Ett kapitel ur min debutbok, Våra andetag andas haikusommar är tonsatt och finns nu på Spotify.
Det är nu ca ett och ett halvt år sedan som jag blev kontaktad av musikern Peo Valastig som hade funnit och lånat min haikusamling på biblioteket. Han gillade mina dikter och frågade om det var okej att tonsätta dem. Jag blev såklart bara glad över att få höra att mina haikudikter uppskattas och inspirerar. Våra andetag andas haikusommar är uppdelat i tolv kapitel och nu har kapitlet som heter Utflyksdagar fått vingar och tonsatts. Jag tycker själv att låten är superbra och det skulle vara kul att få höra vad ni tycker så följ gärna med och lyssna till tonerna av Utflyktsdagar.
Utflyktsdagar består av tolv haikudikter hämtade direkt ur kapitlet med samma namn. Texten är min, dikterna är tonsatta av Peo Valastig som även sjunger och spelar i bandet Sicked Alló som framför musiken. Låten är precis sådär glad och strålande som man kan känna sig en härlig sommardag! Gå in och lyssna på, och om du har boken hemma så kan du följa med i texten.
Varmt tack till till dig som kikar in här
och stort tack till Sicked Allo´som uppmärksammat och tolkar min poesi!
Ikväll när jag kom hem låg det senaste numret av Sköna hem och väntade i brevlådan. Sköna hem är en tidning jag brukar unna mig lite då och då eftersom jag gillar inredning. Jag gillar helt enkelt att ha det fint omkring mig och inspireras av de av tidningens reportage med bilder från olika typer av hem.
Personligen så gillar jag hem som är personliga och jag själv blandar gärna gammalt med nytt. Tycker om ärvda gamla möbler i de fall där de har en historia eller en berättelse jag själv känner anknytning till och ibland är det helt enkelt bara snyggare eller mer praktiskt att välja något nytt. Omslagstexten på Sköna hem utlovar bilder av ”Årets vackraste hem” så det ska bli intressant att undersöka om jag håller med eller ej.
Hur vi ser ut och vad vi har på oss har haft betydelse för oss människor sedan urminnes tider. Vi klär oss för att hålla värmen, skydda oss från solen, identifiera oss med en viss grupp, följa en viss klädkod eller uttrycka en viss stil. Av någon anledning dök boken Klädd och oklädd upp i mitt medvetande idag när jag läste tidningen och konstaterade att det återigen bjöds en artikel om vem som var bäst klädd på nobelgalan. Bäst klädd, snyggaste klänning, mest exklusiva smycke och coolaste stil, osv…
Boken Klädd & oklädd är inte bara namnet på boken i dagens lucka, utan även på en konstutställning som arrangerades av Nationalmuseum,1996. Jag köpte med mig boken i samband med att jag såg utställningen och sedan dess har jag haft en hel del nytta av boken. Den fungerar perfekt som en liten konsthistorisk översikt av skönhetsideal, dräkthistoria, konststilar och lite kort info om några konstnärer genom tiderna. En informativ bok, utgiven av en trovärdig källa och med fantastiskt fina färgbilder är som alltid en god investering.
Hur man är eller inte är klädd säger ju alltid en hel del om vem man är eller vad man för tillfället håller på med.
På tal om att vara Klädd & oklädd så är jag i skrivande stund klädd i pyjamas. Vad är du klädd i?
Svensk illustration – en visuell historia 1900 – 2000. Red Andreas Berg och Sara Teleman (Bokförlaget Arena, 2013). Det här är en vacker bok som man kan ha liggandes framme som en inspirerande inredningsdetalj. En detalj man kan ta fram och bläddra i lite då och då bara för att förlora sig i vackra illustrationer och läsa om några av Sveriges mest välkända och folkkära illustratörer.
Svensk illustration omfattar mer än 300 sidor. Den innehåller en översiktlig presentation av illustrationens utveckling i Sverige från slutet av 1800-talet och fram till idag. Bilderna i den här boken inspirerar och väcker lusten att läsa fler sagoböcker och teckna mera.
Det blev en härlig vernissagehelg på galleriet. Jag ställer ut några änglamålningar och månskenspromenaden som är en liten serie av blomstermålningar, jag läste dikter, minglade och Sicked Allo kom och spelade sina tolkningar av mina dikter. Det verk som fick mest frågor och kommentarer var nog min diktpropeller…
Utställningen fortsätter denna helgen. Jag och Monica som ställer ut sina akvareller kommer att vara där lördag och söndag kl 11-15.
