Jag har tillbringat fina sommardagar på Öland, tillsammans med min kära dotter och min gamle far.
Vi har njutit av att bara vara och göra vad vi känt för i stunden. Det blev flera promenader i den vackra Öländska naturen längs med Bergstigen.
Några av promenaderna tog oss med ut på det Öländska Alvaret. Där ute finns massor av vilda blommor och bär.
Någon som vet vad de här blå bären heter?
Många av vandringslederna går rakt igenom milslånga kohagar. En av dagarna när dottern och jag var på vandring för att kolla in fjärilar och orkidéer, kom ett stort gäng med råmande kor och kalvar gående rakt emot oss. Kor brukar ju iofs vara trevliga djur men när de har kalvar och man inte känner till flocken tänker jag att det tryggaste är att låta bli den där vandringsleden. – Nu går vi ut härifrån, sa jag till Emelie och som ni förstår så blev den där promenaden ganska mycket kortare än vad vi hade tänkt oss.
Hur hade du gjort om du var i vår situation? Hade du vandrat vidare genom kohagen eller vänt tillbaka som vi gjorde?
Vi hoppade in i bilen och körde mot nästa sevärdhet i form av en runsten.
Seby runsten befinner sig norr om byn Seby. Den är med sina ca 3 meter Ölands högsta runsten och texten har spårats till 1000-talet. ”Ingjald och Näf och Sven, de lät resa stenen efter Rodmar, sin fader”.
Därefter kollade vi in Gräsgårds kyrka som betraktas som Ölands äldsta kyrka. När kristendomen kom till Öland byggdes det kring 1000-talet en kyrka i Gräsgård. På 1100-talet ersattes den med en kyrkobyggnad i sten och den ursprungliga delen finns i nuvarande kyrka som byggts till och renoverats åtskilliga gånger sedan dess.
Kvällen före hemresan spelade vi boule och som ni ser väckte denna aktivitet intresse bland trädgårdens fjärilar som ville inspektera den där lilla vita bollen.
Jag upptäckte att det blev fantastiskt vackra speglingar i de silverfärgade kloten. Om ni kollar noga ser ni spegelbilder av både mig, min dotter, stugan och himlen i de där silverfärgade kloten.
Nu är vi som sagt hemma igen och jag är i full färd med att städa, tvätta, baka och förbereda en lite större middagstillställning som ska äga rum imorgon.
Hoppas allt är väl med dig!
Christina Karlsson
Å vad härligt där ser ut att vara.
Hade det varit jag i kohagen hade jag inte vandrat vidare, jag hade gjort som ni gjorde.
Lycka till med middagstillställningen!
Kram
Tack! Öland är ofta väldigt rogivande.
Ha det fint! Kram
3 generationer som bara var och gjorde de de kände för – det är full pott i livet i fina omgivningar <3
Ja, verkligen rofyllda dagar <3
Kram
Åh, så vackra foton på blommorna och så mysigt att vara tillsammans – tre generationer! <3 Fina speglingar i klotet!
Tror att bäret är odon som är väldigt likt blåbär.
Man ska definitivt inte gå i en kohage där kalvarna är med och om man inte känner djuren. Kossor är väldigt nyfikna av sig och vill undersöka främmande människor lite närmre, vilket i sig inte behöver betyda fara. Men med kalvar och med kossor som man inte känner…då hade jag lämnat hagen! 🙂
Må så gott!
Kram Gunilla
Tackar för namnet odon!
Ja, vi gjorde nog rätt som lämnade hagen trots att vi hade velat se mera av området 🙂
Ha det fint!
Kram Christina
Det låter mysigt med tre generationer som möts på Öland. Fina blombilder. <3
Häftigt att du noterade "konsten" i kloten.
Jag hade gjort som ni gjorde. Bättre ta det säkra för det osäkra.
Kram från ett soligt Y
🙂
När det gäller speglingarna i kloten så har jag en förmåga att ”snöa in” och fascineras av speglingar och mönster som uppstår på olika sätt lite här och där.
Ha det fint! Kram Christina
Så mysigt, det ser riktigt härligt ut. Jag är dock rädd för kor. Kram.
Ja, de är ju ganska stora så nog har man respekt för de där korna.
Kram