Livet är en bergochdalbana. Jag och min dotter har varit på sjukhuset och även om det inte är jag som är sjuk så blir jag helt urlakad av de där besöken. Jag oroar mig så mycket att hon säger att jag får en bekymmersrynka mellan ögonbrynen – och sen får vi vänta i olika rum och korridorer och sen upptäcker läkaren att ett svar på ett prov som skulle ha tagits för flera veckor sedan inte finns, antingen har det försvunnit eller så togs det aldrig? Och då blir min bekymmersrynka ännu djupare…Då blev det ny provtagning och ny väntan. Och jag tänker att min dotter är stark, modig och smart som anpassar sig och tar sig igenom detta här. Det känns betryggande att veta att hon alltid har förmåga att ”resa sig upp efter ett fall”.

Och jag tänker att det är en gåva att vara förälder. Jag har lärt mig så mycket genom att lyssna på hur mina barn resonerar. Jag tänker att det är viktigt att sträva efter ett ömsesidigt utbyte och respekt i relationer. De lyssnar på mig och jag lyssnar på det de säger och sen resonerar vi och söker lösningar tillsammans, eller så går var och en och klurar på vars ett håll för att dyka upp och presentera en lösning som vi andra inte tänkt på.

Ta väl hand om varann där ute och ha en fin första maj!