För tillfället är det mycket som är på gång. Idag har jag varit i Sankt Olof (av alla ställen) och hämtat upp 141 fantastiskt fina diktböcker! Faktum är att de varit tillgängliga på nätet i lite mer än en vecka trots att jag själv inte haft möjlighet att bläddra. Tror minsann att jag tar med några till galleriet imorgon även om boksläppet inte kommer att äga rum förrän den 26 november. Ur orkesterdikets djup finna att bläddra i här
I skrivande stund är jag i full färd med att arrangera min och Monicas utställning. Om exakt en vecka är det tänk att vi ska hänga utställningen och dagen efter, dvs den 12 november blir det vernissage. Det är första gången som jag och Monica ställer ut tillsammans så det ska bli spännande att se hur vi och våra alster fungerar tillsammans. Jag ser fram emot utställningen och hoppas på många besökare så alla som vill och har möjlighet att komma är hjärtligt välkomna. Öppettider finns på bilden ovan.
Ur orkesterdikets djup, min diktsamling nummer två är på gång. Bara för några dagar sedan gav jag bokförlaget grönt och nu är boktryckningsprocessen igång. Leveranstiden beräknas ta 14 – 20 dagar så boken lär troligtvis inte hinna fram till min utställning därför planerar jag att ha boksläppet i samband med adventsutställningen (en samlingsutställning med många utställare) på Galleri KVIS den 26 november. Då blir det öppet hus mellan kl 11-15. Nu är det fyra år sedan min förra diktsamling gavs ut och denna gång är haikudikterna lite mer experimentellt utformade. Dikten på bilden ovan ingår i samlingen.
Idag bär det av till Jönköping, men den resan ingår i en helt annan berättelse…
Må väl och ta hand om er där ute i den stora världen!
Anastasia, är en magnifik Brodwaymusikal som ges på Malmö Opera.
Hösten har anlänt och säsongen är i full gång på Malmö Opera som fortsätter att leverera. Under denna säsongen har jag sett musikalen Anastasia två gånger, första gången tillsammans med min make och dotter, och andra gången tillsammans med mina estetkollegor och elever. Det här är en föreställning som tål att ses flera gånger. Första gången är speciell då man inte har någon aning om vad som komma skall och andra gången lägger man märke till en del detaljer man inte hunnit uppmärksamma vid första tillfället. Frågar ni mig så skulle jag gärna sett föreställningen en tredje gång också om tillfälle givits. Känslan när man under några timmar har möjlighet att landa i salongen, stänga av turbulensen som råder i omvärlden, och bara låter sig uppslukas av sång, musik, scenografi och framförande på scenen ger massor av ny energi.
Scenografin i Anastasia är sparsmakad och kostymerna är till stor del skapade av second hand vilket i sin tur gör att det finns ett medvetet ställningstagande om hållbarhet för framtiden, ett ämne som idag känns mer aktuellt än någonsin.
Tsarfamiljen har mördats och bolsjevikerna har tagit makten i Ryssland. Ryktet om att tsarens yngsta dotter Anastasia har kommit undan går och Gleb gör det till sin uppgift att försöka finna henne för att slutföra det arbete hans far påbörjade. I Sankt Petersburgs fattigkvarter försörjer Anja sig som gatsopare. Hon minns ingenting om sin bakgrund men har en bestämd känsla av att hon måste till Paris. Hon träffar på Dmitrij och Vlad som känner till att det finns en belöning att hämta hos änkekejsarinnan som befinner sig i Paris. De beslutar sig för att Anja ska utge sig för att vara Anastasia så att de kan ta del av belöningen. Efter en hel del turbulens beger de sig iväg till Paris, men ingenting blir som planerat. Anja upptäcker att hon känner till detaljer om Anastasia, att hon kan tala franska och misstankarna om hon kanske är den verkliga Anastasia väcks. När de kommer fram till Paris möter de ett jetset-liv med glamorösa fester där ingenting blir som planerat. Det är inte lätt att boka in ett möte med änkekejsarinnan och Gleb är dem hack i häl.
Inspirationen till berättelsen om Anastasia är hämtad ur verklighetens historik. Storhertiginnan Anastasia var ett av tsarfamiljen Romanovs fem barn. Familjen arkebuserades 1918, i samband med den revolutionen som då ägde rum i Ryssland. Strax efter avrättning uppstod rykten om att Anastasia hade överlevt, och detta ligger till grund för inspiration till en hel del berättelser, filmatiseringar och den musikal som i skrivande stund ges på Malmö Opera.
