Två små figuriner som tidigare bodde hemma hos mina svärföräldrar, bor nu hemma hos oss. Figurinerna står på min makes kontor och hela den här historien började egentligen för några veckor sedan i samband med att min man och hans syskon hade en bodelning av sitt föräldrahem.
Min man kom kom hem med denna lilla figurin och sa… Jag vet egentligen inte varför jag valde att behålla den här? Prydnadssaker är ju inte riktigt vår stil.
Jag behövde inte titta på figuren någon längre stund, innan jag kom på att den påminner om Papageno i Trollflöjten. Trollflöjten är min makes favoritopera och när han hörde min kommentar, log han igenkännande för att i nästa ögonblick få en bekymrad min och säga, – Då måste han ju ha en Papagena!
Och tänk att bland alla de där grejerna som fanns kvar i föräldrahemmet, där fanns en Papagena. Och nu står denna lilla dam i en fönsterkarm tillsammans med Papageno. Och det skulle inte förvåna mig det minsta om de står där och sjunger arior hela dagarna när vi inte är hemma….
Så fina!
Ni får försöka smyga på dem någon gång.
Bra idé!
Det ska jag göra 😉
Kram
Åh… vilka ljuvliga små! Inte går man och köper prydnadsfiguriner precis, men de man ärver är en annan historia. KRAM!
Ja, de omges med en historia….och det är fint.
Kram!
Fina bilder, särskilt den sista med ljuset. Ibland kan det nog vara svårt att förstå varför man vill ha just en viss sak från dem som lämnat oss. När min farmor gick bort var det hennes durkslag i emalj jag ville ha. Ingenting annat kändes viktigt. Kan inte förklara varför. Kramar Liza
Så fint, de där durkslagen i emalj är speciella.
Kram Christina
Verkligen fina. Jag är inte heller mycket för prydnadssaker men just sånt här, som för med sig en själ och verkligen betyder nåt. Det är fint. Kram.
Ja, tänk att materiella ting kan bära med sig en hel historia, det är fint! Kram Christina
jaa..så himelens fint. Vissa saker bara talar till en, utan att man alltid förstår varför. har många sådana. och vad lustigt..är så inne på små små dockor..små gammeldagsa..lite som dem *
kramar Lycke
Det är något speciellt med oss människor och vårt förhållande till materiella ting, hur vi besjälar dem och intresserar oss för sådant som vi tycker är vackert.
Ha det fint! Kramar Christina