Min man, jag och vår dotter gästade Malmö Opera häromkvällen för att se My Fair Lady och den här föreställningen överträffade mina förväntningar flera gånger om. En sprudlande och fantastisk föreställning som sände ut massor av språkliga funderingar och mängder av energi till oss i publiken.
Temat som är i fokus är först och främst språket; detta ur ett rent språksociologiskt perspektiv där fokus belyser språkliga skillnader i samhällsklasser, dialekter, ålder, kvinnligt och manligt. Tesen lyder, ”Kan man erövra språket kan man allt”.
Handling: Musikalen handlar om den genialiska språkprofessorn Mr Higgins som är expert på att genom talet urskilja var en person kommer ifrån. En dag när han vandrar runt på Soho Square i London får han höra blomsterflickan Elizas rännstensengelska. Higgins slår vad med sin vän Pickering, om att han kan förändra Elizas språkbruk på ett halvår och de bestämmer sig för att utvärderingen ska ske på en ambassadbal där Eliza ska visa upp att hon kan smälta in i societeten.
Musikalen My Fair Lady hade sin ursprungliga premiär 1956. Musiken skrevs av Fredrick Lowe. Manusansvarig för filmatiseringen 1964 är Alan Jay Lerner och hela historien har hämtat sin inspiration i G B Shaws pjäs, Pygmalion från 1912.
Pygmalion har sitt ursprung i den grekiska mytologin, där Pygmalion var en kung och skulptör som svor att aldrig gifta sig därför att han ansåg kvinnor vara otillräckliga varelser. Tills den dag då han själv lyckades skapa en perfekt kvinnoskulptur som han förälskade sig i. Han vädjade till kärleksgudinnan Afrodite om hjälp med att blåsa liv i Galatea, dvs den skulptur han själv skapat. Galatea väcktes av en kyss från Pygmalion och därefter levde de tillsammans och fick en dotter som döptes till Pafos. Visst är det helt otroligt vad män kan göra?! På tal om män och kyssar så visst har vi väl hört historien förr? Historien om mannen som väcker en sovande prinsessa med en kyss… och här har vi återigen, referenser och intertext som kan kopplas till annan litteratur såsom sagan om Törnrosa och Snövit.
Motivet med mannen som förändrar en kvinna är återkommande i modern filmkultur, My Fair Lady är ett sådant exempel och filmen Pretty Woman ett lite modernare exempel som bygger på samma koncept.
Jag njöt av den här musikalen och tyckte så in i vassen mycket om Ingela ”Pling” Forsmans svenska översättning av musiktexterna som belyste den språksociologiska aspekten så himla bra att jag skulle vilja se den här musikalen om och om igen. Och som alltid när Lindy Larsson står på scen kan jag inte låta bli att fascineras av hans fantastiska kroppsspråk och skådespel som vid just det här tillfället råkade vara hans tolkning av språkprofessorn Mr Higgins.
Språk är intressant. Språk är grunden för att all kommunikation överhuvudtaget ska fungera. Med hjälp av språk kan man uttrycka sig och med hjälp av rätt språk vid rätt tidpunkt, på rätt plats kan man förändra världen till en lite finare plats att leva på. Språket är grunden för allt. Med hjälp av språket kan vi bygga broar av vänskap eller skapa murar av avstånd. Vi har alla och envar makten i våra egna händer, makten att utveckla vårt språk så att vi kan anpassa oss till den kultur som råder på den plats där vi vill vara. Allt handlar om språk och kommunikation.
Den som erövrar språket klarar allt!
Må Väl! Och skriv gärna en liten kommentar i kommentarsfältet och berätta om det finns något speciellt ord eller språk som du tycker särskilt mycket om.
Christina Karlsson
Åh, det var en mycket svår fråga så här på morgonkvisten. Det finns många vackra men också intressanta ord i vårt språk som jag naturligtvis gillar. Annars så tycker jag om mjuka och melodiska språk och jag uppskattar även att dialekter bevaras.
Samtidigt så tycker jag om ett vårdat språk och som lärare i svenska ligger språket mig varmt om hjärtat. Språket är oerhört viktigt.
Kram och god morgon!
Mjuka och melodiska språk låter behagligt…Nu blir jag dock nyfiken på vilka språk du uppfattar som mjuka och melodiska.
HA en fin fredag! Kram
Egentligen kan alla språk vara det. Det handlar mycket om hur man talar och vilken sinnesstämning man har!
Trevlig söndag!
Kram
Jag är väldigt förtjust i det svenska språket och alla dess dialekter.
