Nu har det gått några veckor sedan maken och jag firade 28 års förlovningsdag med ett operabesök i Köpenhamn. Det var semioperan The Fairy Queen på Kungliga operan i Köpenhamn. Vi lyssnade in oss i förväg och kunde konstatera att det är ett behagligt och mycket vackert musikstycke av Henry Purchell. När vi läste in oss på handlingen målade vi upp en bild av en drömsk och vacker föreställning, eftersom den är baserad på Shakespeares, En Midsommarnattsdröm.

Ibland blir det inte alls vad man väntat sig. Musiken var en fröjd för örat och alldeles underbar. Kostym och koreografi däremot föll inte alls oss i smak utan såg mer ut som någon form av visuellt spektakel eller kanske möjligtvis någon galen och märklig parafras av den vackra älvdrottning jag föreställt mig…

Nåja, att besöka den gamle kungliga teatern i Köpenhamn är alltid en upplevelse i sig. Maken och jag njöt av gott vin, magnifikt vacker miljö, fina sittplatser och behaglig musik. Nu i efterhand känns det ändå ganska underhållande att ha varit där och sett dessa underliga val av kostymer tillsammans med högst märklig koreografi. Jag som brukar ha lätt för att tycka om olika former av kulturupplevelser, måste erkänna att den här föreställningen inte alls överensstämde med mitt estetiska sinne. Jag förstod mig helt enkelt inte på valet av koreografi och kostym, men å andra sidan så kan man inte tycka om allt…

Jag passade på att njuta av sensommardagen genom att använda min blommiga sommarklänning för sista gången denna säsong, innan den hängs undan för vintervila. Jag kände mig litegrann som en sensommarens sista blomma i denna blommiga sommarkreation.

Livet springer alldeles för fort somliga dagar, så fort att jag inte ens knappt hinner med att stanna upp för att fotografera; men här bjuds en bild av klänningen hängandes och väntandes på vårt operabesök som nu redan passerat och förvandlats till ett minne bland så många fler.

Må väl och kom ihåg att njuta, av dagarna som passerar!

Christina Karlsson