Ett kapitel ur min debutbok, Våra andetag andas haikusommar är tonsatt och finns nu på Spotify.
Det är nu ca ett och ett halvt år sedan som jag blev kontaktad av musikern Peo Valastig som hade funnit och lånat min haikusamling på biblioteket. Han gillade mina dikter och frågade om det var okej att tonsätta dem. Jag blev såklart bara glad över att få höra att mina haikudikter uppskattas och inspirerar. Våra andetag andas haikusommar är uppdelat i tolv kapitel och nu har kapitlet som heter Utflyksdagar fått vingar och tonsatts. Jag tycker själv att låten är superbra och det skulle vara kul att få höra vad ni tycker så följ gärna med och lyssna till tonerna av Utflyktsdagar.
Utflyktsdagar består av tolv haikudikter hämtade direkt ur kapitlet med samma namn. Texten är min, dikterna är tonsatta av Peo Valastig som även sjunger och spelar i bandet Sicked Alló som framför musiken. Låten är precis sådär glad och strålande som man kan känna sig en härlig sommardag! Gå in och lyssna på, och om du har boken hemma så kan du följa med i texten.
Varmt tack till till dig som kikar in här
och stort tack till Sicked Allo´som uppmärksammat och tolkar min poesi!
En mormor är något speciellt. De flesta av oss har någon form av funderingar kring tidigare generationer. Min mormor har alltid varit betydelsefull i mitt liv och även om hon inte längre finns kvar i fysisk person så finns hon i mina tankar och i mitt hjärta varje dag. Så när jag läste om Louise Halvardssons mormorsdikter blev jag genast nyfiken.
Det var i samband med festivalen Tranås at the Fringe som jag såg ett koreograferat framförande som var helt fantastiskt, vilket i sin tur väckte min nyfikenhet på att läsa hennes senaste diktsamling. Louise Halvardsson höll publiken fängslad med variation i tonläge, yviga rörelser och gripande scener hämtade direkt ur mormorsdikterna, Vi är inte klara med varandra.
Vi är inte klara med varandra är en helt underbar samling med mormorsdikter av Louise Halvardsson (2022 Poesi Verken). Diktsamlingen är skriven som en hyllning till poetens mormor och handlar om deras relation, om närhet, avstånd, generationsklyftor, kärlek och oställda frågor. En fin och mycket läsvärd diktsamling som ger tid för reflektion och eftertanke.
Trollsländans dans är en fin liten haikusamling av Teresa Wennberg (2023 Fri Press). Hennes haiku är inspirerad av natur och ögonblick, och det finns många fina dikter att hämta andrum i. Dikterna återges både på svenska och på engelska.
” elegant visit
trollsländans landningsbana
ett smalt grässtrå
Utdrag s. 30
*
“elegant visit
runway for the dragonfly
a thin straw of grass”
utdrag s. 31
Jag funderar själv på detta med att skriva haiku på svenska och engelska inför min kommande diktsamling, med syftet att vara lite mer internationell och läsbar av fler. Vad tänker du om diktsamlingar som är tvåspråkiga och vilket språk föredrar du att läsa på?
En bok jag varmt kan rekommendera är Carita Forslunds Haiku som mindfulness (Tala om 2019). Det här är en handbok för alla som vill finna balans i tillvaron, alla som söker strategier för att stanna upp i nuet och reflektera över det det där lilla i omgivningen som kan få oss att må bättre. Det är en bok för dig som vill komma igång med ditt skrivande eller som bara söker strategier för att utveckla ditt haikuskrivande. Poeten Carita Forslund delar med sig av egna erfarenheter kring mötet mellan mindfulness och haiku.
” Grundläggande i haiku är känsligheten för det märkvärdiga i det vardagliga. Dikten lyfter fram sådant som kanske vanligtvis går oss förbi.” (utdrag sida 17)
Boken är lättläst, informativ och språket vackert. Korta kapitel varieras med enstaka exempel på välkomponerade haikudikter skrivna av poeten själv. Boken är relativt kort med sina 49 sidor, den går snabbt att läsa och kan som sagt absolut användas som en handbok för den som vill utveckla sin förmåga att stanna upp i nuet, reflektera, bli lite mer mindfulness och samtidigt lära sig att komponera sina egna haikudikter.
“du trötta måne
trilla inte ner
från tallens topp”
(haikudikt av Carita Forslund sida 42)
Jag tänker mig att den här boken skulle kunna användas även av dig som inte brukar skriva dikter, utan som bara vill utveckla din förmåga att stanna upp och reflektera. Jag tänker också att den kan vara intressant för lärare som vill få inspiration till att lyfta in lite mer diktskrivande i undervisningen, samtidigt som eleverna får möjlighet att stanna upp och reflektera. Jag gillar boken, blev glad av att läsa den och kommer troligtvis att återkomma till den fler gånger.
