Lördagen började så bra med, vaniljehjärtansfrukost och levande ljus. Jag for till galleriet, vernissagefotograferade och minglade med konstnärerna. En av dem som ställer ut just nu tycker jag särskilt mycket om. Min lärare från MAH. Ni vet en sådan där lärare som lyser, som alltid är på gott humör och som brinner för sitt ämne, som inspirerar bara genom att vara den hon är. Och nu ställer hon och hennes målarkollegor ut på vårt galleri. Och det är ju speciellt. – Läget var på topp ungefär halva lördagen….
Ungefär tills jag fick ett telefonsamtal som ledde till att jag kom att tillbringa eftermiddagen/kvällen på akuten med min man som hade fått en misstänkt hjärtinfarkt. Många tankar hann passera de där långa timmarna.Tack och lov så blev det inte någon fullt utvecklad hjärtinfarkt, men det var en allvarlig varningssignal… om att lyssna på kroppens signaler.
En signal om att min make borde ta lite ledigt från sitt arbete och vila upp sig. Han arbetar med utveckling av framtidens teknik. Han har ett spännande arbete som tar mycket tid i anspråk. Men livet är ju så mycket mer än arbete och nu oroar jag mig för hans hälsa.
När vi kom hem från sjukhuset fick vi senare samma natt veta att svärmor somnat in för gott. Hon har varit sjuk den senaste tiden, så vi har varit inställda på att detta skulle hända – men ett besked om att en närstående inte längre är i livet är svårt att hantera. Min svärmor, mina barns farmor, min mans mamma. Det blir tomt utan henne. Nu är svärfar utom sig av sorg…och som ni säkert förstår blev dessa händelser… för mycket på en och samma helg.
Ja, nu vet ni varför det varit sparsmakat med inlägg den senaste tiden.. Mitt i allt detta går livet vidare, även om det är lite väl många händelser på en och samma gång. Det är mörkt när jag åker till mitt arbete och mörkt när jag kommer hem. Igårkväll stannade jag i byn för att köpa blommor till min make och då lös hela gågatan upp av juleljus och julgranar. Jag kunde inte låta bli att få lite panik över att det ska bli jul mitt i allt detta Men vi gillar julen och julhelgen kanske rent av bjuder på lite ledighet med tid för vila, tid för rekreation och tid med nära och kära.
” We’ve got each other and that’s a lot For love – we’ll give it a shot”
Beklagar sorgen! Skönt att din man mår bra, sådant väcker många tankar. Vi var med om en liknande situation för något år sedan och jag kan fortfarande tänka på hur annorlunda livet varit om allt gått annorlunda. Kramar Liza
Tack! Livet är så skört och ibland blir det bara för mycket av sorgligheter.
Kram Christina
Usch va tråkigt.. Stor kram till dig, jag beklagar!
Tack, för ditt deltagande.
Kram
Beklagar sorgen… kram!
Tack för ditt deltagande.
Kram
Men vännen! Blev så ledsen när jag läste det. Hoppas A kan ta det lugnt nu och vila sig. Hälsa honom och ge en kram från oss. Beklagar sorgen över svärmor. Det är aldrig roligt att förlora någon älskad. Många kramar till dig! <3
Tack, för ditt deltagande kära Caroline!
Kramar till dig, vännen! <3
Livet är skört. Det glömmer vi ibland (läs för det mesta!) när vi är mitt uppe i intressanta arbeten och när vi vill så mycket. Att det ska vara så svårt att hitta den perfekta balansen! Vi är nog många som brottas med den ekvationen. Jag är glad att det inte var så allvarlig för din man, och jag beklagar att ni förlorat en del av familjen. Kram!
Tack, för ditt deltagande!
Ja, tänk vad svårt det är att finna den där balansen, speciellt när man vill så mycket. Kram
Massa kramar och fina tankar till dig och de dina <3
Tack <3
Kram
Kära Christina, vilken tid ni har haft. Det är svårt att förlora de som står oss nära. Det är alltid för tidigt på något vis. Tänker på er och skickar en stor kram.♥
Och jag kan alltför väl känna igen mig i skräcken över att sitta med sin man på sjukhuset och oroa sig för hans hjärta. En väckarklocka om livets skörhet. Skönt att höra att han under omständigheterna mår bra.
Ta hand om varandra och stor varm kram.♥
Tack för dina fina rader, de värmer <3
Kram