Ibland får man helt enkelt bara nog,
och alla de där varierande, minimala, små, medel- och stora dropparna
får tillsammans bägaren till att rinna över.
!???!!!
Lever min dröm i konstens tecken
Om min vardag, konst, lyrik och kultur.
Ibland får man helt enkelt bara nog,
och alla de där varierande, minimala, små, medel- och stora dropparna
får tillsammans bägaren till att rinna över.
!???!!!
Ja, ibland får man bara nog. Går till en viss gräns…
Kram
Ja, men eller hur…
Kramar
Var rädd om dig Christina! Hoppas att läget nu är under kontroll! <3
Ja, jag vet – det är mycket nu på alla fronter!
Kram, Gunilla
Tack för din fina omtanke <3
Kramar
Visst är det så, att bägaren inte kan rymma allt.
Vet inte om jag missat något som du specifikt syftar på. Hoppas i alla fall att du fått utrymme i din bägare igen.
Önskar dig en fortsatt bra vecka!
Kram
Tack för dina fina funderingar och för att du undrar vad som hänt.<3
Kramar
Ja ibland är det nog och bägaren rinner över.
Var rädd om dig fina bloggvän!
Varma Kramar
Tack för dina fina ord. Jag lovar att ta väl hand om mig själv, efter förmåga.
Kram
Det finns alltid en gräns. Ofta är den osynlig. Den kan komma både smygande och som en käftsmäll.
Kram Bosse
Där sa du något, jag har åkt på en hel del käftsmällar det senaste läsåret känns det som, men jag är seg. Reser mig upp varje gång…
Tack för dina funderingar.
Kramar
Ibland är inte gränserna så tydliga utan kan variera. Och även en mindre vattenmängd, precis som en större, kan svämma över. Ibland utan förvarning dessutom.
Stor kram!
Ja, det stämmer så väl…men nu känns det som att jag har bättre koll på den där bägaren och balansen börjar infinna sig.
Kramar