsa, men poesin i Innerligt är lite klurigare att få grepp om. Hon skriver om zombier, om varulvar och om aliens men ärligt talat så har jag har lite problem med att förstå vad det är hon vill säga med sina omskrivningar. Hon skriver om robotar, om övergrepp på människor och djur, om sex, ålderdom och liv. Hon skriver om växterna, om djuren och naturen. Jag läser vidare och inser att det mesta handlar om livet, att hon med fingertoppskänsla på ett tidvis brutalt men träffsäkert sätt lyckas fånga allt det där som vi människor håller på med.

Allt gott!

Christina Karlsson

De sju dödssynderna

Karin Boye (1900-1941) är en av de poeter som har en särskild plats i mitt hjärta, så när det här fina exemplaret av Den sju dödssynderna och efterlämnade dikter låg i en av de julklappar som dolde sig under granen i julas blev jag särskilt glad. Utgåvan är från 1941, dvs samma år som Boye lämnade jordelivet. Verket inleds med ett förord av poeten Hjalmar Gullberg som sammanställt verket med dikter som Boye påbörjat att skriva för ett poem om de sju dödssynderna. Diktsviten är vacker, magisk och fascinerande.

Vill du läsa mer om och av Karin Boye så är Karin Boye Sällskapets webbsida en fantastisk plats att besöka, om du nöjer dig med en digital version.

Allt gott!

Christina Karlsson

Ibland behöver man en konstpaus

Livet går vidare… men ibland behöver man stanna upp och reflektera… ta en konstpaus och kalibrera, ändra riktning och lyssna in hur man ska agera. När nya vindar blåser upp till storm kanske svaret döljer sig i vinden…

ett avtryck

ett spår av mörker

ett svart tomrum

när en medlem gör sorti

tiden stannar

scenen förändras

inget blir sig likt…

tiden går vidare

den gör ju faktiskt det

tiden går vidare

så länge våra dagar på scenen består

föreställningen är vår

och det är vår tid nu…

Stormvindarna blåser

utanför våra fönster

idag känns det ganska tungt och kallt

mitt hjärta säger en sak och min hjärna en annan

romantikens ideal – lyssna till ditt hjärta

upplysningens ideal – lyssna till din hjärna

men det är en ny tid nu

utanför fönstret blåser rykten om något i stil med antropocen

men vad vet jag

det är en ny tid med nya ideal och jag tror att svaret blåser i vinden

så jag ger mig ut i stormen, spetsar mina sinnen och tar en promenad…

© Christina Karlsson

Tjugofjärde luckan i julkalendern…

Snöflingorna dalade långsamt till marken när vi vaknade i ett vitmålat landskap. Lugnet spred sig över slätten, julafton gjorde sin entré och vi firade en alldeles underbar julhelg tillsammans. Julmusik med god mat, fina julklappar, dans kring granen, brädspel och massor av kärlek.

Juldagarna är flera så idag fortsätter firandet med fler möten tillsammans med nära och kära.

Önskar er alla en God fortsättning på julhelgen!

Christina Karlsson

Sextonde till tjugotredje luckan i julkalendern

Äntligen! Det kändes som om julledigheten aldrig skulle komma, men nu är den här. Första lediga dagen var igår och den ägnades främst åt att landa, komma i balans och organisera inför julhelgen. Jag gläds åt de fina julkort som anlänt med den traditionella posten. Den mesta maten är inhandlad, de flesta julklapparna inköpta, granen är klädd och hemmet är pyntat. Idag är det bara en liten sjö av ärenden som ska uträttas innan alla bitar faller på plats. Det jag mest ser fram emot är en lugn och skön julhelg tillsammans med familjen. Sonen anländer från Karlskrona ikväll och dottern har i dagarna tillfälligt flyttat ner från Uppsala till Lund.

Skrev en liten sonett, för någon vecka sedan – då när dagarna bara rusade förbi…

I varje bostad har någon tänt

hoppets stjärna som brinner

julens lykta har öppnat för advent

vardagen gör att vi springer…

*

När juletiden börjar glimma

alla längtar efter julefrid

vardagen fortsätter varje timma

ingen stannar upp och tar sig tid…

*

De flesta sitter fast i samma hjul

alla letar efter en perfekt gåva

pliktens bojor är inte alltid kul

när de flesta bara vill sova…

*

Julen budskap handlar om att tro

på att julefriden och lyckan inom oss alla kan bo…

*

Idag är det dagen före julafton och jag önskar er alla

en lugn, skön och alldeles underbar julhelg!