Hur ser din relation till mindfulness och medveten närvaro ut? Är det något du brukar fundera på?
Tidskriften BlåEld ges ut av Svenska haikusällskapet två gånger per år och i det senaste numret representeras jag av två kortdikter som ingår i en renku. En renku är en form av japansk kedjevers som skrivs enligt specifika mönster som bland annat styrs av årstider. I samband med Tranås at the Fringe festivalen förra sommaren, dvs 2022 deltog jag i en workshop som leddes av Sten Svensson. Vi hann inte skriva klart vår renku där och då utan fullföljde uppdraget via mejlkorrespondens under hösten och vintern. En renku behöver tid och omsorg eftersom varje vers bygger på föregående samtidigt som den inte får vara en alltför tydlig fortsättning men ändå måste följa årstidsschemat plus inslag av referenser som vid detta tillfälle skulle relatera till kärlek, måne och blomning. Varannan strof är en trerading och varannan strof en tvårading. Traditionell renku innehåller historiskt sett fler verser så tolvtonsrenkun som vi valde att utgå ifrån har enligt det Sten skriver i Blåeld troligtvis vuxit fram för att få plats i den nutida människans livspussel.
Renkun I dunklet inleddes av Sten Svensson som också har guidat oss genom hela skrivandeprocessen och nu när vår tolvstonsrenku blev klar så publicerades den i Svenska haikusällskapets tidskrift BlåEld (#16 2023). Tack till Sten som guidat oss genom denna renku och som skickat in den till Svenska haikusällskapets tidskrift BlåEld där den nu går att läsa. Vill du ta del av vår renku så finns den även att läsa på fotografiet nedan.
Tiden springer och den oplanerade pausen blev av oskrivna skäl lite längre än planerat…
Nu är jag här tillsammans med en brokig skara av böcker från årets bokrea. Dikter av Sylvia Plath, Brev i April och andra dikter av Inger Christensen, Bram Stokers Dracula och Charlotte Brontés Jane Eyre.
I samband med en tågresa hem från Jönköping passade jag på att läsa, Dikter av Sylvia Plath, en amerikansk 1900-talsförfattare som levde ett alldeles för kort liv från 1932 – 1963. Hon betraktas som en av 1900-talets förnyare vad gäller poesi och när jag läser får jag en känsla av att den tillvaro som beskrivs i hennes dikter är märkligt komplicerad och bräcklig vilket troligtvis kan förklaras med att hon led av återkommande depression. Jag upplever hennes dikter som något obehagliga och svårtolkade, samtidigt som det ändå finns något skört och vackert som skiner igenom lite varstans.
Jag har ännu inte hunnit läsa den danska poeten Inger Christensens (1935-2009), Brev i April. Men bläddrandet har väckt min nyfikenhet och jag fastnade för dikten som diskuterar dikten (syns på bilden nedan) den tycker jag om så det här brevet ska jag passande nog ta mig an någon gång i april.
Dikt hämtad ur Inger Christensen Brev i april (Modernista, 2019 s.13)
Bram Stokers Dracula är en klassiker som ursprungligen gavs ut 1897 och jag skulle gissa att de flesta av er precis som jag har sett flertalet filmatiserade varianter av filmer om Dracula. Filmer som bygger på den irländske författaren Bram Stokers (1847- 1912) välkända roman Dracula. Nu ligger boken placerad i min samling av böcker “att läsa” och när rätt tillfälle infinner sig så lär jag ge mig av till Bram Stokers äventyr om den odödlige greven Dracula i Transsylvanien.
Sist men inte minst.
Den engelska författaren Charlotte Brontés (1816-1855) klassiker Jane Eyre har jag redan läst, men med tanke på att den tidigare saknades i mitt bibliotek så kunde jag inte motstå att köpa den nu när den var på rea och jag ser fram emot att läsa den än en gång. Enligt texten på bokens baksida så står det att det är just Jane Eyre som gav upphovet till det feministiska begreppet The Mad Woman in the Attic som är en symbol för kvinnans inspärrade fantasi och tänkande. Boken som gavs ut under pseudonym 1847 har sedan dess fascinerat sina läsare.
Har du läst någon av de här böckerna? Vilken av dem är din favorit?
Jag njuter av lediga dagar så tidigt i arla stund satt jag kvar i sängen och tecknade. Idag blev det en haiga till haikudikten på sida 137 i min senaste diktsamling, Ur orkesterdikets djup.