Nu är det ett tag sedan jag såg föreställningen, programmet har placerats på programhyllan i biblioteket och dagen till ära så lär det bli tid för diktning och måleri. Jag är i full färd med att förbereda en utställning på Galleri KVIS i Svedala tillsammans med min svägerska, hon ska ställa ut sina akvareller och jag är i full färd med sammanställa vilka alster jag ska visa upp. Min nästa diktbok är på gång och mer om detta kommer snart…
Nu när hösten har anlänt med mörker och kyla känns det otroligt mysigt att tända ljus och gosa in sig i en varm filt tillsammans med en kopp te och en underhållande bok. Hemma hos mig har antologin Skimmer en given plats på vardagsrumsbordet. När jag kommer hem på kvällarna är jag oftast inte bara trött utan många gånger rent av utmattad och då känns det avkopplande att sätta sig i soffan, landa i en vacker diktbok och känna hur hela världen börjar skimra.
Nu har jag ju redan läst alla dikterna i den här boken och det är just det som är så fint med bra dikter att de tål att läsas om och om igen. En haikudikt är väldigt kort men kan ändå innehålla så mycket stoff att den tål att läsas, tolkas och bearbetas flera gånger. En annan infallsvinkel är att olika dikter talar till en olika dagar och det gör att jag ständigt upptäcker nya godbitar.
Jag blir dessutom varm i hjärtat av vara en av de 38 poeter som representeras med vardera tre dikter i Skimmer (2022 Svenska Haikusällskapet).
”fjärrlektion
utanför fönstret
betar hjortarna”
Dikten på bilden ovanför är skriven av mig, och tolkad/målad i haigaform av den rumänske konstnären Ion Codrescu. Den här dikten skrevs under pandemin i samband med att undervisningen skedde hemifrån. Vi hade nyligt flyttat in i huset där vi numera bor och jag satt oftast i vardagsrummet och undervisade. Bordet belamrades av jobbgrejor och all kommunikation med elever skedde i realtid (dvs fjärrlektion) via classroom på datorskärmen. Somliga dagar blev det extremt mycket stillasittande skärmtid och det hände att jag längtansfullt tittade ut genom fönstret och fascinerades av naturen där vi bor. Första gången jag fick syn på ett gäng hjortar som stannande till och betade på fältet utanför blev jag alldeles varm inombords och jag tycker fortfarande att det känns både exotiskt och sagolikt att bo så nära naturen. Upplevelsen landade i en haikudikt som så småningom publicerades i Svenska Haikusällskapets antologi.
Vi är 38 poeter som representeras och om ni vill kika närmare på vilka vi är kan ni kolla in namnen på fotografierna nedan.
Idag är det fredag och jag ska strax gå ut i ateljén och försöka få till en illustration till omslaget på min nästa haikusamling.
Låt hjärtat tala hjärtats språk är en helt ny diktsamling av Eva-Stina Byggmästar (Fri Press 2022). Utmärkande för den här diktsamlingen är att den omges av och förmedlar ett lugn. Byggmästar fångar de där magiska ögonblicken som man så ofta har en förmåga att rusa förbi. Hennes poesi talar hjärtats språk och att läsa denna samlingen får en att må bra i kropp och själ.
”livet går
inte ut på logik
utan på att det ska levas
ögonblick för ögonblick” (hämtat från kap 7 på sida 13)
Jag gör som jag brukar när jag tar mig an en diktbok, börjar med att bläddra och sen läser jag lite här och där beroende på var blicken landar. Därefter blir det en mer strikt läsning från början till slut. Nu när jag läst ut boken känner jag att jag mig rik, poesin har berikat mitt liv, triggat igång funderingar kring vad som verkligen har betydelse i livet och därmed höjt min livskvalitet. Att läsa är berikande!
Eva-Stina Byggmästars poesi är unik och boksamlingarna med hennes dikter har en alldeles speciell plats i min bokhylla.
Att läsa en ny bok är som att ge sig iväg på en inre resa till ett tidigare outforskat land.
Nordens Paris är en utställning som visas på Nordiska museet i Stockholm. Det är en utställning som har samlat kreationer från det franska 1900-talets damskrädderi på NK i Stockholm, närmare bestämt 1902 – 1966. En utställning som förflyttar besökaren till haute couturens gyllene era och som får en att längta efter och drömma om glamorösa bjudningar och fester bara för möjligheten att få klä sig i utsökta haute couture drömmar.
Vi var där för att samla inspiration och med mig hem köpte jag denna utsökta utställningsbok som numera pryder bordet i vårt vardagsrum/salong (Nordens Paris, Stiftelsen Nordiska museet och Susanna Strömquist 2021). Älskar den här typen av utställningsböcker som inte bara är bildande utan också är en estetiskt tilltalande fröjd för ögat.
Utställningen är som en hyllning till förstklassigt hantverk och består av rum efter rum som dignar av smakfulla kreationer från 1900-talets era. Var en en av dräkterna är unika på sitt eget sätt.
