Eva-Stina Byggmästars poesi är en av mina största inspirationskällor. Under mellandagarna har jag dukat med dockservisen… för att om och om igen läsa I Tvillingarnas tecken.
Vad är det som får mig att älska Eva-Stina Byggmästars poesi? Jag tror det handlar om att det på något vis känns som om hon skriver för mig, med mig och om mig. Jag kan relatera till det mesta hon skriver och jag njuter när hon överraskar med sina oväntade ordkombinationer och när stroferna tar mig med in i hennes rosenomslingrande landskap. Jag tycker om att hon dukar med dockservisen, bjuder in gosedjuren och skapar nya ord som ”spaggetifierar oss genom dess kärnhus”. Hon skriver med ett visuellt språk som gör hela läsupplevelsen till en estetisk upplevelse och triggar igång en inre bildvärld som sätter igång ett fullkomligt lyckorus. Hennes underfundiga små versrader känns som en balansgång och som ett utforskande av ett poetiskt mellanrum.
Men nog finns det en underton av allvar för den som behöver ett livbälte. Det finns en medvetenhet om att livet inte alltid är sådär ljuvligt rosenomslingrande. Samtidigt finns det en medvetenhet om att livet faktiskt kan vara rosenomslingrande om man lär sig att rikta blicken mot det som är vackert och behandla det varsamt likt en blomma som man vattnar förundrat och talar till bara för att få se den gro.
Tänk att darrhänt fylla pappret ”med diktens imaginära och tidlösa närvaro.”
” Världen förväntar sig att vi ska välkomna den med ett leende på våra läppar. Så det är det vi gör.” Den här strofen uttrycker otroligt mycket mer än vad den vid första anblick säger, åtminstone ur min synvinkel. Byggmästars poesi är både lekfull och som en respektfull hyllning till livet på en och samma gång. Kanske är det just därför jag tycker så mycket om hennes strofer, därför att jag tycker om lekfullheten och respekten för det som är litet.
Eva-Stina Byggmästars poesi är en av mina inspirationskällor och som en liten anekdot kan jag (för er som inte redan vet) berätta att jag ägnade mitt examensarbete i svenska åt att med ekokritiska glasögon analysera hennes trilogi om kärlek <3
Vad tänker ni om Byggmästars poesi, eller om poesi överhuvudtaget?
Det får nog bli ett nyårslöfte att börja läsa lite mer. Tack iallafall för alla tips på böcker här i din blogg. Ett fint slut och ett GOTT NYTT BLOGGÅR önskar jag dig.
Kramen
Gott nytt år till dig också kära bloggvän!
Kram <3
Så fint du bäddar åt denna bok; så talande – som en förlängd fördjupning – det är vackert. Hon är helt ny för mig , men jag förstår av det jag ser i boken och din text att du inspireras. Ett examensarbete ligger till grund, det påverkar att efter kritiken bli kvar i inspirationen – så går mina tankar.
Poesi är livet – förvalta livet med eller utan livbälte … ord på vägen … förklaring, förfining, finess, finurlig, fri, frisk … vi har alla en poesi – en slags poesi ..
Att läsa och känna igen sig, få det som en gåva till sitt inre – då är det ju som bäst!
Tack för detta Christina
<3
Tack för dina kloka fina och poetiska formuleringar <3
Må väl!
och Gott Nytt År!
Kramar
Jag tänker i alla fall som så att poesi är underskattat så jut!
Kram
Mer poesi åt folket!
Kram och Gott Nytt År!
Då förstår jag att du brinner extra för henne. 🙂 För mig är hon en vit yta på en karta. Det märks att jag lämnat bibliotekarierollen bakom mig. Men jag är nyfiken på poesi och nu fick jag ett ovanligt efternamn. Gott Nytt År. Kram Bosse
Då rekommenderar jag att du går till biblioteket och lånar en Byggmästar, skulle vara kul att höra vad du tycker om hennes poesi.
Kram och Gott Nytt År!
Ytterligare ett bra tips! Har aldrig läst henne.
Jag tror att du skulle gilla hennes poesi 🙂
Gott Nytt År!
jag gillar verkligen lyrik. har lånat hem Eva – Stina Byggmästars I tvillingarnas tecken just nu, men inte hunnit läsa så mycket i den ännu. har också Knoppar blommor blad och grenar. en annan favorit – på tal om att ha sinne för det lilla – är Harry Martinson, som jag aldrig tröttnar på. Werner Aspenström är en annan favorit och Aase Berg