En haikudikt är en form av kortdikt som ursprungligen kommer från Japan. Det västerländska sättet att skriva haikudikter bygger i grunden på stavelsemönstret 5-7-5, men många haikupoeter idag väljer att fokusera på innehåll framför antal stavelser; det anses således allmänt accepterat att bryta antalet stavelser så länge man håller sig till övriga regler. Det jag gillar med att skriva haiku är den sparsmakade formen där man med ett fåtal ord men på ett ändå ofta konkret sätt beskriver intrycken av en upplevelse. Det finns en scen, en händelse, någon form av koppling till årstid och ibland någon form av oväntad tvist.
Ordet haiku är namnet på själv diktformen. Ordet haiga används för bilden som ibland finns tillsammans med haikudikten. En haigabild är inte detsamma som traditionell illustration. Min tolkning av vad som är en haiga är att den visualiserar en ny dimension av själv dikten genom att tillföra något som förstärker tolkningsmöjligheterna för läsaren/betraktaren.
Det jag gillar med att skriva haiku är att det får mig att stanna upp och reflektera. Jag utvecklas som människa och mår bra av att skriva. Skrivandet hjälper mig att fokuserar på sådant som är betydelsefullt samtidigt som jag lär känna världen och naturen bättre då det handlar om att fokusera på det lilla i det stora hela. Det jag hoppas på att förmedla och vill är att läsaren ska känna hopp, tröst, nyfikenhet och styrka av att läsa mina dikter.
Jag önskar er alla en en underbar nyårsafton med ett ljust och fint nyårsfirande i fredens tecken!
Julkalendern firade jul utan att öppna den den tjugofjärde luckan men ibland kan det vara bra för saker och ting att få ta sin lilla tid. Vi har firat julhelgen tillsammans med nära och kära, ätit alldeles för mycket julmat, promenerat i skogen, läst böcker, slappat och haft det fantastiskt bra, men nu är det äntligen dags för den tjugofjärde luckan.
Julhelgen har inte bara varit ett äventyr för oss, utan även för Ur orkesterdikets djup (2022, Artes liberales) som firade sin första julhelg och som fick den äran att bli julklapp åt många olika människor. Den har fått en hel del positiv återkoppling av läsare som skickat små hälsningar, någon har tom skickat foto av när hennes mamma sitter och läser, och sådant värmer ju en liten poets känsliga skrivarhjärta.
En annan fin händelse som skett under november och december är att min första diktsamling Våra andetag andas haikusommar (2018, CKC) har fått en liten renässans. Den fick ju hänga med först på boksläpp i Svedala på Galleri KVIS och därefter bokmässan på statshallen i Lund. Boksläppet hölls i samband med att jag och en vän arrangerade en konstutställningen och då passade jag på att placera ut en diktbok som en form av gästbok där besökare som ville fick leta upp en diktsida som de ville tolka genom att rita en bild eller skriva några egna ord. Igår när jag satt och bläddrade i boken fann jag massor av fina små bilder och ord i form av hälsningar från besökare. Förstår faktiskt inte varför jag inte tänkt på detta tidigare. Jag blir ju så himla glad, rörd och tankfull när jag sitter här och bläddrar.
Böckerna finns bland annat att köpa i nätbutikerna Bokus, Adlibris, Akademibokandeln och på Söderslätts bokhandel i Trelleborg. Den senaste boken Ur orkesterdikets djup finns även som e-bok för den som föredrar det.
Det går såklart att höra av sig direkt till mig om man vill beställa från mitt lilla boklager, Ur orkesterdikets djup kostar 90 kr, Våra andetag andas haikusommar kostar 90 kr och portot 63 kr (inom Sverige) och vill man ha boken signerad så är det bara att säga till så fixar jag det. Mejla namn och adress till mig på christina.ckc@gmail.com så återkommer jag med närmare beställningsinfo.
Traditionell bok i pappersform, e-bok eller ljudbok; vad föredrar du?
Varmt tack till alla er som kikat in och följt årets julkalender. Nu önskar jag er en fortsatt fin julhelg och ett riktigt Gott Nytt År!
Dagen före julafton och då kan det passa bra med nobelpristagaren Tomas Tranströmer, dikter och prosa 1954 -2004 (2011, Albert Bonniers Förlag). Jag gillar Tranströmers rikliga bildspråk, och är särskilt svag för hur han skriver sina haikudikter.
“Se hur jag sitter
som en uppdragen eka.
Här är jag lycklig.”
Tranströmer är absolut en av mina stora favoriter!