Till vänster en blommig aftonklänning ca 1930-tal. I mitten en dräktjacka av sidenrips dekorerad med snoddblommor och stråpärlsbroderier, 1946. Till höger baksidan av en cremefärgad aftonklämning 1930-tal. Tvådelad spets- och tyllklänning med korsetterat liv, 1904. Dekorerad svarta sammetsband och gnistrande paljetter i guld och svart. Originalmodell från Paris. Visades på NK:s Franska hösten 1925.Paul Poiret-influerad klänning med empirskuren tunika broderad med skimrande pärlor och paljetter över vadkort kjol, 1913.
Med tanke på att jag själv är född på 1900-talet så känns det speciellt att besöka en utställning med fokus på 1900-talet dräkter, även om dräkterna som visas härstammar från tiden före min födelse. När man är mitt uppe i en tidsperiod tänker man oftast inte på vad som utmärker dess specifika stil och vad som bevaras för eftervärlden. I efterhand verkar detaljerna och förändringarna alltid lika fascinerande.
Vad tänker du om nutidens mode? Kolla in din garderob och klura på vilken stil, färg, form eller vilket klädesplagg du tycker representerar vår tid, dvs året 2022 tydligast?
Har du någon favoritepok från 1900-talet? Skriv gärna och berätta.
Tiden…detta mäktiga fenomen som vi alla måste förhålla oss till. Oavsett vad vi gör så består ett dygn av 86400 sekunder, vilket är detsamma som 1440 minuter eller 24 timmar. Trots att tiden håller takten och går i samma tempo känns det oftast som att den går alldeles för fort…
Ur min synvinkel är majmånad årets vackraste tidpunkt och en av höjdpunkterna brukar vara när årets första magnolia blommar, en annan är dagarna när de gröna slätterna förvandlas till hav av rapsgula fält, eller när den svårfångade klassiska liljekonvaljen gör sin entré och sist men inte minst när de ibland så rufsiga buskagen med hjärtformade blad bjuder sina klasar av små vackert organiserade syrener i milda sommartoner av rosa, lila, vit och blå syren.
Maj månad – tiden springer och nu är den förbi. Juni månad har gjort entré, några få veckor kvar och sedan är det dags för semester!
Ibland får tystnaden tala sitt eget språk. Den må vara kryptisk men nu är jag här. Jag tar den ena promenaden efter den andra bara för att få se hur hela skogen fylls och liv. Vitsipporna står i blom. Skogsviolerna och gulsipporna likaså. Årets första fjärilar har gjort sin visuella entré, nästan ljudlöst flygandes med sköra vingar. Vitvingen – överlevaren från i fjol.
Hela skogen fylls av musik, toner av grönska och poesi.
Andas in, andas ut. Kopplar av. Varvar ner… med måleri. Akvarellmåleri. Söker balans, navigerar med pensel, pappret är en karta med ett landskap där vattnet är en sjö. Trevar bland färgerna. I stunden. Glitter. Småfågelskvitter. Tar en promenad. Går i skogen, där stormen härjade häromdagen. En stor gran har blåst ned över stigen. Terrängen blir krokig. Möter en hornuggla. Ser Minervas tal. Hör Minervas tal och målar en promenad med småfåglar, ugglor och två marsvin.
Hör hur mina dikter, tar ton och blir musik. Får en demo och sen kommer det en till och nu är vi uppe i fyra. En blomstrande resa, från frö – till en blommande ö. Det handlar om svåra ting som en sista stund, om passion och kärlek, om semesterträdgårdar och om odödlighetsspår. Det känns bra att höra mina dikter bli till musik. Ur ett nytt perspektiv och någon annans tolkning. Det låter vackert! Och jag vill bara ha mer <3
Mer lyrik som blir till musik. Jag stannar upp, smakar på orden, lyssnar och det är med trevande steg som jag tar mig framåt. Ett steg i taget. Alltid bara ett steg, inte två eller tre, för då snurrar hjulet alldeles för fort, tempot blir orimligt, man blir yr och livet ett bestyr. Tar ett steg i taget, ett steg för balans, håller takten och livet blir till en dans.
Innerligt (Norstedts 2021) är mitt första möte med Margaret Atwoods sena diktskrivande. Mina tidigare möten med Margaret Atwoods litteratur har varit med hennes skönlitterära romaner och framtidsdystopier som jag verkligen tycker om att läsa, men poesin i Innerligt är lite klurigare att få grepp om. Hon skriver om zombier, om varulvar och om aliens men ärligt talat så har jag har lite problem med att förstå vad det är hon vill säga med sina omskrivningar. Hon skriver om robotar, om övergrepp på människor och djur, om sex, ålderdom och liv. Hon skriver om växterna, om djuren och naturen. Jag läser vidare och inser att det mesta handlar om livet, att hon med fingertoppskänsla på ett tidvis brutalt men träffsäkert sätt lyckas fånga allt det där som vi människor håller på med.