Christina Karlsson ©

Åttonde luckan i julkalendern

I panterns pupill heter pågående utställning på Lunds konsthall. På konsthallens webbsida kan man läsa att “I panterns pupill reflekterar över förhållandet mellan människa och djur utifrån en ökad medvetenhet om de akuta belastningar människans levnadssätt medför i alla individers livsmiljö.”

I utställningen finns ett antal välmålade blyertsteckningar liknande den på bokomslaget ovan, målade av Kristina Buch som valt att fokusera på djurets blick.

Andra intressanta verk är Petrit Halilajs djurliknande skulpturer som är skapade av jord och dynga. Enligt utställningsinfon så finns det en del del tankar bakom valet av material, en tanke som beskrivs är att dyngan kan betraktas som värdelös och jord kan laddas med nostalgisk och patriotisk innebörd.

Nu har det gått ett tag sedan konsthallsbesöket. Jag sitter och läser igenom den informativa lilla foldern som jag tog med mig hem och inser att nu när jag vet mer om utställningen så skulle jag absolut vilja göra ett besök till. Utställningen pågår till och med den 23 januari 2022.

Vad tänker du om människan, djuren och kommunikationen oss emellan?

Allt gott!

Christina Karlsson

Andra luckan i julkalendern

Idag vaknade jag upp till ett vitt landskap som lystes upp av den nyfallna snön. I mina morgondrömmar stannade jag hemma bara för att kura upp mig i soffan tillsammans med en bra bok, en kopp varm choklad med visad grädde och en varm och go filt.

I själva verket inledde jag morgonen med att läsa fem kapitel ur Jul i krinolin, av Amanda Hellberg (alaskapocket, 2020). Boken ingår i Ulltunasviten. Den här boken var ett ogenomtänkt spontanköp jag gjorde när jag strosade runt i bokhandeln för ett par veckor sedan. Jag föll pladask för bokens omslag – den röda krinolinklänningen, de röda julkulorna, stjärnorna och huset i den midvinterblå bakgrunden. När jag sen kom att läsa att den är “Ett måste för dig som vill drömma dig bort i en julsaga med romantiska förtecken” (omdöme av Amelia) då var jag såld. Köpte boken och sedan dess har den legat framme och spridit julstämning. Det var först nu på morgonen som jag kom igång med att läsa och intrycket hittills är att det är en lättläst bok, en bladvändare med korta kapitel, romantisk på ett feelgood sätt och jag ser fram emot att läsa ut boken.

Handlingen utspelas i december 1890. Huvudpersonen Lovisa Lind arbetar i en chokladpralinsbutik och drömmer om att emigrera till Amerika, men först ska hon hjälpa till med konfekten på baron von Drevers spektakulära vinterbal. Enligt texten på bokens baksida väntas “en hisnande karusell av alltmer mystiska hemligheter och omöjlig förälskelse”. Jag ser fram emot att följa med i denna karusell.

Nu ska jag se julkalendern på svt, därefter packa väskan och dra iväg till jobbet. Vad pysslar du med idag?

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

en sista stund… direkt ur antologin Om rätten till min egen död

Alla goda ting är tre, och kanske är det just därför min dikt valt att ta tre boksidor i anspråk. Dikten finns på sida 109 – 111 i Litteraturrundans antologi, Om rätten till min egen död (Artes Liberales 2021). Jag har fått en hel del frågor kring dikten så nu publicerar jag den här i bild. Varsågod!

Boksläppet på Lunds stadsbibliotek gick förträffligt då intresset för antologin är stort. Jag har endast något enstaka exemplar kvar men den finns att beställa på akademihandeln, bokus och adlibris för den som vill läsa mera… Att läsa berikar och denna bok är precis som jag tidigare beskrivit en bok som berör, en bok med många starka berättelser, några hämtade direkt ur verkligheten, några bestående av funderingar kring döden, några är hopdiktade och allt detta innehåll varvas med en och annan dikt…

Goda lässtunder i livets tecken!

Christina Karlsson

Om rätten till min egen död

Om rätten till min egen död är titeln på en antologi utgiven av Litteraturrundan (2021, Artes Librales AB) Vi är 28 författare som deltar med texter som på olika sätt bidrar till debatten. Boksläppet äger rum lördagen den 13 november kl 11.00 i samband med bokmässan på Lunds stadsbibliotek.

Jag som har haft förmånen att läsa igenom boken känner mig djupt berörd av de många vackert skildrade och gripande berättelserna som ingår i samlingen. Mitt personliga bidrag består icke helt oväntat av en dikt. Är du nyfiken på att kolla in vilka författare som deltar så kan du se namnen på fotografiet av bokens baksidestext nedan.

Och här har ni programmet för dagen…

Allt gott och väl mött!

Christina Karlsson