Imorgon är det julafton så om jag inte hinner uppdatera vill jag passa på att önska er alla en riktigt God och fin julhelg
Ikväll när jag kom hem låg det senaste numret av Sköna hem och väntade i brevlådan. Sköna hem är en tidning jag brukar unna mig lite då och då eftersom jag gillar inredning. Jag gillar helt enkelt att ha det fint omkring mig och inspireras av de av tidningens reportage med bilder från olika typer av hem.
Personligen så gillar jag hem som är personliga och jag själv blandar gärna gammalt med nytt. Tycker om ärvda gamla möbler i de fall där de har en historia eller en berättelse jag själv känner anknytning till och ibland är det helt enkelt bara snyggare eller mer praktiskt att välja något nytt. Omslagstexten på Sköna hem utlovar bilder av “Årets vackraste hem” så det ska bli intressant att undersöka om jag håller med eller ej.
Avståndet är en liten diktsamling skriven av Carl Johan Flognman (Fri Press 2019). Personligen så gillar jag enkelheten i det stilrena omslaget som visualiserar titeln så bra. I beskrivningen på inlagan står det att dikterna är bilder hämtade från avskildhet och natur.
Personligen så kan jag inte påstå att jag förstår vad de små dikterna betyder, men de triggar igång djupa tankar kring livet, naturen och de personer jag har avstånd till. Tankar kring var gränsen går mellan närhet och avstånd. Jag tycker att det är en lättläst, lätt tillgänglig och fin liten diktsamling så jag är glad att jag fick den.
Idag ska jag ge mig ut i julhandeln, posta mina julkort (egen formgivning), tända fjärde ljuset och umgås med en av mina nära och kära. Skriver du julkort?
Lycka är att öppna postlådan och finna ett nytt nummer av Blåeld (#15 2022). Blåeld är en tidning som ges ut av Svenska haikusällskapet, två gånger per år och i detta nummer skrivs det en hel del om Tranströmers haikudikter. Enligt SHS är tidningens syfte att öka kunskapen om haiku och uppmuntra till haiku på svenska.
Ikväll kommer jag att roa mig med att packa in julklappar och därefter ska jag dricka varmt te och läsa Blåeld. Därefter kanske jag renskriver de senaste dagarnas nyskrivna haikudikter…eller så sparar jag det till imorgon.
Den årliga nobelbanketten med prisutdelning är alltid lika högtidlig. Jag brukar följa banketten via svt, lyssna på talen, musiken, kolla in kläder, frisyrer, dukning, blomsterdekorationer och den tjusiga maten. Litteraturpristagaren och dennes tal är det som brukar väcka min nyfikenhet mest. I år kommer jag att vara på bokmässan i Lund och en av de dikter jag ska läsa handlar om Nobels litteraturpris. En kort dikt som beskriver något stort med ett fåtal ord.
Min nya diktsamling, Ur orkesterdikets djup (Artes Liberales, 2022) kommer att gästa sin första bokmässa tillsammans med Våra andetag andas haikusommar (CKC, 2018) och en hel uppsjö av böcker skrivna av andra författare.
Brukar du följa utdelningen av nobelprisen, talen och banketten?
Böckerna som ska med till bokmässan på Lunds stadshall imorgon är packade. Jag känner mig förväntansfull och hoppas på riktigt många besökare och det skulle ju vara helt fantastiskt om jag dessutom fick några böcker sålda. Vi kommer att vara över 80 författare och bokförlag som ställer ut och det ska bli himla spännande att träffa alla. Vill ni höra mig läsa dikter så kommer jag att delta i poesimaraton kl 13-14.
Bor ni i närheten och har möjlighet så kom gärna för att hälsa på mig och kolla in de många fina böckerna som alla författare har med sig.
Jag har sedan en tid prenumererat på tidningen Lyrikvännen som är en tidskrift för poesi. I dagens lucka gömmer sig ett rykande färskt exemplar, nämligen Nr 6/2022 (årgång 69). Jag finner intresse av att prenumerera eftersom tidningen ofta innehåller dikter av poeter som jag vanligtvis inte väljer att läsa men när jag träffar dem i Lyrikvännen så finner dem läsvärda.
Jag läste nyss en intressant, lite förvirrande och tankeväckande essä om Frågornas bok, av Edmund Jabés, som för övrigt är mannen som syns på omslagsbilden på Lyrikvännen.
“Jag finns i boken. Boken är min värld, mitt hemland, taket över mitt huvud och gåran som är min. Boken är min andning och vila. ” (Lyrikvännen s.33 No 6/2022)
Det här var bara ett exempel på en av de många intressanta artiklar man träffar på i Lyrikvännen.
Känner du till Lyrikvännen? Brukar du läsa tidningar? Vilka är dina favoriter?