För mig är lulemål och skånska vackert.
Det sjunger inom mig när jag lyssnar till det.
Sen finns det självklart vackra ord, men kommer inte direkt på ett svenskt så jag väljer ett tyskt som jag alltid tyckt mycket om;
Freundschaftung, vilket betyder vänskap.
Kram och ha en fin dag!
JAg gillar också dialekter, tänk vad spännande det skulle vara att resa runt i Sverige och bara lyssna in sig på dialekter. Det skulle jag vilja göra 🙂
Freundschaftung och vänskap låter fint!
Ha en fin fredag! Kram
Språk – ja språk ja!
Du rymmer mycket i ditt inlägg … mina språk är norska och svenska.Lägg därtill dialekter, en ”underfilia”l i språken. Inte så kunnig i engelska eller andra språk – men språkbruket, ordbruket, uttrycksfullt , mångsidigt, lekfullt beskrivande liksom sorgligt och allt däremellan – det sociala samspelet ger möten i språket.
My fair lady såg jag första gången på Säffleoperan.
Minnen väcks i språkets ord, en bonus!
Torsdagskram!
Norskan klingar så vackert!
Det här var första gången jag såg My Fair Lady in live som en föreställning. Tidigare har jag bara sett den där musikalfilmen på tv.
Ha en fin helg!
Kramar
Skånska ,-)
Jag var i Skåne varje sommar när jag var liten med mamma o pappa, för där bodde pappas släkt, jag beundrade skånskan så mycket ,-)
My Fair Lady är underbar, såg den för många år sedan i skolan ,-)
Ha det fint KRAM Primrose ,-)
<3 Fint att du gillar skånskan <3
Och nu blir jag nyfiken på vilket landskap du bor i.
Ha en fin helg!
Kram
Jag gillar rytmen i italienskan och så tycker jag om ordet frukt.
Ditt inlägg var tankeväckande. Jag arbetar med barn som, när de kommer till oss, ofta inte har något sätt att kommunicera, i alla fall inget som vem som helst kan förstå. Vi arbetar tätt tillsammans logoped och jag för att ge barnen en möjlighet att uttrycka sig. Kan man inte med talet så finns AKK (Alternativ och Kompletterande Kommunikation) men det ställer stora krav på omgivningen om det ska fungera. Lärare och fritidspersonal, assistenter och föräldrar har alla stor del i om det blir framgångsrikt eller ej. Det finns solskenshistorier men bakom dem ligger mycket hårt arbete. Att det finns en kunnig och intresserad lärare betyder nästan allt.
Nu när jag läste ditt inlägg blev jag sugen på att åka till Malmö.
Kram
Ordet frukt väcker hälsosamma och färgglada associationer.
När det gäller ditt arbete låter det verkligen som en utmaning där man blir glad för de små framstegen. Jag gissar att ni använder bilder en hel del för att kommunicera där det talade språket saknas? Låter som ett intressant och viktigt arbete du har.
Ha det fint! Kramar
Ja, språk är verkligen intressant och inte att förglömma är kroppsspråket! Det blir väldigt konstigt och avslöjande om kroppen (mimiken) säger något annat än orden. Och nog är det tydligt att vi ”med hjälp av språket kan bygga broar av vänskap eller skapa murar av avstånd.” Det ser vi och det berör oss alla på ett eller annat sätt varje dag.
Ditt språk – dina tankar och känslor kring det du har varit med om ”smittar av sig”! Förstår att du upplevde något som tilltalade dig mycket! 🙂
Jag tycker det italienska och franska språket är vackert…önskar att jag kunde tala dem flytande. Det klingar underbart! Dialekter…jag erkänner glatt 🙂 att jag tycker om ”göteborgska”, gotländska och värmländska. Jag blir så glad!
Det finns många vackra ord och jag har länge tänkt att skriva ett inlägg om det…
Vad sägs om ” Morgonbris?”
Kram, Gunilla
Morgonbris låter alldeles underbart!
Att tycka om franskan har vi gemensamt 🙂 När det gäller kroppsspråk tänker vi lika, det är så viktigt att man sänder ut rätt signaler. Och dialekter, är urspännande…tänk att bara resa runt och lyssna in sig på dialekter som finns kvar långt ute på landet…
Ha en fin helg! Kramar
Språk är intressant. Själv tycker jag att italienska är ett vackert språk.
Som norrländska jag är, så önskar jag dig en ny fin vecka.
Stor VARM KRAM till dig
Jag gillar svenskan, franskan och engelskan….
Kramar